Tag Archives: domstol

Garanterat sista bloggen

Som en del läsare redan har kunnat konstatera har mina blogginlägg medvetet blivit allt mer sparsamma. Sedan sa min kära hustru att vettigt är att avsluta på ett mer definitivt sätt. Att – om jag nu inte missförstått henne helt och hållet – göra ett avslut (som kanske får heta Duga). Nu vet jag inte riktigt varifrån Erika har fått detta, men föga förvånansvärt brukar hon nästan alltid ha rätt varför jag nu känner mig extra trygg då jag följer hennes råd.

Jag har ju bloggat i nästan exakt sju (7) år. En närmast – åtminstone för mig själv – ofattbart lång tid. Inläggen kan räknas i flera tusen. En del, vill jag hoppas, har varit läsvärda och i bästa fall tankeväckande allt medan andra inlägg förmodligen aldrig borde ha skrivits, i vart fall inte ha publicerats. Men blogginläggen såsom jag ser dem brukar vara av den naturen. Ibland får skribenten (läs jag) till det, medan det vid andra tillfällen inte fungerar alls. Är det egentligen inte på det viset som vi människor är och bloggen ska ju återspegla det högst personliga med högt och lågt.

Nu är det dock för egen del färdigbloggat. Andra tar vid. Jag har gett en bild av familjen, mina vänner, arbetet och mig själv. Kommentarerna har ständigt varit trevliga. Och det är nog det som jag kommer att minnas bäst från min tid som bloggare. Många människor är hur angenäma som helst. Och detta vågar jag ändå påstå allt medan diskussionens vågor går höga om det s.k. näthatet, ett fenomen som vi alla måste ta tag i och även åtgärda. För livet ska ju – inte bara för mig utan för ALLA – vara gött att leva.

Stort tack till alla från mig.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Har jag blivit flitig eller vad har hänt ?

Jag samtalade just med en god vän. Som vanligt blir det en hel del s.k. skitsnack, men utan sådant prat hade livet varit betydligt6 tristare än vad det nu ter sig, åtminstone utifrån min synvinkel. Plötsligt blev hans röst lite allvarligare och därvid yttrade han sig ungefär som följer. ”Du verkar ha betydligt mer att göra nu för tiden. Förr kunde vi snacka betydligt längre än vad som har varit fallet på sistone”. Just då hade jag nog inte den mest seriösa av kommentarer, men efter avslutat telefonsamtal hängde kommentaren kvar i mina tankar. Ja, kanske det förhåller sig på det viset att jag befinner mig numera fler timmar på arbetsplatsen än vad jag tidigare varit van vid. I och för sig kan det ju bero på att jag med s.k. fria arbetsider varit alltför lite på domstolen tidigare, men ändå synes det vara en korrekt iakttagelse.

Även kära hustrun har vid några tillfällen sagt ungefär samma sak. Och då förhåller det sig nog också på det viset.

Vi i domstol har nog faktiskt fått mer att syssla med. Säkerligen finns det statistik på eller om detta, men sådan ignorerar jag för tillfället. Nu är det säkerligen inte bara jag – om vi för tillfället håller oss till domstolar – utan sak samma kan sägas om ALLA mina medarbetare. Vi arbetar alltså mer och mer.

Och inte tror jag att domstolsväsendet i detta sammanhang är en isolerad ö. ALLA – förutom de som tyvärr inte har någon anställning – jobbar nog mer än någonsin. Vi bör nog vara aktsamma på det hela för inte kan ju utvecklingen fortsätta på det här viset. Livet är liksom lite för stort för att enbart inkludera arbete.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kantspelare eller alla i mitten

Rubriken kanske kan förleda läsaren att tro att det här inlägget ska handla om fotboll eller annan lagidrott. Men så är inte fallet. Snarare är det – jag vet inte vilken gång i ordningen – ett inlägg med löst strukturerade tankar om hur jag uppfattar den del av världen i vilken jag för närvarande har förmånen att leva i.

Människor som jag möter i högskolans värld är ofta uppdelade i två lag. De är nog kantspelare, nästan allihopa. Vad jag menar är att de som idag är duktiga är något helt osannolikt duktiga och framåt. Ibland kan jag nästan ställa mig frågan – har jag egentligen något bokligt att tillföra dem. Jämsides sitter studenter som många gånger inte vill sitta där de då sitter. Kanske de drömmer sig till en annan plats och kunskapsklyftan till de superduktiga verkar nästan omöjlig att överbrygga. Och inte blir avståndet grupperna emellan mindre, snarare tvärtom.

Samma perspektiv kan läggas på människor i domstol. En del kommer hit och kräver än det ena än det andra. De är helt enkelt krävande personer. Inget fel med detta, men visst kan det ibland vara jobbigt som tjänsteman att gå dem alltid till mötes. Den andra gruppen är nästan marginaliserad i samhället och ställer nästan inga krav alls. Som om de på något vis redan gett upp.

Och ändå verkar det som om alla (inklusive politiker) – nu tänker jag på det debatterade samhällsklimatet – önskar söka sig mot mitten. Det är lite märkligt det hela. Två världar som synes helt olika och som på något sätt lever parallella liv. Eller så är det bara jag som uppfattar det hela på det nu beskrivna viset.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Inte lätt att bli omtyckt av alla

Under en väldig massa år – positivt i vissa avseenden, negativt i andra – har jag (även om det är svårt och måhända olämpligt att döma i egen sak) haft förmånen att erfara mycken uppskattning från enskilda nämndemän. Möjligtvis har jag i många avseenden inte förtjänat de överord som understundom har sagts.

Men sedan – för ett tag sedan – fick jag höra en annan sanning. Och det kom liksom helt plötsligt. En nämndledamot som jag nästan inte kände igen yttrade hur jobbigt (just det ordet användes inte, men jag vågar påstå att det var andemeningen) det var att jag, som hon upplevde, i ett visst mål närmast hade tagit parti för någon. Nu uppfattade jag inte orden som en direkt anklagelse – för i så fall hade de varit ytterst allvarliga – utan snarare som att jag, något som också kom fram under det korta samtalet, var den alltför dominerande och bestämmande gestalten i rättssalen. Och därvidlag får jag kanske ge personen rätt, även om det nog får anses ankomma på rättens ordförande att vara den i rättssalen dirigerande.

Egentligen visste jag inte riktigt hur jag skulle ta de här orden. Att de var allvarligt menade förstod jag. Men till sist tyckte jag nog att den bästa lösningen, inte minst för min kollega, var att vi fortsättningsvis inte skulle sitta och döma i samma mål. För som jag – med visst beklagande – uttryckte så tillhör jag nog kategorin gamla hundar och som alla vet så är det svårt, för att inte säga omöjligt att lära dem sitta.

Ja, inte bara av barn, dårar och fyllehundar ska man höra sanningen utan också av nämndemän.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Våldtagen på nätet

Hur det ser ut idag där på Göteborgsgatorna vet jag inte, men jag har tidigare kunnat läsa om hur skolungdomar blivit minst sagt upprörda och handgripligen samt ljudligt uttryckt sitt missnöje.

Från början – i min okunskap – tänkte jag kanske som så att det hela var kanske lite överdrivet, men efter att under gårdagskvällen ha samtalat med kloka hustrun och Linnea har jag – tack och lov – kommit till en insikt som jag mer än gärna önskar dela med mig av med den förhoppningen att det jag på det viset förmedlar kan leda till ett uppvaknade inte minst hos dem som så att säga besitter makten.

Anledningen till gatukaoset var framför allt att unga kvinnor/tjejer helt utan deras vilja och samtycke exponerats på nätet. Kanske nakna, kanske i intima situationer. Och redan här finns givetvis för de berörda något att bli ordentligt förbannade på. I samhället kräver vi i övrigt att det ska finnas ett samtycke för att något ska vara o.k. Vi kan ju tänka på alla miljontals dagliga situationer där vi avtalar med varandra. Är vi överens så går det att genomföra, men annars inte. Här hade någon struntat i samtycket och helt utnyttjat ungdomar och därmed kränkt deras integritet genom publicering på nätet. Till detta ska läggas att en gång publicerat på nätet kommer liksom alltid att finnas kvar. Inträffad skada blir tyvärr bestående skada.

Sedan är det ju på det viset att många ungdomars värld är nätet, åtminstone i första hand. Generationspridningen blir alltså enorm.

