Etikettarkiv: Film

På gjensyn

är ett underbart gott norskt sätt att säga adjö. Det senare uttrycket, även om vi givetvis inte tänker på det, är att dra in Gud i det hela och det om något känns dramatiskt. Farväl gillar jag också, men det känns något ålderdomligt. Då är det lika bra att använda sig av broderfolkets sätt att ta avsked för då känns det hela liksom mer hoppingivande.

Jag har sagt det tidigare, men en upprepning är inte fel. Under 14 dagar skulle jag blogga, men det blev nästan sex och ett halvt år. Och skulle jag räkna antalet blogginlägg kan jag nog komma upp i en 5 – 6 000. Inte klokt vad produktiv jag varit, även om det hela tagit nästan ingen tid alls.

Nu är det dock läge att sluta, åtminstone som Bt-bloggare. Jag tror – vet det ännu inte riktigt – att det känns bra. Framför allt om det blir på det viset att andra krafter tar vid. Och då menar jag i första hand unga människor. Vi kan nämligen inte bara snacka om att stötta unga människor. Det är också hög tid att vi i praktisk handling visar att vi menar vad vi så gladeligen uttrycker i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

I morgon bär det iväg till Norrköping för vidare filminspelning. Under adressen föredrag.se ska det produceras filmer för företag och där har jag fått förmånen att vara med tillsammans med betydligt mer namnkända personer. Det ska bli riktigt kul och inte minst spännande. Dessutom har jag snart s.k. deadline för den sjunde upplagan av min Norstedts Juridiska Ordbok.

Om det sedan för egen del blir en bloggfortsättning på martinger.wordpress.com återstår att se. Men nog vågar jag avsluta med På gjensyn.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Film, Fritid, Media

Hitchcock i stan

Har vi fått en sen återupplivning (han avled under 1980) av den gamle skräckregissören Alfred Hitchcock. Ungfär i de banorna tänkte jag då jag för ovanlighetens skull satt i bilen denna underbara morgon och tog mig till jobbet från Lyckorna. Den morgontidiga färden hade föregåtts av ett än tidigare havsbad som gjorde mig både pigg och lycklig. Inom parentes sagt rekommenderar jag ALLA att bada utomhus så mycket som möjligt. Jag är övertygad om att det är nyttigt för såväl kropp som själ, inte minst det senare.

Hur som helst hörde jag då i bilstereon att polis hade kallats till Bergsjön efter att någon anmält att en kvinna på sin balkong hade använt eldvapen. Polis åkte dit och mycket riktigt fann de såväl kvinna som skjutvapen. Så långt inget direkt märkligt även om de flesta skyttar alltjämt är av manligt släkte.

I kvinnas bostad fanns dock benrester vilka senare med teknikers hjälp kunde identifieras som människoben. Och det var väl ungefär där som Alfred kom in i bilden. Aldrig kan jag väl glömma Psycho där den minst sagt märkvärdige mannen/sonen som det tycktes sedan lång tid tillbaks hade mammans lik kvar i den groteska bostaden.

Nu har polisen förståeligt nog lagt locket på eftersom en utredning i lugn och ro måste genomföras. Men visst väcker det hela obehagliga associationer. Det bör dock tilläggas att min fantasi har alltid varit lite av varianten wild and crazy.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Media

Då onskan kom till Borås

Till alla dem – och jag tror att de är många till antalet – som är av den bestämda uppfattningen att ALLA barn/ungdomar är goda riktar sig detta blogginlägg som en uppmaning att någon gång i livet (varför inte i kväll) se filmen Vi måste tala om Kevin.

Igår var Erika och jag på vår ”älsklingsbio” Röda kvarn i Borås och såg denna film. Redan från början – även om jag som betraktare då alls inte förstod det – sätts tonen an, vilken går i blodets färg. Men inledningsscenen, även den kändes äcklig, är från den årliga tomatfestivalen i Spanien. Sedan återkommer den röda färgen okynnesmålad på mammans hus och bil.

Paret får ett barn tillsammans. Han är Kevin och av mig betraktad som en beräknande och genomond människa. Varför han blir som han blir är för mig svårt att förstå, men hade han dykt upp i domstolssammanhang – något han sedermera också kommer att göra i själva filmen – hade Kevin haft en hel del bokstavskombinationer antecknade för sin personlighet.

