Räddningen ovanifrån

På fredagen finns för de flesta arbetande en förhoppning om en bra helg. Sedan kan ”bra” stå för i stort sett vad som helst nästan helt beroende på vem eller vilka som står för värdeomdömet. Å andra sidan brukar vi ha en gemensam syn på det som är kasst och dåligt. Där har vi något som kan förena.

Den här helgen – även om den ännu inte är slut – har varit ett riktigt skitveckoslut. Och ändå hade Erika och jag de högsta av förväntningar. Först skulle vi tidig lördag åka en runda till den trevliga antikaffären i Dalsjöfors och därefter skulle vi åka till Lyckorna för att börja den årliga vårstädningen, vilken – om jag frågar mig själv – är betydligt roligare än den minst lika stora höststädningen.

Och så satte vi oss i bilen. Jag vred om nyckeln och inte ett ljud hördes. Samtliga varningslampor lyste under någon sekund, varv- och hastighetsmätarna slog i topp och sedan var det dödens dött. Jag testade en gång till, men samma sak lät upprepa sig. Om inte förr gick just då all luft ur mig. Vad ont hade jag gjort som skulle straffas på detta vis. Eller var det kanske en gudomlig hint om att jag den dagen överhuvud taget inte skulle ge mig ut på vägarna. Tur i oturen var att de vigslar jag senare på dagen skull ha skulle samtliga äga rum i Stadshuset.

Och inte nog med detta. Då jag satte igång i trädgården såg jag att min avhållna mur har fått putsskador som ser ut närmast som lepra. Stora putsbitar har ramlat av och jag står där med oerhört lång vårnäsa. Den enda trösten kommer uppifrån. Bästa tänkbara väder under denna skithelg.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s