Tag Archives: Miljö

Kan en ängel heta Sven ?

För någon vecka sedan såg jag en liten artikel om att Påven i Vatikanen hade varit framme nu igen och gett vissa personer – jag antar döda sedan sekler tillbaks – status av helgon och därmed deras rättmätiga plats i himlen. Det är nästan så att jag framför skärmen vill utropa ett haleluja för att komma i ytterligare stämning.

För inte så många dagar sedan då jag med trevlig kollega hade förmånen att sitta i ett längre mål blev jag av honom omnämnd som en person som ägde en ängels tålamod. Plötsligt kom jag att tänka på den förutnämnda artikeln. Och varför inte Påven hade kontaktat mig. Enda anledningen måste vara att jag alltjämt springer omkring här på jorden och då passar det sig väl knappast att jag har vingar på ryggen och för egen maskin så att säga kan flyga både hit och dit. Men visst hade jag varit ett miljövänligt alternativ, nog så viktigt i vår ständigt och tyvärr alltmer nedsmutsade värld.

Men kanske det finns även andra hinder för att jag ska bli helgonförklarad. Kanske min kollega inte ser några hinder (vid två olika tillfällen uttryckte han sig klart och tydligt att jag hade en ängels tålamod och det kan jag inte tolka på annat sätt än att jag också förkroppsligar alternativt förandligar just en liten kerub), men måhända Påven. Eller svävar han – likt mig själv – i okunnighet.

Ja, vem vet. Skulle någon fråga mig om jag ser något hinder så är det nog enbart mitt namn som i så fall kan stöta på patrull. Ängeln Gabriel har vi ju hört talas om, men ängeln Sven. Tusan också att det ska hänga på namnet. Jag får nog – likt den person som en gång sa att Paris kan väl vara värt en mässa – byta till ett mer passande namn. Kanske ängeln Georgio med tanke på att jag faktiskt också bär namnet Göran.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Trängselskatt; vad gäller

Ibland går det att under en bilfärd ha nästan vilka små diskussioner som helst. Och så var det denna morgon då Erika och jag från Lyckorna till Göteborg tog bilen, för ovanlighetens skull.

Efter ett tag, jag tror att det hela lämpligen nog började då vi började att lukta Göteborgsluft, kom vi in på ämnet trängselskatter. Något som nästa år ska införas här i Götet.

Erika och jag har samma åsikt vad gäller det lämpliga med att genom ekonomiska påtryckningsmedel – läs skatter/avgifter – ändra människors pendelbeteende från att ensamma sitta i sina bilar till att trevligt nog och tillsammans med andra åka kollektivt. Det är ett steg i fullständigt rätt riktning.

Men sedan kom vi in på det här med var de olika betalstationerna är belägna. Min uppfattning – rätt eller fel kan ju kommenteras av eventuella läsare – är att om man som vi någon gång kör raka vägen från Borås (rv 40 och sedan E6) så ska vi inte drabbas av någon pålaga. Erika ville dock inte lyssna på det örat.

Erika försökte även fuska. Hon kollade nämligen i sin mobil och därifrån hämtade hon information gällande lokaliseringen av betalstationerna. En lång uppräkning. Men sanningen att säga blev jag inte mycket klokare.

Jag skulle dock bli ytterst förvånad om även transittrafik typ Borås – Ljungskile skulle drabbas. Men kanske statsmakternas nit har gjort min försiktigt uttryckta åsikt helt felaktig. För det senare fallet blir det i stället Erika som får rätt och det hade ju inte heller varit fel (men dyrt).

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Familjeliv, Juridik, Resor

När skiten hämtas är det vår

På Lyckorna har vi s.k. sommartömning. Det betyder att ingen kommer och hämtar vårt skit under den mörka årstiden oktober – maj. Men sedan blir det annan ordning och på något vis blir den markeringen helt underbar för oss alla. Det känns – som jag kan föreställa mig det kändes för husprivilegierade människor förr i tiden då de flyttade från stad till land –  som om vi verkligen flyttade även om vi i verkligheten inte gör det.

Det blir än mer konkret då vi rullar fram tunnan till för den avsedd plats. Tyvärr kan vi inte ha den framme året om ty då passar skitlunsar (ganska så passande beteckningar) på att slänga sin skit i ”vår” tunna. Något helt obegripligt, men lättjan kan givetvis få folk till de mest märkliga gärningar. Såsom t.ex ett år då någon passat på att slänga uttjänade lysrör i vår tunna, varpå vi av kommunen fick ett ilsket brev att vi omedelbart skulle sluta med att slänga dylikt avfall i vår tunna. Ja, snacka om snedträff.

En sådan här dag blir det också för egen del den slutliga vårrensningen. Nu har vi ju snart hämtad första tunna varför vi kan lyxa till det med några fler förpackningar och annat som hör överflödssamhället till. Säkerligen bör man inte resonera på det viset, men det skiter jag i just nu. Jag tillhör ändå en lantgeneration utan sophämtning och där det som barn föll på min lott att gå till kärret på fastigheten och gräva ned den gångna veckans sopor.

Så visst har även mitt miljötänkande förbättrats. Även om mycket tyvärr återstår. Men för tillfället är jag glad för att sopbilen kommer redan nästa vecka.

Lämna en kommentar

Filed under Familjeliv, Fritid, Traditioner

Helt tomt eller Sven – en miljöhjälte

En sådan konstig känsla. I och för sig var jag tidigt på tippen (kl 07.20), men att det där inte skulle finnas en enda människa (den som från början fanns där när jag körde in under upplyfta bommen försvann närmast med en rivstart) kom lite som en chock för systemet. Och då bör jag väl tillägga till undvikande av alla tänkbara och otänkbara missförstånd att återvinningsstationen var faktiskt öppen och hade så varit i ungefär 20 minuter.

Exakt var personalen befann sig – just då kände jag inte någon direkt saknad – vet jag inte riktigt, men möjligt är att de hukade bland pepparkakorna inne i det hus som finns i nära anslutning till bommen.

Med mig hade jag en svart sopsäck fylld med vad jag skulle vilja benämna bråte. Nu för tiden har jag förstått att beteckningen ”bråte” är på intet sätt accepterat. Det som nu gäller är nämligen källsortering och det betyder väl att plåt ska till plåt, trä (med underavdelningen impregnerat eller inte) ska till sin behållare. Osv. i närmast all oändlighet. Det här med att slänga skräp är långt ifrån en vanlig skitsak.

Jag hävde ur påsens innehåll med förhoppning att allt däri skulle accepteras som det min kära hustru kallar Deponi. Den beteckningen är minst två klasser bättre än det lite mer vardagliga ordet Fyllnadsmassor.

När jag sedan slängde den därefter trasiga sopsäcken i containern för Brännbart kände jag en inre stolthet över mig själv. Sven är något av en miljöhjälte.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Vardagsliv