Etikettarkiv: Metro

Att jag verkligen klarar det

måste ses närmast som ett under. Och måhända undrar någon då vad jag håller på att snacka om. Jo, så här är det. I samband med att jag duschade i morse bestämde jag min vana trogen att även tvätta håret. Inget konstigt alls med det. Jag tar den där svarta schampoflaskan vars innehåll aldrig verkar ta slut, tar lite schampo i handen och sedan blir det lite gnuggande mot hår och hjässa. Därefter blir det att skölja av sig och morgonbestyren gällande tvagning är därmed till ända. Återstår bara att torka sig lite med en härlig handduk, borsta till håret och sedan är hela jag – kropp som själ – beredd att möta den kommande dagens utmaningar. Hur lätt som helst.

Trodde jag. Men nu har det visat sig helt fel efter att jag läst dagens Metro. På en av sidorna i denna lilla gratistidning fanns bilder och text gällande det här med att tvätta och vårda håret. Och det ska alla veta – framför allt vi som inte visste det innan – att det här med hår är en helt otrolig historia.

Jag i min enfald trodde att håret kunde behandlas på det summariska vis som mitt morgonagerande visade prov på. Men alls icke. Där stod i stället att läsa om inpackningar, oljor och något som jag aldrig ens hört talas om. Sex olika moment var tydligen nödvändiga för att tygla håret och få det som tydligen alla vill ha det. En vetenskap, helt enkelt.

Ja, jag börjar snart förstå människors stress. Livet ska tydligen inte alls vara på det lätta vis som jag föreställt mig det. Fullständigt skön missuppfattning från min sida.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Metro gjorde mig glad

Jag tillhör vanligtvis inte kategorin gratisläsare. Kanske borde jag, men så är inte fallet. Dock kan det hända att jag från något tomt bussäte plockar upp en Metro och bläddrar lite förstrött. Eventuellt blir det ett korsord att fullfölja eller varför inte en Sudoku. Inte för att jag är bra på siffror, men det är ändå rätt kul.

Ofta finns skribenter eller kolumnister som skriver sitt tyckande. De är vanligtvis bra, yrkesmän som de är, men det betyder ju inte att jag alltid sympatiserar med hur de i skrift uttrycker sina tankegångar. Idag var dock en sådan dag där jag till fullo höll med skriibenten då hon – ledsamt nog har jag nu tappat bort hennes namn – till behandling tog upp de senaste dagarnas skriverier om IKEAS:s sätt att lancera sig i Arabvärlden. Kvinnor har tydligen retuscherats bort i den katalogedition som var och är ämnad för Suadiarabien.

I och för sig tycker jag det hela inte är så konstigt. IKEA är ett i raden av vinstmaximerande företag och då blir det givetvis på det viset att man tar seden dit man kommer, helt oberoende av vilken regim som för tillfället styr. Dock har IKEA alltid framställt sig själva som så förbaskat bra och moralisk oantastliga. Och det gäller inte minst företagets grundare. Han har, såsom kolumnisten så väl uttrycker det, kommit undan med så mycket allt från egna dubiösa åsikter till avancerad skatteplanering.

Det är skönt att människors ögon kanske äntligen öppnas. IKEA är alls inget föredöme. Snarare ett avskräckande exempel på en slit-och-slängkultur som jag själv klar vänder mig emot. Tack Metro; Du räddade min morgon.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media, Shopping

Otrogen

Ett enda ord som bloggrubrik. Och det räcker för att trigga igång väldigt många människors fantasi, där associationerna för de flesta går åt ett enda håll, nämligen att personen ifråga har haft en affär (bara det uttrycket är värt ett separat blogginlägg). Det är alltså det till synes ständigt välsäljande sexbegreppet som far genom läsarnas huvud.

Och som om detta inte skulle vara nog så står det i dagens Metro att läsa om att det i Göteborg har startats en privatdetektivbyrå där de anställda tar emot uppdrag från personer som känner på sig/anar/misstänker att partnern har varit eller är otrogen.

Men vad är det här för något egentligen? Finns det verkligen människor som på fullaste allvar (att det skulle kunna vara ett skämt har jag dock full förståelse för) skulle anlita privatdeckare för att göra det här. Det kostar ju därtill pengar. Och om nu partnern råkat vara otrogen (i artikeln talas det om olika metoder för att avslöja detta, bl.a. den s.k. honungsfällan), vad är nästa steg som ska tas.

Blir det en utskällning, en kärleksstrejk eller rentav en ansökan om äktenskapsskillnad. Ja, inte vet jag. Men allt det här med privatdetektiv verkar vara något som bäst lämpar sig för filmens värld. Sedan går det hela också att passa in i ett juridiskt klimat där det för att nå framgång med en skilsmässoansökan krävs skäl för att en sådan ansökan ska beviljas. Men så är ju – tack och lov – inte fallet i Sverige.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Familjeliv, Juridik, Kärlek, Traditioner

Slut ?

Då jag min vana trogen satt på bussen och för ovanlighetens skull läste Metro (personer under 25 år läser gratistidningar, äldre får vackert betala för sin avisa) kunde jag konstatera av en krönikörs artikel att det kan vara hur svårt som helst att efter en längre tids semester återvända till jobbet (för egen del till undvikande av risken delar jag upp den egna semestern) och att även känna entusiasm inför vad komma ska. Än värre skulle det bli om någon annan var klart entusiastisk.

I och för sig har jag aldrig känt på det viset, men det får väl bli upp till var och en att känna som man nu kan tänkas känna. Det som dock ger en viss försiktig ledsnad hos mig själv är besvarandet av frågan – Är badsäsongen nu slut, en säsong som för vissa aldrig hann börja.

Först skulle jag vilja passa på att rekommendera utomhusbad. Skulle jag någon gång känna mig lite lätt nedstämd så nog gör ett bad mig hur pigg och glad som helst. Och om jag nu reagerar på det viset varför skulle inte mina medmänniskor få samma reaktion.

Men är det då inte hiskeligt kallt? Nej, nu är det precis tvärtom. Ibland kan det kännas lite kallt i luften, men då kroppen första gången sänks ned i det våta elementet känner man till sin förvåning att havet (och förmodligen sjön) är vid denna tid på året varmare än den omgivande luften.

Så jag håller fast vid min gamla vana att bada fram till den 1 oktober och undviker på det sättet all risk för depp.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Fritid, Hälsa, Media, Resor

Med Metro är sommaren slut, eller ?

Gratistidningen Metro gör tydligen alltid ett sommaruppehåll. Konstigt nog tycker jag att pausen i utgivningen blir allt kortare, men förmodligen har jag helt fel. Säkerligen är den ungefär lika lång.

I måndags då jag tog bussen (tack goda kollektivtrafik för att Du finns) från Ljungskile mot jobbet i Göteborg la jag märke till att Metrobehållaren åter var fylld med gratistidningar som nästan ropade ut att de ville bli genomlästa.

Inte för att jag är en flitig läsare (när jag gör det känner jag mig nästan som en liten snyltare) av gratistidningar, men den här gången blev jag riktig glad över att se en tidning som jag ivrigt kunde kasta mig över.

Samtidigt hemsöktes jag dock av en liten lätt trist känsla. Eftersom Metro kommit igång med utgivingen så måste ju ett dylikt faktum innebära att sommaren är över. Metro har ju återkommit efter sommaruppehållet. Då blev jag lätt nedstämd.

Det kan väl bara inte vara på det viset. Jag har ju inte ens kommit igång med det RIKTIGA sommarfirandet och så plötsligt skulle det som jag skulle fira vara över, varför något firande blir helt felplacerat. Jag försökte genom läsningen att få andra tankar i skallen. Fick bara inte vara sant.

Eller ska jag kanske vara förståndig. Varför på svenskt vis krampaktigt hålla kvar vid något som kanske redan har passerat. Löjligt, är vad det är. Nu ska vi titta framåt och därvid även beakta att augusti av tradition hör till de tre svenska sommarmånaderna.

