Kategoriarkiv: Juridik

Metro gjorde mig glad

Jag tillhör vanligtvis inte kategorin gratisläsare. Kanske borde jag, men så är inte fallet. Dock kan det hända att jag från något tomt bussäte plockar upp en Metro och bläddrar lite förstrött. Eventuellt blir det ett korsord att fullfölja eller varför inte en Sudoku. Inte för att jag är bra på siffror, men det är ändå rätt kul.

Ofta finns skribenter eller kolumnister som skriver sitt tyckande. De är vanligtvis bra, yrkesmän som de är, men det betyder ju inte att jag alltid sympatiserar med hur de i skrift uttrycker sina tankegångar. Idag var dock en sådan dag där jag till fullo höll med skriibenten då hon – ledsamt nog har jag nu tappat bort hennes namn – till behandling tog upp de senaste dagarnas skriverier om IKEAS:s sätt att lancera sig i Arabvärlden. Kvinnor har tydligen retuscherats bort i den katalogedition som var och är ämnad för Suadiarabien.

I och för sig tycker jag det hela inte är så konstigt. IKEA är ett i raden av vinstmaximerande företag och då blir det givetvis på det viset att man tar seden dit man kommer, helt oberoende av vilken regim som för tillfället styr. Dock har IKEA alltid framställt sig själva som så förbaskat bra och moralisk oantastliga. Och det gäller inte minst företagets grundare. Han har, såsom kolumnisten så väl uttrycker det, kommit undan med så mycket allt från egna dubiösa åsikter till avancerad skatteplanering.

Det är skönt att människors ögon kanske äntligen öppnas. IKEA är alls inget föredöme. Snarare ett avskräckande exempel på en slit-och-slängkultur som jag själv klar vänder mig emot. Tack Metro; Du räddade min morgon.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media, Shopping

Min bästa belöning

Snart har jag undervisat i 30 år vid Högskolan i Borås. Jag har haft förmånen att få vara med på en fantastisk resa. Hur ett litet lärosäte utvecklats till ett campus som säkerligen när som helst och med framgång kan ta upp kampen med betydligt mer ärorika läroställen. Även om jag ibland också blivit och blir högst förbannad på Statsmakten då man styvmoderligt behandlar högskolan vad gäller ekonomisk tilldelning. Högskolan är nämligen oerhört viktig för Borås med omnejd, men framför allt för studenterna som där kan få den utbildning som gör dem nyfikna, ifrågasättande och vetgiriga för kanske resten av livet. Eller ta bara den här hsitorien som är hur sann som helst.

Igår hade jag som vanligt några brottmål. Den här gången satt jag med en notarie som jag vanligtvis inte sitter med. Anledningen var att jag just igår hjälpte en annan avdelning med att som vi brukar kalla det avverka mål.

Christopher som han heter tillhör gruppen duktiga och trevliga unga jurister vilka vi under vanligtvis två års tid får nöjet att arbeta med i deras egenskap av notarier. Vi satt där och småpratade mellan förhandlingarna.

Plötsligt sa Christopher ungefär så här. ”Du känner väl knappast igen mig”. Han hade tyvärr helt rätt. Och då berättade Christopher att för ungefär tio år sedan hade han läst för mig i Borås och efter den kursen blev han så intresserad av juridik att han började på juristprogrammet. Tänk – kanske jag bidrog till att han blev inspirerad, något han själv också uttryckte.

Just då får jag den bästa arbetsmässiga belöningen en människa kan få. Sådant värmer.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Juridik, Skola, Vardagsliv

Lagen och folket i otakt

Kan det verkligen bli på det viset som jag påstår i rubriken. Det borde ju inte bli så eftersom riksdagen/parlamentet eller vad nu folkförsamlingen råkar kallas är den av folket valda sammanslutningen som å folkets vägnar ska bestämma de lagar och andra författningar som synes nödvändiga i ett demokratiskt sinnat samhälle. Men ändå verkar det finnas en diskrepans med vad människor i allmänhet tycker och det som sägs av olika företrädare för Migrationsverket.

Nu kan man kanske tycka att det är tjänstemännens fel på Migrationsverket. Intervjuerna sker ju med dem och reportrar vill ju mer än gärna i skottgluggen ha dem som kan lastas för beslut som fattas.

Men riktigt så ser jag inte på det hela. Tjänstemännen på verket är säkerligen fullt demokratiska i såväl syn- som handlingssätt. De följer de lagar som finns och säkerligen också lagstiftarens intentioner om nu dessa inte kommer till klart uttryck i den text som var och en av oss själva kan läsa. Även andra rättskällor tar de hänsyn till. Men ändå får de klä skott för människors missnöje med den politik som har med andra nationer att göra.

Ibland gäller frågan människor som ska komma hit. Och då blir ett ramaskri över immigrationen. Att Sverige är rent för liberalt vad gäller att ta emot människor från andra nationer och/eller kontinenter. Den senaste tiden har det i stället varit liv om människor som tvingas ut ur landet och det även om de råkar vara riktigt små alternativt sjuka med kanske bestående funktionsnedsättningar.

Men eftersom jag inte vill skylla på tjänstemännen – de kan inte rå för vilka bestämmelser som vi har här i landet – så får jag nog konstatera att lagen och vad folk i gemen tycker synes vara i otakt med varandra. Det är allvarligt och bör snarast och i görligaste mån rättas till. Allt annat är negativt och på gränsen till samhällsfarligt.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Barn, Familjeliv, Juridik, politik

Från strepsils till amfetamin

I sessionssalen kan i stort sett allt hända. Och det om något gör att jag tycker att mitt arbete är bästa tänkbara. Vissa andra vill att allt eller i vart fall det mesta ska gå att förutse, men själv är jag av motsatt uppfattning. Överraskningar är hos mig nästan alltid välkomna.

Den senaste tiden har ju – som jag dessutom ojat mig över – varit ganska så förkyld. Jag har försökt att självkurera mig med bisolvon, en receptfri slemlösande medicin. Det är nämligen på det viset att då jag drabbas av förkylning blir jag vanligtvis även hes. Och en pratkvarn som jag vill ju absolut inte vara dämpad i rösten, även om det kanske skulle vara en lisa för min omgivning. Det är av den anledningen som Bisolvon kommer in i bilden. Och mitt medicindrickande blir, allt enligt min kära hustru, närmast av missbrukskaraktär. Hon påstår bl.a. att det jag häller i mig på några dagar ska för normal vuxen människa räcka en månad eller längre.

Hur som helst har rösten nu återkommit till normal styrka. Men visst behöver jag även andra medikamenter och i det sammanhanget kommer Strepsils in i sammanhanget. De där starka tabletterna vilka numera finns i olika smaker.

Vid dagens förhandling var jag alltså laddad med strepsils. Men vad är det jämfört med vad den tilltalade berättade för mig. Jo, hon hade just tagit sin amfetamin och det i en paus under pågående förhandling. Dock blev tillägget från henne att medicinen hennes, amfetaminet alltså, hade hon på recept.

Ja, tänk vilka olika saker vi kan pilla i oss. En del har recept, andra, likt mig, saknar sådana papper.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik

Tröttsamma hämndkänslor

Egentligen borde det inte vara jag som blir trött av eller på hämndstinna människor. Mer rättvist hade varit – högst min personliga åsikt – om de hämndlystna hade blivit trötta. Men jag betvivlar den tingens ordning och utveckling.

Säkerligen har många personer blivit irriterade, arga eller förbannade över att två ungdomar dömts till ungdomsvård (nu tror jag dessutom att påföljden var kombinerad med såväl ungdomstjänst – oavlönat arbete under ett visst antal timmar – som ett kraftigt skadestånd) för det hemska som för nu ganska så länge sedan kom att utspela sig på Kortedala torg i en av Göteborgs många förorter.

Och visst är det fruktansvärt. En mans liv blev mer eller mindre sönderslaget. Värre kan det knappast bli för ett offer. Men det är ena sidan av myntet. Därmed inte sagt att nu ska hans öde hämnas. Mannen, tyvärr, har råkat ut för något fruktansvärt. Om det råder inga som helst tvivel om.

Men sedan vidtar en rättslig process i vilken ingår ett stort antal komponenter. För det första och kanske det viktigaste är då att få fram någon eller några som bevisligen har gjort sig skyldig till dådet. Ofta föreligger bevissvårigheter då flera är inblandade i en och samma gärning. Tydligen blev det på det viset att domstolen fann två ungdomar övertygade om att ha gjort sig skyldig till en gärning som kom att rubriceras som grov misshandel. Därefter återstår att finna korrekt påföljd.

Nu är det sedan lång tid tillbaks en närmast hävdvunnen regel att unga – i åldersspannet 15 – 18 år – bör hållas borta från våra fängelser. Det är bra. Det återstår då, frånsett sluten ungdomsvård, enbart ungdomsvård (vilken påföljd kan vara hur ingripande som helst) eventuellt i kombination med ungdomstjänst. Och så blev ju också påföljden. Mannen ifråga, offret, gottgörs i görligaste mån med skadestånd.

