Tag Archives: Trollhättan

När allt liksom bara är Flyt

Vissa dagar är inte helt sagolika. Andra är desto bättre och tack och lov för det. Gårdagen var exempel på det sistnämnda.

Jag skulle iväg till Trollhättan och undervisa i arbetsrätt. Och redan från dagens allra första start började allt falla på plats. I och för sig var jag något sent upp på morgonen, men väl framme vid tåget hade jag någon, eventuellt några minuter till godo innan tågsetet skull rulla iväg mot Herrljunga och Vänersborg.

Då jag kom till residensstaden Vänersborg stod buss 65 och väntade på mig. Det var bara att kliva på för att färdas till Drottningtorget vilket ligger nästgårds till Högskolan Väst. Sedan var dörren till föreläsningssalen öppen och det var bara att i god tid installera sig. Hann även med en god kopp kaffe i den intilliggande restaurangen.

Det goda livet skulle fortsätta. I och för sig visste jag inte då tåget skulle gå åter från Vänersborg till Herrljunga. Men även det kom att lösa sig. Jag tog buss 65 tillbaks till Vänersborg och väl framme där kunde jag konstatera att jag hade ungefär 5 minuter till dess att tåget skulle ge sig iväg. Ren millimeterpassning då det gällde tiden. Och bra det eftersom himlen just hade öppnat sig och regnet forsade ner.

Så satt jag där på tåget i godan ro och läste min bok. Hur trivsamt som helst. Och som om detta inte skulle vara nog. När jag sent om sider – kan ha varit vid 18-tiden – var framme i Knallemetropolen kom givetvis buss nr 6 och lämnade av mig vid hemmet på Bredgatan. Snacka om en helt fantastisk dag, inte minst ur logistisk synvinkel.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sven som mögelhund

Ibland har jag på TV sett reklam för en serie som handlar om en man som tydligen kan tala med hundar. Och varför inte, men i så fall anser jag att den nyhet jag själv nu kommer med är betydligt häftigate, nämligen att jag själv är hund och av den exklusiva variant som finns benämnd i rubriken.

Under gårdagen var jag i Trollhättan. Främsta anledningen var att jag ville lyssna på en massa kloka människor och deras åsikter om högskolan i allmänhet och den undervisning som bedrivs där i synnerhet. Det är en helt annan miljö än domstolsmiljön och ibland tror jag att det är av yttersta vikt att domare rör sig i olika miljöer för att om möjligt undvika att få den berättigade stämpeln fackidiot.

Hur som helst var det en lång bilresa. Jag är förmodligen så bortskämd med kollektivtrafik att det känns motigt att själv sätta sig bakom ratten. Dock kom jag helskinnad fram. Hotellet, centralt beläget i staden, var lätthittat och mitt emot fanns ett parkeringsgarage varför det blev en enkel uppgift att snabbt (men dyrt) bli av med fordonet.

Efter det traditionella inledande kaffet samlades vi i en jättestor sal som med högt i tak därtill hade stor volym. Men omedelbart kände jag den fräna stanken (korrekt benämning) av mögel. Först trodde jag inte riktigt min näsa, men sedan fick jag andras luktorgan också på min sida. Och det som hände var nästan att jag fick huvudvärk (och jag som annars aldrig känner mitt eget huvud).

Det var jobbigt att i det läget vara känslig mögelhund, men sådana saker som att vara hund går liksom inte bara att skaka av sig. En gång hund, alltid hund och som mögelhund kan livet verkligen te sig som ett riktigt hundliv. Men trösten är att nu har huvudvärken försvunnit och att förhoppningen för framtiden blir att hotellet mögelsaneras.

Lämna en kommentar

Filed under Fritid, Hälsa, Husdjur

Att spela konkurs

När jag var liten hörde jag min far ibland uttrycka att någon hade spelat konkurs. Jag tror inte att jag då riktigt förstod vad han menade. Själv var jag som barn barnsligt förtjust i spel av olika slag, men var i all sin dar kom spelet konkurs in i sammanhanget.

Lite äldre förstod jag kanske något bättre. Nämligen att konkurs kan bli ett spel på det viset att vissa skall bli lurade. Och på det viset kan jag nog fortfarande uppfatta vissa konkurser, men ändå tycker jag nog att ordet spel passar ack så dåligt in i sammanhanget.

