Etikettarkiv: IKEA

Metro gjorde mig glad

Jag tillhör vanligtvis inte kategorin gratisläsare. Kanske borde jag, men så är inte fallet. Dock kan det hända att jag från något tomt bussäte plockar upp en Metro och bläddrar lite förstrött. Eventuellt blir det ett korsord att fullfölja eller varför inte en Sudoku. Inte för att jag är bra på siffror, men det är ändå rätt kul.

Ofta finns skribenter eller kolumnister som skriver sitt tyckande. De är vanligtvis bra, yrkesmän som de är, men det betyder ju inte att jag alltid sympatiserar med hur de i skrift uttrycker sina tankegångar. Idag var dock en sådan dag där jag till fullo höll med skriibenten då hon – ledsamt nog har jag nu tappat bort hennes namn – till behandling tog upp de senaste dagarnas skriverier om IKEAS:s sätt att lancera sig i Arabvärlden. Kvinnor har tydligen retuscherats bort i den katalogedition som var och är ämnad för Suadiarabien.

I och för sig tycker jag det hela inte är så konstigt. IKEA är ett i raden av vinstmaximerande företag och då blir det givetvis på det viset att man tar seden dit man kommer, helt oberoende av vilken regim som för tillfället styr. Dock har IKEA alltid framställt sig själva som så förbaskat bra och moralisk oantastliga. Och det gäller inte minst företagets grundare. Han har, såsom kolumnisten så väl uttrycker det, kommit undan med så mycket allt från egna dubiösa åsikter till avancerad skatteplanering.

Det är skönt att människors ögon kanske äntligen öppnas. IKEA är alls inget föredöme. Snarare ett avskräckande exempel på en slit-och-slängkultur som jag själv klar vänder mig emot. Tack Metro; Du räddade min morgon.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Media, Shopping

Rum 21

Den här bloggen kan ses som reklam. Och så får den gärna uppfattas. Det jag skriver har jag nämligen alls ingen egen ekonomisk nytta av utan orden ger enbart uttryck för den tillfredsställelse som jag känner efter att ha varit i kontakt med den designaffär som ligger i Borås mitt emellan stadens absoluta centrum och det enligt mitt tyckande hiskeliga köpcentrat Knalleland. Sifferbeteckningen har säkerligen att göra med den gatuadress där affären är belägen.

Hur som helst började det hela med Alfreds avsmak för det skåp som tidigare fanns i hans rum, men som nu återfinns två trappor ned på kontoret. Det skulle nämligen visa sig att alla blev vinnare på just den här affären. Till en början var det en svår affär att genomföra. Alfred visste säkert vad han ville ha, men den här gången hade Alfred svårt att trycka ur sig de bilder han hyste i huvudet. Vi for omkring till olika affärer, men inget kändes så där hundra.

Eftersom Erika vid många tillfällen tidigare sagt att vi skulle besöka Rum 21 (utan att jag fått ändan ur vagnen) gjorde vi så slag i saken. Personalen där visade sig omgående vara hur trevlig som helst och plötsligt steg det fram en kille, Carl, som jag nog inte sett på 20 år. Konstigt nog kände vi igen varandra. Carl och sönerna mina Rickard och Erik var riktigt goda vänner som små.

Vi gick omkring och myste i affären och plötsligt hände det, Alfred såg det skåp som han tydligen hela tiden haft i sina tankar. Och nu, just nu, har det hamnat på rätt plats, nämligen i hans rum. Avslutningen blev lika bra som allt annat från affärens sida, nämligen den fria hemleveransen som sköttes av två genomsympatiska unga människor från affären. Så innan Ni åker till IKEA och själva får leta och kånka. Tänk Er gärna för. Som boråsare kan det nämligen vara hur dumt som helst att gå över ån efter vatten. I synnerhet då kvalitet och det bästa av bemötande redan finns på hemmaplan.

Lämna en kommentar

Under Borås, Shopping

Är det jobbigt med sanningen, Ingvar

När jag hör namnet Ingvar förknippar jag det med tvenne personer. Ingendera är mig personligen bekant. Jag får hålla mig till den bild som media förmedlar. Ingvar Carlsson är den sympatiske personen med Boråsursprung. Hans avlånga ansikte har t.o.m. gjorts om till pins som föreställer en sko.

Den andre Ingvar, nämligen Kamprad, är betydligt mer känd internationellt. Därtill är han mycket mer förmögen. Det senare vill dock inte Ingvar nr 2 kännas vid. Nej, Ingvar Kamprad vill alltid framstå som folklig och hans marknadsföring liknar i stort sett Systembolagets. Ingvar säger sig nämligen vara dum i alla avseenden och sedan vill han också att folk ska tro just detta.

Kamprad har därtill lyckats framställa sig som ursvensk. Varje IKEA-varuhus ska vara blå-gult varhelst det är placerat i världen. Och utanför vajar svensk eller svenska flaggor. Det synes räcka för att förmedla svenskheten. Även svenska ambassader ställer upp för företaget. Det hela synes vara ungefär samma tanke som om invandrare skulle skaffa sig blå-gula kläder och en svensk flagga på bordet så skulle det svenska medborgarskapet vara fixat i ett nafs. Och allt detta köper vi som dumma svenskar. IKEA har ju för fanken blivit mer av nationalikon än självaste kungahuset. Det senare får vi kritisera nästan hur mycket som helst, men fy den som ger sig på Ingvar 2 och IKEA.

Därför är det befriande att Uppdrag Granskning även ger sig på nationalklenoderna. Ingvar – under en sekvens i programmet – avslöjade sig verkligen som den otrevlige och snåle gubbe som han förmodligen innerst inne är. Eller varför skulle han annars trixa med stiftelser i Holland, Luxemburg och Lichtenstein. Därtill finns det ingen som helst insyn i den förmögenhet som Ingvar med familj själv skapat sig. Så visst är det jobbigt med sanningen, Ingvar. I synnerhet om den ger en annan bild än den du själv så framgångsrikt lyckats sprida

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, politik, Shopping

Munkeland – vad fan är det ?

Igår var jag ute (Erika åkte bredvid) och körde närmast planlöst. Jag gillar på något sätt att inte ha något mål alls för då kan jag omöjligen hamna fel. Varhelst jag råkar befinna mig är det på det viset alltid rätt. Måhända något att tänka på i dessa GPS-infekterade tider. I och för sig hade jag Hunnebostrand lite lätt i tankarna, men mycket snart släppte jag tankarna på den orten. Jag gjorde det nog redan då vi befann oss på Bohusläns museum där vi bland annat tittade på Jan Jörnmarks utställning om övergivna platser runt världen. Efter givande besök och lunch där bar det norrut.

Snabbt kunde vi konstatera att IKEA-bygget vid Torp Köpcentrum, men på andra sidan E 6:an, hade hunnit ganska så långt. Vi körde av den snabbkörda, men tråkiga europavägen och hamnade verkligen vid  sidan om. Skillnaden blir liksom helt enorm. Det nybyggda och snörräta mot det krokiga och nästan övergivna. Snart dags för Jan Jörnmark att komma på besök med sin kamera.

Vi såg en skylt med bokstäverna Munkeland. Passande nog alldeles i närheten av Munkedal. Det senare ett märkligt samhälle i sig. Mitt i detta en gång förmodligen blomstrande köpcentra Munkeland stod en skylt med Antikt. Vi körde dit. Och det som först mötte oss var en jättetanks som stod parkerad utanför butiken. Till butiken hörde också ett militärmuseum samt på en skylt utanför årtalet 1066 med, som jag förmodar, anspelning på slaget vid Hastings. Inget var klokt. Därinne satt ägaren och snackade i godan ro. En härligt avslappnad man som avslutade vårt besök i den gigantiska affären med erbjuden egen skönsång.

Och som om detta inte skulle vara nog med intryck denna dag. Åter i Ljungskile på parkeringen bakom Coop stod en militärfärgad jeep parkerad. Karossen var också bemålad med religiösa citat och till jeepen var kopplad en cylindrisk husvagn som gav oss alla associationer man kan få till Singoallakvinnan som spår i hand. Ja, Sverige är fantastiskt.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Resor, Shopping

Säg r – e – t – r – o och jag börjar må illa

Måste likformigheten i Sverige alltid sitta i högsätet. Jag bara undrar. Om jag t.ex. tittar på hus som byggs så ser de ju för fanken nästan likadana ut allihopa. Får inte den personliga smaken slå igenom (eller blir det måhända för dyrt). Är det farligt att sticka ut i något eller några avseenden.

Tittar jag sedan på inredning så nog är det sak samma där. Först var det vitt och sparsmakat (minimalistiskt) och nu är det på väg mot något annat. Slår jag upp ett magasin eller tittar på några sajter så nog får mina ögon se nästan samma upplägg. Och är jag inne på en auktionssida så visst blir det shabby chic eller retro. Inte bara samma saker presenteras utan också under samma rubriker. Hur har vi det egentligen med den svenska fantasin. Är den helt bortblåst?

De senaste åren – något som är positivt i sig – har det hos väldigt många (unga som äldre) blivit inne att handla begagnat. Och givetvis förstår jag det. Vid besök på IKEA eller andra möbelvaruhus är produkterna spånskivor av olika tjocklek. Smala och billiga på IKEA, tjocka och dyra på andra ställen. Något annat synes inte finnas till försäljning.

Men måste allt begagnat vara retro? Bara ordet får mig nästan att må illa. Jag har aldrig uppskattat att gå eller titta bakåt. Och just detta fenomen ligger i det lilla förargliga ordet. Inte heller var eller är det bättre med shabby chic. Ja, jag tror att vi i Sverige i stället behöver förkovra oss i det viktiga ämnet fantasi.

Lämna en kommentar

Under Konst, Media, Shopping

Flyttning

Ett enda ord i rubriken och ändå en massa associationer hos minst lika många människor. Vanligtvis – tror jag – frammans bilder av jobbighet  där själva kånkandet på prylar är det som snabbt kommer upp i skallen. Men sedan finns det också lite mer positiva associationer såsom att avsluta något som inte var värt att fortsätta samtidigt som flytten blir början på något som inger hopp.

Sedan kan flyttningen också vara det som Erika och jag ägnade oss åt igår (just innan den för Sveriges del sorgliga fotbollsmatchen mot England), nämligen omflyttning. Det hela började hemma hos Julia där vi alla hjälptes åt att skilja agnarna från vetet, nämligen att dra upp ogräset och låta det vackra icke-ogräset vara kvar. Leonel, barnbarnet, fick också vara med på ett hörn och samvaron bidrog till att han nu utan gråt synes acceptera mitt höga, ibland okontrollerade skratt.

Efter detta givande besök åkte Erika och jag till Sveriges tempel framför alla andra, IKEA. Lite folk fanns på plats och det bidrog till att besöket blev angenämare. Tidigare hade vi sett några nätta fåtöljer som väckt vårt intresse. Vi var alltså fokuserade, men ändå blev det ganska tidsödande att springa i alla gånger för självletande. Tro fan att det är tämligen billigt när kunden får göra en stor del av jobbet. Men till sist fick vi vad vi sökte och in i bilen.

Väl åter på Lyckorna började ommöbleringen. Och även svårflörtade jag blev denna gång helt nöjd allt enligt konceptet ut med gammal skit och in med ny.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Shopping

Mannen, Myten och Möbelskiten

En del personer i vårt samhälle – vanligtvis tillhör samtliga vad som kan kallas det ekonomiska toppskiktet – har närmast en magisk förmåga att kunna klara sig undan.

Hit hör t.ex. domare i Högsta domstolen som har haft otillåtet sex, en annan man vid namn Rosengren som efter att varit på porrklubb och inte förstod var han befann sig blev utnämnd till landshövding och sist, men inte minst, möbelvarhuset IKEAS grundarguru som kanske slår alla rekord.

Först var det tal om hans nazistiska partisympatier, sedan om avancerad skatteplanering med hjälp av såväl stiftelsekonstruktioner som s.k. skatteparadis och sedan har vi det här med spriten. Men ändå lyckas gubben på något oförklarligt sätt dupera var och varannan människa till att tycka att han är mysfarbror nummer ett. Mig lurar han dock inte. Den affärsmässiga framgång han lyckats skapa – en bedrift i sig – har givetvis krävt inte bara valkiga nävar utan också en hårdhet som sällan framskymtar. Det är närmast en självklarhet och vad han därutöver lyckats med är att få var och varannan att i stället för kvalitet köpa SKIT. Träet har blivit billiga spånskivor och allt, nästan, bygger på slit-och-släng tanken. Det är ju inte riktigt klokt egentligen att sådant ska gå hem i stugorna och därtill gå på export.

Men samtidigt är det tryggt att veta att om Ingvar kan lyckas så kan i stort sett alla eller vad tycks om följande, som jag bedömer som helt insiktslösa uttalande av grundaren själv. På tal om välgörenhet: ”En gång flög fan i mig, jag tänkte på dessa fattiga människor. Sällan har de fått ett glas vin (Ingvar själv bör ju känna till alkoholens inverkan) till maten, så kommer de in på anstalt och får ingenting. Så jag fyllde en kasse med säkert 100 flaskor och gav till dem. Först såg de lite snopna ut. Tänk själv om du inte fått dricka vin till maten på många år.”

Ja, så kan en nationalikon uttala sig. Döm själv och läs gärna vidare i dagens pappersBT.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Fritid, konsumenträtt, Shopping

Ranelids kaos och mitt eget

Kunde just läsa om vilket kaos som omgärdar Björn Ranelid. I och för sig tror jag att det finns kaos där Björn finns, men det kaoset finns nog betydligt mer inne i honom själv än utanför.

Björn säger att då han besöker IKEA blir det just kaos. Eftersom han enligt egen uppfattning är den megastjärna han nu är och en närmast gudabenådad författare vill alla andra komma så nära honom som möjligt. Kanske få en blick av den största av alla, i allra bästa fall röra vid hans lekamen. Björn har ju också påstått att han har svårt att värja sig från alla beundrarinnors kyssar.

Ja, Du milde. Jag vill tro att allt som Björn säger är ett välregisserat skådespel. Han är helt enkelt en duktig PR-kille för sig själv. Samtidigt blir jag lite orolig för att det kanske inte är på det viset, i vart fall inte bara. Björn kanske lider av hybris. Måhända har han en gång haft det så svårt att han därefter hela tiden behövt peppa sig med ord om sin egen förträfflighet. Jag kan nästan se Björn framför mig stå där vid hemmaspegeln och som ett mantra ständigt upprepa hur duktig han är, vilket enorm kapacitet han besitter inom författargenren och hur oemotståndlig han ter sig.

I så fall är det enbart sorgligt. En liten vilsen pojke som nog aldrig lär bli den man som han så gärna skulle vilja bli och som han förmodligen tror att han är. Ja, i Björn Ranelids fall är nog självlurendrejeriet ett överlevnadsmåste.

Själva ska Erika och jag till IKEA idag. Undrar hur det kommer att förlöpa, men jag kommer nog att klara mig bättre än Björn.

Lämna en kommentar

Under böcker, Vardagsliv