Etikettarkiv: Norrköping

Både bröllop och filminspelning

Klockan är bara barnet. När jag just knackat ner de fyra föregående orden så undrar jag hur många som alltjämt förstår uttrycket. Och det enda säkra jag därvid kan påstå är att än färre använder sig av uttrycket. Samtidigt hyser jag en liten morgontidig undran i mitt huvud – hur går det med vårt språk när så många beprövade uttryck försvinner. De som jag bedömer som så väsentliga för att vi människor ska känna oss tillfreds med oss själva och med andra. Kommunikation är nog det som egentligen gör oss till människor.

Men vad ska jag bry mig egentligen. För på något vis finns det i oss människor en möjlighet till fantastisk anpassning. Och därvidlag är vi en produkt av övriga naturen. Tänk så illa vi under hundratals år har behandlat just den omgivande naturen, men ändå lyckas den överleva genom att anpassa sig till nya förhållanden. Tyvärr kan sak samma sägas om det som vi fruktar. Hur ofta hör vi inte om resistenta bakterier där de små otäckingarna på något mirakulöst sätt lyckas överleva våra idoga försök att utrota dem.

Själv kan jag konstatera att min tid som Bt-bloggare går mot sitt slut. Någon på jobbet undrade hur det kändes att framdeles inte producera två-tre bloggar om dagen, ett pensum som för mig varit det vanliga. Mitt svar blev att det kändes egentligen ingenting. Och med det sanningsenliga svaret kan jag konstatera att någon bloggmissbrukare blev jag aldrig.

Kanske det också kan bero på att det hela tiden funnits andra aktiviteter som upptagit min tid. Och till helgen kan jag se att schemat innehåller bl.a. trevliga tre vigslar på Stadshuset och därefter blir det ny filminspelning i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Film, Fritid, språk

Klart för tagning

Egentligen skulle jag vara i filmstudion vid pass kl 16, men vi hade körmässigt så effektiva att jag väl i Norrköping hade ungefär en timme till godo i jämförelse med utsatt tid. Erika och jag orienterade oss i det shoppingområde (hur fint som helst och vrålstort) i vilket filmstudion var placerade tillsammans med Friskis och Svettis.

Turligt nog kunde jag börja filminspelningen nästan per omgående. Det hela ägde rum i ett ganska så stort rum med draperier både åt höger och vänster. Många i en motsvarande situation brukar kånka med sig en hel del teknikprylar och manuspapper, men själv har jag aldrig med mig mer än några tuschpennor med vars hjälp jag kan rita en och annan fånig men förhoppningsvis illustrativ gubbe på en whiteboard.

Ibland har vi nog i filmsammanhang sett någon konstig manick med vars hjälp man slår ned en bom mot en griffeltavla, varpå någon utropar filmtagning. Och en sådan fanns även i denna lokal. Jag kände suget och som ett måste att slå ihop tingesten för att på det viset förvissa mig själv om att nu var det tagning.

Jag stod sedan där med två kameror i mitt ansikte. Försökte hänga lite, men inte alltför mycket, på ett ditsatt tämligen högt runt bord. Sedan vandrade jag mellan bordet och tavlan där den ena gubben efter den andra fick utföra sin juridiska dans dirigerad av min skånska dialekt. Det gick nog bra för det blev aldrig tal om någon omtagning.

Och vad ska nu allt detta leda till. Jag vet inte riktigt. Vi är ett stort gäng föreläsare inom minst lika ämnesområden som gör det jag då just gjort. Sedan ska den för mig okända tekniken ta vid och förse hugade spekulanter med det som vi har åstadkommit. Det hela är tänkt att på allvar komma igång fr.o.m. nästa år.

Ibland är livet hur spännande som helst, såsom nu i en filmstudio i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Film, Fritid, Media

Idag ska jag filma på riktigt

Om vi sitter och tittar på en fotbollsmatch blir vi vanligtvis sura, kanske upprörda om motståndarlaget filmar till sig olika favörer såsom t.ex. frisparkar. Filmning i det sammanhanget ses som osportsligt eftersom den filmande låtsas något som inte har med verkligheten att göra och som ändå ger honom och laget fördelar. Men sedan kan vi ju också se film som något enbart positivt, ren förströelse.

