Etikettarkiv: Facebook.

Du vet att du är från Borås, om ….

Tydligen har det startats en s.k. Facebookgrupp under den titel som bloggen bär. Vi som inte ingår i Facebookpopulationen får snegla lite för att på det viset få vår information. Dels kan jag läsa om gruppen i tidningen och sedan har jag också en direktlinje till gruppen eftersom Erika finns med bland Facebookvännerna.

Just nu ropade Erika att det var över 14 000 personer som nu ingår i den här gruppen och anslutningen de senaste dagarna har varit helt enorm. Vad beror nu detta på. Har Boråsarna ett behov att tala med varandra om det som i det lilla har betydelse för envar. Jo, så är det nog. Men varför.

Kanske det är så med oss alla. Det har ingen betydelse om det är Borås, Helsingborg eller Kinna. Alla vill vi förenas på något vis och då är det hur bra som helst att berätta ett minne eller två vilka samtidigt delas av någon eller några andra. På det sättet undviker vi att börja varje konversation med det ytterst svenska men urbota tråkiga väderämnet.

Sedan kan det ju vara även på det viset att de (vi) som är från Borås har inte samma självförtroende som de som kommer från orter vilka synes ha en bättre aura runt sig än just Knallemetropolen. Och eftersom en del kanske känner så undviker man i det längsta att tala om sådant som är typiskt Borås. Eller så är det kanske så att vi alla har ett behov att snacka om det som är nära och begripligt. Vi är helt enkelt trötta på att lyssna till världsproblem, som liksom inte ingår i det som är vårt vardagsliv.

Ja, förklaringarna är många. Men roligt är att det lätt och enkelt skapats något som så många finner meningsfullt att delta i.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Vardagsliv, Väder

Är det Facebook nu igen ?

För några veckor sedan gick Erika med i det stora gäng som har Facebook som något gemensamt. Hon, i likhet med många andra, har blivit lätt biten. Inte för att Erika är ute och kollar hela tiden vad som kan tänkas pågå, men visst ägnar hon en del tid åt det. För egen del är jag lite skeptisk, men då får jag ett vänligt, men bestämt svar från Erika att jag liksom inte riktigt begriper. Och med det tillägget att vad hon ägnar sig åt är ungefär detsamma som det jag gör då jag bloggar. Och förmodligen har Erika rätt, åtminstone vad gäller den sista delen i hennes konstaterande.

Men ändå. Det känns lite märkligt för mig. Och förmodligen behöver detta inte analyseras, men jag undrar likväl varför jag känner som jag gör då jag känner. Kan ju vara på det viset att jag i min själviskhet vill ha Erikas odelade uppmärksamhet för mig själv. Där sitter vi i samma rum och så håller hon på med något som jag just då inte är delaktig i. Kanske jag också skulle gå med på Facebook. Då kan vi ju i det absurdas tecken sitta i samma rum, men i olika fåtöljer och via Facebook kommunicera med varandra.

Kanske svaret på min lätt avoga inställning har att göra med det sistnämnda. Att vi i stressens tidevarv (eller vad jag nu ska kalla det för) väljer bort det personliga ofta tidsslukande mötet mot att snabbt skaffa oss cyberkontakt med en massa människor av vilka vi känner väl utgör endast ett fåtal. Kvantitet ersätter kvalitet.

Ja, som läsaren förstår. Jag vet alltså inte riktigt. Kanske Erika även har rätt då hon påstår att jag inte riktigt begriper.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Media, Vardagsliv

Även min fru på Facebook

Jag har en i förhållande till Facebook ytterst kluven inställning. Kan det ha att göra med att det där med bilder som tilltalar nästan alla inte tilltalar mig alls. För visst är det väl så att mycken text är åtföljd av bilder på människor som mer än gärna delar med sig av sina vardagliga bestyr, nästan in i minsta detalj.

När jag nämnde detta för min kära hustru så sa hon lite kort att jag till en början även var negativ till att blogga och se vad som hänt. Sven är ju en vanebloggare och har så varit under mer än sex år. Att min fru bestämde sig hade nog en bestämd anledning, tror jag. En trevlig gemensam vän, Anders Österberg, ringde och anklagade skämtsamt Erika för att vara en sådan där människa som andra inte kan lita på. I ett svagt ögonblick hade Erika nämligen lovat Anders att hon också skulle gå med på Facebook. Men hon hade inte gjort det. Nu har Erika dock levt upp till sitt löfte, även om jag redan hört Erika småsvära lite över att det ibland inte fungerar som hon hade tänkt.

Hur som helst får jag väl fortsättningsvis vara lite försiktigare i mina göranden och låtanden då jag befinner mig i hemmiljö. Annars blir jag väl ordentligt avslöjad. Erika är dessutom – till skillnad från mig – positivt inställd till bilder och foton. Jag kan nästan se mig själv i en pinsam situation totalt uthängd på Facebook. Försiktighetsåtgärder är påkallade.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Media

En hårig armhåla

Ibland begriper jag mig inte på mitt eget människosläkte. Särskilt ofta händer det inte, men nu har det hänt. I samband med finalen i Melodifestivalen uttryckte en ung kvinna i publiken sin glädje över att Loreen vunnit genom att höja armarna mot taket och samtidigt klappa i händerna. Ett ganska så konventionellt sätt att uttrycka sin glädje på. Alltså inget som helst konstigt. Kamerorna, av en ren tillfällighet får jag anta, fokuserade på just denna unga kvinna och då kom den stora chocken för en del människor. Kvinnan hade några hårstrån under ena armen (förmodligen under båda armarna men det hör inte direkt hit). Och det där med behåringen skulle sedan komma att engagera oerhört många människor, särskilt på populära Facebook. Det senare är enbart vad jag hört.

Nationen Sverige var därmed delad. Ena halvan tyckte det tydligen var hur hemskt som helst. Den andra tyckte väl ungefär som så att behåringen är var och en människas ensak. Aftonbladet blev inkopplat. Intervjuer gjordes med kvinnan som väl aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna drömma om att få denna uppmärksamhet och framför allt inte av just denna anledning.

Alltså, vad fan händer egentlige med oss människor. Hur ego- och kroppsfixerade får vi egentligen vara.  Hade vi engagerat oss lika mycket i problem som omger oss lokalt, regionalt, nationellt och internationellt så hade vi nog löst merparten av dem. Men nu synes vi koncentrera oss på en armhåla, där det naturligt nog växer hår.

Vad står näst på tur. Får jag idag gå ut med hår på huvudet.

1 kommentar

Under Fritid, Melodifestivalen, TV-program

Mitt skitumgänge

Nej, det här är ingen blogg för att göra upp med min bekantskapskrets. Å andra sidan, med tanke på rubriken, verkar jag ju knappast ha något att förlora. Att bli av med skit får väl nämligen närmast ses som en befrielse utifrån alla aspekter. En förlösning för att använda ett lite ålderdomligt men ack så dramatiskt ord.

Nej, Erika och jag har haft en innerensardag. Till skillnad från nya hus har vi i denna snart antika boning på Bredgatan en massa krypin där det är perfekt att stoppa undan allt det som man för stunden inte behöver. Men sedan kommer uppgörelsens stund. Då det inte längre finns plats att stoppa in mer skit även om man hett hade önskat att så skulle vara möjligt. Då blir det rensning och det var där vi just idag befann oss. Egentligen är det enbart fråga om att bestämma sig, sedan går allt som en dans. Ganska snabb sådan.

När man sedan kommer till det jag kallar tippen men som moderna pk-människor benämner återvinningsstation finns där alltid någon eller några som man känner mer eller mindre väl. Det  förhåller sig alltid på det viset. Och det är därför jag talar om just skitumgänge. Vill jag träffa bekanta räcker det med en tur till tippen. Där och då kan jag vara säker på att träffa dem.

Ja, andra har Facebook, jag har återvinningen.

 

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Fritid, Vardagsliv

Facebook

Av en BT-journalist fick jag just en förfrågan (tillsammans med två andra har jag sedan några månader tillbaks ingått i en panel som på tidningens frågor ger vissa svar som kan läsas på lördagarna av dem som är intresserade) om hur jag ser på det här med Facebook och att tydligen vissa människor kan bli sjuka av ett överanvändande av detta s.k. sociala medium. Själv är jag inte alls i farozonen eftersom jag aldrig använt mig av just Facebook och förmodligen inte heller kommer att göra det.

Men nu har en f.d. nämndeman just ringt mig och talat om att vår justitieminister Beatrice Ask på sin Facebook-sida (förhoppningsvis har min nämndemannakontakt inte missförstått något) talat om för läsarna att hon på intet sätt är särskilt negativ till nämnemännen som lekmannadomare i våra tingsrätter, hovrätter, förvaltningsrätter och kammarrätter. I stället ska tydligen ytterligare utredning göras för att på det viset komma med förslag att bredda rekryteringsbasen.

Utgående från att detta är helt sant skulle jag i så fall vilja bjuda på Beatricebakelser. Kan prinsessbakelser finns så kan det väl det gå bra med även en justitieministervariant. Det gröna täckande lagret kan ju i så fall bytas ut mot något lämpligt blåfärgat.

Hur som helst känns det i skrivande stund hur bra som helst med de här uppgifterna. För som alla vet ligger nämndemannainstitutet mig ytterst varmt om hjärtat.

Jag som i och för sig inte gillar bakelser får väl fira på annat sätt. Kanske med min fru som är en av alla dessa fantastiska nämndemän som för låg arvodering  ibland med kort varsel ställer upp för att få rättssystemet att fungera. Hedersknyfflar skulle jag vilja kalla nämndemannakårens samtliga medlemmar.

1 kommentar

Under Arbetsliv, Brott, Juridik, Media, politik

Facebook och punggrepp

Den där kärleken (eller var det brist på sådana känslor) kan tydligen få människor till i stort sett vad som helst. I och för sig inget nytt, men ändå kan det hela alltjämt förvåna och förbluffa mig.

En kvinna hade tydligen av sin f.d. man på ett eller annat sätt blivit försmådd. Och en partner som blivit ”blåst på konfekten” kan givetvis bli en hämndlysten person, i synnerhet om starka känslor varit inblandad. Därtill är inte alla personer lika förståndiga som en god vän till mig, som – likt maffian – förordar att hämnden ska avnjutas kall.

Den här kvinnan, allt i enlighet med vad media rapporterar, hade passat på att lägga ut sin man med namn (kanske med bild också) på Facebook med den pikanta upplysningen att mannen, dvs. hennes f.d., var intresserad av att komma i sexkontakt med andra män. Inget står att läsa om vad detta kom att leda till, men nog vållade annonseringen det obehag som kvinnan var ute efter att åstadkomma.

Men tydligen var nämnda åtgärd inte tillräcklig för att kvinnans hämndbehov skulle vara tillfredsställt (det sista ordet anser jag väl valt). För då det tidigare paret passerade varandra på gatan i en svensk idyllisk småstad passade kvinnan på att ta ett s.k. skamgrepp på mannen, nämligen ett ordentligt tag om mannens pungkulor.

Det hela kom att sluta i rätten (villkorlig dom och samhällstjänst om jag inte missminner mig). Förhoppningsvis är därmed även förhållandet definitivt avslutat.

 

Lämna en kommentar

Under Brott, Kärlek, Vardagsliv