Jag är alltså inte sen. Det är i stället Metro som är tidig.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media

Slagna lärare

Ibland – det är lika bra att erkänna – blir jag inspirerad att blogga om det som jag framför allt läser i tidningarna. Och mitt tidningsläsande tidsmässigt brukar begränsa sig till tiden före kl 08. Jag satt därför på morgonbussen och bläddrade i gratistidningen Metro. I den stod att läsa bl.a. om två rättsfall som gick ut närmast på att elever/studenter kan leva i en tämligen jobbig situation eftersom de nämnda domarna tolkades som en fördragsam och tillåtande attityd vad gäller att från skolpersonals sida använda visst våld mot elevgrupper. Min blogg tog upp just det ämnet varvid jag framförde en i mitt tycke något mer nyanserad syn på det hela.

Döm om min förvåning då jag senare – vid samtal med Erika – får höra att Alfred (och säkerligen många med honom) blivit väldigt upprörda över att det nu skulle vara fritt fram att utan konsekvens slå lärare i skolan. Först, förmodligen beroende på min lätt kritiska inställning (måhända en yrkesskada), trodde jag att Alfred m.fl. hade missuppfattat den artikel som jag själv tidigare läst på bussen. Men sedan skulle det visa sig att jag var den felande.

Tydligen hade det kommit en dom från vår nordligaste tingsrätt i Gällivare (själv har jag ännu inte läst avgörandet), en dom som tolkats på det viset att om man är lärare/rektor med därtill ordningsupprätthållande funktion får man också tåla – kanske en parallell har gjorts till poliser och/eller vakter) – att stå ut med ett eller annat tjuvnyp. Därefter har det blivit ett ståhej med t.o.m. Jan Björklund som tillskyndare av lärarkårens intressen.

Egentligen är det väl helt enkelt på det viset att ingen ska behöva stå ut med något våld. Men ibland kan ju också personer vara olika känsliga.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Att slå barn

Slå är ett obehagligt ord. Aga är än värre. Den senare termen känns nämligen som hårdare och därmed än mer kränkande för den utsatte. Till detta kan nog läggas att aga känns mer systematiskt än just de tre bokstäverna slå.

Hur som helst kunde jag i dagens Metro läsa om två kommenterade domar, en från hovrätt och en annan från Högsta domstolen. Båda avgörandena var hämtade från skolans värld och andemeningen i artikeln, som i sin tur kommenterades av någon psykologisk expert, var nog den att domstolsavgörandena öppnade upp för att skolbarn i framtiden riskerade att få utstå lite av hugg och slag från såväl lärare som rektorer. Kan det då verkligen vara på det viset.

Och mitt snabba svar på den frågan blir att det tror jag inte alls. Det där med skolaga lämnade vi bakom oss 1958 och någon återgång till det som var kommer inte att ske. Till stöd för detta mitt kategoriska uttalande kan jag som exempel ta några avgöranden från Arbetsdomstolen. Den instansen, som specialdomstol, avgör arbetsrättsliga tvister och där går det att läsa (www.arbetsdomstolen.se) om fall där våldsutövande lärare (det har därvidlag räckt med en utdelad örfil) närmast omedelbart få läma sin anställning. Så det så.

Sedan går det nog att förstå att ibland kan det även i skolmiljö uppkomma ordningsstörande beteende. Och som en sista utväg bör väl då de som ansvarar för miljön ha någon möjlighet att leva upp till det ¨åtagande som följer med tjänsten. Annars vet jag faktiskt inte hur det skulle komma att se ut. Så det så.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Barn, Brott, Juridik, Media, Skola

Heja Västtrafik

På linje-100 bussen från Borås mot Göteborg hamnade jag på ett säte på vilket fanns placerat en övergiven Metro. Kändes som en liten skänk om inte från ovan så i vart fall från någon annan tidigare resenär. Det var bara att tacka och ta emot.

I den läsvänliga tidningen fanns en massa kritik mot Västtrafik förmodligen mest beroende på vad som hänt alternativt inte hänt den senaste tiden. Det stod att läsa en massa gnyende om hur dåliga Västtrafik är. Skulle jag ha tagit till mig all kritik så hade jag nog omgående stigit av den buss som jag just äntrat. Men är det verkligen på det viset som det beskrivs.

