Tag Archives: Högskolan i Borås

Då den egna futtigheten blev uppenbar

Jag bloggade igår om små motgångar i form av bl.a. en bil som alls inte ville starta. Och där stod Erika och jag sugna på att åka iväg med därtill fullpackad bil. Snacka om att bli snopna, en känsla som för egen del snabbt gick över i lätt ilska och stor irritation. Jag antar att det i bästa fall kan vara en naturlig känsla inför vad jag själv då upplevde nämligen att på intet sätt kunna bemästra den situation som mig veterligen hade uppstått helt utan egen förskyllan.

Men allt det nu skrivna är ju i sammanhanget rena rama futtigheterna. Men så förståndig var jag ju inte då. Tvärtom måste jag nog tillstå. Men idag kom plötsligt och oväntat ett tufft uppvaknande.

En trotjänare (en av många i och för sig) vid Högskolan i Borås har rent för tidigt försvunnit från detta livet. Jag visste att hon var sjuk – hade ett samtal med henne då hon under behandling även befann sig på sjukhus – men sedan blev det som det ofta blir, nämligen ett tillfriskande där alla små lampor av förhoppning tänds och de som håller av personen åter blir lite gladare. Kanske, kanske … är en känsla som infinner sig.

Men så via mail från arbetsplatsen kom då dödsbeskedet idag. Jag läste texten på skärmen och sedan kände jag att här sitter jag vid skrivbordet och gråter. Mina tankar gick till den man som numera har blivit änkeman. Jag ringde hem, men där fanns – naturligt nog kanske – ingen som svarade. Sedan blev det mobilen och jag talade in ett meddelande. Det blev inte mycket av meddelande eftersom känslan av ledsnad än en gång tog överhanden. Det är bara så hemskt och döden så konkret. Än en gång en påminnelse om att det där med vardagens tillkortakommanden – allt från jobb till bilar som inte startar – är trivialiteter av helt underordnat slag.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Alla desa underbart obegripliga floskler

Ibland upplever jag att vi alla lever i en tid då avståndet mellan det verbalt uttryckta och det som vi därefter i verkligheten kan uppfatta med våra sinnen är som om det hela tiden finns parallella världar vilka vi tvingas ta del av vare sig vi vill det eller inte.

Vad jag just nu närmast har i åtanke är det jag kunde läsa i dagens Bt. Det kunde i en artikel konstateras – föga förvånande, tyvärr – att antalet prenumeranter på Bt hade reducerats, om inte drastiskt så i vart fall märkbart. Chefredaktören fick uttala sig och vad sades då. Jo, ungefär på det viset att han såg positivt på det hela och att framtiden innebar nya utmaningar. Vad är det här för skräpprat. I stället för att säga som det är, nämligen att framtiden för papperstidningarna ser minst sagt mörk och dyster ut så får läsarna ta del av något som jag knappast tror att förkunnaren själv tror på. Det hela blir bara trams.

Och Bt:s chefredaktör är inte ensam. Snarare ingår han eller rättare sagt hans sätt att uttrycka sig i något som skulle kunna benämnas strukturerade floskler. Kanske man som chef måste uttala sig på detta för mig närmast barocka sätt. Självklart saknas anledning att grotta ned sig i motgångar, men lite av verklighetsuppfattning bör väl ändå finnas kvar. Annars anser jag att man på den punkten kan vara tyst.

Som ytterligare Boråsexempel kan tas Högskolan. Kurser försvinner, program läggs ned. Men från ledningens sida uttrycks tillförsikt och framtiden innebär bara nya utmaningar. Ja, Du milde tid. Jag tar mig för pannan.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

I forskningens/vetenskapens tjänst

Det finns ett gammal jesuituttryck som lyder ungefär som så att ändamålet helgar medlen. Man må nog säga att det – åtminstone officiellt – representerar ett tämligen föråldrat tänkesätt. Numera är det andra principer som gäller såsom t.ex. proportionalitetsprincipen där det allmännas ingrepp absolut inte får gå utöver vad som ska åstadkommas med detsamma.

