Tag Archives: Tingsrätten

Var är jag ?

Sedan några timmar tillbaks är jag fullständigt medveten om var jag befinner mig. Allt är mig bekant. Människorna omkring mig, skrivbordet, den stationära datorn, foton med min hustru samt några – ganska så många om sanningen ska fram – löjliga mjukisdjur av vilka en del också kan producera ljud. Min arbetsplats identitet är jag inte alls tveksam till, men lite annorlunda förhöll det sig tidigt i morse då jag i Borås var på väg till bussen.

En helt underbar morgon. Himlen hade blå nyans och solen var på väg att värma såväl växtligheten som det sakteliga uppvaknande människosläktet. Då jag närmade mig den toklagda (nästan mitt i staden) motorvägen såg jag på en stor gräsplan en massa, nästan gigantiska bylten. Jag tittade lite närmare och såg då, närmast till min förfäran, att det som jag inledningsvis bedömt som bylten var i stora filter inslagna människor. Men HerreGu´tänkte jag.

Det skulle dock inte stanna vid detta. Några meter längre fram och direkt under samma motorväg fanns en massa människor som just höll på att vakna. De hade tydligen tillbringat natten under motorvägen. Men vad är det egentligen fråga om. Var befinner vi oss. Är detta Borås 2013.

Det är liksom bara FÖR sorgligt. Vad gör dessa personer här? Är de hitskickade för jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att man bara liksom kommer på ute i Europa att Borås under motorvägen är den plats jag gärna vill besöka.

Något – utan att närmare spekulera i vad – är ofattbart fel.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Förbättringsförsämringar

Det långa och lätt invecklade ordet i rubriken har jag inte själv hittat på, men jag ställer mig bakom det till 100 procent. Mycket i det snabbt föränderliga samhället som är vårt kan etiketteras med rubrikordet. Och varför det är på det viset kan jag bara inte begripa. Därtill vägrar jag att bedöma mig själv som knarrig gammal gubbe även om udden i min kritik riktas mot det som förmodligen kallas nymodigheter.

Jag har för en vecka sedan hållit notariekurs i Stockholm. Som vanligt är det trevligt. Angenäma och vetgiriga unga jurister som tar sig tid och intresse att lyssna till gamla rävar som jag själv. Bättre än så kan det knappast bli. Men nu kommer det som jag blir lite sned på.

Från Stockholmsresan hade jag några utläggskvitton för taxiresor (en till och en från hotellet). Jag tänkte då att av arbetsgivaren bli kompenserad för detta. Förr kunde jag med gott samvete lämna kvitton av nämnda slag till någon som ombesörjde det hela. Det kändes på intet sätt som något jag bara lastade över, även om det de facto kanske kom att bli på det viset.

Men nu ska datasystem aktiveras och därvidlag har jag tidigare skrivit om Rut (så heter systemet). Andra system jag är omgiven av är Vera och Rut. Kvinnor på alla fronter. Men Rut är svårast av dem alla och vill inte alls vad jag vill. Tack och lov finns hjälpande människor att tillgå, men den här s.k. förbättringen är något som aldrig borde ha introducerats. För vad vinner vi egentligen – som jag ser det endast en arbetstagares vedermödor som därtill hittills varit förgäves.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vår inifrån

Hur ska nu den här rubriken tolkas. Har gamle Sven i sin smått sargade kropp redan i början av februari fått vårkänslor. Är kroppen min felinställd helt och hållet, klimatrubbad kanske. Eller kan måhända rubriken syfta på att det ser ut som om våren redan har kommit om det hela betraktas inifrån.

Det senare lär nog i detta sammanhang vara det mest riktiga. Jag sitter här på jobbet och till min förvåning blev det under min jourtjänstgöring inte en enda häktningsförhandling. Vad har hänt med all kriminalitet. Eller kan det vara på det viset att såväl polis som åklagare tagit en måhända välförtjänt semester. Ja, vad vet jag.