Ungdomsvården kan kanske bidra till att vad som tyvärr kom att äga rum inte upprepas, åtminstone inte av de nu dömda gärningsmän. Själv ser jag alls inget fel i påföljdsbestämningen. Men då är jag också en man som saknar de hämndkänslor som en del andra medborgare ledsamt nog synes bära på.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Juridik

Tack, Fredrik, men …..

Nu ska vi inom rättsväsendet gödas med pengar. Givetvis är jag fullt medveten om att inte bara domstolsorganisationen ingår i det fluffiga begreppet rättsväsende, men jag är säker på att till domstolarna kommer det också några kanske öronmärkta pengar.

För om jag rätt har uppfattat vår statsminister så ska det bli andra tag då det gäller uppklarningsprocenten gällande brott. Polisen och andra ska inte bara skriva av anmälningar, utan nu ska det bli blåljus i vartenda hörn. Ingen tjuv eller annan kriminell ska längre känna sig säker. I stället är det Svensson, Johansson eller annan helt vanlig medborgare som ska känna den trygghet som de givetvis är fullt berättigade att känna.

Och så långt tycker jag det är hur bra som helst. Pengar är ju alltid välkomna och har de dessutom det nu skissade goda med sig så alls inte mig emot. Redan nu står jag som en tok och bockar djupt, kanske så ödmjukt och djupt så att t.o.m. Fredrik från Stockholm kan skönja mig vid landets västra horisont.

Men så kommer det där lilla, men ack så viktiga men. Då jag läste tidningen om den aviserade resursförstärkningen kunde jag i nästan samma mening läsa att vissa brott också skulle straffas hårdare än vad som nu gäller. Och det var ju inte så bra. Rent principiellt är det föga brottshämmande att förlänga strafftiderna och därtill kostar det fruktansvärt mycket att ha människor inlåsta. Vi snackar flera tusenlappar per person för varje dygn.

Inte kan väl det sistnämnda kallas en resursförstärkning. Nej, avstå helst från sådant som bara kostar och som definitivt inte ger något (mer än skit) tillbaks.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Juridik, Media, politik

Den plikttrogne domaren

Ofta har jag genom åren fått höra hur mycket en del unga jurister tvingas arbeta, i synnerhet i början av deras karriär då de vid olika advokatfirmor är anställda som s.k. biträdande jurister. Ibland då jag hört detta har jag tyckt riktigt synd om dem för även om arbetet kan vara hur intressant som helst så finns det tack och lov mycket annat i livet som är värt att få uppleva.

Men den här morgonen kom jag i stället att tänka på oss domare. Hur har vi det egentligen. Tillhör vi en grupp slöisar som är bäst på att undvika jobb. Men då vill jag nog framföra följande.

Den gångna natten kännetecknades av egentligen en enda sak, nämligen HOSTA  med stora bokstäver. Och för mig är det svårt att förena ordentliga hostningar med vederkvickande sömn. När det alltså var dags att kl 06 stiga upp visste jag knappt om det var morgon eller kväll. Förkylningens existens gick det dock inte att ta miste på. Den hade med full kraft slagit till mot och i min kropp.

Kanske skulle en normal människa ha stannat hemma. Tagit det lugnt och kurerat sig. Men inte en domare som likt en scout alltid tycks redo. Arbetsorganisationen är nämligen numera så tight att det finns egentligen inget utrymme att vara hemma. Jag säger detta helt utan värdering; i stället är det ett konstaterande. Och skulle det i undantagsfall finnas någon annan som kan ta över så blir det hela en solidaritetsfråga (och kom nu inte med påståendet att det är osolidariskt att gå till jobbet med begränsad bacillspridningsrisk). Därtill vill ingen domare att parterna ska behöva vänta bara för att en förhandling ska ställas in p.g.a. ordförandens snuva. Därtill kan ju den tilltalade redan vara frihetsberövad, något som givetvis påskyndar handläggningen.

Så vi domare är kanske lika ambitiösa som en del av de där biträdande juristerna.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Vardagsliv

Kriminellas revansch

Jag är närmast övertygad om att ingen kommer idag att skriva något liknande som innehållet i denna blogg. För – rätt överlagt – så är det givetvis på det viset att de åsikter som vi får är serverade av ett journalistkollektiv som ger sin, ibland högst subjektiva syn på saker och ting. Alltså uppstår där som på många andra ställen – polis, läkarkår för att bara nämna två yrkesområden – ett kamratskap eller kåranda som förståeligt nog går ut på att skydda varandra mot hårt blåsande vindar eller när andra motigheter uppkommer.

Redan då jag vaknade hörde jag på radion att idag – märkligt nog den 11 sepember – var en glädjens dag eftersom två svenska journalister hade benådats och därefter frisläppts från ett tidigare utdömt långt fängelsestraff.

