Tag Archives: Lyckorna

Ren glädje

En sådan morgon – även om jag hade uppskattat än mer att den infunnit sig på en fridag såsom igår t.ex. -gör att jag får ett snabbt återfall i bloggandet. Dessutom träffade jag igår trevliga Anette och Knut där Anette påminde mig om att det var ett helt fel beslut av mig att sluta blogga. Men utan att vara kompromisslös har jag nog ändå bestämt mig, men emellanåt återfaller jag givetvis i gamla bloggvanor.

Nu är det trädgårdsrensningsdags. Vi var hela helgen på Lyckorna och det var rensning för hela slanten.Erika var där inne och jag var där ute. Måhända en traditionell könsuppdelning, men värre saker än så lär finnas. Hur som helst blev det fint resultat på alla ställen.

Och sedan kunde jag konstatera att våren hade verkligen kommit till Göteborg då jag idag tidig morgon steg av bussen vid Korsvägen. På vägen mot jobbet hade några små magnolior redan slagit ut sina ytterst vackra blommor. En stämningshöjare minst sagt.

Annars är det förhandling hela dagen och det i ett ytterst känsligt ämne. Men sedan blir det åter att lukta på det som vi benämner vår. Överallt knoppas det och allt som kan ha liv kommer att få det. I en sådan situation är det egentligen bara glädje som finns i kropparna. Vi blir lyckliga och det nästan oberoende av i vilken situation vi annars befinner oss.

Våren kanske för med sig ett jämlikhetsbudskap. Hoppas på det i alla fall.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Räddningen ovanifrån

På fredagen finns för de flesta arbetande en förhoppning om en bra helg. Sedan kan ”bra” stå för i stort sett vad som helst nästan helt beroende på vem eller vilka som står för värdeomdömet. Å andra sidan brukar vi ha en gemensam syn på det som är kasst och dåligt. Där har vi något som kan förena.

Den här helgen – även om den ännu inte är slut – har varit ett riktigt skitveckoslut. Och ändå hade Erika och jag de högsta av förväntningar. Först skulle vi tidig lördag åka en runda till den trevliga antikaffären i Dalsjöfors och därefter skulle vi åka till Lyckorna för att börja den årliga vårstädningen, vilken – om jag frågar mig själv – är betydligt roligare än den minst lika stora höststädningen.

Och så satte vi oss i bilen. Jag vred om nyckeln och inte ett ljud hördes. Samtliga varningslampor lyste under någon sekund, varv- och hastighetsmätarna slog i topp och sedan var det dödens dött. Jag testade en gång till, men samma sak lät upprepa sig. Om inte förr gick just då all luft ur mig. Vad ont hade jag gjort som skulle straffas på detta vis. Eller var det kanske en gudomlig hint om att jag den dagen överhuvud taget inte skulle ge mig ut på vägarna. Tur i oturen var att de vigslar jag senare på dagen skull ha skulle samtliga äga rum i Stadshuset.

Och inte nog med detta. Då jag satte igång i trädgården såg jag att min avhållna mur har fått putsskador som ser ut närmast som lepra. Stora putsbitar har ramlat av och jag står där med oerhört lång vårnäsa. Den enda trösten kommer uppifrån. Bästa tänkbara väder under denna skithelg.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vår inifrån

Hur ska nu den här rubriken tolkas. Har gamle Sven i sin smått sargade kropp redan i början av februari fått vårkänslor. Är kroppen min felinställd helt och hållet, klimatrubbad kanske. Eller kan måhända rubriken syfta på att det ser ut som om våren redan har kommit om det hela betraktas inifrån.

Det senare lär nog i detta sammanhang vara det mest riktiga. Jag sitter här på jobbet och till min förvåning blev det under min jourtjänstgöring inte en enda häktningsförhandling. Vad har hänt med all kriminalitet. Eller kan det vara på det viset att såväl polis som åklagare tagit en måhända välförtjänt semester. Ja, vad vet jag.

