Category Archives: Traditioner

Leif och Mats

Ska detta bli en helsvensk blogg. Kan ju så tänkas med beaktande av rubrikens högst svenskklingande förnamn. Kanske är namnen inte längst upp på årets lista för populära namn, men då jag var i småskoleåldern fanns desto fler som bar namn såsom Anders, Göran, Leif och Mats.

Att det inledningsvis blir några rader om Leif har nog mest att göra med att jag idag på morgonen avslutade den åtminstone för mig tämligen tjocka boken av och om om kriminologen Leif G.W. Perssons uppväxt och senare liv. Det här ska på intet sätt bli en bokrecension, men visst gjorde boken intryck på mig. Leif verkar uppriktig och väjer inte för sådant som är självutlämnande och som ibland kan te sig svårt för andra att acceptera. Till det sistnämnda hör hans icke förlåtande attityd till sin egen mor. Det måste vara tungt för en vuxen Leif att gå omkring med dylika känslor.

Betydligt roligare är det att idag skriva om Mats. Han är en man som idag ska firas som nybliven femtioåring. Mats har bjudit in både mig och Erika till sin födelsedag som nu på eftermiddagen ska firas på en av stadens restauranger. Även om Mats, nästan lite högtidligt, sa att han skulle bli väldigt glad om vi kom så blev jag nog minst lika glad som Mats att han bjöd in oss.

För jättemånga år sedan var Mats en av mina genom åren många juridikstudenter. Men till skillnad från de flesta andra har Mats och jag fortsatt att ha kontakt. Alls inte särskilt ofta, men då andan fallit på har vi tagit en gemensam lunch i Göteborg. Vi har då kunnat tala om allt, varvid jag vill betona ALLT. Och hur vanligt är det när tiden är begränsad till en dagens lunch.

Det är skönt med avslappnad vänskap. Och en sådan hyser Mats och jag. Det ska bli väldigt kul att träffas och den här bloggen får nog ses mest som en stort GRATTIS till Dig, Mats på den dagen, 50 år, som på något sätt markerar. Vad exakt vet jag inte, men det kanske Du vet, Mats.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Familjeliv, Fritid, Traditioner

Är Sverige jordens trängsta land ?

Då det är trångt så innebär det ju att väldigt många människor samtdigt befinner sig på ungefär samma plats. Och med den definitionen blir det måhända konstigt att Sverige som alltjämt är tämligen glest befolkat likväl skulle vara trångt. Men det väljer jag ändå att påstå. Och vad jag då har i tankarna är den svenska politiska kartan. Eller är det kanske inte typiskt svenskt fenomen. Ja, läsarna får väl ha sin mening.

Men när jag hör statsministern läsa upp vad han och regeringen vill så undrar jag om det egentligen – en hemsk tanke – har någon större betydelse vem eller vilka som styr landet. Alla verkar ju nästan tycka ungefär samma sak om nästan allting. Eller är jag enbart förvirrad. I så fall också dagens BT-ledarstick.

Kanske vi skulle införa ett rotationssystem i stället för allmänna val. Billigare hade det definitivt blivit och det där med pengar är ju hur viktigt som helst. Det hela hade kunnat gå till på ungefär det sättet att under två valperioder (i förlängningen kommer det uttrycket att avskaffas) styr de röda – eventuellt de rödgröna – och därefter blir det blåa lagets tur. Sedan återkommer sossarna och kompani.

För visst verkar vi väl eniga om det mesta. Alla vill ha en bra sjukvård. Alla vill ha en bra skola. Alla vill ha en bra äldrevård. Alla vill ha bra kommunikationer. Att sedan det lilla ordet bra inte definieras är vi som luttrade väljare (eller f.d. väljare) liksom vana vid.

Sedan vill vi inte ha någon kriminalitet. Och ingen miljöförstöring.

Ja, ni ser. Vi vill ju alla samma sak. Varför då överhuvud taget ha några val.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Media, politik, Traditioner

Jag försöker förstå,

men jag har ändå dj…ligt svårt att begripa. Helt nyligen hände något obehagligt i Libyen, det land varifrån vi numera nästan hör ett dyft. Ett tag – under själva maktskiftet – fanns nyhetsrapportering i stort sett varje timme, men efter att dramatiken lagt sig har tystnaden lägrat sig över det till ytan stora nordafrikanska ökenlandet.