Vi får i filmen följa hans uppväxt och hans väg från ett styggt barn till en ond tonåring, som i slutändan möter såväl sin mamma som biobesökarna i ett besöksrum på ett fängelse. Scenerna dessförinnan har handlat om att han på sin ”highschool” med sin älskade (det var nog det enda Kevin verkligen gillade) pilbåge skjutit ihjäl många av sina klasskamrater. Dessförinnan hade han på samma sätt dödat sin far och lillasyster.

Då Erika på väg ut från biografen sa att filmen var bra höll jag med henne, men samtidigt kunde jag inte låta bli – vuxna karlen som jag ändå får anses vara – att fälla en tår eller två över det som jag just beskådat.

Lämna en kommentar

Under Barn, Borås, Brott, Familjeliv, Media

Klart för tagning

Egentligen skulle jag vara i filmstudion vid pass kl 16, men vi hade körmässigt så effektiva att jag väl i Norrköping hade ungefär en timme till godo i jämförelse med utsatt tid. Erika och jag orienterade oss i det shoppingområde (hur fint som helst och vrålstort) i vilket filmstudion var placerade tillsammans med Friskis och Svettis.

Turligt nog kunde jag börja filminspelningen nästan per omgående. Det hela ägde rum i ett ganska så stort rum med draperier både åt höger och vänster. Många i en motsvarande situation brukar kånka med sig en hel del teknikprylar och manuspapper, men själv har jag aldrig med mig mer än några tuschpennor med vars hjälp jag kan rita en och annan fånig men förhoppningsvis illustrativ gubbe på en whiteboard.

Ibland har vi nog i filmsammanhang sett någon konstig manick med vars hjälp man slår ned en bom mot en griffeltavla, varpå någon utropar filmtagning. Och en sådan fanns även i denna lokal. Jag kände suget och som ett måste att slå ihop tingesten för att på det viset förvissa mig själv om att nu var det tagning.

Jag stod sedan där med två kameror i mitt ansikte. Försökte hänga lite, men inte alltför mycket, på ett ditsatt tämligen högt runt bord. Sedan vandrade jag mellan bordet och tavlan där den ena gubben efter den andra fick utföra sin juridiska dans dirigerad av min skånska dialekt. Det gick nog bra för det blev aldrig tal om någon omtagning.

Och vad ska nu allt detta leda till. Jag vet inte riktigt. Vi är ett stort gäng föreläsare inom minst lika ämnesområden som gör det jag då just gjort. Sedan ska den för mig okända tekniken ta vid och förse hugade spekulanter med det som vi har åstadkommit. Det hela är tänkt att på allvar komma igång fr.o.m. nästa år.

Ibland är livet hur spännande som helst, såsom nu i en filmstudio i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Film, Fritid, Media

Idag ska jag filma på riktigt

Om vi sitter och tittar på en fotbollsmatch blir vi vanligtvis sura, kanske upprörda om motståndarlaget filmar till sig olika favörer såsom t.ex. frisparkar. Filmning i det sammanhanget ses som osportsligt eftersom den filmande låtsas något som inte har med verkligheten att göra och som ändå ger honom och laget fördelar. Men sedan kan vi ju också se film som något enbart positivt, ren förströelse.

För cirka två veckor sedan ungefär ringde mig en trevlig man. Med trevlig avser jag att han lät entusiastisk och glad i största allmänhet. Mig veterligen har vi tidigare inte pratats vid och om jag inte helt missförstått samtalet hade han och/eller vänner till honom haft mig som föreläsare någon gång i början av ett årtal som jag givetvis redan glömt. Han talade sig varm för sin produkt, nämligen en cinematografisk sammanställning av personer och deras budskap. I mitt fall skulle det väl då vara att på ett någorlunda lättsamt vis tala om juridiska regler. Allt detta sedan för spridning mot betalning.

Det hela skulle gå till på det viset att jag skulle komma till Norrköping för där har företaget en filmstudio. Det låter något. Min fru undrade om det hela var seriöst och vad skulle jag svara på en sådan kritisk undran. Några dagar senare kom ett kolorerat utskick med både instruktioner och orienteringskarta. Sanningen att säga förstår jag inte riktigt upplägget, men eftersom jag ändå har semester och vi har goda vänner (Lena och Anders) i Norrköping så bör ju staden vara värt ett besök. Snacka brukar jag ju kunna. Om jag sedan också ska börja min verkliga filmkarriär i Peking får väl framtiden utvisa. Viss spänning känner jag i kroppen inför vad komma ska. Fortsättning lär följa.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Film, Fritid, Media, Resor