Etikettarkiv: Bröllop

Det liksom bara fortsatte

Gårdagen var nog en sådan dag som egentligen aldrig skulle ha inträffat. Men mig veterligen är det hur svårt som helst att bara som en nyck hoppa över vissa dagar som liksom inte passar ini det egna livsschemat. Skulle den möjligheten finnas är jag den förste som vill utnyttja möjligheten och då hade gångna 2 mars förmodligen strukits ur min almanacka. Dock hade jag önskat fira dagen under loppet av en halvtimme. Det var nämligen ungefär den tid det tog för två vigslar, en på Stadshuset och den andra på Ellagården, en evenemangsgård i lantligt rustik stil strax utanför Borås. Det var på den senare platsen som ett för gästerna hemlighållet bröllop skulle gå av stapeln med start klockan kvart i fem.

Jag såg fram emot det hela efter att ha haft ett tidigare i veckan angenämt samtal med kvinnan ifråga som därtill för många år sedan hade varit en student till mig på Högskolan. Jag körde bilen med viss försiktighet eftersom avgassystemet hade så sakteliga sänkt sig ned mot asfalten. Det var där som den första olyckan hade startat. När jag väl var framme vid Ellagården kom en trevlig ung man mig till mötes. Eftersom det hela skulle vara en överraskning för gästerna – vilka alla trodde att de var på enbart angenäm födelsedagstillställning – blev det att föra in mig i ett rum så där vid sidan om. Det var då jag gjorde den fasansfulla upptäckten. I och för sig hade jag tagit med mig glasögonetuiet, men det var ju TOMT. Snacka om slag av panik. Ja, det var bara att i hög hastighet återvända till Borås med den ”skadeskjutna” bilen. Det hela kom dock att ordna upp sig på ett – som jag tror – såväl för brudparet som för de övriga angenämt vis. Men visst kändes det lite snopet då jag valt att läsa en dikt som en ung flicka i stället skulle deklamera. Men hon gjorde det betydligt bättre än vad jag någonsin hade kunnat göra, varför olyckorna för den här gången och just den här dagen hade slutat. Tack och lov.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Både bröllop och filminspelning

Klockan är bara barnet. När jag just knackat ner de fyra föregående orden så undrar jag hur många som alltjämt förstår uttrycket. Och det enda säkra jag därvid kan påstå är att än färre använder sig av uttrycket. Samtidigt hyser jag en liten morgontidig undran i mitt huvud – hur går det med vårt språk när så många beprövade uttryck försvinner. De som jag bedömer som så väsentliga för att vi människor ska känna oss tillfreds med oss själva och med andra. Kommunikation är nog det som egentligen gör oss till människor.

Men vad ska jag bry mig egentligen. För på något vis finns det i oss människor en möjlighet till fantastisk anpassning. Och därvidlag är vi en produkt av övriga naturen. Tänk så illa vi under hundratals år har behandlat just den omgivande naturen, men ändå lyckas den överleva genom att anpassa sig till nya förhållanden. Tyvärr kan sak samma sägas om det som vi fruktar. Hur ofta hör vi inte om resistenta bakterier där de små otäckingarna på något mirakulöst sätt lyckas överleva våra idoga försök att utrota dem.

Själv kan jag konstatera att min tid som Bt-bloggare går mot sitt slut. Någon på jobbet undrade hur det kändes att framdeles inte producera två-tre bloggar om dagen, ett pensum som för mig varit det vanliga. Mitt svar blev att det kändes egentligen ingenting. Och med det sanningsenliga svaret kan jag konstatera att någon bloggmissbrukare blev jag aldrig.

Kanske det också kan bero på att det hela tiden funnits andra aktiviteter som upptagit min tid. Och till helgen kan jag se att schemat innehåller bl.a. trevliga tre vigslar på Stadshuset och därefter blir det ny filminspelning i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Film, Fritid, språk

Vigseltips om ringmärkning

Igår hade jag fyra vigslar. Tre stycken ägde rum på Stadshuset och en vigsel mitt i naturen alldeles i närheten av Gingri bygdegård. Det är inte direkt ovanligt att vigslar kommer i flertal, men jag lär nog aldrig mer uppleva den dag – nu för mycket länge sedan – då jag hade drygt 30 vigslar vid ett och samma tillfälle. Det var något politiskt beslut om efterlevandepensioner – vilket minns jag inte längre – som hade dikterat anstormningen av giftassugna.