Själv har jag pendlat mer än 20 år och bör därför nästan kunna uttala mig om inte med auktoritet så väl med viss erfarenhet. Jag har aldrig haft ett enda klagomål (och jag är inte heller mutad för att fälla ett sådant uttalande) att uttrycka mot Västtrafik. Buss efter buss tar mig dit jag ska och nästan aldrig har jag varit försenad. Och skulle det senare någon gång ha inträffat är chauffören högst ångerfull och ber så mycket om ursäkt även om det givetvis inte är hans eller hennes fel.

Kontrollanterna då? Jo, jag har stött på dem några gånger och inte har de uppvisat någon ogin attityd. Jag har visat mitt periodkort, de har tittat och kontrollerat för att sedan med vänlighet återlämna det.

Kan det verkligen vara på det viset att jag under hela denna tidsperiod haft enbart tur. Jag tror inte det, varför jag som motkör till klagovisorna vill stämma upp en lovsång tillägnad just Västtrafik.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media, Resor

Vi jobbar som …..

Bloggrubriken kan avslutas med vilket kraftord som helst. Det är bara för läsaren att välja det som passar den egna personligheten. Anledningen till rubriken är en artikel som jag nyligen läste på bussen. Dagens Metro står den att läsa i.

I den fanns lite kritik riktad mot domstolar. För övrigt är det sällan jag hör några berömmande ord. Märkligt. Hur som helst avhandlades i artikeln ett ämne som är nog så viktigt. Nämligen de långa väntetiderna i domstolarna. Och det är inte alls bra. Försenad rättvisa kan nog sägas vara förvägrad rättvisa och vem gillar något sådant. I vart fall inte jag och ej heller parterna eller Europadomstolen.

För att råda bot mot detta gör vi faktiskt vad vi kan. Min fru sa häromdagen att hon aldrig förr sett mig arbeta så flitigt som den senaste tiden. Och då avser hon mitt arbete vid tingsrätten. Men ändå tar det tid och det beror på en mängd olika faktorer över vilka den enskilde domaren sällan kan styra. En del av mina kollegor är tack och lov betydligt yngre än vad jag själv är. De har små barn och alla föräldrar vet att små barn, förvarade på förskolan, drar ofta hem sjukdomar. Ibland måste därför de krassliga föräldrarna vara hemma och vid andra tillfällen får de vara hemma för att ta hand om de sjuka små.

Några av oss behöver emallanåt fortbilda oss. Kurser heter det på svenska. Allt detta rättmätiga gör att arbetsstyrkan ibland blir reducerad. Och viss har vi ”gamlingar” en massa erfarenhet som vi kan ösa ur, men begränsningar finns.

Ja, även detta bör väl kanske komma fram då uppgifter publiceras om senfärdiga myndigheter i allmänhet och domstolar i synnerhet.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media

Då brast det för Sven

Under sju dagar (idag blir det den sjunde rättegångsdagen) har jag tillsammans med nämndemän och övriga aktörer haft en känslomässigt jobbig rättegång. I korthet handlar det om en familjetragedi där hustrun/mamman tragiskt nog inte längre finns i livet. Igår var vi på syn (framsidan på dagens Metro avbildar det hela) på den plats där kvinnan efter lång tid upptäcktes död. Det hela var minst sagt skakande. På själva platsen blir nämligen allt så konkret.

Hur som helst kom jag sedan hem till det underbart vackert julpyntade hemmet i Borås. Skillnaderna blir gigantiska. Snacka om att snabbt färdas mellan olika världar.

Erika påminde mig om att jag nog allt fick skynda mig lite eftersom vi, som igår kväll, skulle stormathandla inför julen. Och i samma ögonblick som Erika fällde denna ytterst naturliga kommentar satte jag mig bara ned på sängen och blev ledsen. Jag grät.

Linnea kom först och tröstade mig. Lite förskräckt kommenterade hon att Sven måste vara ordentligt ledsen och att hon nog aldrig tidigare sett mig gråta. Givetvis undrade hon varför jag satt där som ett litet barn och snyftade. Jag gav henne en liten förklaring och sa nog avslutningsvis att egentligen är det bra att man i samband med en känslomässigt ansträngande rättegång kan visa sina känslor. Och med den konklusionen torkade jag tårarna.

Sedan blev det för Erika och mig Willys för hela slanten (som inom just parentes sagt blev ganska så stor).

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott