Tag Archives: Jurister

Den egna medicinen kan vara hur besk som helst

I och för sig har jag skrivit att mitt bloggande är i en avrundningsfas och därvidlag har jag inte ändrat mig. Men ibland får man nog – åtminstone så här i början – acceptera ett och annat återfall. Det lär vara ofrånkomligt.

Veckoslutet har varit hur bra som helst. En weekend i Västerås är något jag verkligen kan rekommendera. Får man dessutom som vi hjälp av vädergudarna i form av flödande sol blir det bättre än vad annars hade varit fallet.

Men allt gott har ju ett slut, så ock denna minisemester. Idag – måndag morgon – började det med besök på återvinningsstationen. En vecka kan ju knappast börja bättre, dvs att bli av med gammal skit. Men det var inte just där som jag skulle få smaka på medicinen.

Efter återvinningen (eller tippen som jag själv brukar benämna den) var det dags att åka till ett ställe dä jag skulle kunna köpa lite bruk för att laga och snygga till den gamla muren som på vissa sidor omger Boråsfastigheten. Och det var där problemen började. Jag skulle alltså ha lite putsbruk, inget mer eller mindre. Själv tyckte jag att det hela verkade oerhört enkelt, men där hade jag helt fel.

Först talade jag med en man på brädgården, en man som mig obemärkt hänvisade till en murare som också fanns på plats. Anledningen till att jag inte la märke till den närvarande muraren berodde nog mest på att den man som jag talade mig också överlämnade en telefon i vilken talade en annan man som började samtala med mig om den aktuella muren. Förvirringen var i antågande. Och till slut fick jag av ”telefonmannen” reda på att lämpligt skulle kanske vara att jag själv inte utförde murningsarbetet utan anlitade någon som verkligen kunde (dock uttrycktes det hela på ett betydligt mer diplomatiskt vis). Min klantighet var helt klart avslöjad och ungefär samtidigt tänkte jag på alla de gånger som jag nämnt för människor att bättre hade det kanske varit om de i den uppkomna situationen anlitat en jurist på stan. Likheterna är slående och den beska medicinen är redan tagen.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Den plikttrogne domaren

Ofta har jag genom åren fått höra hur mycket en del unga jurister tvingas arbeta, i synnerhet i början av deras karriär då de vid olika advokatfirmor är anställda som s.k. biträdande jurister. Ibland då jag hört detta har jag tyckt riktigt synd om dem för även om arbetet kan vara hur intressant som helst så finns det tack och lov mycket annat i livet som är värt att få uppleva.

Men den här morgonen kom jag i stället att tänka på oss domare. Hur har vi det egentligen. Tillhör vi en grupp slöisar som är bäst på att undvika jobb. Men då vill jag nog framföra följande.

Den gångna natten kännetecknades av egentligen en enda sak, nämligen HOSTA  med stora bokstäver. Och för mig är det svårt att förena ordentliga hostningar med vederkvickande sömn. När det alltså var dags att kl 06 stiga upp visste jag knappt om det var morgon eller kväll. Förkylningens existens gick det dock inte att ta miste på. Den hade med full kraft slagit till mot och i min kropp.

Kanske skulle en normal människa ha stannat hemma. Tagit det lugnt och kurerat sig. Men inte en domare som likt en scout alltid tycks redo. Arbetsorganisationen är nämligen numera så tight att det finns egentligen inget utrymme att vara hemma. Jag säger detta helt utan värdering; i stället är det ett konstaterande. Och skulle det i undantagsfall finnas någon annan som kan ta över så blir det hela en solidaritetsfråga (och kom nu inte med påståendet att det är osolidariskt att gå till jobbet med begränsad bacillspridningsrisk). Därtill vill ingen domare att parterna ska behöva vänta bara för att en förhandling ska ställas in p.g.a. ordförandens snuva. Därtill kan ju den tilltalade redan vara frihetsberövad, något som givetvis påskyndar handläggningen.

Så vi domare är kanske lika ambitiösa som en del av de där biträdande juristerna.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Juridik, Vardagsliv

Nämndemän är bra

Från alla håll, inte minst från juristkåren, skjuts det vilt mot nämndemännen. Ibland undrar jag varför. Utgör nämndemännen något hot. För inte kan väl alla kommentatorer plötsligt ha blivit så måna om rättssäkerheten. Tillåt mig undra. Kanske det förhåller sig på det viset att det – i vart fall hos vissa jurister – finns ett latent förakt för det folkliga inslag som nämndemännen onekligen utgör. I så fall kan jag ju till nämndemännens fiender framföra historiska argument för det har ungefär samma sorts människor svårt att bemöta.

För mig som yrkesmässigt levt med nämndemän i betydligt mer än 30 år har jag enbart goda erfarenheter. Hur kan jag ha varit så förskonad. Eller hur kan vissa kollegor vara så drabbade. Kan det bero på juristkåren själv. Jag vet onekligen inte hur det förhåller sig, utan sysslar nu med erfarenhetsmässiga spekulationer.

En del talar om att vem eller vilka skulle vilja gå till lekmän då det gäller en operation. Men, Herregu´. Det är ju inte fråga om något sådant. Det är i stället att med hjälp av den erfarenhet som livet gett allmänbildade människor att söka få fram sanningen utifrån de juridiska regler som vi för tillfället har i Sverige. Därvidlag är nämndemännen minst lika bra skickade om inte bättre än unga och därmed oerfarna juristdomare.

Det hela synes mig vara en meningslös klappjakt på en institution i svenskt rättsliv som är värd all respekt. Jag undrar jag vilka antifolkliga krafter som ligger bakom. Men tids nog får vi svaret. Länge leve nämndemannakåren.

 

1 kommentar

Filed under Arbetsliv, Juridik, politik

Nämndemännen är INTE problemet

Nu verkar det just som om allt fokus är riktat mot de lekmannadomare som vi sedan urminnes tider har haft i Sverige. Ofta utpekas de som bromsklossar och som en allmänt föråldrad institution. Men så är det inte. Och jag bör väl veta hyfsat eftersom jag, till skillnad från många som villigt uttalar sig i media, arbetat och arbetar med dem sedan dryga 30 år tillbaks.

Och vilket eller vilka alternartiv har vi till ett avskaffande – hemska tanke – av nämndemannainstitutet. Jo, jag kan ju sitta där ensam och döma. Skulle det då bli rättssäkrare jämfört med att ha några vettiga personer att diskutera med. Näppeligen.

Ett annat alternativ är att domstolen i stället för en lagfaren domare ska bestå av två eller tre. Då kan vi kanske lätt tänka oss in i situationen hur dyrt det kommer att bli för skattebetalarkollektivet. Är gemene man verkligen beredd att betala mer skatt för att uppnå detta. Jag tillåter mig tvivla.

Nej, problemet idag för domstolarna är inte nämndemännen. De är en tillgång. Vad som i stället är svårt är att rekrytera yrkesdomare. Redan nu märks den svårigheten åtminstone på min arbetsplats, Göteborgs tingsrätt. Och vi är nog inte ensamma att hysa just det här problemet.

Låt alltså nämndemännen vara kvar – lägg ned den diskussionen – och låt oss tillsammans arbeta för att få domaryrket (hur man nu gör det) mer attraktivt så att vi på det viset kan få än duktigare jurister till domstolarna för att där emellanåt få förmånen att jobba med just lekmannadomare. Det om något är ett alternativ med enbart vinnare.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Juridik, Media, politik