Etikettarkiv: Sossarna

Rut får inte bara städa utan också blanda drinkar

Ibland har det hela blivit smålöjligt. Kanske t.o.m. värre än så. Vad jag då närmast tänker på är den avdrags- och bidragsjungel som finns i Sverige. Varför har det egentligen blivit på det viset. Och skyll då inte på sossarna som en del människor tenderar att göra. Det har varit ungefär detsamma även under borgerliga regimer.

Då det gäller rutavdraget uttrycks ibland en något förnedrande syn på detta inkomstreducerande avdrag. Först är det frågan om piga. Om nu piga är ett så fult ord med anspelningar på borgerligt samhälle med anstrykning av upstairs och downstairs så kanske det går bättre med au-pair. De utför ungefär samma arbetssysslor, men med helt olika status. Märkligt. Sedan är dessa arbetsuppgifter alltjämt kvinnodominerade, varför kritiken mot dem som utför dem känns som en lätt mansgrisig inställning. Märkligt att detta inte tagits upp. Den vanligtvis manlige snickaren kommer dock undan hur lätt som helst. Att få hjälp med en ny altan är tydligen hur o.k. som helst, men hushållsarbetet blir tabu. Oj, vad fåniga många synes vara i sin tankevärld. Eller ska jag kalla det fördomsfulla.

Men sedan kan det hela bli lite löjligt. Först kan man ju ställa sig den rättmätiga frågan – varför ska vi överhuvud taget ha rätt till avdrag för sådant som gäller privata levnadsomkostnader. Så har det ju aldrig tidigare varit. Eller vad sägs om det som nu står att läsa på Skatteverkets webbsida. Nämligen att avdrag kan medges inte bara för matlagning utan också för drinkblandning. Allt under förusättning att jag själv tillhandahåller mat och dryck.

Ja, till kvällen får väl någon inbjudas att laga till en bit mat och inte minst hälla upp dryck i glasen. Arbetskostnaden kan ju inte bli särskilt hög med tanke på avdragsmöjligheten.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Är Sverige jordens trängsta land ?

Då det är trångt så innebär det ju att väldigt många människor samtdigt befinner sig på ungefär samma plats. Och med den definitionen blir det måhända konstigt att Sverige som alltjämt är tämligen glest befolkat likväl skulle vara trångt. Men det väljer jag ändå att påstå. Och vad jag då har i tankarna är den svenska politiska kartan. Eller är det kanske inte typiskt svenskt fenomen. Ja, läsarna får väl ha sin mening.

Men när jag hör statsministern läsa upp vad han och regeringen vill så undrar jag om det egentligen – en hemsk tanke – har någon större betydelse vem eller vilka som styr landet. Alla verkar ju nästan tycka ungefär samma sak om nästan allting. Eller är jag enbart förvirrad. I så fall också dagens BT-ledarstick.

Kanske vi skulle införa ett rotationssystem i stället för allmänna val. Billigare hade det definitivt blivit och det där med pengar är ju hur viktigt som helst. Det hela hade kunnat gå till på ungefär det sättet att under två valperioder (i förlängningen kommer det uttrycket att avskaffas) styr de röda – eventuellt de rödgröna – och därefter blir det blåa lagets tur. Sedan återkommer sossarna och kompani.

För visst verkar vi väl eniga om det mesta. Alla vill ha en bra sjukvård. Alla vill ha en bra skola. Alla vill ha en bra äldrevård. Alla vill ha bra kommunikationer. Att sedan det lilla ordet bra inte definieras är vi som luttrade väljare (eller f.d. väljare) liksom vana vid.

Sedan vill vi inte ha någon kriminalitet. Och ingen miljöförstöring.

Ja, ni ser. Vi vill ju alla samma sak. Varför då överhuvud taget ha några val.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media, politik, Traditioner

Blir det en fackgubbe

Nu är det bråda dagar (timmar) för Socialdemokratiska partiet. Ett parti utan roder kan ju knappast finna den väg som är nödvändig att gå. Att det inte skulle bli en lång utdragen process var nog närmast en självklarhet. Och nu kluckas det om att Metallbasen Stefan L skulle vara den som tar över skeppet.

Jag personligen utan att alls närmare känna Stefan tror att han är ett bra val. Nackdelen – om sådan finns – skulle väl vara att han, mig veterligen, inte sitter i riksdagen och därifrån kan följa vad som händer. Men närheten till och kunskapen om det arbetsrättsliga området ser jag dock som något som väl kompenserar bristen på riksdagsplats.

Stefan – om det nu blir han som VU enas om – kommer nu att få närmast en ödesroll, kanske inte så mycket för honom själv som för det parti för vilket han ställer sig i spetsen. Den europeiska kartan är nämligen numera betydligt mer blå till färgen än röd. Även de inhemska opinionssiffrorna för sossarna har de senaste månaderna dalat till nivåer som partiet tidigare varit förskonade ifrån.

Tufft och tungt jobb ligger alltså framför Stefan. Men jag tror att han har såväl kunskapen som kraften att kunna föra fram det som för partiet nästan är nödvändigt. Vad som först dock ska komma är det officiella tillkännagivandet av partiledare och sedan får vi se hur det hela kommer att gestalta sig. Nog känns det allt lite spännande.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media, politik

Från ”kulbo” till ”juholtare”

Jag har lovat mig själv att årets sista dag ska hela dagen gå i snällhetens tecken. I vart fall för min del. Och visst har jag i tidigare bloggar varit nog så hård mot Socialdemokraternas nuvarande ledare, men den här gången ska jag sansa mig något.

Tänk så bra det egentligen började för Håkan. Efter en tydligen uppslitande valprocedur kom det fram en mustachprydd man som verkade besitta en hel del humor. Därtill var han rapp i käften. Jag kände tillförsikt. Sedan hörde jag från Håkans mun ordet ”kulbo” och det lät ju kul. Sambo är numera lite slitet och särbo har jag som ord aldrig gillat. Särbo låter ju nästan som om parterna redan gått isär. Kulbo kändes inte bara fräscht utan också vad en relation ska stå för, nämligen att två människor tillsammans har roligt. Bra, Håkan. Men så kom den här lägenhetsaffären och med ens drogs rullgardinen ned, om inte hela vägen så i vart fall en bra bit.

Den politiska debatten gick inte heller så där lysande. Rapp i käften var och är Håkan, men grodor kan ju lätt hoppa ut då det glappar som mest. Och grodorna hoppade så till den milda grad att nu har vi – åtminstone för stunden – fått ett nytt begrepp som inte myntats av Håkan själv, men väl av hans belackare. En juholtare står ju för ett mindre välgenomtänkt uttalande som personen i fråga snabbt får ändra eller återta.

Ja, inte har det varit ett bra år för vare sig Håkan eller för sossarna. Men vi får nu ta nya tag och jag skulle väl då kunna använda det uttryck som användes på  jobbets intranät – förordnandelistorna är nollställda inför nästa år.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media, politik