För cirka två veckor sedan ungefär ringde mig en trevlig man. Med trevlig avser jag att han lät entusiastisk och glad i största allmänhet. Mig veterligen har vi tidigare inte pratats vid och om jag inte helt missförstått samtalet hade han och/eller vänner till honom haft mig som föreläsare någon gång i början av ett årtal som jag givetvis redan glömt. Han talade sig varm för sin produkt, nämligen en cinematografisk sammanställning av personer och deras budskap. I mitt fall skulle det väl då vara att på ett någorlunda lättsamt vis tala om juridiska regler. Allt detta sedan för spridning mot betalning.

Det hela skulle gå till på det viset att jag skulle komma till Norrköping för där har företaget en filmstudio. Det låter något. Min fru undrade om det hela var seriöst och vad skulle jag svara på en sådan kritisk undran. Några dagar senare kom ett kolorerat utskick med både instruktioner och orienteringskarta. Sanningen att säga förstår jag inte riktigt upplägget, men eftersom jag ändå har semester och vi har goda vänner (Lena och Anders) i Norrköping så bör ju staden vara värt ett besök. Snacka brukar jag ju kunna. Om jag sedan också ska börja min verkliga filmkarriär i Peking får väl framtiden utvisa. Viss spänning känner jag i kroppen inför vad komma ska. Fortsättning lär följa.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Film, Fritid, Media, Resor

Världens finaste loft

Oj, vad läsarna blev nyfikna. I bästa fall, vill säga. Utan att göra någon besviken får jag dock i ärlighetens namn nämna, redan så här inledningsvis, att fråga är om en privat boning, varför det inte kan bli aktuellt med något allmänt nyttjande. Men en beskrivning, förenklad sådan, kan ändå vara på sin plats. Avundsjuka kan kanske skapas.

Hur som helst blev vi så upphämtade av Håkans och Christinas husbil. Skönt att känna människor som bl.a. har sådant som kan vara bra att ha, men som man genom sin bekantskap ändå kan slippa köpa för egen del. Snabbt gick det till Norrköping. Ska jag vara riktigt ärlig tror jag att det från stads- till stadsgräns tog enbart två och en halv timme. Och då önskar jag till klassens ordningsman påpeka att Håkan, som var den som körde, höll sig inom hastighetsgränsernas ram.

Väl framme i Norrköping började det lilla letandet efter Lenas och Anders nya boning. Sedan dryga två månader tillbaks har de nämligen låtit uppföra ett splitternytt timmerhus en bit utanför stadens centrum. Men till slut i vårt småförvirrade tillstånd körde vi upp på deras tun.

Ett helt fantastiskt ställe där gamla stall, uthus, snickarboa hade behållits, allt medan boningshuset raserats och fått lämna plats till ett nybygge som väl passar in i den stil som redan finns. Högt till tak i alla avseenden. Och närmast nocken finns just det som är bloggrubriken. Ett stort luftigt loft där Erika och jag fritt kunde husera. Loftet är sedan begränsat med en glasbalustrad. Som det nu känns lär vi nog stanna här ett bra tag, få se hur länge det blir. Lena och Anders lär väl i förlängningen ha några synpunkter.

 

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Resor

Nu är det husbil som gäller

Nej, så förhåller det sig inte. Att jag/vi har köpt husbil, men vi har goda vänner – Håkan och Christina – som äger en sådan och redan idag ska det bli åka av. De kommer vid 18-tiden för att plocka upp oss. Snacka om service i form av bl.a. egna privatchaufförer. Sedan blir det i första hand Norrköping som gäller för där har vi andra vänner – Lena och Anders – där Lena denna helg passar på att fylla 40 år. Och självklart vill Erika 0ch jag ingå i gratulanternas vänskara.

Därefter – alltså efter födelsedagsfirandet – ska vi husbilsmänniskor åka söderut genom att följa Ostkusten. Exakt hur resan kommer att gestalta sig vet jag inget om, men det ju också en av tjusningarna med just husbil. Man behöver inte planera en massa och för egen del passar det mig som hand i handske. Många människor – jag kan fortfarande erinra mig min mammas nästan maniska planerande (finns det något kvinnligt över det hela?) – gillar att förbereda sig, men jag närmast avskyr den biten. Något som givetvis bidragit till att jag närmast alltid är oförberedd. Improvisation är ett kungsord för egen del.

Dock har jag snöat in på orten Brömsebro. Som liten var jag – om jag själv får säga det – en hejare på historiska årtal. Och fortfarande minns jag 1645 och slaget vid just Brömsebro. Nu när vi ändå ska göra Ostkusten så hoppas jag på en avstickare till Brömsebro. Får se om det finns något kvar efter slaget. I så fall lovar jag att rapportera.

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized