Etikettarkiv: teknik

Min digitala hustru

Den här bloggen är skriven med både värme och kärlek. Det är utifrån de känslorna som den också ska läsas och om det behövs tolkas. Men ska sanningen fram så har Erika blivit digitaliserad. Och kanske inget konstigt med det om jag betänker hur det ser ut i den delen av världen i vilken jag dagligen rör mig.

Jag sitter där på bussen som en av få personer som läser i en traditionell bok. Andra har tekniska attiraljer som de lyssnar till, pratar i och även tittar på vad som spelas upp på en skärm. Jag känner mig nästan gammal, men sedan också undrande till hur det har kunnat bli så här och att det hela gick så snabbt. Eller råkade jag enbart leva på ”the edge” av en brytningstid.

Ibland kan jag tänka ungefär så här. Vad gjorde de innan den nya teknik kom till oss. Hade de liknande konversationer men på annat sätt. Hur fick de då all denna brusande information som enligt mitt förmenande nästan dränker den västerländska människan. Vilka ljud uppfattades då inte små plastploppar satt i många medpassagerares öron.

Hur som helst tror jag ibland att mina tankar är dikterade av någon rädsla. Tänk om det jag uppskattar försvinner eftersom många andra uppskattar annat än det jag gör. Är jag kanske inte bara teknikfientlig – något jag egentligen inte är – utan också en veritabel egoist. Hemska tanke eller tankar.

Och då jag säger godnatt till Erika ser jag nog i ögonvrån att hon under sänglampans sken har en sådan där läsplatta om vilket det nu debatteras i Sjuhäradsbygden att allt fler politiker bör ha. Ja, digitalisering var nu ordet för dagen och nästan även för natten. Men visst är det bra att ha den till hands även för mig för då kan jag ju lätt ställa frågor till Erika som snabbt kan leverera det jag önskar. Så visst kan jag somna utan obesvarade undringar.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Mannen som aldrig skickat ett SMS

Den titel som jag valt för dagens blogg skulle nog, i vart fall om några år, kunna användas för ett litterärt alster som kanske t.o.m. skulle kunna göra upphovsmannen lite smått förmögen. För visst blir det allt ovanligare att inte ständigt och jämnt kommunicera på bred front med alla sina medmänniskor. Och så finns det några udda avarter till människor såsom jag själv som på intet sätt känner något behov av det som tydligen nästan alla finner vara ett av livets många måsten.

Å andra sidan kan det ju i mitt fall vara lite besvärligt att sända SMS eftersom jag redan för många år sedan vänt mobilen ryggen.

Men ibland undrar jag lite smått vad är det för meddelanden som sänds iväg dygnet runt. Inte har det väl med världsfreden att göra.

Kan det vara viktiga meddelanden såsom – ”Var är Du nu”, ”Vad gör Du”, ”Hur mår du” – och inget fel med detta. Men varför detta ständiga flöde. När personerna sedna träffas så undrar jag lite. Vad är det då som avhandlas. Eller förhåller det sig på det viset att då upprepas samma frågor.

Finns det överhuvud taget så mycket att fråga om. Eller kan det kanske vara på det viset som det påstås om tvättmaskiner. När väl den välsignade tvättmaskinen uppfanns för att spara tid kom vi att tvätta så vansinnigt mycket mer än tidigare så att vi kom inte att spara någon tid alls.

Ja, inte vet jag. Men snart kan jag nog, i stället för ordböcker, börja skissa på romanen/novellen med den i rubriken angivna titeln.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Herr Censur

Mycket är tillåtet i namnväg, men jag skulle ändå bli lite förvånad om man från myndigheternas sida som önskat efternamn skulle tillåta Censur. Men så kan man ju också fråga sig hur många som skulle komma på en sådan tokig namntanke.

Hur som helst tror jag att det inne i olika teknikprylar som åtminstone jag kommer i kontakt med finns en liten vresig gubbe med just efternamnet Censur.

Jag ska förklara mina misstankar.

Ibland då jag sitter och skriver på en bärbar dator så plötsligt visar det sig att de nedslagna tecknen kommer på ett helt annat ställe än där de var tänkta. Gubben Censur har helt självsvåldigt flyttat mina bokstäver till en helt annan plats än där de borde vara. Alla i familjen påstår att det är jag själv som åstadkommer detta, men det är FEL. Jag är hur försiktig som helst. Behandlar tangentbordet närmast som ett nyfött barn. Men de får väl fortsätta tro vad de vill. Jag och gubben (han är lite åldersstigen) vet nämligen vad som gäller. Det är irriterande, minst sagt, med gubbens spratt, men han bryr sig inte alls om min upprördhet.Och just nu blev Censur riktigt elak. Jag hade lyckats pränta ned några rader – måhända inte det främsta i litterärväg som världen skådat – men ändå värt att sända iväg. Men se, det gick inte alls. Hemske gubben var åter framme och tuggade i sig texten.

Och just nu gjorde gubben något som jag tidigare aldrig varit med. Ändrade platsen på texten på ett för mig helt obegripligt sätt. Jag gör på det viset att jag i befintligt skick översänder materialet så får Ni själva se vad jag snackar om.

Lämna en kommentar

Under Fritid, Vardagsliv

Blir det några bilder

Erika har mer än en gång uppmanat mig att pimpa (se där ett ungdomligt ord) min blogg med bilder. Ibland blir hon formell i sin uppmaning (och hänvisar då till att BT i sitt avtal med mig uppmanat bloggare till bildanvändning), vid andra tillfällen är Erika enbart lite svepande i sin kritik och säger ungefär som så att finns det bilder så ökar antalet läsare. Jaha, brukar jag säga.

Det här med bilder och foton har alltid varit något konstigt för mig. Snacka om egen kluvenhet. Jag kan med stor behållning gå och titta på en fotoutställning, men att själv använda en kamera skulle aldrig falla mig in. Anledningen är nog den att då jag växte upp – åtminstone i den miljö där jag då befann mig (den skånska landsbygden) – användes aldrig kamera av s.k. vanligt folk. I stället sågs nog kameran som ett turistattribut som hängde med ett fånigt snöre hängde runt en minst lika fånig och vilsen turist. Och inte ville jag verka fånig, inte. Där tror jag att förklaringen finns att söka.

Sedan – när jag nu ändå är inne på det här temat – hade jag en ytterst tekniskt begåvad pappa som aldrig hade ron att lära mig vad han kunde. Detta fick till följd, bl.a., att det där med teknik blev liksom aldrig min grej. Och att vi nu har datateknik gör ju inte det hela bättre. Snacka om i detta avseende Rådman Hjälplös.

Men vem vet. Jag är ju omgiven av snälla familjemedlemmar och med deras benägna bistånd kommer det kanske en bild eller två.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Vardagsliv

Rör inte min mobil

Givetvis blir rubriken något märklig då den skrivits av en av de till synes få alltjämt yrkesverksamma personer – läs Sven – som inte har någon egen mobil. Men ändå skulle jag vilja säga några ord om teknikberoende o dyl.

Varje dag åker jag kollektivt. Det är helt underbart. Jag får förmånen av privatchaufför och det till en blygsam summa pengar. När som helst kan jag åka och skulle jag vilja besöka vilken plats som helst i Västra Götalandsregionen så går det hur bra som helst. Inga extra tillägg. Till detta kommer att jag under färden kan sysselsätta mig med vad som faller mig in just då. Eller så kan jag välja att göra alls ingenting. Slutligen har jag en hel del medresenärer som jag får förmånen av att kunna beakta och betrakta.

Om det överhuvud taget finns något som varje person – ju yngre desto mer intensivt – närmast krampaktigt håller i sin hand så är det en mobil. Om det inte rings så tittas det. Koncentrationen är stor. För många av användarna tillkommer sladd i örat. En annan värld än den reella finns tydligen där.

