Etikettarkiv: Kåkslang

Sluta jiddra !

För några veckor sedan var det en nämndekvinna (ni vet – lekmannadomare – vars värdefulla arbete jag i vått och torrt brukar försvara) som frågade mig ungefär så här. ”Sven, vad menas egentligen med ordet jiddra”.

För mig är ordet lite av kåkslang och kan lämpligen översättas med krångla eller djävlas med. Så finns rubriken till bedömning blir det nog lämpligt att översätta den med att man ska sluta upp med något och det måhända så fort som möjligt (i värsta fall kanske smockan hänger i luften).

Och även om jag kanske inte själv använder mig av begreppet så skulle jag kunna tillämpa det på vissa juristers sätt att uttrycka sig såväl i tal som skrift. Genom att använda märkliga begrepp – ibland t.o.m. latiniserade sådana – drar man nämligen, ibland utan att de själva märker det, något av löjets skimmer över andra jurister samt över juridiken i stort (det senare mer än det förra att beklaga).

Juridik är som jag själv ser det levnadsregler. Med nödvändighet är reglerna vanligtvis ytterst abstrakta. Ibland är det onödigt (lagstiftaren uppmanas då av mig att sluta jiddra) abstrakta, men då ankommer det på oss jurister att förklara dem på ett sådant sätt att alla andra som inte fått förmånen att läsa i Uppsala eller ligga i Lund kan förstå det hela och även kunna applicera bestämmelserna på den många gånger ytterst konkreta verkligheten.

Här kan nämligen väl passa in det gamla uttrycket det dunkelt sagda (uttryckta) är det dunkelt tänkta. Alltså som en uppmaning till alla dem som känner sig träffade. Sluta jiddra och snacka så att ”vanligt” folk begriper vad ni säger. Då, men först då, återfår juridiken sin rättmätiga status som en ytterst viktig komponent i samhällsbyggandet.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, politik, språk, utbildning