Nu har dock något inträffat. Och då amerikanska intressen är inblandade blir det snabbt fokus på det som under lång tid varit nästan helt glömt. Sorgligt nog har amerikanska medborgare på ett konsulat blivit dödade. Anledningen, allt enligt rapporteringen, är att en annan amerikansk medborgare gjort en film om profeten Mohammed, en film som ger en föga smickrande bild av den för Islam så betydelsefulle religiöse gestalten.

Att människor blir upprörde då deras tro angrips är kanske inte så märkligt. Så har varit fallet genom hela historien och då räknar jag till historien inte bara den Västerländska. Men visst har vi i vårt sekulariserade samhälle ytterst svårt att förstå människors ilska och närmast raseri inför en filmvisning.

Varför blir känslorna så mäktigt upprörda. Det är ju för tusan enbart en film. Visst kan scener te sig osmakliga – allt beroende på den egna smaken – men att därifrån övergå till våldshandlingar av detta slag är för mig totalt obegripligt. Och då har jag ändå ansträngt mig.

Är det detta som symboliserar någon kulturell barriär. Eller är det kanske mer en tidsfråga (en gång var ju även vi i Sverige högst hårda med straffbud mot antireligiösa yttringar) än en rumslig sådan. Ja, jag vet faktiskt inte. Jag har så svårt att förstå.

Lämna en kommentar

Filed under Brott, Film, Media, politik, Traditioner

Även kaffekask

Så blev det den närmast traditionella kräftskivan (varifrån kommer egentligen skivan i det förutnämnda ordet) på Lyckorna. Tidsmässigt kommer den alltid så lägligt eftersom vi samtidigt kan fira förutom kräftorna Julias och min födelsedag. Från Stockholm kom också Mikael och Malena. Kung -utan att han vet om det – var barnbarnet Leonel som till traditionella barnramsor krumbuktade fram änddans av annars ytterst sällan skådad karaktär.

Vid tre – ibland enbart två – tillfällen per år (midsommar, kräftfest och jul) blir det för egen del brännvinsinköp. Vanligtvis blir det Skåne, men denna gång  blev det Herrgård.

Utan att på något vis förhärliga starkspritskulturen (självklart förstår jag vilket elände den genom historien har fört med sig) tycker jag ändå det är lite synd att det här med snaps, snapsvisor och dylikt till stora delar har försvunnit. Det är som om lite av nationell historia därmed har försvunnit. Och sådant får väl ses som något sorgligt.

Men den här kvällen blev det en massa sjungande. Betydligt mer av visor än av brännvin, något som är bra för såväl kropp som plånbok. Avslutning på kvällen blev dock för egen del en nästan (det skulle väl ha varit Renat) traditionell kaffekask. Jag vet inte riktigt hur det är med det här med mynt. Men visst var det väl så att först skulle kaffe hällas i koppen och därefter brännvin till den mängd att myntet kunde skönjas. Här i familjen dricker vi dock Zoega mörkrost och så mycket brännvin fanns det inte kvar för att åstadkomma något sådant. Och det var nog bra.

Lämna en kommentar

Filed under Barn, Familjeliv, Fritid, Traditioner

Otrogen

Ett enda ord som bloggrubrik. Och det räcker för att trigga igång väldigt många människors fantasi, där associationerna för de flesta går åt ett enda håll, nämligen att personen ifråga har haft en affär (bara det uttrycket är värt ett separat blogginlägg). Det är alltså det till synes ständigt välsäljande sexbegreppet som far genom läsarnas huvud.

Och som om detta inte skulle vara nog så står det i dagens Metro att läsa om att det i Göteborg har startats en privatdetektivbyrå där de anställda tar emot uppdrag från personer som känner på sig/anar/misstänker att partnern har varit eller är otrogen.

Men vad är det här för något egentligen? Finns det verkligen människor som på fullaste allvar (att det skulle kunna vara ett skämt har jag dock full förståelse för) skulle anlita privatdeckare för att göra det här. Det kostar ju därtill pengar. Och om nu partnern råkat vara otrogen (i artikeln talas det om olika metoder för att avslöja detta, bl.a. den s.k. honungsfällan), vad är nästa steg som ska tas.