Sällan, för att säga aldrig, har väl kriminella fått en sådan revansch. För det är givetvis inte bara från radion som vi kommer att höra svenska glädjetoner. Redan på bussen kunde jag i Metro läsa ungefär samma sak.

Sett utifrån Martins och Johans synvinklar är deras frigivning givetvis något ytterst positivt. Sak samma gäller deras familjer. Men hur ställer sig media till andra frigivna, ”gråbrottslingar”? Där finns inte mycket till rapportering och framför allt inte den glädje som nu visas upp.

Eller är detta ett uslag enbart av svensk självgodhet. Vi respekterar helt enkelt inte domslutet. Kanske många tycker att journalisterna gjorde helt rätt och eftersom de agerade på det viset så kan de inte heller stämplas som kriminella. Men är inte dylika tankebanor såväl inskränkta som ganska så farliga. Brottslig eller kriminell är väl den som på plats och vid viss tidpunkt bryter mot där och då gällande regelverk. Eller ?

Jag är också glad för journalisternas skull. Men hade det varit samma ljud i mediaskällan då andra kriminella hade blivit frisläppta. Ja, jag tillåter mig faktiskt undra.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Juridik, Media, politik

Polisens fel ?

Det har – något som flitigt rapporterats – varit minst sagt oroligt på Hässleholmen i Borås. Vandalisering är nog ett ord som väl återspeglar de senaste dygnens aktiviteter. Räddningstjänsten har också drabbats.

Nu kan vi läsa att enligt en del intervjuade ungdomars åsikter är de senaste dagarnas/nätternas tumult ett utslag för att polisen provocerat ungdomarna på olika sätt och att deras motreaktion var vad som nu kommit att äga rum.

Givetvis ska vi alla lyssna på vad människor har att säga. Det är A och O i ett demokratiskt sinnat samhälle. Men samtidigt känns ungdomarnas åsikter provokativa i sig. Om nu polisen – därvid kan det ju i värsta fall röra sig om någon enstaka polisman/poliskvinna som kanske inte gjort det bästa av yrkesval – har varit ”dum” så varför ger sig då de tyckande ungdomarna på kommunal verksamhet samt räddningstjänsten. Var finns den logiken? Det är ungefär som att säga att om granne A är dum mot mig så väljer jag att spöa upp granne B. Lite märkligt är det hela.

Dock behöver vi inte fördjupa oss i den ena eller andra tankegången. Nu har det trista hänt. Ett kort konstaterande som kräver avstamp för något annat. Det bästa – som jag ser det – är att snabbt etablera ett samtal där ungdomar, föräldrar och samhällsföreträdare får ge sin syn på det hela. Efter ett sådan förhoppningsvis givande samtal går det – vill jag tro – att bygga upp det som för stunden har rivits ned.

Viktigast är att utifrån det negativa i slutändan ändå få något som blir positivt för alla inblandade, inte minst för alla dem som har sina hem på Hässleholmen.

 

Lämna en kommentar

Under Borås, Brott, Juridik, politik

Är Du en fegis ?

Kan rubriken tyckas kaxig? Jo, men visst. För en inledande frågeställning av nedtecknat innehåll kan ju sägas vara ställd av en person som själv bedömer sig som motsatsen till just fegis. Men riktigt så ska det hela nog inte tolkas. Jag själv, i total likhet med alla andra, är givetvis tämligen feg i vissa situationer där jag känner mig främmande och därmed osäker. Alla är vi ibland fega, men en del synes något fegare än andra.

De jag i första syftar på är alla de som gömmer sig bakom anonymiteten. Dagens teknik har i detta avseende underlättat väldigt mycket. Ingen – som inte vill – behöver stiga fram och säga att det var han eller hon som skrev de nedsättande orden om viss eller vissa andra människor. För det som k’ännetecknar fegisen är bristen på rakryggighet. Han eller hon medger på intet sätt någon skuld. I stället förnekar de även om de skulle vara överbevisade. Och själv har jag ibland väldigt svårt att förstå de här personerna och hur de innerst inne fungerar.

Varför inte stiga fram, avslöja sig själv och säga som det är. Är det så väldigt farligt eller svårt att vara ärlig. Kunna t.ex. medge att det man gjort var eller är fel. Jag begriper det bara inte.

Vi som människor har nämligen tämligen stora hjärtan. Vi är beredda att förlåta. Men den förlåtelsen lär ju aldrig den oärlige få del av. Eller kanske det är det straff som drabbar den som är just feg.

Lämna en kommentar

Under Brott, Juridik