Etikettarkiv: Blogg

De tidigare tysta har fått ett språk

För en del år sedan och måhända alltjämt talades det i politiska amerikanska sammanhang om ”the silent majority” och då åsyftades en massa personer, förslagsvis boende i Mellanvästern, som kände en massa, men som av olika skäl inte riktigt vågade uttrycka sina åsikter. Det var som om etablissemanget inte ansåg deras åsikter riktigt salongsfähiga. Och givetvis kom dessa människors självkänsla att få sig en törn. Mellanvästerns folk hade ju bidragit (ett helt riktigt konstaterande) till hela landets tillväxt och nu såg statsledningen ner på dem. Givetvis blev de berörda rasande inom sig, men de kunde inte uttrycka sin vrede eftersom de på något sätt blivit berövade sitt språk.

Vi kan ju dra en parallell till hur det ser ut idag. Det bloggas och twittras som aldrig förr. Självklart finns alla människor representerade i den s.k. cyberrymden, men det som jag lagt märke till – fel eller rätt – är att många med vad många skulle benämna ”fel” åsikter nu har vågat komma fram. I rymden är vi nämligen alla som i mörkret grå katter. Ingen kan direkt pekas ut. Anonymiteten blir en vän för många. Och då vågar även de tidigare allra tystaste sig fram och vädra de åsikter som finns inom dem och som bubblat där i så många år.

Själv tror jag att detta är bra. Tyck på av bara den och uttryck Er. Men försök ändå att behålla vänligheten i anslaget. För man vet aldig. Nästa gång kan man ju som skribent själv drabbas.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Fritid, Media, Vardagsliv

Tack Pär, Tack Jonas

Egentligen tycker jag nog att vi i Sverige i vår tid visar varandra alltför lite uppskattning. Skulle det finnas något att kritisera är vi snabbt framme, antingen direkt eller indirekt, men när vi ska berömma då blir vi snabbt tysta. Det är nästan så att vi då skäms. Och borde det egentligen inte vara tvärtom. Att risa en annan människa borde vi i stället vara betydligt mer restriktiva med.

Därför ska jag börja med att tacka fantombloggaren (sedd utifrån antalet läsare) Pär Ström som har låtit meddela att han nu till följd av tidsbrist (och jag själv som hävar att det här med tid är enbart trams) lägger ner sitt bloggande. Ska vi äntligen slippa GenusNytt. Det här är ju bara fira, minst lika mycket som 8 mars. Få människor har tryckt ur sig så mycket skit som just Pär. Jag är därför idel tacksamhet att det hela slutar.

En annan som jag vill tacka är f.d. BT-bloggaren Jonas Colting. Han är – för mig totalt obegripligt – otroligt kategorisk i sina åsikter vad gäller frågor relaterade till bl.a. kön. Egentligen skulle jag vilja fråga såväl Pär som Jonas – hur har Ni det själva egentligen framför allt i relationer. Som kvinna hade jag närmast varit livrädd för de åsikter som Ni synes ha gjort till era och det helt reservationslöst.

Egentligen trodde jag aldrig att jag skulle komma hit hän. Men beroende på Era i stort sett rabiata inlägg har jag själv blivit det som Ni både synes se ned på, nämligen Feminist. För så länge det finns personer som förnekar det som för oss andra verkar uppenbart (ta t.ex. lönefrågan män och kvinnor emellan) finns det behov av feminister. Och nu kan de senare räkna mig till sin supporterskara.

Vad det verkligen detta Ni ville åstadkomma, Pär och Jonas.

Lämna en kommentar

Under Juridik, Media, politik

Mitt skitumgänge

Nej, det här är ingen blogg för att göra upp med min bekantskapskrets. Å andra sidan, med tanke på rubriken, verkar jag ju knappast ha något att förlora. Att bli av med skit får väl nämligen närmast ses som en befrielse utifrån alla aspekter. En förlösning för att använda ett lite ålderdomligt men ack så dramatiskt ord.

Nej, Erika och jag har haft en innerensardag. Till skillnad från nya hus har vi i denna snart antika boning på Bredgatan en massa krypin där det är perfekt att stoppa undan allt det som man för stunden inte behöver. Men sedan kommer uppgörelsens stund. Då det inte längre finns plats att stoppa in mer skit även om man hett hade önskat att så skulle vara möjligt. Då blir det rensning och det var där vi just idag befann oss. Egentligen är det enbart fråga om att bestämma sig, sedan går allt som en dans. Ganska snabb sådan.

När man sedan kommer till det jag kallar tippen men som moderna pk-människor benämner återvinningsstation finns där alltid någon eller några som man känner mer eller mindre väl. Det  förhåller sig alltid på det viset. Och det är därför jag talar om just skitumgänge. Vill jag träffa bekanta räcker det med en tur till tippen. Där och då kan jag vara säker på att träffa dem.

Ja, andra har Facebook, jag har återvinningen.

 

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Fritid, Vardagsliv

Farligt att blogga ?

Då jag för snart sex (6) år sedan började blogga för BT (annan uppdragsgivare har jag aldrig haft) skrevs det ett ledarstick bl.a. i Svenska Dagbladet att jag därmed bröt ny mark. Givetvis åsyftades inte bloggandet som sådant utan att en svensk domare gjorde detta. Nu har jag fått en hel del efterföljare och det gläder mig. Varför skulle inte domare i likhet med andra grupper få uttrycka sina åsikter. Ett annat förhållningssätt – det ämbetsmannalika – är trams och så förlegat att det känns knastertorrt.

