Rubriken känns riktigt radikal. Det är bra för idag är det runt om i världen arbetarnas dag (numera bör väl även tjänstemän och akademiker få inkluderas) och då ska det demonstreras. Ibland ställs frågan om det här firandet är förlegat och därför borde avslutas. Men det tycker inte jag.
Samhället, såväl nationellt som internationellt, är ständigt i förändring och då måste det hela tiden finnas en observans mot att kapitalet (=ägarintressen) breder ut sina intressen på de arbetandes bekostnad. I många andra länder än Sverige är det många gånger pinsamt uppenbart (pinsamt för dem som förnekar det hela), men givetvis finns motsättningen även i Sverige.
Här hör vi – då och då – angrepp på arbetsrätten framför allt från de små käbblande partierna Centern och Folkpartiet (på något sätt påminner mig båda grupperingarna om små ettriga och även meningslösa knähundar). Stora hunden Moderaterna (jag utgår ifrån att många moderater även demonstrerar idag eftersom de, åtminstone i valtider, gärna vill kalla sig det nya arbetarpartiet) vill dock inte som Centern och Folkpartiet och det har hållit tillbaka det värsta gläfsandet.
Men angreppen finns där som nålstick. Det kan gälla att ingångslönerna ska sänkas, att trygghetsreglerna i LAS (lagen om anställningsskydd) ska försämras eller att tillåtligheten av s.k. sympatiåtgärder ska inskränkas. Udden är klart riktad mot de anställda.
Alltså behövs det en dag då de arbetande markerar mot kapitalet. Det är en gammal slogan, i och för sig, men så länge vi har den här kampen (solidaritet gentemot privatvinning) bör vi också behålla det traditionella 1-maj firandet.
martinger 