Kategoriarkiv: Arbetsliv

Metro gjorde mig glad

Jag tillhör vanligtvis inte kategorin gratisläsare. Kanske borde jag, men så är inte fallet. Dock kan det hända att jag från något tomt bussäte plockar upp en Metro och bläddrar lite förstrött. Eventuellt blir det ett korsord att fullfölja eller varför inte en Sudoku. Inte för att jag är bra på siffror, men det är ändå rätt kul.

Ofta finns skribenter eller kolumnister som skriver sitt tyckande. De är vanligtvis bra, yrkesmän som de är, men det betyder ju inte att jag alltid sympatiserar med hur de i skrift uttrycker sina tankegångar. Idag var dock en sådan dag där jag till fullo höll med skriibenten då hon – ledsamt nog har jag nu tappat bort hennes namn – till behandling tog upp de senaste dagarnas skriverier om IKEAS:s sätt att lancera sig i Arabvärlden. Kvinnor har tydligen retuscherats bort i den katalogedition som var och är ämnad för Suadiarabien.

I och för sig tycker jag det hela inte är så konstigt. IKEA är ett i raden av vinstmaximerande företag och då blir det givetvis på det viset att man tar seden dit man kommer, helt oberoende av vilken regim som för tillfället styr. Dock har IKEA alltid framställt sig själva som så förbaskat bra och moralisk oantastliga. Och det gäller inte minst företagets grundare. Han har, såsom kolumnisten så väl uttrycker det, kommit undan med så mycket allt från egna dubiösa åsikter till avancerad skatteplanering.

Det är skönt att människors ögon kanske äntligen öppnas. IKEA är alls inget föredöme. Snarare ett avskräckande exempel på en slit-och-slängkultur som jag själv klar vänder mig emot. Tack Metro; Du räddade min morgon.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media, Shopping

Man skulle kanske ändå skriva en blogg

I andra sammanhang har jag som ett mantra upprepat att bloggberoende är ingen etikett som på något sätt kan sättas på mig. Men kanske jag inte ska uttala mig i egen sak.

Nu står jag där – inte med skägget i brevlådan – utan totalt fri. Eller kanske ensam är ett annat sätt att uttrycka samma sak. Ingen Bt i faggorna.

Efter sex och knappt ett halvår hade jag kanske väntat mig en liten blomma från Bt, men så blev det inte. Dock fick jag ett vänligt skrivet brev om min uppsägning, men nog hade man från tidningsledningen kunnat kosta på sig lite mer. Men måhända lever jag i det avseendet i fel tid. Eller i en annan tid än den som gäller för dagens hårt pressade mediaföretag.

Men nu kör jag på, lite då och då, så får vi se vad det kan ge mig själv och framför allt mina läsare. Att tvärt stanna kan nog inte vara nyttigt för den egna substansen.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media

På gjensyn

är ett underbart gott norskt sätt att säga adjö. Det senare uttrycket, även om vi givetvis inte tänker på det, är att dra in Gud i det hela och det om något känns dramatiskt. Farväl gillar jag också, men det känns något ålderdomligt. Då är det lika bra att använda sig av broderfolkets sätt att ta avsked för då känns det hela liksom mer hoppingivande.

Jag har sagt det tidigare, men en upprepning är inte fel. Under 14 dagar skulle jag blogga, men det blev nästan sex och ett halvt år. Och skulle jag räkna antalet blogginlägg kan jag nog komma upp i en 5 – 6 000. Inte klokt vad produktiv jag varit, även om det hela tagit nästan ingen tid alls.

