Etikettarkiv: Straff

Den jobbiga futtigheten

Ibland – för att inte säga väldigt ofta – framställs kriminalitet som det värsta som kan hända. Generaliseringar är närmast legio. Något som storligen förvånar mig. För vad är egentligen brottslighet. Förutom att det kan sägas vara ett egoistiskt drag – ungefär ett uttryck för att ”det skiter väl jag i, jag gör ändå som jag vill” – så är det endast ett brott av en offentligrättslig regel. Skulle det i stället vara ett brott av en privat- eller civilrättslig regel blir konsekvensen i värsta fall skadestånd men inget straff i form av böter eller fängelse.

Och med tanke på hur många offentligrättsliga regler det finns i ett genomreglerat samhälle såsom det svenska så är vi nog lite till mans kriminella. Men så resoneras det inte. Oh, nej. För det första är det enbart andra än jag själv som etiketteras som kriminella och därtill brukar människor välja ut enbart vissa lagbrott och sätter sedan stämpeln brottsling på dem som gjort sig skyldig till de brott som vi ganska så godtyckligt valt ut att klassa på det viset.

Och det är nog inte här jag tycker att den jobbiga futtigheten kommer in i bilden. Snarare är det personer – vanligtvis väl etablerade i samhället – som kan visa upp de sämsta av sidor då det gäller att komma överens. Det kan röra sig om i stort sett allt från barnkonflikter – vem ska bo hos vem vid en separation – till futtighetskonflikter efter en avliden släkting.

Nej, den där vanliga människan – som helt distanserar sig från kriminalitetsstämpeln – är enligt mitt förmenande inte särskilt mycket bättre. Ibland kanske tvärtom.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Han reser sig igen

Ibland blir jag smått imponerad av den kraft som finns hos vissa människor. Måhända är ordet beundran alltför starkt, men det är något åt det hållet.

Tänk Er en människa som redan under tidiga tonår kommer helt fel. Det kan hända alla, men givetvis är det lättare att ramla dit för den som har en besvärlig bakgrund. Med det senare avser jag en missbruksmiljö där familjen får sägas vara dysfunktionell eller icke fungerande. Inga kamrater bjuds hem, rädslan finns hela tiden att något ska gå snett, kontakter finns med sociala myndigheter och självförtroendet blir för varje dag alltmer naggat i kanten. Ungefär så ser det ut för de flesta personer som jag möter på de anklagades bänk.

Många gånger fortsätter det mer eller mindre tarvliga livet. Jag vill inte frankt påstå att missbruk och kriminalitet går i arv, men visst är det enklast att fortsätta med det som en gång blev en livsstil hos de vuxna som kantar den egna uppväxten.

Då, när allt ser ganska så mörkt ut, händer något. Den tidigare ”förtappade” tar tag i sitt liv. Det blir en känsla hos henne eller honom av ett djävlaranamma. Ibland klarar personen det alldeles själv, vid andra tillfällen stöttar samhällets institutioner.

Det blir då något helt annat. Det för dessa personer hägrande Svenssonlivet (det andra tidigare saknade livet) håller på att bli en realitet. Han – om vi har att göra med en man – reser sig igen och blir på något sätt vuxen i såväl egna som andras ögon. Det är en styrka som är helt enorm. Och vinsten för alla blir betydligt större än för de främsta av våra klassresenärer.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Juridik, politik

Oisín Cantwell och allt detta hat

Kolumnisten i Aftonbladet, Oisín Cantwell, har skrivit en artikel om det nyligen presenterade förslaget om en straffrättslig reform rörande det svenska påföljdssystemet. Tydligen borde han inte ha gjort det, om man nu ska ta på allvar alla kommentatorers mer eller mindre hatiska och närmast absurda åsikter. Det verkar som om de redan 100 kommentatorerna har gjort artikeln till Oisíns egna åsikter, men merparten av vad han skriver är ju ett referat av den utredning som nyligen publicerats. Och vad gäller det senare bör det ju betonas att det är ett förslag och inget annat.

Nu ska förslaget ut på s.k. remissrunda så att myndigheter, organisationer m.fl. ska få tycka till om det som nu förs fram. Själv begriper jag dåligt det som många kommentatorer ger uttryck för. Vad är egentligen problemet. Här försöker utredarna få fram alternativ till det som finns idag för att på det viset kanske lyckas bättre än vad vi hittills gjort. Vad är det för fel på det. Jag bara undrar.