Vid en av vigslarna igår uppkom en något udda situation och det är framför allt just den som föranleder den här bloggen. Jag som vigselförrättare brukar i början av ceremonin – den borgerliga vigseln tillåter att brudparet i stort skapar sin egen ceremoni med själva den formella vigselritualen som ett måstemoment – fråga brudparet om de har ringar. De flesta brudpar jag hittills mött har ringar, men en del väljer att avstå. Och här vill jag betona att det där med ringar är något som paret väljer eller väljer bort. Frivilligheten därvidlag är total.

Igår frågade jag ett av paren om de hade ringar. Mannen svarade då att de hade inga ringar, men samtidigt undrade han om det var nödvändigt. Självklart fick han svaret att så är inte fallet. Då uppstod en liten diskussion mellan brudgummen och någon av deras närvarande vänner som insisterade på att ringar ändå skulle användas. Mannen var dock inte särskilt pigg på det hela, men den kvinnliga vännen gav sig inte. Det hela slutade med att vännen tog av sig ringen av icke traditionellt snitt och överlämnade den till mannen som satte den på brudens finger. En något udda företeelse, men självklart helt gångbar.

Sensmoralen får väl bli. Ringmärkt eller inte är vad brudparet självt önskar och lättast är att beslutet tagits kanske något tidigare än vad som var fallet igår.

Lämna en kommentar

Under Bröllop, Familjeliv, Juridik, Kärlek, politik, Traditioner

”Välkomna in i stugan”

Familjen har de senaste veckorna hoppat mellan lyckliga tuvor och våra hopp har varit hur vackra som helst. Hur de sedan sett ut i verkligheten är en helt annan sak som för tillfället inte alls intresserar mig.

Sagobröllopet – jo, det är så jag ser på det – kom att äga rum under den hittills enda varma helgen – till havs kom sedan att följas upp med gårdagens , studentfirande. Alfred, från liten till drasut, var hur fin som helst även om han förmodligen inte önskade eller önskar beskriva sig på det sättet. Den vita mössan på skulten var klart passande och jag är helt övertygad om att Alfred på något sätt kände sig lättad över att nu var detta, dvs gymnasiet, avklarat. Sedan återstår givetvis andra utmaningar, men sådana tankar får med rätta vänta.

Hur som helst blev det än en gång lyckat väder. Då studentkullarna runt kl 11 (viss klädsam försening) sprang ut från Boråshallen, allt på sedvanligt manér, var det hur god sol som helst. Och sedan skulle det åkas lastbil. Där kan jag väl ha lite åsikter, nämligen om det hutlösa priset att envar vanligtvis tämligen fattig student och deltagare får betala 500 kr till lastbilsägaren. Jag undrar jag hur det beloppet bokförs och beskattas.

Hemma fanns sedan förväntansfulla släktingar. Det hela blev en otroligt lyckad mix – jag tror att jag här kan göra mig till talesman även för Alfred – av familj och vänner. De senare hade Alfred redan vid pass kl 06 hälsat välkomna till studentfrukosten med orden ”Välkomna in i stugan”.

Och idag blir det ettårskalas på den rätta dagen för Leonel, barnbarnet vårt. Livet lär fortsätta i lyckans tecken.

 

Lämna en kommentar

Under Barn, Bröllop, Familjeliv, Kärlek

Bröllopet närmar sig

Jag vet inte om Malena och Mikael har börjat nedräkningen inför deras bröllop. Förmodligen förhåller det sig på det viset, även om de säkerligen inte har den muckarkam som vi en gång hade under den tiden vi gjorde den då obligatoriska militärtjänstgöringen (lumpen vanligtvis betecknad).

