Etikettarkiv: Representation

Varför svinar så många så mycket ?

Egentligen förstår jag inte varför det har blivit som det nu har blivit. Och då åsyftar jag de representationskostnader (om vi nu väljer den samlingsbeteckningen) om vilka vi har kunnat läsa den senaste veckan (eller var det veckorna).

Det började med det för mig föga bekanta Tillväxtverket och alla de skattepengar som man där använde för att som de nog själva såg det ha ”lite sköj”. Och självklart ska medarbetarna ha det bra och kanske även roligt, men måste det kosta så förbaskat mycket. Jag är närmast säker på att några av festdeltagarna vid ett och annat tillfälle även klagat över det höga skattetrycket i Sverige samtidigt som personerna själva frossat i skattekronor. Fattar de ingenting alls ? Eller har makten på något obegripligt sätt förblindat dem. Och vad sägs om ord som etik och privatmoral.

Verkschefen fick gå. Annie Lööf hade nog inget val. Men det dröjde inte länge innan även Centerledaren vid närmare genomlysning också hade svinat. Alltså den som höll räfst och rättarting var inte alls bättre än Lugnet själv. Tar det hela aldrig slut.

Och som lök på laxen kom det så fram en stiftelse som har det vällovliga syftet att främja vetenskap inom framför allt områdena teknik och natur. Men en hel del pengar – alltid snackar vi för gemene man obegripliga miljoner – har man i stället festat upp. Smörjt kråset riktigt ordentligt och det än en gång på skattebetalarnas bekostnad.

Nu får det väl för tusan vara nog med dumheter. Eller kan det vara så illa att de som borde förstå bättre inte begriper ett dyft förutom begrepp som rofferi och egenvinning.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media, politik, utbildning

Tillväxtverket och det där med rättvisa

Ibland är antalet myndigheter i Sverige närmast oräkneliga till antalet. Och jag som trodde att borgerliga regeringar hade som ett av sina mål att minska byråkratin och det allmänna krånglet. Det verkar ju för fanken som det är tvärtom. Snacka är tydligen en sak, men att verkställa pratet något helt annat. Trist.

Hur som helst fick vi för någon vecka sedan reda på att det finns ett verk som ska se till att det i detta landet blir tillväxt. Det är väl på det viset namnet får tolkas. Men nu har internrevisionen visat att det som i verksamheten verkligen vuxit är representation och annat som kanske inte direkt har med myndighetens verksamhetsmål att göra. Visst ska personalen må bra, men därvidlag finns givetvis gränser, i synnerhet som skattepengar hanteras.

Christina Lugnet (och efternamnet lär nog behövas med tanke på den turbulens som ändå har varit), välavlönad generaldirektör, har gjorts ansvarig för det hela och något annat hade väl varit helt fel. Som chef bör ju hon i första hand drabbas. Själv har hon uttalat sig om att det hela är ett missförstånd, men se det tror jag inte alls på. Varför skulle internrevisionen göra misstag inom det område som är deras primära att förstå och uttala sig om.

Det blev också på det viset att Christina fick gå. Men hade hon varit en ”vanlig” knegare så inte hade hon fått fortsätta på annat jobb (inom Regeringskansliet) med ungefär samma lön. Nej, då hade det i stället blivit avsked utan någon ekonomisk kompensation. Själv tänker jag i klasstermer (något som nästan är förbjudet i svenska sammanhang) och vill då påstå att överklassen ser alltid till att skydda sina intressen. Underklassen står däremot helt oskyddad då blåsten viner. Kan detta kallas rättvisa? Nej, inte om jag får bestämma svarets innehåll.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media, politik

Det blir liksom bara fel

Den här bloggen handlar inte om de där dagarna då allt synes gå fel. Vanligtvis börjar det redan på morgonen och sedan fortsätter det liksom av bara farten. Nej, nu handlar det i stället om hur vi människor kan se på en och samma sak och helt beroende på vår infallsvinkel så kan det bli hur fel som helst. För optimisten däremot blir vinklingen vanligtvis något annorlunda eftersom han eller hon ser det utifrån ett annat perspektiv.

Ta det här med representationskostnad. Det senare ordet ger åtminstone mig associationer till direktörer (en del önskar säkert lägga till ordet feta eller fetlagda) som åker på resor av tvivelaktigt slag och som därtill smörjer kråset med saker och ting som s.k. vanliga människor aldrig har råd med att lägga ned i kundvagnen eller i kundkorgen.

Jag kom just att tänka på det här då jag först hörde det hela på radion och sedan även fick siffran bekräftad i dagens pappersBT. Högskolan i Borås använder, utslaget per anställd, 5 000 kr per person och år för just det här med representation. Men tänk om det nu förhåller sig på det viset att många anställda får förmåner av s.k. personalvård. Det senare begreppet ger helt andra vibbar än representation. Plötsligt blir det för gemene man betydligt mer positivt. Nu blir det i stället en arbetsplats som satsar på sina anställda och nu kan nästan vilka belopp som helst försvaras.

Ja, ibland kan det som presenteras som felaktigt eller förmodat galet vara hur rätt som helst. Måhända väcks hos oss alla en eftertanke.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Media, politik, utbildning