Nyligen har det blivit riktigt officiellt att det i vart fall fram till nu så eftersökta Mäklarprogrammet fr.o.m. innevarande års höst läggs ned. Och förklaringen är ungefär att det kan inte inkluderas i den forskningsprofil som tydligen håller på att utmejslas vid Högskolan i Borås. Det av marknaden i form av många sökanden prisade programmet offras helt enkelt då tilldelade medel tryter. Tidigare har fristående kurser i vart fall vid institutionen med beteckningen HIT hamnat i malpåse.

Så nu går det kanske att formulera sig på ungefär följande sätt. Ni som önskar bli fastighetsmäklare får i solidariteten med vetenskap och forskning ändå vara glada för att ni på det viset får stödja något som Ni i och för sig inte vet riktigt vad det är, men som ingår i en profil där Ni inte heller finns med. Kanske det tär på solidariteten, men visst låter det tjusigt med det som finns omnämnt i rubriken.

Och alla Ni som tänkte förkovra i eller inför arbetslivet genom att läsa en fristående kurs i ekonomi eller juridik får också ta fram de där solidaritetskänslorna och hoppas att de räcker. Själv hyser jag vissa dubier.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Blir 2013 ett skitår ?

Nästan en hemsk fråga. Får väl ta den som retorisk varför den på det sättet inte pockar på svar. Men när jag först konfronterade mig med just siffran 2013 tyckte jag inte alls att talet låg bra i munnen. Snarare tvärtom. I jämförelse med både 2012 och 2014 känns 2013 mer udda än vad det de facto är.

Men inte ska jag väl vara negativ från början. Hur kul låter det. Brukar jag inte alltid säga att allt och alla ska få en chans, ibland kanske två. Kan jag inte ha ungefär samma inställning till det nya året.

Eller så har jag så här i efterhand blivit påverkad av allt negativt som sagts om just 2013. Vi har fått höra gång på gång hur eländes elände det är i världen. Och det räcker ju med att titta på Aktuellt eller Rapport för att snabbt inse detta. Behöver jag säga mer än ordet Syrien. Går vi sedan till EU så är det där ungefär samma klagovisa. Grekerna har stått på konkursens rand hur länge som helst. Det får närmast betraktas som ett under att inte samliga greker ramlat ned i det oändligt stora svarta hålet. Och snart får det sällskap med i första hand alla människor på den Iberiska halvön.

Vi nordbor har klarat oss något bättre, men visst finns det även här personer som med olycksbådande röst och med pondus uttalar. ”Vänta bara, snart är det vår tur”.

Och går jag till den yrkesmässiga hemmafronten kan jag konstatera att på Högskolan i Borås kan för första gången på i vart fall 25 år inte en enda människa läsa en fristående kurs i juridik.

Kanske jag har lite fog för att vara något skeptisk inför 2013, men samtidigt förväntasfull inför 2014. Ett år brukar ju gå så fort.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Kränkt

Ibland – inte alltför sällan, tyvärr – hör jag det lilla ordet kränkt. Några påstår att vi svenskar är ett oerhört lättkränkt folk, men själv vet jag inte riktigt. Kanske det är alltför lätt att slänga ur sig en sådan kommentar då man inte själv har tvingats uppleva det som den mobbade kanske dagligen tvingas erfara. Jag vet inte riktigt, men själv kan jag berätta om följande som är min alldeles egen erfarenhet.

Jag har varit juridiklärare vid Högskolan i Borås i nästan 30 år. Ibland har mitt åtagande varit tidsomfattande, ibland något mindre. men hela tiden har jag varit där som en resurs och jag själv har uppskattat varje timme.

Under hela min tid har jag, som sig bör, kämpat för juridikämnets utveckling. Att så många som möjligt kan få del av vårt regelverks uppbyggnad samt lära sig hur verktygen fungerar. Men tyvär – så här i efterhand – kan jag konstatera att min ambition har, i synnerhet den senaste tiden, gäckats. Juridikämnena har i stället för utvecklats blivit reducerade och idag kan ingen Boråsare (bortsett från distansstudenter och de som fullföljer vissa program) läsa juridik. Det är en skam.