Annars var jag hur laddad som helst. Den här morgonen hade jag dessutom härligt sällskap (även om hon ibland påstod att hon kände sig trött) i min hustru. Vi hade nämligen bestämt redan igår att alltmedan jag var på jobbet skulle hon hjälpa Julia med att städa lite. Det bar alltså först iväg till Gerrebacka och sedan tog jag Angeredsbron tillbaks till centrala Göteborg och jobbet. Redan då kunde jag lägga märke till att våren så smått hade anlänt. I bilrutan reflekterade de starka solstrålarna – en trafikfara i sig – och ljuset även i övrigt var av det behagligare slaget. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag vid dikesrenen också hade sett en djärv vårblomma sticka upp. Det senare förblev dock dagdrömmeri.

Snart ska jag dock samla ihop mig. Här verkar nämligen inte bli något att göra. Får på vägen mot Lyckorna plocka upp Erika och sedan ska hon och jag göra ett städryck i sommarhuset. Tänk först vår och sedan snabbt sommar. Tiden är högst relativ.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Den automatiserade domaren

Det trycks på knappar. Det talas i telefon. Det tittas på skärmar. Allt jag beskriver är en pendlingsfärd med buss från eller till Borås. Själv sitter jag och läser i en bok. Mitt beteende känns närmast ålderdomligt.

Tekniken har gått fort. Och takten verkar mer tillta än avta. Och landvinningarna är helt enorma. Vi kan över hela jorden nästan när som helst kommunicera med varandra med eller utan bild. Självklart blir vi som människor imponerade av en sådan utveckling. De artiga bugar och niger.

Men bakom allt detta finns givetvis människor som på ett eller annat sätt bestämt hur tekniken ska vara och hur den ska fungera. Merparten av oss förstår det inte. Och kanske inte heller bryr sig. Det blir liksom bara för svårt att förstå alla dessa ettor och nollor som sägs utgöra grundstenarna i den digitala tekniken.

Även myndigheter, inklusive domstolarna, har nåtts av detta bländverk som tekniken får anses utgöra. Skärmarna har gjort sitt intåg inte bara på kontorsrummen utan även i rättssalarna. Nu har datorerna även dubblerats i sessionssalarna eftersom ordföranden även ska ha tillgång till allt som tidigare scannats in i målet och som finns där i all hemlighet bakom skärmen.

Domaren håller tydligen på att digitaliseras. Besluten ska kanske komma med automatik. liksom självrullande såsom i det tyska ordet Auto för bil. Berörda parter trycker in några siffror och avslutar med sin e-legitimation. Plötsligt kommer det ett meddelande och rättegången får anses överstökad.

Du sköna nya värld känns plötsligt väldigt nära. Men var det egentligen detta vi önskade. Vart tog det goda samtalet människor emellan vägen. Ja, frågan synes mig högst berättigad.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hur står det till ?

Ofta brukar en hövlighetsfråga som den i rubriken vara ställd till en enskild individ. Men varför inte ställa den till kollektivet svenska folket. Jag tror en fråga av det här slaget t.o.m. är berättigad.

Sedan några veckor tillbaks har jag något av ett ansvar för allt det som skickas in till tingsrätten och som personalen vid första påseende inte vet vad man ska göra med. Och Ni ska bara veta vad som kan komma in.

Det är en hel del vanliga undringar om rättsläget såväl i landet som i utlandet. Tanken från tingsrättens sida är inte att ge några direkta råd – vi jobbar ju inte som advokater direkt -, men väl att ge viss vägledning. Ibland kan dock gränsdragningen vara hur svår som helst att göra.

Men sedan har vi alla till synes ilskna människor. De ställer ibland vettiga frågor – för mig är vettiga sådana frågor som jag har möjlighet att förstå -, men ibland är sammanhangen helt omöjliga att lista ut. Vad gör man då. Lämpligt är – som jag ser det – att använda den vänliga tonen tillbaks. Ibland kan det vara lite svårt eftersom förolämpningarna haglar, men jag vill liksom ändå tro att med vänlighet kan världen i stort sett besegras. Och därvid inkluderar jag ilska.

