Etikettarkiv: Högskolan

Det liksom bara fortsatte

Gårdagen var nog en sådan dag som egentligen aldrig skulle ha inträffat. Men mig veterligen är det hur svårt som helst att bara som en nyck hoppa över vissa dagar som liksom inte passar ini det egna livsschemat. Skulle den möjligheten finnas är jag den förste som vill utnyttja möjligheten och då hade gångna 2 mars förmodligen strukits ur min almanacka. Dock hade jag önskat fira dagen under loppet av en halvtimme. Det var nämligen ungefär den tid det tog för två vigslar, en på Stadshuset och den andra på Ellagården, en evenemangsgård i lantligt rustik stil strax utanför Borås. Det var på den senare platsen som ett för gästerna hemlighållet bröllop skulle gå av stapeln med start klockan kvart i fem.

Jag såg fram emot det hela efter att ha haft ett tidigare i veckan angenämt samtal med kvinnan ifråga som därtill för många år sedan hade varit en student till mig på Högskolan. Jag körde bilen med viss försiktighet eftersom avgassystemet hade så sakteliga sänkt sig ned mot asfalten. Det var där som den första olyckan hade startat. När jag väl var framme vid Ellagården kom en trevlig ung man mig till mötes. Eftersom det hela skulle vara en överraskning för gästerna – vilka alla trodde att de var på enbart angenäm födelsedagstillställning – blev det att föra in mig i ett rum så där vid sidan om. Det var då jag gjorde den fasansfulla upptäckten. I och för sig hade jag tagit med mig glasögonetuiet, men det var ju TOMT. Snacka om slag av panik. Ja, det var bara att i hög hastighet återvända till Borås med den ”skadeskjutna” bilen. Det hela kom dock att ordna upp sig på ett – som jag tror – såväl för brudparet som för de övriga angenämt vis. Men visst kändes det lite snopet då jag valt att läsa en dikt som en ung flicka i stället skulle deklamera. Men hon gjorde det betydligt bättre än vad jag någonsin hade kunnat göra, varför olyckorna för den här gången och just den här dagen hade slutat. Tack och lov.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Nu har hon åkt

Det här med att vänta på något kan vara en hur märklig känsla som helst. Och ibland är det ingen känsla alls. Plötsligt liksom infinner sig det som man antingen gått och väntat på eller som tidigare enbart varit ett datum i framtiden. Varje människa har säkerligen sin högst personliga uppfattning om just detta.

Linnea har sedan länge vetat om att hon skulle åka till Kina och studera ekonomi under ett halvår i mångmiljonstaden Shanghai. Hon har inte talat så mycket om det. Ibland har Linnea retat sig lite lätt på att hon inte fått tillräckligt mycket information från Högskolan, men eftersom Linnea är en ytterst självständig ung kvinna har hennes irritation snabbt gått över och ersatts med egenföretagsamhet. Hon kan alltså själv fixa vad som behöver göras. Linnea är en entreprenörssjäl och sådana brukar ha en överlevnadsförmåga av sällan skådat slag.

Men plötsligt var den stora dagen ändå inne. Dagen som skulle innebära avresa. Själv hade Linnea – så sa hon – säkerligen inte fattat det och vi andra var nog inte helt införstådda med det hela då vi extra tidigt vaknade i morse. Planet – som från Landvetter lyfter vilken minut som helst – skulle nämligen just idag ta med sig Linnea till Kina via Finland. Extra imponerad blev jag över hennes begränsade packning. Hon ska ändå vara borta ett halvår – även om jag på mitt retsamma humör påstår att hon återvänder inom 14 dagar (kanske egoistiskt önsketänkande) – och hade enbart en, säger en resväska av icke gigantiskt format. Fantastiskt eftersom det alltid är en fördel att resa med lätt packning.

Lite sorgligt var det att ta avsked. En liten tår såg jag på Erikas kind. Själv vände jag nog bort ansiktet, allt medan Linneas handlingskraftige pojkvän tog hand om resväskan för vidaretransport av såväl bagage som Linnea till det stora landet som gett oss såväl krut som porslin. All lycka, Linnea.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Arg och ledsen

Vi vet nog alla att ibland är känslorna hur märkliga som helst. De kan leda oss till nästan vilka mänskliga reaktioner som helst. Skratt kan blandas med gråt. Vi är minst sagt märkliga som individer. Därför har jag nog ganska så god grund för min i rubriken beskrivna reaktion.

Under dagen har jag haft lite undervisning. Idag har det varit – modernt uttryckt – riktig ego-boost med studenter som efter föreläsningar applåderat. Inte dåligt då det handlar om juridik. Självförtroendet mitt slår givetvis i topp, åtminstone fram till dess att annan verklighet hinner i fatt mig och jag inser även alla mina många tillkortakommanden.

När jag sedan – efter detta – går i skolans för dagen mörka korridorer förnimmer jag något sorgesamt. Det finns, visst kan jag ha missuppfattat det hela, en nedstämdhet som jag övertygat tillskriver den sittande regeringens allt snävare ekonomiska politik mot våra högskolor och universitet. Neddragningar som det inte talas särskilt mycket om, men som märks i korridorerna. Här finns en kunskapspotential (och nu snackar jag inte alls om mig själv) som vill förmedla och dela med sig. Utanför byggnaden finns tusentals och åter tusentals studenter som inget hellre vill än att fortbilda sig, att få veta samband som annars ligger i det fördolda. Men dagens politik tillåter dem inte att komma in i det ljus som ändå all eftergymnasial utbildning får anses utgöra.

Detta är grymt. Och jag blir både ilsken och oerhört förbannad. Dels för att det tillåts ske dels för att inget sägs. Varför hörs inga protester, var finns den folkliga revolten. Vi håller snabbt på att förlora en tätposition som kunskapsland. Varför. Den sittande regeringens ansvar är enormt och måtte domen mot dem bli hård. Det som nu sker är nämligen hur orättvist och hur grymt som helst. Ingen förtjänar denna neddragningspolitik, allra minst våra unga.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Min bästa belöning

Snart har jag undervisat i 30 år vid Högskolan i Borås. Jag har haft förmånen att få vara med på en fantastisk resa. Hur ett litet lärosäte utvecklats till ett campus som säkerligen när som helst och med framgång kan ta upp kampen med betydligt mer ärorika läroställen. Även om jag ibland också blivit och blir högst förbannad på Statsmakten då man styvmoderligt behandlar högskolan vad gäller ekonomisk tilldelning. Högskolan är nämligen oerhört viktig för Borås med omnejd, men framför allt för studenterna som där kan få den utbildning som gör dem nyfikna, ifrågasättande och vetgiriga för kanske resten av livet. Eller ta bara den här hsitorien som är hur sann som helst.

Igår hade jag som vanligt några brottmål. Den här gången satt jag med en notarie som jag vanligtvis inte sitter med. Anledningen var att jag just igår hjälpte en annan avdelning med att som vi brukar kalla det avverka mål.

Christopher som han heter tillhör gruppen duktiga och trevliga unga jurister vilka vi under vanligtvis två års tid får nöjet att arbeta med i deras egenskap av notarier. Vi satt där och småpratade mellan förhandlingarna.

Plötsligt sa Christopher ungefär så här. ”Du känner väl knappast igen mig”. Han hade tyvärr helt rätt. Och då berättade Christopher att för ungefär tio år sedan hade han läst för mig i Borås och efter den kursen blev han så intresserad av juridik att han började på juristprogrammet. Tänk – kanske jag bidrog till att han blev inspirerad, något han själv också uttryckte.

Just då får jag den bästa arbetsmässiga belöningen en människa kan få. Sådant värmer.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Juridik, Skola, Vardagsliv

Bra blir bättre, dålig blir sämre

Då och då kommer det rapporter av närmast larmkaraktär från skolans värld. Vi kan läsa om många unga människor som hoppar av skolan redan under grundskolan och många som avverkar alla nio åren lämnar den obligatoriska skolan utan att ha godkänt i ett enda ämne. Även om ordet katastrof känns något väl dramatiskt så är detta givetvis långt ifrån ett drömscenario. De berörda ungdomarna kan få det hur jobbigt senare i livet eftersom de så ska konkurrera med andra ungdomar vilka teoretiskt lyckats betydligt bättre.

Det verkar som om samhället riskerar att brytas av om inte på mitten så i vart fall någonstans. Och under mina mörkaste (men väl korta) stunder tror jag att makthavare på riksplanet är väl medvetna om detta och ändå gör de inget åt det. Tänk om det – hemska tanke – t.o.m. är eftersträvat av dem som sitter vid maktens köttgrytor.

Själv har jag märkt lite av detta under de senaste åren. Och då bör ju tilläggas att de ungdomar som jag möter är ändå de som är lyckade. De har ju kommit till en högskola och det är en miljö som ligger långt bort från den där det saknas betyg från grundskolan. Och detta till trots har jag under de senare åren märkt en enorm skillnad på tentor mellan de duktigaste och de poängmässigt sämsta studenterna. Den första gruppen är hur duktig som helst, men den senare tenderar att gå i helt motsatt riktning.

Måtte det bli en politisk ändring på detta. Om inte kommer inte samhället att kunna hålla samman och vi får ett samhällsklimat som i vart fall skrämmer mig.

Lämna en kommentar

Under politik, Skola, utbildning

En befläckad Sven

Idag är jag lite på Högskolan och snackar en del arbetsrättsliga regler med en tapper liten grupp. Även om jag på intet sätt har något emot stora åhörarsamlingar känns det riktigt bra att sitta där i en liten grupp och samtala om sådant som jag finner vara av värde inom arbetsrättens domäner. Och så förlöper en stor del av den här dagen, som därtill är min Mammas födelsedag. Hade hon alltjämt varit i jordelivet hade hon just idag fyllt 101 år.

Hur som helst tänkte jag förgylla denna ganska så kylslagna majmåndag med att unna mig en god lunch. Jag vek av från skolan och gick till den ytterst närbelägna thai-restaurangen. Till en början trodde jag att köket serverade enbart take-away, men så visade sig inte vara fallet.

Jag plockade till mig av den allt populärare buffévarianten. Undrar jag om det är bra med den serveringsvarianten. Blir det inte lätt såsom med bag-in-box. Man äter alternativt dricker lite mer än vad som är nyttigt för den mänskliga mekanismen. Hur som helst lät jag mig väl smaka.

Jag placerade min lekamen på en hög stol och fick omedelbart känslan av att sitta i baren. Några drinkar blev det dock inte utan en Loka med citronsmak. Där jag så satt och åt kom jag att tänka på att nog borde jag kanske knäppa jackan så att jag inte spillde ner mig. Men jag hamnade i bryderi. Jackan ville jag ju inte heller befläcka.

Och då jag sedan tittade på skjortan hade olyckan redan skett. Jordnötssås på sina ställen. Faaaaannn, också. Ja, inte kunde jag fortsätta som befläckad lärare, varför jag lämpligen fick ta mig hem för erforderligt klädbyte. En sådan ordentlig Sven måste kära Erika vara eller bli stolt över. Därtill fick jag lämplig motion.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Matvanor