Nu är det åter festivaldags. Och som om det inte skulle vara nog så blir det därefter här i Göteborg ett kulturkalas som för alla närvarande presenterar ett otroligt rikt utbud av artister och andra förströelser. Sedan blir det privata evenemang i form av kräftfester (för oss som gillar sådana små djur). Kommer vi verkligen att orka?
När jag hör orden i rubriken tänker jag betydligt längre västerut än vad Göteborg representerar. Nämligen den första och en av de få festivaler som jag själv närvarat vid. Platsen var söder om San Fransisco i Kalifornien och året var, om jag inte helt tar fel, 1970.
Det ordnades en hejdundrande fest. Närvarande var i stort sett all den tidens musik. Santana, Jeffersson Airplane och som kulmen på det hela Rolling Stones. Jag minns att platsen var på några mycket torra och höga kullar. Ett speciellt landskap. Antalet besökare kan jag inte uppskatta, men några biljetter att lösa var det aldrig frågan om. Det var hippie-tider och allt som hade med kommersialism var bannlyst som något fult och personlighetshämmande. I stället gällde Love och Peace för hela slanten.
På festivalsområdet fanns inte bara ett otal representanter för hippierörelsen utan också Hell´s Angels killar (liknade mest gubbar) med närmast skräckinjagande yttren.
Och kontentan av den festivalen blev att fem barn föddes under själva festivalen, vilken höll på ganska så länge och två människor blev ledsamt nog mördade. Ja, inte var det väl bättre förr ?
martinger 