Blir det en utskällning, en kärleksstrejk eller rentav en ansökan om äktenskapsskillnad. Ja, inte vet jag. Men allt det här med privatdetektiv verkar vara något som bäst lämpar sig för filmens värld. Sedan går det hela också att passa in i ett juridiskt klimat där det för att nå framgång med en skilsmässoansökan krävs skäl för att en sådan ansökan ska beviljas. Men så är ju – tack och lov – inte fallet i Sverige.

 

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Familjeliv, Juridik, Kärlek, Traditioner

Får en domare uttrycka sina åsikter ?

Åsiktsfrihet är i alla sammanhang ett honnörsord. Att begreppet missbrukas är jag därtill fullständight övertygad om. Länder finns som berömmer sig själva för att ha den här friheten, men där det alls inte förekommer i praktiken. Men så är det kanske ofta. Lätt att säga, men svårt att praktisera.

I Sverige har det funnits en ämbetsmannatradition vilken på en del myndigheter alltjämt sitter i väggarna. En sådan tradition har givetvis sina fördelar – annars hade den nog aldrig blivit en tradition -, men även det positiva har ju en baksida. Till det senare hör en överdriven försiktighet att i öppen debatt uttrycka sina åsikter.

Men under de senaste åren har i dessa avseenden saker och ting ändrats något. Nu är det bra – så tycker nog de flesta – att myndighetspersoner inklusive domare träder fram och ger sina synpunkter. Eller är det så?

I en debattartikel har f.d. JK och numera Justitierådet Göran Lambertz tagit bladet från munnen och uttryckt en hel del personliga åsikter om den numera närmast skandalartade handläggningen av Thomas Quick-fallet. Det har ju gått dithän att det från politisk håll (socialdemokraterna) krävs en undersökningskommission för att ta reda på vad som egentligen hänt och tydligen gått snett och även justitieminstern Beatrice har den senaste tiden sett ovanligt brydd ut. Just i detta skede väljer Göran att gå ut med sina åsikter.

Men då blir det genast tal om det lämpliga i det hela. Någon uttrycker jävsproblematik och andra förståsigpåare uttrycker viss allmänhållen skepsis.

Hur ska vi egentligen ha det. Får eller bör en domare fritt få uttrycka sina åsikter eller ska vi återvända till den försiktige och närmast tigande domaren av gammalt snitt. Det senare – anser jag – hade varit närmast tragiskt. Domare i allmänhet, vågar jag påstå, har nämligen en hel del att komma med då det gäller synpunkter i en samhällsfärgad debatt, uttryckta idéer som kan gagna folkflertalet och därmed den demokratiska fördjupningen.

Lämna en kommentar

Filed under Juridik, Media, politik, Traditioner

Way Out West

Nu är det åter festivaldags. Och som om det inte skulle vara nog så blir det därefter här i Göteborg ett kulturkalas som för alla närvarande presenterar ett otroligt rikt utbud av artister och andra förströelser. Sedan blir det privata evenemang i form av kräftfester (för oss som gillar sådana små djur). Kommer vi verkligen att orka?

När jag hör orden i rubriken tänker jag betydligt längre västerut än vad Göteborg representerar. Nämligen den första och en av de få festivaler som jag själv närvarat vid. Platsen var söder om San Fransisco i Kalifornien och året var, om jag inte helt tar fel, 1970.

Det ordnades en hejdundrande fest. Närvarande var i stort sett all den tidens musik. Santana, Jeffersson Airplane och som kulmen på det hela Rolling Stones. Jag minns att platsen var på några mycket torra och höga kullar. Ett speciellt landskap. Antalet besökare kan jag inte uppskatta, men några biljetter att lösa var det aldrig frågan om. Det var hippie-tider och allt som hade med kommersialism var bannlyst som något fult och personlighetshämmande. I stället gällde Love och Peace för hela slanten.

På festivalsområdet fanns inte bara ett otal representanter för hippierörelsen utan också Hell´s Angels killar (liknade mest gubbar) med närmast skräckinjagande yttren.

Och kontentan av den festivalen blev att fem barn föddes under själva festivalen, vilken höll på ganska så länge och två människor blev ledsamt nog mördade. Ja, inte var det väl bättre förr ?

Lämna en kommentar

Filed under Fritid, Kärlek, Resor, Traditioner