Nu är det dock läge att sluta, åtminstone som Bt-bloggare. Jag tror – vet det ännu inte riktigt – att det känns bra. Framför allt om det blir på det viset att andra krafter tar vid. Och då menar jag i första hand unga människor. Vi kan nämligen inte bara snacka om att stötta unga människor. Det är också hög tid att vi i praktisk handling visar att vi menar vad vi så gladeligen uttrycker i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

I morgon bär det iväg till Norrköping för vidare filminspelning. Under adressen föredrag.se ska det produceras filmer för företag och där har jag fått förmånen att vara med tillsammans med betydligt mer namnkända personer. Det ska bli riktigt kul och inte minst spännande. Dessutom har jag snart s.k. deadline för den sjunde upplagan av min Norstedts Juridiska Ordbok.

Om det sedan för egen del blir en bloggfortsättning på martinger.wordpress.com återstår att se. Men nog vågar jag avsluta med På gjensyn.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Film, Fritid, Media

Lunch med Janis Joplin

Vissa personer kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta utan att jag för den sakens skull kan tala om kärlek. Människor som på ett eller annat sätt imponerat på mig. Det kan vara hur de uttryckt sig, hur de har uppträtt, hur de liksom bara har varit. Och en i denna kavalkad är Janis Joplin.

Om jag har ätit lunch med henne ? Jo, det kan man nog säga. Mellan kl 12 och 13 är det nästan alltid lugnt, för att inte säga tyst på avdelning 4 på Göteborgs tingsrätt. Jag tror att samma förhållande råder på övriga avdelningar, andra tingsrätter samt på de flesta myndigheter i hela avlånga Sverige. Människor äter lunch helt enkelt och lämnar då sitt lilla alternativt stora kontor. Men vanligtvis sitter jag kvar. Gör ibland lite, vid andra tillfällen något mer.

Det där med att äta regelbundet och sköta mig i största allmänhet har jag nämligen haft och har oerhört svårt för. Och inte blir jag direkt hungrig heller. Idag hade jag dock en helt fantastisk lunch där sällskapet var den i mitt tycke enastående artisten Janis Joplin, som likt många andra gick det tragiska ödet till mötes att dö då hon inte var äldre än 27 år.

Där satt vi – under en halvtimmes tid – hon på skärmen och jag på kontorsstolen och blev tillsammans lite nostalgiska. Sanningen att säga var jag nog den av oss som blev mest nostalgisk då jag tänkte tillbaks på den tid då Janis uppträdde live och då jag efter avslutat gymnasium hösten 1969 åkte till U.S.A.

Ja, vi hade tillsammans lite tankeflykt och det under en helt vanlig lunch på Göteborgs tingsrätt.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Kärlek

Fattar Ni inte ?

Ibland drivs människor säkerligen av bästa tänkbara intentioner, men ändå blir det fel, helt tokigt. Det jag dock har lite svårt att förstå är att beslutande personer inte kan sätta sig in i hur mottagare av budskap kan komma att uppfatta just budskapet. Kan det vara en empatistörning. Eller vad ska det egentligen kallas. Under alla omständigheter blir det helt fel. Det blir helt enkelt raka motsatsen till ett win-win koncept.

Anledningen till raderna ovan är ett kort nyhetsinslag som i morse fångade mina alltjämt sömndruckna öron (om nu öron överhuvud taget kan vara trötta). Från radion hörde jag att i Malmö hade det etablerats den första bemannade offentliga toaletten. Varför det behövs en sådan vet jag inte riktigt. I regel brukar man väl kunna klara sig själv på ett ställe som ett sådant. Men strunt samma. Malmö får väl skaffa vad Malmö anser vara lämpligt och behövligt.

Men det som syntes mig intressant var att kommunanställda hade fått ett presentkort på tio kr, ett kort som gav innehavaren möjlighet att kostnadsfritt besöka den nyinvigda och bemannade toaletten. Dock var presentkortet tidsbegränsat varför det för den berättigade gällde att tämligen omgående bli nödig eller hur det hela nu ska uttryckas.

Inte för att jag vet det hela, men jag skulle inte bli förvånad om en hel del kommunanställda blivit tämligen purkna. Och nog har de anledning därtill. I tidningar och annan media kan vi läsa om misslyckade direktörers miljonfallskärmar, men vad får de kommunanställda. Jo, ett tidsbegränsat presentkort för utnyttnade av en offentlig toalett.