Med detta som avstamp – för att på det viset vända något negativt till något positivt – är det kanske oerhört hög tid att vi (lagstiftare, åklagare, polis och domstolar) tar det här på allvar med integritetsfrågor. Hittills har vi nämligen varit riktigt usla på det här och nu när unga människor går i bräschen för det hela bör vi snabbast möjligt agera. Annars kommer nog gatorna – även i juletider – att fyllas med minst sagt frusterade unga människor. En frustration som därtill är berättigad.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Den sovande domaren

I den här verksamheten, som domstolarna utgör, går det nog att anklagas för det mesta. Ibland kan det givetvis finnas visst fog i vad som påstås, men ibland tror jag att anklagelserna saknar den verklighetsförankring som är nödvändig för att de överhuvud taget ska tas på allvar.

Idag hände något jag hittills inte varit med om. Men nu kan jag knyta även denna nyvunna erfarenhet till mitt livsbibliotek. Efter en massa turer – den tilltalade infann sig inte i tid – och en återupptagen förhandling i väntan på att en ny ledamot skulle inställa sig inträffade det som jag fram till nu inte varit med om.

Den åtalade uttalade med bestämdhet att jag skulle inte handlägga det här målet beroende på min inkompetens. Det senare har nog någon gång uttalats, men sådant får givetvis beslutsfattare tåla och stå ut med. Men motiveringen till uttalandet om inkompetens grundade sig på min vänlighet i rättssalen samt inte minst att jag vid ett tidigare tillfälle – jag har för mig att det låg fyra år tillbaks i tiden – hade sovit mig igenom rättegången vilken för den tilltalade ledsamt nog resulterat i ett flerårigt fängelsestraff.

Snacka om att bli paff. Jag tappade alla hakor jag har och inte har. Mina meddomare – nämnden – blir ju då och då anklagade för att falla i lätt sömn, men nu har detta öde drabbat även mig. Mycket har jag tidigare hört – där jag väl kan förstå människors kommentarer om högljuddhet och allmän gapighet -, men att jag skulle sova mig igenom rättegångarna låter nästan för bra (eller dåligt) för att vara sant.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kan jag inte ens lita på lagboken ?

Nu har det kommit dithän att jag finner mig föranledd att ställa frågan enligt rubriken. Måhända anser en del att jag kan ha drabbats av hybris, men i så fall får jag väl från dessa personer stå ut med den diagnosen.

Under de senaste veckorna har jag arbetsmässigt varit flitig. Det har då inte rört sig om mitt dagarbete på domstolen utan om det som ligger utanför, dvs det som tidmässigt kan utföras mycket tidiga morgnar samt under relativt sena kvällar. Det som är i görningen är nämligen en ny och därmed en sjunde upplaga av min bok, Norstedts Juridiska Ordbok  (NJO). En bok, som ironiskt nog ( själv har jag ju ingen mobil) också finns som app. Som alltid i sådana här sammanhang finns en deadline att arbeta mot och känslan av ”dead” blir allt intensivare ju närmare jag kommer den utsatta dagen, vilken infaller under nästa månad.

Ändringarna är många och omfattande. Till min hjälp för att åstadkomma ett nöjaktigt resultat arbetar jag parallellt med många olika rättskällor. Som sig bör är nog lagboken dock den viktigaste och det är där jag börjar hysa viss oro. För visst ska vi väl kunna lita på lagen. Om inte – vad återstår då.

När jag läser fastighetsmäklarlagen står det alltjämt om Fastighetsmäklarnämnden som kontrollmyndighet för landets mäklare. Men så är ju inte fallet. Redan för några år sedan bytte myndigheten beteckning till Fastighetsmäklarinspektionen. Måhända en petitess i sammanhanget, men när jag sedan går in och läser lite om fastighetsbildning så är även beteckningen på den myndigheten felaktig. Ingenstans står Lantmäteriet utan i stället något annat som inte längre är aktuellt.

Och förmodligen har jag hittat enbart två felaktigheter utav flera andra. Vad är egentligen på gång? Är vi till den milda grad så stressade att det som i vart fall bör vara lag och rätt håller på att bli lag och fel.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized