Ynkryggar (Kärringar)

Eftersom många kan missuppfatta ordet inom parentes så väljer jag att just sätta det inom parentes. Även om jag inte – i likhet med det politiskt korrekta – proklamerar mig som feminist så är jag av den klara uppfattningen att män och kvinnor i likartade situationer ska behandlas på ett fullständigt likvärdigt sätt. Annat är nämligen enbart trams och exempel på människoförakt.

Jag nyttjar därför ordet ynkrygg/ar/ för att beskriva det fåtal människor som jag klart ogillar. Mina känslor dikteras av att dessa personer – tyvärr ofta på ledande samhällspositioner – inte är ärliga människor. Vanligtvis säger de aldrig exakt hur det är – även om de mycket väl vet sanningen -, men gladeligen går de bakom andra människors rygg varvid de då uttrycker det som annars skulle ha kunnat sägas i det offentliga rummet.

Tidigare har jag försökt gissla Jan Björklunds klart negativa inställning till högskolorna runt om i landet (och förmodligen kommer jag med en dåres envishet att återvända till ämnet) och nu vill jag ta upp det här med rättegångskostnader.

De som önskar läsa mer om detta ytterst viktiga rättssäkerhetsämne kan vända sig till senaste numret av tidskriften Advokaten (Advokatsamfundets utmärkta periodiska tidskrift) där artiklar i ämnet finns. Rättshjälpen har nämligen under de senaste åren successivt urholkats. Eller vad sägs om att enbart personer som per år tjänar 260 000 kr eller lägre kan komma i åtnjutande av denna hjälp. Och därtill är den subsidiär (dvs. kommer i andra hand) till rättsskyddet i hemförsäkringen där envar måste betala en mycket hög självrisk.

Detta är en skandal och ett enormt rättssäkerhetsproblem. Men uppenbart förtigs detta av politiker med makt. Och denna kollektiva tystnad anser jag vara ett beteende som kännetecknar just ynkryggar. För självklart vet de hur det förhåller sig, men väljer ändå av snäva ekonomiska skäl att inte göra ett dyft. Än en gång får de fattiga stå tillbaka och betala med pengar som de definitionsmässigt saknar.

Jan – sluta mumla

och prata ur skägget skulle jag kunna fortsätta att säga. Den här bloggen är dikterad av en genuin oro att Du, Jan (säkerligen har Du tyvärr en hel del påhejare), i din elitistiska nit håller på att ändra hela universitets- och högskolelandskapet till något som människor i gemen inte känner till. Men då kan ju jag genom denna anspråkslösa blogg, dock med hög profil, bidra till att sprida lite ljus i saken.

Högskolorna dras eller rättare sagt kommer att dras med stora ekonomiska problem med början 2013. Jag har sagt det förut, men tjatar gärna om det. Repetition lär ju nämligen vara inlärningens moder alternativt drottning.

Problemen med en bdragsfinansierad verksamhet är givetvis att bidragen reduceras eller i värsta fall tas bort. Många högskolor, eventuellt alla (dock med arbetsmarknadsmääsiga undantag såsom Högskolan Väst), kommer att få reducerad ekonomisk tilldelning. Detta går givetvis ut över verksamheten (reducerat kursutbud, färre program, lägre lärartäthet) och inte minst den del av befolkningen som inget hellre vill än att få läsa på en närbelägen högskola. Det där med närbelägen är nämligen viktigt för finns lärosätet långt borta, såsom t.ex. ett universitet, så blir det ingen högskola för den som är något tveksam. Och till de tveksammas skara hör personer som inte kommer från studievana miljöer.

Ja, Du riktar alltså udden – än en gång – mot personer som har haft det och har det sämre än vad Du själv har haft och har det. Du sparkar nedåt, men självklart uttrycker Du dig inte på det viset. I stället snackar Du en massa trams om kvalitet.

Och när jag nyss googlade på utbildningsminister så står det där på skärmen. Högskolorna ska – med mina ord uttryckt – fortsättningsvis få det för dj…igt. Och inte nog med det. När Du fått dem på knä så ska de själva be om att få försvinna, uttryckt med de fina orden att initiativet ska komma från högskolorna själva.

Så säg det då, Jan. För sanningen är väl ändå något som ska ingå i det kvalitetsarbete som Du annars så ofta hyllar.