Annars var jag hur laddad som helst. Den här morgonen hade jag dessutom härligt sällskap (även om hon ibland påstod att hon kände sig trött) i min hustru. Vi hade nämligen bestämt redan igår att alltmedan jag var på jobbet skulle hon hjälpa Julia med att städa lite. Det bar alltså först iväg till Gerrebacka och sedan tog jag Angeredsbron tillbaks till centrala Göteborg och jobbet. Redan då kunde jag lägga märke till att våren så smått hade anlänt. I bilrutan reflekterade de starka solstrålarna – en trafikfara i sig – och ljuset även i övrigt var av det behagligare slaget. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag vid dikesrenen också hade sett en djärv vårblomma sticka upp. Det senare förblev dock dagdrömmeri.

Snart ska jag dock samla ihop mig. Här verkar nämligen inte bli något att göra. Får på vägen mot Lyckorna plocka upp Erika och sedan ska hon och jag göra ett städryck i sommarhuset. Tänk först vår och sedan snabbt sommar. Tiden är högst relativ.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sittstrejkande domare

Har just varit på Lyckorna, Erika och jag. En arbetssöndag efter en dessförinnan hur avslappnade som helst fredag-lördag tillsammans med Håkan och Christina. Som vanligt hade de hittat på lite aktiviteter och vi lät oss mer än gärna ledsagas. Var bl.a. på Reningsborg och det vågar jag nog påstå att känner man sig köpsugen även om plånboken är tämligen tunn är Reningsborg ett av de bästa ställen som man i ett sådant läge kan välja. Dessutom ägnar man sig som shoppare åt återvinning och det om något är väl ett ord som ligger i tiden.

Men sedan blev det alltså Lyckorna. Inne jobbade Erika och jag höll på med hängrännorna. Oj, vilket skitjobb. Men sådana arbeten måste ju också göras. Sedan var vi alltså på väg hem till Borås och det var då vi från radion fick höra att domarna i Egypten har börjat sittstrejka eftersom de tar avstånd från den nye ledarens kärva budskap.

Jag undrar jag – samma undring, därtill uttalad hyste Erika – vad som skulle krävas för att det fr.o.m. med i morgon skulle bli en domarnas generalstrejk i Sverige. Har det överhuvud taget inträffat. Jag är ytterst tvivlande. Å andra sidan hade ju sittstrejk varit bra för de flesta av oss ägnar ju oss just åt sittande. Men förmodligen hade det i längden blivit riktigt tråkigt, för meningen hade väl varit att vi bara skulle sitta och inte utföra det arbete som vi vanligtvis gör även om det vanligtvis sker just sittande.

Nej, det blir nog att i morgon bittida åka till Göteborg. Det där med strejk kan jag glömma. Kollegorna i Egypten har säkerligen ingen sympatistrejk att vänta från domarbröderna (passar ju bra i jämförelse med Muslimska brödraskapet) i Sverige.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

”Skriv om något trevligt”

var en uppmaning eller uttryckt önskemål från min kära hustru då jag samtalade med henne igår. Kommentaren var nog mest föranledd av att jag just skrivit om den högst personliga känslan av att ha blivit orättvist behandlad. Jag vet egentligen inte vad jag svarade Erika, men så här förhåller det sig och så har det nog alltid varit för min del.

Redan som mycket liten – i och för sig var jag såväl läs- som skrivkunnig – tog jag kanske inte till lipen, men väl till pennan. Jag uppsökte någon lugn vrå (och sådana fanns många eftersom jag var ensamt barn i mina föräldrars stora hus) och skrev någon eller några dikter. Idag och kanske även då hade de ”litterära” alstren säkerligen klassats som pekoral,  men det hade liksom intgen betydelse.

På något sätt blev jag lättare till sinnes då jag för stunden skrev ned något. Det kunde vara i stort sett vad som helst. Förmodligen var det själva skrivandet som sådant som gav mig ett vad jag idag skulle vilja benämna själsligt lugn. Och så har det fortsatt.

Jag tror att det för vissa är ett lätt och förbaskat bra sätt att lätta på trycket. Varför det fungerar så vet jag dock inte. Hur som helst var ju hustruns uppmaning att jag skulle skriva om trevligheter och då finns inget bättre att skriva om än våra vänner, Eva och Bertil, som besökte oss på Lyckorna den gångna helgen. Och inte bara deras trevliga personligheter kom oss till del utan också deras stora vänlighet (och Bertils ”råstyrka”) att ta med sig en kamin som vi just inhandlat via Tradera.

Tack än en gång att det finns goda och hjälpsamma människor som Ni.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mellan häktningar och bad

finns just nu en förkylning i min arma kropp och i likhet med de flesta av jordens andra manliga varelser känner jag mig nog så risig. Men jag har – tack och lov – en förstående hustru som därtill efter alla dessa år är tämligen luttrad.

Idag var det utsatt fyra förhandlingar. Som vanligt började vi kl 11. Det ovanliga var dock att jag hade ett smått he…ike att hitta en parkeringsplats. När jag kom till Göteborg och det i god tid fanns runt Nya Ullevi hundratals ungar med sina föräldrar. Jag fattade bara inte varifrån alla människor kom. Det tog mig timmar att förstå. Först då en advokat förtäljde att det var en utställning med monsterfordon som jag begrep något.

Hur som helst blev jag riktigt sen. Ett tag visste jag inte riktigt vad jag skulle göra för ingen parkeringsplats fanns att uppbringa. Men sedan tog jag mod till mig och ställde bilen på en av de få p-platser som finns reserverade för domstolen, men som kräver särskilt tillstånd. Ett tillstånd som jag saknar. Men jag betraktade det hela som en nödsituation.

Sedan var det två förhandlingar inom stängda dörrar. Därefter var det en man som slagit sin mor. Min åsikt blev att han nog fick lugna ned sig på häktet. Då jag ropade på sista målet för dagen infann sig absolut ingen, förutom åklagare, försvarare och tolk.

Det blev en massa ringande. Först till Aminogatan i Mölndal där de frihetsberövade förvaras fram till den eventuella häktningen. Blir det häktning hamnar de naturligt nog på häktet som är granne med tingsrätten. Men jag hade ingen lycka.

Till slut fick jag tag på en transportkille som väntade på att ”min” gubbe skulle komma till Jönköping. Men vad i he…te tänkte jag. Inte ska han vara i Jönköping. Alla turerna – hur otroliga de nu kom att bli – slutade med att förhandlingen fick skjutas upp till i morgon kl 11. Men då får annan ta vid.

Sedan blev det avslutande havsbad på Lyckorna och det oaktat förkylningen i kroppen.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Brott

Kluven

är nog det rätta ordet för att beskriva min relation till vad som i samhället också på ett kluvet sätt brukar beskrivas som ett tillstånd någonstans mellan lättja och avslappning.

Tänk bara på de två sistnämnda substantiven. Lättja väcker hos de flesta inga positiva associationer. Sak samma kan sägas om slö- och slapphet. I ett arbetsflitigt samhälle som vårt Västerländska är slöhet närmast utmanande och blir därför som fenomen brännmärkt. Slö får man helt enkelt inte vara.

Men hur är det då med avslappnad. Jo, märkligt nog, är det något som är hur bra som helst. Närmast omhuldat tillstånd. För dess motsats – att vara spänd (kanske t.o.m. som en fiolsträng) – är hur dåligt som helst. Nej, avslappnad – det är fint.

Alla dessa små funderingar for genom mitt huvud då jag tämligen tidigt denna morgon gick till stranden för att bada. Leonel, barnbarnet, och hans mamma samt Erika till viss del del var vakna, men annars var det hur lugnt och tyst som helst. Solen lyste över alla oss morgontidiga. De slöa – där dök ordet upp igen – missade solen, för när de väl behagade vakna så hade solen försvunnit bakom gråa och lätt regntunga moln.

På vägen gick jag och tänkte på en konstnär som bor i backen mot badet. Han verkade denna morgon arbeta med något fysiskt. Annars verkar hans vardag hur lugn som helt. Eller är han lättjefull. Ja, jag kom nog inte fram till något svar innan det svalkande havsvattnet sköljde bort alla morgontidiga funderingar.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Familjeliv, Fritid