Men alla vi andra har börjat nedräkningen. Till en början – något som Erika nogsamt påpekat ett flertal gånger – hade jag minst sagt svårt att komma igång med planerandet (jag får nog i detta avseende betraktas som en slow starter), men sedan hände något. Jag blev en del av nästan samtliga praktiska bestyr, även om jag nog får tillstå att Erika är den som alltjämt har det övergripande ansvaret. Och jag tror att den arbetsfördelningen är hur lyckosam som helst.

Förr var det ju närmast tradition med Pingstbröllop, men så lär nog inte längre vara fallet. Avskaffandet av Annandagpingst (å andra sidan fick vi ju 6:e juni som helgdag) har kanske bidragit något till det hela. Men Malena och Mikael – kanske av en tillfällighet – har kommit att välja just den kommande helgen. Och ser vi enbart till vädret så har ju deras timing varit helt sagolik.

Det är alltså idag dan före dan före bröllopet. Nästan att jag som vigselförrättare känner mig lite nervig. Själva bröllopsceremonin ska äga rum på en båt, men att viga på vattenytan har jag dock gjort förr, nämligen på Öresjö i Borås. Detta är dock första gången till havs och därtill med äldsta dottern Malena. Allt känns spännande, högtidligt och oerhört romantiskt. Precis som det bör vara.

Lämna en kommentar

Under Barn, Borås, Bröllop, Familjeliv, Traditioner

Erika och Sven i bröllopstankar

Sven är definitivt ingen festfixare, men med erfarenhet av både egna och andras bröllop så borde jag kanske kunna säga något. Därtill inspirerades jag till denna bröllopsblogg av dagens AB som under rubriken Nu säger vi ja till temabröllop skriver en hel del om vad som kan tänkas vara det passande och lämpliga för att fira kanske den  största dagen i de lyckligas liv på något som förhoppningsvis blir bättre än vad de kunnat drömma om.

Det skrivs om olika trendiga teman gällande t.ex. färg, men bäst är nog att komma med något som man själv tänkt ut. Erika och jag går som rubriken säger i giftastankar. Denna gång gäller det inte vårt eget bröllop för det klarade vi av för drygt tio år sedan (att gifta sig hemma som vi gjorde är ett fullt tänkbart alternativ) utan äldsta dottern Malenas. För Erika och mig är det givetvis en ära att få fira hennes största dag tillsammans med henne och hennes blivande make, Mikael. Redan från början blev platsen bestämd till havet. Och närmare bestämt en gammal båt som vi chartrat. På Gustafsberg, den gamla träskutans namn, ska själva vigseln äga rum och vigselförrättare är jag själv. Kan det bli bättre. Nej, inte för egen del i alla fall.

Därefter har vi lite fest på Lyckorna från vars hamn båten såväl går till havs som därefter återkommer till. Det enda lilla osäkerhetsmomentet är vädret. Kanske inte så mycket med tanke på båtfärden, men för att alla gästerna ska kunna härbärgeras i det lilla Lyckornahuset. Men jag tror att gudarna är med oss. De vill säkerligen Malena och Mikael enbart gott. Något som på lördag betyder klart och soligt väder.

Lämna en kommentar

Under Barn, Bröllop, Kärlek, Media, Traditioner, Väder

Inget påskbröllop

I alla fall förr var det nog på det viset att runt pingst var det högkonjunktur gällande bröllop. Människor som tidigare hyst giftastankar realiserade då sina drömmar. Framför allt gällde det nog bröllop i kyrka. Hänryckningens högtid var tydligen lämplig även för att som nygifta bli lite hänryckta.

De s.k. borgerliga vigslarna har nog inte haft trender av samma karaktär. Att gifta sig utanför kyrkoboningen väljs ju vanligtvis av de som vill ha det lite enklare och då så blir fallet behövs det ju inte heller särskilt mycket tankearbete och planering innan man så att säga slår till. Hindersprövning är egentligen det enda som måste föregå bröllopet. Sedan är det givetvis bra om paret är överens om att nu ska det bli vigsel.

Vi borgerliga vigselförrättare – här i Borås är vi knappa tiotalet – har ett enkelt tjänstgöringsschema där var och en av oss har satts upp för vissa veckor. Ändringar förekommer dock och givetvis är det möjligt med avvikelser om brudparet önskar någon speciell av oss.