Nu har Victor Muller, tror jag, lekt färdigt med Saab. Förlorarna är många. De anställda har hoppats och åter hoppats, kanske på att få ut den lön de svettats in. Men även det har varit förknippat med svårigheter i vart fall under de senaste månaderna. Och hur blir det nu med köpfesten – läs Jul – i Trollhättan med omnejd.

I och för sig ska vi som människor inte tappa taget (fotfästet eller vad det nu kan vara), men det är lätt att säga då man inte själv är drabbad. De som bäst kommer att klara sig, även vid en konkurs, är givetvis samma människor som i alla andra sammanhang har det väl förspänt. För dem känner jag ingen oro.

Men för alla andra, som kanske inte har några direkta alternativ och som ägnat sina arbetsliv åt just Saab, känner jag ett stort vemod. Deras svar på – Vad ska vi nu göra – bör ju Victor Muller kunna besvara. Men där är jag säker. Han har inga svar; kanske han också levererar repliken Inga kommentarer. Har vi hört det förut. Och tyvärr lär nog upprepning ske. Under tiden ser sig Victor om efter nya, fräscha jaktmarker. Säkerligen, till skillnad från dem som arbetat för honom, kommer han att lyckas.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Juridik, politik

Saab – vem har greppet

Egentligen har jag aldrig varit med om maken. Hur länge ska denna eländiga ”lek” få fortsätta. För det anställda måste det hela te sig närmast som en utdragen tortyr.

Först försenade löneutbetalningar. Därefter en av tingsrätten avslagen begäran om rekonstruktion, en begäran som sedan kom att ändras av en icke enig hovrätt.

Sedan hörde vi talas om konflikt mellan Victor M och rekonstruktören. Just då skulle det till samma tingsrätt komma in ett papper om att hela rekonstruktionen skulle läggas ned. Konkurshotet blev med ens ytterst konkret.

Skickades därpå ett fax (tidigt på morgonen samma dag då beslut skulle meddelas om rekonstruktionen skulle läggas ned eller inte) som förtäljde att nu hade pengar fixats från två kinesiska företag och allt var frid och fröjd.

Man skrev en avsiktsförklaring ( ”a letter of intent”) som av media närmast kom att tolkas som ett klappat och klart avtal. Positivism började kännas i de hårt luttrade anställdas lungor. Men sedan kom jag att höra en intervju med en representant för GM och av det snacket förstod jag att förmodligen skulle det bli problem eftersom GM (tidigare Saab-ägare) inte önskade någon högteknologisk konkurrens från Saab på den kinesiska marknaden.

Men hade man inte från början kunnat räkna ut allt det här. De direkt och indirekt inblandade bör väl för tusan besitta betydligt mer kunskap och information än vad jag som utomstående råkar ha till mitt förfogande.

Allt verkar vara närmast ett taskspeleri där framför allt de anställda ingår som marionettfigurer. Är detta ett värdigt agerande, jag bara undrar.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, politik

Jag tror tyvärr inte på Trollhättan

Framför mig – jag talar om det inre ögat – ser jag en leende Victor M som på ett närmast insmickrande och lite pojkaktigt sätt talar om för Saabanställda och världen i övrigt att nu har jag, Frälsaren Victor, lyckats med det som ingen annan än just han skulle gå i land med, nämligen att rädda Saab åt Sverige i allmänhet och åt Trollhättan i synnerhet.

Men blir det nu så? Givetvis vet inte jag eftersom min kristallkula är trasig. Dock har jag redan kunnat läsa att nu ska fordonsföretaget säga upp en massa anställda (siffran 500 har omnämnts) för att på det viset sanera företagets finanser. Men kommer det att stanna vid den siffran.

För det första tror jag inte alls på Victor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Han har lovat så mycket tidigare utan att hans löften infriats och därtill ser jag honom knappast som en Frälsare. Risken är, som jag ser det, överhängande att det avtal kring vilket det på senaste tiden målats en tjock guldkant aldrig kommer att bli annat än den avsiktsförklaring som det just är.

Men även om det hela skulle gå i land så undrar jag varför kineserna skulle behålla produktionen i avlägsna Sverige. Kineserna är säkerligen betydligt mer nationalistiska än vad vi är och hela tiden talar vi ju själva om Sverige och Trollhättan. Lägg därtill produktionskostnaden i Kina och jämför den med vad det kostar att bygga bilar i Sverige. Behöver jag antyda mer.

Tyvärr – och jag menar det verkligen – är det nog rätt kört för Saab, Sverige och Trollhättan.

1 kommentar

Filed under Arbetsliv, politik