För några år sedan då en ny lärare anställdes trodde jag (i min enfald) att juridikämnet skulle få en skjuts framåt. I stället fråntogs jag två kurser även om inga klagomål mot mig hade framförts, vare sig av studenter eller kollegor. För en vecka sedan fick jag så ett mail om jag överhuvud taget skulle få vara kvar vid den institution som jag under alla dessa år försökt få att utvecklas med nya juridikinslag.

Ja, nu är det väl bara att fundera över om detta ledningens förhållningssätt ska kallas för kränkande. Eller varför inte använda ett minst lika laddat ord, mobbning.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Cancer

Ordet är det värsta jag vet. Och inte var det bättre förr då det i stället – i och för sig helt korrekt, språkligt sett – benämndes kräfta. Jag liksom ser sjukdomen framför mig, komma krypande på ett sätt som kännetecknar de djur som vi annars, framför allt i augusti, gladeligen frossar på.

Cancer är liksom så fruktansvärt. Och varje gång jag hör ordet blir jag för den drabbades skull ordentligt ledsen. Kanske jag också i egoismens tecken blir orolig också för egen del, även om jag på medvetandestadiet inte är varse just detta.

För några månader sedan hörde jag att cancer hade drabbat en nära anhörig till vänner till oss. En man – såsom jag själv – i sina bästa år. En levnadsglad ”gubbe” som hade fått det hemska budskapet med givetvis åtföljande oro samt plåga. Jag känner inte honom speciellt väl, men ändå återkommer mina tankar till honom.

För någon månad sedan hörde jag det hemska än en gång. Nu var det en fin arbetskamrat som än en gång fått det hemska beskedet, cancer. Jag nästan bröt ihop känslomässigt även om jag på svenskt manér på närmast ett omärkbart sätt torkar det tåriga ögat som jag på något konstigt sätt inte vill ska märkas. I vart fall inte för mycket.

Och som om detta inte skulle vara nog. Idag på morgonen, då jag mot bussen hade sällskap med en kollega från Högskolan i Borås, fick jag än en gång höra att en annan jättetrevlig kollega och kvinna också hade drabbats av vår tids farsot.

Det är liksom bara för hemskt denna annars så klart fina höstdag.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Professorer och/eller folket

Jag påstår inte att akademiska toppar (läs professorer) och gemene man står i motsatsförhållande till varandra, men visst kan det förhålla sig på det viset. Tanken flög genom huvudet på mig då jag i dagens BT kunde läsa en artikel om att snart ska det vid Högskolan i Borås installeras det största antalet professorer någonsin fram till nu gällande tidpunkt. Och inget fel i det, men …..

Fr.o.m. kalenderåret 2013 kommer det inte att ges några fristående (enstaka) kurser alls vid Högskolan i Borås. Måhända är det sak samma vid andra lärosäten, men det är en ytterst klen tröst för de lässugna.

Själv har jag inte gett upp hoppet om att undantag ska ges för juridisk översiktskurs och vi får väl se hur det blir med denna min ”kamp”. Det här med inga kurser för ”vanligt” folk känns hur konstigt som helst. De ”små” högskolorna – till vilka Borås hör även om antalet studenter ökat högst markant – kom till för att minska avståndet mellan vanligt folk och den akademiska världen. Avstånd kan nämligen avhålla icke läsvana från att börja läsa. Och i det sammanhanget lanserades olika kurser, många i ekonomi och en del andra i juridik. Detta var ett framgångsrecept, som nu av Statsledningen (läs minister Björklund) tydligen ska strypas. Och ändå hör jag högskoleledningen säga att ekonomin i Borås är hur bra som helst.

På något sätt får jag inte det hela att gå ihop. En massa professorer – kan det vara (en något elak tanke) ett lillebrorskomplex i förhållande till de traditionella universiteten. Liten vill bli stor.

Men det skulle då vara ytterst trist om man under den resan glömde sin ursprungliga uppgift att verka för människorna i den bygd där högskolan är satt att verka. Eller kan det kanske vara så illa att vi alla befinner oss i en elitistisk samhällsutveckling där akademiska titlar (och givetvis andra titlar) vid medelstilldelningen väger betydligt tyngre än antalet studieintresserade vuxna utan titlar.

Eller så är det kanske inom staten såsom inom kommunerna. Olika konton för olika företeelser.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsliv, Borås, Juridik, politik, Skola