För inte så många år sedan fanns kampanj och s.k. pins om Rör inte min kompis. Nu har kompisen förvandlats från kött och blod till någon eller något som finns någon annanstans än i det rum som användaren befinner sig i. Långt borta är den kompis som en gång fanns helt nära. Och inte vill jag störa. För skulle jag drista mig att fråga något känns det för mig nästan lite indiskret att den jag tilltalar måste rycka av sig hörlurarna och därtill rikta uppmärksamheten mot en levande människa, dvs mot mig.

I stället får jag väl avstå och ägna mig åt något som inte har med medmänsklighet att göra.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Fritid, Media, Vardagsliv

Småsenil eller bara morgontrött

Nu har det hänt mig igen. Och inte var det länge sedan jag fick erfara samma sak. Jag sitter här och hamrar lite på tangentbordet för att sedan skicka iväg en blogg. Men när jag sedan letar efter resultatet är det fullständigt obefintligt. Var i hela bloggosfären har det tagit vägen. Letandet är för mig svårt. Jag brukar trycka lite här och där, men ett sådant mänskligt irrande brukar ju som bekant aldrig leda till något konkret resultat. Självklart inte heller i mitt fall. Det som är borta är för mig definitivt väck.

Något sådant här, i synnerhet om det som i mitt fall upprepas, kan leda till frustration. Men den senare känslan är av klart negativ karaktär varför jag brukar förskjuta densamma. Varför gråta över spilld mjölk tänker jag. Och därtill kan det ju förhålla sig på det viset att det jag just producerat var så fruktansvärt dåligt att det överhuvud taget aldrig borde ha skrivits. En osynlig censur har trätt i kraft för att skona såväl presumtiva läsare som mig själv från andras berättigade ogillande. Med sådana tankar genom huvudet blir det lätt att åter slå sig ned och skriva om det som just misslyckats.

Men sedan finns ju en annan betydligt mer konstruktiv lösning. T.ex. att jag förbättrar mitt datorkunnande. Men se, dit hän har jag tydligen ännu inte kommit. Blir dock upprepningen av mitt knasbeteende alltför frekvent så blir nog resultatet att jag helt enkelt får förbättra mig. Och det lär ju aldrig vara fel. Att vända det i sig negativa till en positiv utveckling för mig själv och kanske också för en del av läsarskaran.

Lämna en kommentar

Under Fritid, Media, utbildning, Vardagsliv

Okvalificerat skitsnack

Familjens kamp mot Telia har nog enbart tagit sin början. I sammanhanget vill jag råda alla läsare, tillika konsumenter, att läsa vad jag tidigare skrivit om just Telia. Självklart är inte enbart Telia en syndabock. Säkerligen är stallet fullt med just sådana bockar.

Och skulle man då som kund-konsument surfa in lite lätt på deras glättade hemsidor finns där ett rosenrött skimmer under den till leda marknadsförda sloganen om att Kunden alltid alltid rätt. Ett sådan skitsnack.

I stället blir det närmast tekniken som tar död på alla de rättigheter som konsumentkollektivet genom tvingande och vanligtvis föredömlig lag är garanterad. På pappret ser allting fantastiskt ut, men verkligheten talar ett annat språk.

Vill Du klaga på något är det i sig vanligtvis inte lätt. Och därvid har tekniken blivit närmast en hämsko. Antinge får Du inte fram någon tillämplig adress eller – något som är det vanliga – ställs Du i en ofantlig telefonkö. Och tid har vi nutidsmänniskor väldigt lite av. Att sitta i en telefonkö timme efter timme gör också den tålmodigaste människa minst sagt upprörd och förbannad.

Till sist kan det bli på det viset att hur rätt den enskilde konsumenten än har så orkar han eller hon inte sitta i den där kön. Eller så blir det på det viset att behörig person till vilken klagomålen kan framföras är inte på plats. Eller blir den klagande helt enkelt bortkopplad.

Teknik – visst kan den vara bra. Men ibland tror jag den kan vara ett hinder för den enskilde att komma till sin rätt. Och det om något bör framledes uppmärksammas mer av lagstiftaren än vad det hittills har gjorts.

Lämna en kommentar

Under konsumenterätt, Telia