Påsk tycker jag skulle vara en bra tid att gifta sig. I och för sig har jag inte själv gift mig till påsk, men högtiden känns på något sätt lämplig för att göra det extraordinära och tillika romantiska, dvs att gifta sig. Men tydligen är jag väldigt ensam om dessa funderingar. För strax före högtiden kontaktade mig trevliga Mona – kvinnan som är Borås allt-i-allo då det gäller borgerliga vigslar – och sa att till påsk (jag hade giftasjouren) blir det inga vigslar.

Jag blev riktigt paff. Tänka sig – inte ett enda bröllopspar och jag som hade förväntat mig en anstormning. Så fel jag kan ha ibland.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Familjeliv, Kärlek, Traditioner

Hotad av länsstyrelsen ?

För någon vecka sedan ringde jag den alltid angenäma kommunala tjänstemannen/tjänstekvinnan här i Borås som har hand om det praktiska arbetet kring vigslar. Jag undrade lite över länsstyrelsens utbetalning av det gigantiska arvodet på 110 kr FÖRE skatt per vigsel. Jag kan nämligen inte dra mig till minnes att jag har fått några pengar, men riktig koll har jag inte.

Idag kom det ett allmänt utskick från en tjänsteman vid just Länsstyrelsen. Brevet var ställt till samtliga vigselförrättare i länet. Och jag har nästan aldrig läst något så otroligt tråkigt, uppfordrande och närmast hotfullt brev. Har man så urtrist på länsstyrelsen – något jag i och för sig länge misstänkt och nu även fått bekräftat – att man på intet sätt har lärt sig något om bemötande.

Brevet är fullt med lag- och paragrafhänvisningar. Bara detta är ett oskick. Sedan får jag reda på, också med paragrafhänvisning, att det är min skyldighet att ansöka om ersättning. Budskapet är alltså att skickar jag inte in en ansökan/räkning blir det ej heller några pengar. Inte konstigt att jag saknat dem. Och som om detta inte skulle vara nog – vi talar om ett tvåsidigt tätskrivet ark – avslutas brevet på ett nästan hotfullt vis eller vad sägs om följande direktcitat. Om en vigselförrättare inte längre har de kunskaper och kvalifikationer som krävs för uppdraget eller om vigselförrättaren missköter sitt uppdrag ska Länsstyrelsen återkalla förordnandet.

Ja, så uttrycks på länsstyrelsen den glädje som en vigselförrättare ska förmedla till brudparet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den hotfulla avslutningen är en svårslagen bottennotering från Myndighetssverige.

 

1 kommentar

Under Arbetsliv, Juridik, Vardagsliv

Snart blir det åter bröllop

Varför Statsmakten valde att ta bort den generella vigselrätten för oss ordinarie domare förstår jag bara inte. Och jag tror inte ens Staten begriper det för kan en domare skilja folk så borde väl han eller hon i logikens namn även kunna förena dem. Men jag har åstadkommit en s.k. abrovinkel vilken innebär att jag genom Länsstyrelsen fått ett förordnande som gör att jag kan fortsätta de borgerliga vigslarna, något som jag uppskattar mycket.

I morgon är det så åter dags. Jag har, av för mig helt okända människor, fått förtroendet att förrätta vigsel ute på landet norr om Borås. Eftersom jag inte vet om brudparet vill skylta med sina namn har jag valt att inte tillkännage dem och ej heller den exakta platsen för det tilltänkta som jag hoppas lyckade evenemanget.

Det här med att åka hem till människor och viga dem i deras hemmiljö känns alldeles speciellt. Då blir jag inbjuden inte enbart till den vackra ceremonin utan också i deras privata boning. Därtill tror jag att många personer känner sig extra avslappnade just hemma. Och det kanske behövs då det ändå blir lite pirrigt att säga JA till varandra med eller utan ring.

Sedan finns ju också alternativet att göra det utomhus, i trädgården eller i den s.k. fria naturen. Men det senare alternativet kan kanske få anstå något. Å andra sidan hade det varit nog så romantiskt med ett bröllop i en snögrotta.

Måhända något att tänka på för s.k. giftassugna.

Lämna en kommentar

Under Bröllop, Familjeliv, Fritid, Kärlek