Slutligen finns det något av en pärm med diverse udda innehåll. Till detta får väl räknas sådant som har producerats under inverkan av något (vad vet jag) och som därefter ändå skickas hit. Offentlighetsprincipen firar ständiga triumfer och till syvende och sist är det nog ganska så bra. Åtminstone utifrån en demokratisk synvinkel. Men likväl tillåter jag mig ställa den rubricerade frågan.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Stackars lille man !

Låter min rubrik som något nedsättande. I ärlighetens namn tror jag faktiskt att det också förhåller sig på det viset. Och anledningen kan nog sägas vara att alla de här männen (ibland synes de mig alltför många) som tycker sig vara missförstådda har ett lätt patetiskt drag över sig.

När Pär, personen bakom den välbesökta (bara det är illavarslande) bloggen Genusnytt), för några månader sedan avvecklade sitt flitiga ”hatskrivande” drog jag närmast en lättnadens suck. Främsta anledningen till denna min känsloyttring var det från Pärs sida ständiga gnället om hur synd det är om alla Sveriges män eftersom kvinnor – allt enligt Pärs vilsekomna tankar – är de hemska manipulerande varelser som de enligt Pär tycks vara. Vilka negativa erfarenheter (eller kanske inga alls) har denne bloggskribent av motsatta könet. Jag vågar knappt fortsätta min egen tanke.

Men nu har han återkommit såsom Aftonbladet i sin ungdom gjorde, nämligen med tilläget Nya Genusnytt). Det där lilla prefixet ingav visst hopp, men detsamma släcktes omgående då jag kunde läsa att Pärs inlägg var en hyllning till vad KDU hade lyckats formulera i jämställdhetsdebatten (nämligen att vi ingen jämställdhet ska ha).

Ja, jag håller mig för pannan och kan alltså konstatera att hos vissa går ränderna aldrig bort. Å andra sidan har jag något som jag kan glädja mig åt, närmast ofantligt. Fruktkorgarna på tingsrätten har åter kommit på plats. Det är bara att fortsätta den nyttiga och förhoppningsvis slanka linjen.

 

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Hälsa, Matvanor, politik

Sven som brandman

Den här veckan har vi haft någon variant av brandutbildning. Alla är inkluderade i projektet. Igår var det min tur. Och till min förvåning fick jag omedelbart veta av kursledaren att han för ett antal år sedan hade haft mig som föreläsare i Borås. Men nu var det alltså ombytta roller och sådant skifte är aldrig fel.

Kursledaren var såväl kunnig som angenäm i största allmänhet. Vilken lyckad kombination och inte bara det. Först lite teori och därefter praktisk hantering. Vädret i sig gav prov på eldsläckning eftersom det regnade utav bara den. Även om vi – sanningen att säga – närmast fick reda på att vatten kanske inte alltid är det bästa medlet för att släcka eld. Nu bör det vara andra lite moderna grejor såsom t.ex. pulver.

Där stod vi och hukade vid personalentrén. Kan vi ha varit ett tjugotal små brandsoldater. Vår kursledare tände på ett eldfat och vi fick släcka. Jag tyckte vi verkade duktiga. Och sedan låg bredvid en docka som verkade ha passerat bäst-före datum. Men vem hade inte gjort det med tanke på vad dockan hade fått vara med om.

Det som då imponerade på mig var användandet av någon specialpreparerad filt. Vi svepte in den brinnande dockan i filten och plötsligt var den hiskeliga branden ett minne blott. Tänk så enkelt.

I släckningsögonblicket ungefär tänkte jag tanken att vi hemma skulle skaffa oss någon sådan filt, kanske ha i bilen. Men väl hemkommen blev jag varse övriga familjens höga säkerhetstänkande då Erika upplyste mig om att vi redan har två sådana filtar. Så bra.

Ja, Sven kanske duger som elev, men dock inte som någon riktig brandman.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Hälsa, utbildning