Sedan går det ju att ställa sig frågan – kan det vara farligt att blogga. Kanske inte för domare som har extra anställningsskydd, men hur är det med andra yrkesgrupper. På bussen till jobbet läste jag t.ex. om en skånsk polis som för några år sedan blivit avskedad eftersom han skrev en blogg som på intet sätt föll hans chefer i smaken.

Nu kom dock polisen att få upprättelse. Arbetsdomstolen ogiltigförklarade avskedandet med hänvisning till den grundlagssäkrade yttrandefriheten. Tack och lov. Domstolen uttalade vidare att det polisen hade gjort skulle inte ens ha räckt till för att säga upp honom.

Men det nu sagda gäller dock enbart den offentliga sektorn. Där är skyddet för liknande aktiviteter större än inom den privata. Inom den senare sfären betonas mer lojaliteten med arbetsgivaren än rätten att kritisera.

De här gränsdragningarna – klargjorda olika rättsfall – kan ju ibland vara bra att ha i åtanke då tangenterna hoppar under det flitiga fingertryckandet.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Media, politik

Genus-Pär har fått en kompis

En välbesökt blogg – varför har jag lite svårt att begripa, men det är ju något jag själv får tampas med – är GenusNytt med upphovsmannen Pär. Den senare synes ordentligt förbannad på (jag skulle vilja kalla det besatthet) att kvinnor på olika sätt flyttar fram sina positioner i en värld som hittills varit en lekplats för det manliga könet. Stackars Pär synes tycka att allt är för hemskt och förmodligen längtar han till den tid då kvinnor i allmänhet kunde fjättras vid en spis. Så är i vart fall min tolkning av hans ständigt trummande budskap att feminism är av ondo och att det är ack så synd om mannen. Nu tycker jag inte alls om Pärs torgförda idéer även om jag ändå kan tycka lite synd om honom. På ungefär samma vis som jag tycker synd om en förlorare, för vad än Pär säger så är hans tid, dvs hans åsikter, hopplöst passé.

Men säkerligen har Pär sina sympatisörer. Och om deras åsikter tycker jag givetvis lika illa som om Pärs. De är samtliga demokratins dödgrävare för att låna ett tämligen känt politiskt citat.

Plötsligt har nu också min medbloggare Jonas Colting dykt upp och talat illa om feminism. Nu vet jag inte om Jonas är genusvetenskapsman ut i fingerspetsarna (låt mig betvivla det något), men hans mustiga språk – jag önskar inte använda mig av några överdrifter – har nog retat en och annan som bekänner sig till just feminism.

Ja, en del män tröttar.

2 kommentarer

Under Fritid, Media, politik, Vardagsliv

Bloggande brottslingar

Kunde idag läsa – stor artikel med bästa exponering – i BT om hur illa en kvinna blivit berörd över att en person som för mord på hennes syster dömts till rättspsukiatrisk vård nu från den plats där han befinner sig skriver en massa bloggar vars innehåll den berörda släktingen känner sig minst sagt kränkt av.

Och visst förstår jag hennes känsla. Den är mer än naturlig. Därtill kan det te sig lite märkligt att då man i annat sammanhang uttrycker sina tankar och känslor om sin arbetsgivare så kan det bli ett dj…la liv vilket ibland också har slutat med att den bloggande blivit uppsagd från sin anställning. Detta kan då jämföras med en person som dömts för ett bestialiskt brott och ändå får sitta och uttrycka i stort sett vad som helst på s.k. sociala medier. Som jag förstod det hela hade hans frihet i detta avseende också med att göra att han dömts till vård, men för den drabbade kvinnan lär ju det argumentet vara en klen tröst.

Å andra sidan har vi ju en grundlagsfäst rätt att uttrycka våra åsikter. Den rätt bör gälla alla. Å andra sidan är det självklart minst lika viktigt att denna för ett demokratiskt samhälle fundamentala rätten inte missbrukas på det sättet att man genom blogg eller på annat sätt hotar människor eller gör sig skyldig till annan brottslig gärning.

Balansgången är svår, men nog så nödvändig.

 

Lämna en kommentar

Under Brott, Juridik, Media, politik

Jag stiger av båten

På en blogg benämnd Genusnytt och som synes drivas av en professionell bloggare stod det helt nyligen att läsa hur hemskt det var att kvinnor och barn fick gå före män då det gällde att ta i anspråk livbåtarna på det nyligen förlista italienska lyxfartyget.. Därtill gjordes det en jämförelse med hur fallet var då Titanic förliste samt konklusionen att på de 100 år som gått sedan dess har i detta avseende inget hänt på genusfronten. Med andra ord har männen inte flyttat fram sina positioner.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka eller vet jag kanske det. För mig är det närmast naturligt – utan att lägga några könsaspekter på det hela – att först släppa fram barn och kvinnor. Givetvis kan jag kanske tyckas ålderdomlig, men i så fall vill jag fortsätta att i detta avseende vara konservativ eller vad det nu ska kallas.  Det hela är kanske en uppfostringsfråga. Att låta andra gå före i en nödsituation ser jag i stället som en fråga att visa andra människor aktning. Nu kan detta måhända vara ord och inte handling eftersom ingen i förväg kan veta hur han eller hon i en krissituation reagerar, men så är det ju för alla.

Klart är dock att jag på intet vis retar mig på att andra, som vanligtvis är fysiskt svagare, får gå före då platsbrist finns. Jag ser det inte heller som ett problem att i vardagen släppa fram andra i en kö eller genom en öppnad dörr. Att göra det mot kvinnor betraktar jag enbart som en artighet som jag vill tro uppskattas.

Om allt görs till en genusfrågor blir jag enbart mycket trött och livet lär nog inte heller bli bättre för någon.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Familjeliv, politik