Sedan undrar jag hur många av kommentatorerna som har tänkt sig in i följande situation. Tänk om Ni själva hade hamnat inför skranket. Då hade Ni kanske mött mig som domare om Ni hade gjort olagligheten/olagligheterna i Göteborgstrakten. Hade Ni då varit lika sturska. Skulle Er uppfattning då vara att Ni inget hellre ville än att dömas strängt. Eller hade det då blivit ett annat ljud i pipan.

Det här med konsekvenstänkande kan ibland vara hur nyttigt som helst. För oss alla.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Juridik, Media, politik

Allt från Flincks ögon till belastningsregister

Det har varit en tämligen speciell dag. Jag var på Fullmäktigehuset och hjälpte gode vännen Micael med att hålla låda. Det senare betydde att han och även jag snackade en hel del om offentlighet och sekretess. Micael konkretiserade det hela och jag gjorde väl ungefär motsatsen, snackade lite om det abstrakta med en internationell touch på det hela. Jag vet inte om min gode vän kände sig särskilt framgångsrik, men det kanske mest berodde på att han var förberedd till tusen och att han därtill ställer väldigt högra krav på sig själv. För egen del känns det närmast som jag lever de sista ljuva åren varför det hela, som jag ser det, gick hur bra som helst.

Sedan var det gratislunch på Kommunens egen restaurang och där var både salladsbordet och maten helt ypperlig. Plötsligt kom vi in på ämnet Thorsten Flinck och någon sa att han har ögon som skrämmer. Själv skulle jag vilja korrigera uttalandet till att Thorsten har ögon som berör, men jag tror aldrig att jag nämnde just detta. Och varför skulle jag det – var och en får väl ha sin personliga åsikt om vad som helst. Förresten så var Thorsten här i Borås igår, men säkert har han för länge sedan lämnat Knallehuvudstaden.

Det enda jag annars har hört på dagens nyheter är att nu krävs det vid nyanställningar allt oftare att den arbetssökande visar upp ett blankt belastningsregister. Själv tycker jag det är en  trist utveckling. Det ska väl räcka med att människor blir dömda av våra domstolar och därefter sonar sina straff. Ska de som sonat sitt straff aldrig bli fria. Nej, tydligen inte. En farlig utveckling, vill jag påstå, inte minst för de ostraffade. För blir människor hatiska – något som lätt kan hända de människor som aldrig släpps in i samhällsgemenskapen – går nämligen ingen säker. Måhända något att betänka.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Juridik, utbildning

Sexköp

eller var det enbart ett försök. Strunt samma. Jag tycker beteendet är lika klandervärt. Ofta blir det en fråga om tidpunkten för polisingripandet. Den som är beredd att betala för sexuell tillfredsställelse brukar ju vanligtvis inte vilja att det slutar med ett försök.

En f.d. minister har tydligen gjort sig skyldig till detta. Även om bildpublicering ibland kan vara lite känsligt förstår jag inte varför inte namnet också publiceras. Har man sagt A bör man väl även säga B. På annat sätt kan andra ex-ministrar oförskyllt bli misstänkta.

Att köpa sex är enligt huvudregeln ett bötesbrott. Dock finns i straffskalan fängelse på upp till ett år. Vad som skulle rendera ett så strängt straff har jag dock svårt att föreställa mig, om man nu inte skulle råka vara en riktigt blodtörstig, dvs hämndlysten person. Nu blev det ett saftigt bötesstraff, mest beroende på att den tidigare ministern alltjämt tillhör de ekonomiskt lyckligt lottade.

Det blev ett strafföreläggande, som väl kan sägas vara ett bötespapper från åklagaren. Polisens motsvarighet benämns ordningsföreläggande. Då ett strafföreläggande utfärdats kan man också utgå ifrån att den utpekade personen erkänt den påstådda gärningen. Måhända har han (jag utgår ifrån att det rör sig om en man) på det sättet trott sig kunna undvika den värsta publiciteten vid t.ex. en offentlig rättegång.

Ja, det är minst sagt sorgligt att den här utnyttjandebrottsligheten gång på gång upprepas. Män som köper sig sex av som jag antar vanligtvis hårt exploaterade gatuprostituerade. Eller är detta ytterligare ett sätt på vilket makten kan visa sitt rätta och råa ansikte.

Lämna en kommentar

Under Brott, Juridik, politik, Vardagsliv