Kategoriarkiv: Fritid

På gjensyn

är ett underbart gott norskt sätt att säga adjö. Det senare uttrycket, även om vi givetvis inte tänker på det, är att dra in Gud i det hela och det om något känns dramatiskt. Farväl gillar jag också, men det känns något ålderdomligt. Då är det lika bra att använda sig av broderfolkets sätt att ta avsked för då känns det hela liksom mer hoppingivande.

Jag har sagt det tidigare, men en upprepning är inte fel. Under 14 dagar skulle jag blogga, men det blev nästan sex och ett halvt år. Och skulle jag räkna antalet blogginlägg kan jag nog komma upp i en 5 – 6 000. Inte klokt vad produktiv jag varit, även om det hela tagit nästan ingen tid alls.

Nu är det dock läge att sluta, åtminstone som Bt-bloggare. Jag tror – vet det ännu inte riktigt – att det känns bra. Framför allt om det blir på det viset att andra krafter tar vid. Och då menar jag i första hand unga människor. Vi kan nämligen inte bara snacka om att stötta unga människor. Det är också hög tid att vi i praktisk handling visar att vi menar vad vi så gladeligen uttrycker i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

I morgon bär det iväg till Norrköping för vidare filminspelning. Under adressen föredrag.se ska det produceras filmer för företag och där har jag fått förmånen att vara med tillsammans med betydligt mer namnkända personer. Det ska bli riktigt kul och inte minst spännande. Dessutom har jag snart s.k. deadline för den sjunde upplagan av min Norstedts Juridiska Ordbok.

Om det sedan för egen del blir en bloggfortsättning på martinger.wordpress.com återstår att se. Men nog vågar jag avsluta med På gjensyn.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Film, Fritid, Media

Både bröllop och filminspelning

Klockan är bara barnet. När jag just knackat ner de fyra föregående orden så undrar jag hur många som alltjämt förstår uttrycket. Och det enda säkra jag därvid kan påstå är att än färre använder sig av uttrycket. Samtidigt hyser jag en liten morgontidig undran i mitt huvud – hur går det med vårt språk när så många beprövade uttryck försvinner. De som jag bedömer som så väsentliga för att vi människor ska känna oss tillfreds med oss själva och med andra. Kommunikation är nog det som egentligen gör oss till människor.

Men vad ska jag bry mig egentligen. För på något vis finns det i oss människor en möjlighet till fantastisk anpassning. Och därvidlag är vi en produkt av övriga naturen. Tänk så illa vi under hundratals år har behandlat just den omgivande naturen, men ändå lyckas den överleva genom att anpassa sig till nya förhållanden. Tyvärr kan sak samma sägas om det som vi fruktar. Hur ofta hör vi inte om resistenta bakterier där de små otäckingarna på något mirakulöst sätt lyckas överleva våra idoga försök att utrota dem.

Själv kan jag konstatera att min tid som Bt-bloggare går mot sitt slut. Någon på jobbet undrade hur det kändes att framdeles inte producera två-tre bloggar om dagen, ett pensum som för mig varit det vanliga. Mitt svar blev att det kändes egentligen ingenting. Och med det sanningsenliga svaret kan jag konstatera att någon bloggmissbrukare blev jag aldrig.

Kanske det också kan bero på att det hela tiden funnits andra aktiviteter som upptagit min tid. Och till helgen kan jag se att schemat innehåller bl.a. trevliga tre vigslar på Stadshuset och därefter blir det ny filminspelning i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Film, Fritid, språk

Illern som försvann

Kanske det inte var en iller. Eventuellt var det en mård. Ja, som alla förstår är jag föga bevandrad i det rike som befolkas av olika gnagare. Men i detta fallet saknar det betydelse för djuret ifråga är sedan länge dött och finns numera enbart i uppstoppad variant.

Så här var det. Vid ännu ett besök i den angenäma lilla Dalsjöforsantikaffären – knökafull av grejor som egentligen vanligtvis är onödiga, men som samtidigt är fulla med själ – lägger jag märke till några uppstoppade djur. Går de att sälja undrade jag, men fick då uppgiften från Claes – affärens innehavare – att uppstoppade djur har gått en ny vår till mötes. I klartext betyder det att människor är hugade spekulanter på det uppstoppade, allt från fåglar till våra fyrbenta vänner.