Inte trodde jag väl på ett närmast förverkligande av den gamla telegramremsam Olika falla ödets lotter, somliga har WC andra har potter.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, politik

Min bästa belöning

Snart har jag undervisat i 30 år vid Högskolan i Borås. Jag har haft förmånen att få vara med på en fantastisk resa. Hur ett litet lärosäte utvecklats till ett campus som säkerligen när som helst och med framgång kan ta upp kampen med betydligt mer ärorika läroställen. Även om jag ibland också blivit och blir högst förbannad på Statsmakten då man styvmoderligt behandlar högskolan vad gäller ekonomisk tilldelning. Högskolan är nämligen oerhört viktig för Borås med omnejd, men framför allt för studenterna som där kan få den utbildning som gör dem nyfikna, ifrågasättande och vetgiriga för kanske resten av livet. Eller ta bara den här hsitorien som är hur sann som helst.

Igår hade jag som vanligt några brottmål. Den här gången satt jag med en notarie som jag vanligtvis inte sitter med. Anledningen var att jag just igår hjälpte en annan avdelning med att som vi brukar kalla det avverka mål.

Christopher som han heter tillhör gruppen duktiga och trevliga unga jurister vilka vi under vanligtvis två års tid får nöjet att arbeta med i deras egenskap av notarier. Vi satt där och småpratade mellan förhandlingarna.

Plötsligt sa Christopher ungefär så här. ”Du känner väl knappast igen mig”. Han hade tyvärr helt rätt. Och då berättade Christopher att för ungefär tio år sedan hade han läst för mig i Borås och efter den kursen blev han så intresserad av juridik att han började på juristprogrammet. Tänk – kanske jag bidrog till att han blev inspirerad, något han själv också uttryckte.

Just då får jag den bästa arbetsmässiga belöningen en människa kan få. Sådant värmer.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Juridik, Skola, Vardagsliv

Rör inte Tintin

Jag vaknar upp till nyheter av som vanligt varierande slag. Calle Bildt får säga något och en upprörd människa inom vården får uttrycka sina åsikter. Det är en helt vanlig morgon i kungariket Sverige. Men så plötsligt kommer det att någon bibliotekarie av chefskaraktär (kanske en i värsta fall hel beslutandenämnd) vid ett bibliotek i Stockholm bestämt och även låtit verkställa att Tintinböckerna sorterats ut från bibliotekets hyllor med motiveringen att de i vart fall i många andra länder älskade serieböckerna representerar en föråldrad syn på världen i allmänhet och representerar ett kolonialmaktstänkande som är främmande och därför per omgående ska rensas ut.

Ja, vi har nog hört det förut. I Tyskland ordnades bokbål under nazisternas ledning. Kommunisterna i öster var inte sämre utan har haft sina motsvarigheter då det gäller att ”skydda” folket från skadligt bokinflytande. Och nu har vi alltså ett bibliotek i Sveriges huvudstad.

Personligen finner jag detta fruktansvärt upprörande. Om den beslutande personen ingår bland de anställdas skara bör hans eller hennes agerande leda till arbetsrättsliga åtgärder. Vad är detta för ett agerande. Vilka böcker står näst på tur. Förmodligen kommer de flesta historiska utgåvor att försvinna eftersom de tydligen inte passar in på biblioteken. Jag har nästan aldrig hört något mer barockt. Klåfingrighet av sällan skådat slag och om nyheten – vilket den säkert gör – sprider sig till andra länder står Sverige där som ett yttrandefrihetens åtlöje. Då hjälper det föga hur många nallebjörnar som vi låter dala ned över Vitrysslands territorium. Kanske det t.o.m. förhåller sig på det viset att det landets diktator har ett alldeles eget ex av Tintin.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, böcker, Media, politik