Ett sådant dj..la tjafs

Jag har en god vän som förhåller sig oerhört kritisk till journalistkåren. Själv har jag alltjämt en positiv bild av den, men ibland kan jag förstå vad min gode vän vill säga med sin beska och som jag uppfattar som något onyanserade kritik av den statsmakt som mediafolket onekligen utgör.

Igår kväll hamnade jag i fåtöljen framför TV:n. Ibland är skinnstolen alltför skön att sitta i, något som bidrar till att jag sitter kvar djupt försjunken i densamma. Förmodligen borde jag ha lämnat den, men det blir liksom inte av. Vän av ordning kanske då påstår att jag får skylla mig själv och så förhåller det sig nog.

Hur som helst såg jag igår ett nyhetsprogram från Publicistklubbens direktsända debattprogram till vilket kända journalister hade bjudits in. Till de namnkunniga hörde bl.a. Åsa Lindeborg (som jag alltid minns som författare till den fantastiskt gripande boken om hennes egen uppväxt) och Uppdrag Gransknings alldeles egna Janne Josefsson. Den senare var egentligen den ende av de närvarande som jag riktigt begrep. De övriga talade ett språk som låg över min horisont och då tror jag att många människor med mig delade det ödet. Vad är det egentligen de talar om. Varför ska de uttrycka sig i sådana abstrakta ordalag att s.k. vanligt folk är förlorade redan från början.

Plötsligt blev de sedan oense och arga på varandra. Det hela blev bara ett pladder och rena kakafonin. Jag tänkte på min gode vän och förstod honom bättre än någonsin. Skönt blev det att stänga av TV:n och undfägna sig själv ett tidigt god-natt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s