Jag tittar på några rävar. Även tidigare har jag lagt märke till dem, men prislappen avskräcker mig. Sak samma gäller en uppstoppad uggla som sitter uppflugen på en gren.

Längre in i affären lägger jag märke till en iller (eller vad det nu kan vara). Jag tycker att djuret är helt o.k., men anordningen på vilket det är fäst ser märklig ut. Jag lämnar sedan affären, denna gång utan inköp.

I söndags för snart en vecka sedan var Erika och jag på fest. En femtioårsfirande Mats hade bjudit in oss till La Copita, en trevligt avslappnad restaurang i centrala Borås. Mats hade avböjt presenter, men fick ändå några. Plötsligt rev han av presentpappret på en stor låda och från boxen drog han fram en uppstoppad iller eller vad det nu var för djur. Den såg ju ut som djuret i antikaffären, men kunde det verkligen vara detsamma.

Och när jag sedan för några dagar sedan skulle hämta gryta grotesca – se annat blogginlägg – från förutnämnda antikaffär så kunde jag bara inte låta bli att fråga Claes om illerns öde. Jo, mycket riktigt. Den hade köpts av en person som skulle ge bort den till en gode vän som skulle fylla 50 år.

Världen är bra liten går det snabbt att konstatera. Men skönt är också att illern har fått ett nytt hem och förmodat trevligt sällskap i form av Mats och en som han sedan tidigare hade uppstoppad räv.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Fritid, Husdjur

X-factor

Ibland är det oerhört skönt att göra ingenting. Och med ingenting jämställer jag att slötitta på TV. Vissa program är hur bra lämpade som helst för att bara sjunka ned i en bekväm fåtölj, kanske t.o.m. med en filt över nedre delen av kroppen.

Där satt jag alltså och tittade på X factor, ett program som åtminstone för mig närmast är identiskt med Idol. Och det har ju knappast någon betydelse för är det något som TV-ledningen är bra på så är det – förmodligen av budgetskäl – att upprepa sig.

Här får alltså unga – någon enstaka deltagare hade dock faktiskt passerat såväl 30 som 40 år – artister en möjlighet att verkligen bli någon eller några. Med några få undantag så kunde jag snabbt konstatera att idag har vi otroligt många duktiga otroligt unga människor. Varifrån kommer alla egentligen ?

Ett litet streck i räkningen var dock den utslagsomgång som gick ut på att löst och tillfälligt sammansatta grupper plötsligt fick något att framföra tillsammans. Hur i all sin dar skulle juryn i en sådan situation kunna skilja de s.k. agnarna från vetet. Vissa fick stiga fram, något som ibland betydde att de fick ge sig iväg från tävlingen. I nästa omgång var det precis tvärtom.

Det spreds lite av en oluststämning – så uppfattade jag det – bland deltagarna. Vissa kände sig helt enkelt orättvist bedömda. Och inte blev det bättre då juryn fick kalla in några redan utslagna grupper eftersom det visade sig att det fortsättningsvis fanns för få grupper kvar i tävlingen.

Ja, det här med att döma, bedöma och logistik är något som inte alltid är särskilt enkelt.

Lämna en kommentar

Under Barn, Familjeliv, Fritid, TV-program

Leif och Mats

Ska detta bli en helsvensk blogg. Kan ju så tänkas med beaktande av rubrikens högst svenskklingande förnamn. Kanske är namnen inte längst upp på årets lista för populära namn, men då jag var i småskoleåldern fanns desto fler som bar namn såsom Anders, Göran, Leif och Mats.

Att det inledningsvis blir några rader om Leif har nog mest att göra med att jag idag på morgonen avslutade den åtminstone för mig tämligen tjocka boken av och om om kriminologen Leif G.W. Perssons uppväxt och senare liv. Det här ska på intet sätt bli en bokrecension, men visst gjorde boken intryck på mig. Leif verkar uppriktig och väjer inte för sådant som är självutlämnande och som ibland kan te sig svårt för andra att acceptera. Till det sistnämnda hör hans icke förlåtande attityd till sin egen mor. Det måste vara tungt för en vuxen Leif att gå omkring med dylika känslor.

Betydligt roligare är det att idag skriva om Mats. Han är en man som idag ska firas som nybliven femtioåring. Mats har bjudit in både mig och Erika till sin födelsedag som nu på eftermiddagen ska firas på en av stadens restauranger. Även om Mats, nästan lite högtidligt, sa att han skulle bli väldigt glad om vi kom så blev jag nog minst lika glad som Mats att han bjöd in oss.

För jättemånga år sedan var Mats en av mina genom åren många juridikstudenter. Men till skillnad från de flesta andra har Mats och jag fortsatt att ha kontakt. Alls inte särskilt ofta, men då andan fallit på har vi tagit en gemensam lunch i Göteborg. Vi har då kunnat tala om allt, varvid jag vill betona ALLT. Och hur vanligt är det när tiden är begränsad till en dagens lunch.

Det är skönt med avslappnad vänskap. Och en sådan hyser Mats och jag. Det ska bli väldigt kul att träffas och den här bloggen får nog ses mest som en stort GRATTIS till Dig, Mats på den dagen, 50 år, som på något sätt markerar. Vad exakt vet jag inte, men det kanske Du vet, Mats.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Traditioner

Billigt, men är det bra ?

Det är inte första gången och förmodligen inte heller sista gången som lågprisflygbolaget Ryanair hamnar in den s.k hetluften, det senare ett i detta sammanhang hur målande uttryck som helst.

Om man klickar på billiga flygresor är det tvivelsutan på det viset att Ryanairs namn kommer upp på datorskärmen. Erika och jag har själva åkt med dem och vid det tillfället – då resan gick tur och retur till Kaunas – var det alls inga som helst problem. Visst är det på det viset att komforten är närmast usel, men att sitta som en fällkniv under en timmes tid klarar även en 60-årig kropp av. Under längre flygtid hade det dock blivit problem att räta på min lekamen.

Hur som helst kan man ju fråga sig. Om det nu är så billigt som det är – vi snackar ju hundralappar i stället för annats vanliga tusenlappar enbart för en flygresa – så inställer sig ju omedelbart frågan – vilka krav, om ens några, kan resenären ställa.

Ju billigare resetjänsten är desto färre krav går att resa. Den logiken kan jag köpa. Men självfallet finns en yttersta gräns. Nu verkar det som om familjer – Erika och jag åkte med goda vänner, men helt utan barnsällskap – även med barn blev strandsatta någonstans i Europa och utan att få förklaring och/eller hjälp. Självklart får det inte gå till på det viset. Då blir ju resan inget billighetsalernativ utan i stället tvärtom.

Ryanair – är det inte dags för en skärpning. Annars tror jag att kontrollorgan inom flyget borde ingripa. För man kan ju annars undra vad nästa steg blir. Att få sitta på vingen ?

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid

Det blev aldrig någon parasoll

Ibland har vi hemma haft små västerländska problem med utemöbler. Problemet är nog framför allt att jag då och då blir dumsnål. Jag kan egentligen tycka att utemöbler är något som bara bör finnas till hands utan att jag ska behöva inhandla några sådana. Nu förhåller det sig dock inte på det viset.

Detta gör att utemöblerna ibland kommer att se närmast för dj..liga ut innan de slängs och ersätts med till en början nästan gudomligt vackra sådana. Men då jag – med hänvisning till vad jag skrev ovan – inte köper kvalitet går försämringen snabbt och plötsligt står vi än en gång med skraltigt möblemang. Jag verkar liksom inte lära mig.

Sedan har vi det här med parasoll. Allt som allt har vi fyra parasoller med olika blekningsgrad. Två av dem finns i Borås (en för altanen och en annan för min omhuldade berså) och de två andra på Lyckorna. Någon är rutig, en annan är mörk, en tredje ……

Men sedan går det nu också att sammanfatta sommaren 2012. I och för sig tog jag ett havsbad i lördags – kanske inte konstigt att jag både hostar och snörvlar -, men visst får vi säga adjö till en årstid, samtidigt som vi kan hälsa en ny säsong, hösten, välkommen. Och då är det läge för bokslut.

En del trista rapporter har lämnats om den nyss avslutade sommaren. Regn i överflöd har det talats om och få har de dagar varit då temperaturen överstigit + 25 grader. Men sedan kan jag också säga något annat. Parasollerna har inte blekts ett dugg, inte mer än vad de var redan då sommaren började. Denna sommar har jag nämligen inte en enda gång fällt ut någon av parasollerna och i Borås har de inte ens lämnat garaget. Om sedan detta är sorgligt eller inte får andra avgöra.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid