Etikettarkiv: Blogg

Dags att runda av ……

Någon Calle Bildt lär jag nog aldrig bli. Och jag tror att både han – om han nu skulle ha kämnt till det – och jag är ganska så nöjda med ett sådant påstående. Vi spelar liksom i olika divisioner och våra respektive liv följer, vågar jag påstå, olika banor. Ett drag har vi dock haft gemensamt och det är att vi under lång tid och tämligen frekvent skrivit blogginlägg.

Men Calle han kommer säkerligen att fortsätta, men själv känner jag att ordet nedtrappning i mitt fall är det lämpligaste. Från början när Nicklas Sennerteg ringde mig var ambitionsnivån 14 dagar, men denna tvåveckorsperiod har i stället blivit sju (7) år. Det är ju inte riktigt klokt vad tiden kan gå snabbt.

Å andra sidan känns det nu att jag har skrivit och blivit läst av så oerhört många människor – statistik finns ju även på sådant – att det får räcka. Det senare sagt utifrån den synvinkeln att de som så önskat har fått lära känna mig nästan utan och innan. Inget ämne har för mig varit för oviktigt för att uttrycka tankar och åsikter om. Ibland har jag tagit upp det som i andra sammanhang betraktats och betraktas som kontroversiellt eller känsligt, men aldrig har jag fått några elaka kommentarer. Det senare förvånar mig något, men vit medelklassman med det yrke jag nu råkar ha kanske inte är den som i första hand angrips av personer som själva känner sig säkra i anonymitetens skymningsland.

Som avslutning vill jag bara framföra mitt stora tack till alla de som – något jag innerligt hoppas – har funnit glädje i att ta del av små och stora funderingar i mitt helt vanliga liv.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Man skulle kanske ändå skriva en blogg

I andra sammanhang har jag som ett mantra upprepat att bloggberoende är ingen etikett som på något sätt kan sättas på mig. Men kanske jag inte ska uttala mig i egen sak.

Nu står jag där – inte med skägget i brevlådan – utan totalt fri. Eller kanske ensam är ett annat sätt att uttrycka samma sak. Ingen Bt i faggorna.

Efter sex och knappt ett halvår hade jag kanske väntat mig en liten blomma från Bt, men så blev det inte. Dock fick jag ett vänligt skrivet brev om min uppsägning, men nog hade man från tidningsledningen kunnat kosta på sig lite mer. Men måhända lever jag i det avseendet i fel tid. Eller i en annan tid än den som gäller för dagens hårt pressade mediaföretag.

Men nu kör jag på, lite då och då, så får vi se vad det kan ge mig själv och framför allt mina läsare. Att tvärt stanna kan nog inte vara nyttigt för den egna substansen.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media

Tappad luft ?

Eftersom vi alla behöver luft för att kunna andas så är det på intet vis bra att tappa andan eller för den sakens skull tappa luft. Och just nu känns det ungefär på det viset. Kanske den återkomna förkylningen bidrar till detta.

För mig som Bt-bloggare går jag nu in på sista veckan och vad som sedan ska hända vet jag inte riktigt. Kanske jag på WordPress fortsätter i något lugnare tempo, ett tempo som jag redan börjat anamma. Vad Bt tänker hitta på har jag ingen susning om, men glad hade jag blivit om nya fräscha krafter hade tagit vid.

Jag tror nämligen att bloggen som fenomen är viktig. Människor behöver nämligen bjuda på sig själva dels som yrkesmänniskor dels som privatpersoner. Om man som jag skriver lite från det arbetsområde där man hör hemma så blir det också lite enkel folkbildning sett utifrån ett praktiskt perspektiv. Och det om något är viktigt.

En sak är nämligen vad som står i mer eller mindre lärda böcker och hur det ser ut i verkligheten. För egen del blev det ett abrupt uppvaknande när jag några år efter avslutad utbildning upptäckte den sanningen. Därefter har den gång på gång bekräftats.

Bloggen och andra sociala medier – även om de i framtiden kanske tar sig andra former – är här för att stanna. Och det är jag glad för. Bloggen, som jag skrev någon gång för numera många år sedan, minskar nämligen avstånden människor emellan och på det viset blir den ett betydelsefullt instrument i fördjupningen av den ack så viktiga demokratin. Bättre betyg än så kan knappast lämnas.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media, politik, utbildning

Uppsagd på riktigt

För några timmar sedan skrev jag om att jag fr.o.m. måndag – dvs den 3 september 2012 – skulle kunna ta mitt pick och pack samt börja mitt liv som pigg pensionär. Men som framgår av bloggen så fortsätter jag på domstolen som om inget har hänt med förhoppningen att piggheten ska stanna kvar.

Men nu har jag blivit uppsagd och det på riktigt. Jag fick ett vänligt och välmenande brev – så är min tolkning – från en trevlig kvinna på Bt. Hon hänvisade till det ansträngda finansiella läget varför tidningen anser sig inte längre ha råd att ha kvar mig som bloggare. Självklart kan jag hysa förståelse för ett sådant ställningstagande, även om jag för s.k. riktigt anställda kan bli ytterst orolig för tidningens framtida existens om den står och faller med det månatliga bruttobeloppet 2 000 kr som det senaste dryga året har givits mig från tidningen. Under tidigare år har mitt bloggande för tidningen varit helt gratis.

Men det är väl i sådana här lägen som det sägs att man ska blicka framåt. Och då får jag väl göra det. Inget hindrar ju mig från att hobbyblogga (har det egentligen varit något annat) på samma forum – WordPress – som jag tidigare använt.

Vi får väl se. Kanske jag helt enkelt ska börja med en välförtjänt bloggsemester. Nu börjar detta dock inte gälla med omedelbar verkan. Uppsägningstid finns. Så fortsätt bara att läsa så länge som det känns rätt och riktigt. Det är nämligen alltid trevligt med människor som vill följa det jag skriver, allt från det lilla till det ännu mindre.

 

 

 

 

2 kommentarer

Under Arbetsliv, Borås, Fritid, Media

Är det Facebook nu igen ?

För några veckor sedan gick Erika med i det stora gäng som har Facebook som något gemensamt. Hon, i likhet med många andra, har blivit lätt biten. Inte för att Erika är ute och kollar hela tiden vad som kan tänkas pågå, men visst ägnar hon en del tid åt det. För egen del är jag lite skeptisk, men då får jag ett vänligt, men bestämt svar från Erika att jag liksom inte riktigt begriper. Och med det tillägget att vad hon ägnar sig åt är ungefär detsamma som det jag gör då jag bloggar. Och förmodligen har Erika rätt, åtminstone vad gäller den sista delen i hennes konstaterande.

Men ändå. Det känns lite märkligt för mig. Och förmodligen behöver detta inte analyseras, men jag undrar likväl varför jag känner som jag gör då jag känner. Kan ju vara på det viset att jag i min själviskhet vill ha Erikas odelade uppmärksamhet för mig själv. Där sitter vi i samma rum och så håller hon på med något som jag just då inte är delaktig i. Kanske jag också skulle gå med på Facebook. Då kan vi ju i det absurdas tecken sitta i samma rum, men i olika fåtöljer och via Facebook kommunicera med varandra.

Kanske svaret på min lätt avoga inställning har att göra med det sistnämnda. Att vi i stressens tidevarv (eller vad jag nu ska kalla det för) väljer bort det personliga ofta tidsslukande mötet mot att snabbt skaffa oss cyberkontakt med en massa människor av vilka vi känner väl utgör endast ett fåtal. Kvantitet ersätter kvalitet.

Ja, som läsaren förstår. Jag vet alltså inte riktigt. Kanske Erika även har rätt då hon påstår att jag inte riktigt begriper.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Media, Vardagsliv

Maximal sexighet

Att tiden på något märkligt och för mig helt obegripligt sätt går allt fortare än något jag allt oftare återkommer till. Kanske jag upprepar mig för att hinna med att säga det som jag för tillfället känner behov av att trycka ur mig.

Och ändå kan det ibland vara hur långt som helst mellan gångerna. Igår – då jag på lunchen hade nöjet av att vara tillsammans med min kära hustru – mötte jag t.ex. ett känt ansikte som även för Erika är välbekant. Och ungefär samtidigt kunde den andre mannen och jag snabbt konstatera att senast vi möttes kan väl ha varit si så där för 20 år sedan. Å andra sidan ligger trösten däri att vi, åren till trots, likväl kände igen varandra.

Idag för sex (6) år sedan skrev jag för BT min första blogg. Plötsligt när systemen skulle ändras försvann bloggarna på ungefär samma sätt som då jag i gymnasiet skulle göra tester på bananflugor. Jag glömde att försluta locket och plötsligt blev djuren ett med naturen. Bloggar och bananflugor – ja, som det kan gå (och förmodligen för flugornas del passar det bra in med att rimma på ”då haspen inte är på”).

Trevlige Nicklas Sennerteg sa en gång något om att jag kunde kanske tänka mig att blogga i två veckor. Och det kunde jag ju. Nu har vi resultatet. Min tidsmässiga förvirring började tydligen redan då. För visst borde det väl vara, även för mig, en markant skillnad på 2 veckor och 6 år som det just nu är.

Men det känns inte så. Förvirringen kan alltså fortsätta, mina läsare till eventuell glädje.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media

Småsenil eller bara morgontrött

Nu har det hänt mig igen. Och inte var det länge sedan jag fick erfara samma sak. Jag sitter här och hamrar lite på tangentbordet för att sedan skicka iväg en blogg. Men när jag sedan letar efter resultatet är det fullständigt obefintligt. Var i hela bloggosfären har det tagit vägen. Letandet är för mig svårt. Jag brukar trycka lite här och där, men ett sådant mänskligt irrande brukar ju som bekant aldrig leda till något konkret resultat. Självklart inte heller i mitt fall. Det som är borta är för mig definitivt väck.

Något sådant här, i synnerhet om det som i mitt fall upprepas, kan leda till frustration. Men den senare känslan är av klart negativ karaktär varför jag brukar förskjuta densamma. Varför gråta över spilld mjölk tänker jag. Och därtill kan det ju förhålla sig på det viset att det jag just producerat var så fruktansvärt dåligt att det överhuvud taget aldrig borde ha skrivits. En osynlig censur har trätt i kraft för att skona såväl presumtiva läsare som mig själv från andras berättigade ogillande. Med sådana tankar genom huvudet blir det lätt att åter slå sig ned och skriva om det som just misslyckats.

Men sedan finns ju en annan betydligt mer konstruktiv lösning. T.ex. att jag förbättrar mitt datorkunnande. Men se, dit hän har jag tydligen ännu inte kommit. Blir dock upprepningen av mitt knasbeteende alltför frekvent så blir nog resultatet att jag helt enkelt får förbättra mig. Och det lär ju aldrig vara fel. Att vända det i sig negativa till en positiv utveckling för mig själv och kanske också för en del av läsarskaran.

Lämna en kommentar

Under Fritid, Media, utbildning, Vardagsliv

De tidigare tysta har fått ett språk

För en del år sedan och måhända alltjämt talades det i politiska amerikanska sammanhang om ”the silent majority” och då åsyftades en massa personer, förslagsvis boende i Mellanvästern, som kände en massa, men som av olika skäl inte riktigt vågade uttrycka sina åsikter. Det var som om etablissemanget inte ansåg deras åsikter riktigt salongsfähiga. Och givetvis kom dessa människors självkänsla att få sig en törn. Mellanvästerns folk hade ju bidragit (ett helt riktigt konstaterande) till hela landets tillväxt och nu såg statsledningen ner på dem. Givetvis blev de berörda rasande inom sig, men de kunde inte uttrycka sin vrede eftersom de på något sätt blivit berövade sitt språk.

Vi kan ju dra en parallell till hur det ser ut idag. Det bloggas och twittras som aldrig förr. Självklart finns alla människor representerade i den s.k. cyberrymden, men det som jag lagt märke till – fel eller rätt – är att många med vad många skulle benämna ”fel” åsikter nu har vågat komma fram. I rymden är vi nämligen alla som i mörkret grå katter. Ingen kan direkt pekas ut. Anonymiteten blir en vän för många. Och då vågar även de tidigare allra tystaste sig fram och vädra de åsikter som finns inom dem och som bubblat där i så många år.

Själv tror jag att detta är bra. Tyck på av bara den och uttryck Er. Men försök ändå att behålla vänligheten i anslaget. För man vet aldig. Nästa gång kan man ju som skribent själv drabbas.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Fritid, Media, Vardagsliv

Tack Pär, Tack Jonas

Egentligen tycker jag nog att vi i Sverige i vår tid visar varandra alltför lite uppskattning. Skulle det finnas något att kritisera är vi snabbt framme, antingen direkt eller indirekt, men när vi ska berömma då blir vi snabbt tysta. Det är nästan så att vi då skäms. Och borde det egentligen inte vara tvärtom. Att risa en annan människa borde vi i stället vara betydligt mer restriktiva med.

Därför ska jag börja med att tacka fantombloggaren (sedd utifrån antalet läsare) Pär Ström som har låtit meddela att han nu till följd av tidsbrist (och jag själv som hävar att det här med tid är enbart trams) lägger ner sitt bloggande. Ska vi äntligen slippa GenusNytt. Det här är ju bara fira, minst lika mycket som 8 mars. Få människor har tryckt ur sig så mycket skit som just Pär. Jag är därför idel tacksamhet att det hela slutar.

En annan som jag vill tacka är f.d. BT-bloggaren Jonas Colting. Han är – för mig totalt obegripligt – otroligt kategorisk i sina åsikter vad gäller frågor relaterade till bl.a. kön. Egentligen skulle jag vilja fråga såväl Pär som Jonas – hur har Ni det själva egentligen framför allt i relationer. Som kvinna hade jag närmast varit livrädd för de åsikter som Ni synes ha gjort till era och det helt reservationslöst.

Egentligen trodde jag aldrig att jag skulle komma hit hän. Men beroende på Era i stort sett rabiata inlägg har jag själv blivit det som Ni både synes se ned på, nämligen Feminist. För så länge det finns personer som förnekar det som för oss andra verkar uppenbart (ta t.ex. lönefrågan män och kvinnor emellan) finns det behov av feminister. Och nu kan de senare räkna mig till sin supporterskara.

Vad det verkligen detta Ni ville åstadkomma, Pär och Jonas.

Lämna en kommentar

Under Juridik, Media, politik

Mitt skitumgänge

Nej, det här är ingen blogg för att göra upp med min bekantskapskrets. Å andra sidan, med tanke på rubriken, verkar jag ju knappast ha något att förlora. Att bli av med skit får väl nämligen närmast ses som en befrielse utifrån alla aspekter. En förlösning för att använda ett lite ålderdomligt men ack så dramatiskt ord.

Nej, Erika och jag har haft en innerensardag. Till skillnad från nya hus har vi i denna snart antika boning på Bredgatan en massa krypin där det är perfekt att stoppa undan allt det som man för stunden inte behöver. Men sedan kommer uppgörelsens stund. Då det inte längre finns plats att stoppa in mer skit även om man hett hade önskat att så skulle vara möjligt. Då blir det rensning och det var där vi just idag befann oss. Egentligen är det enbart fråga om att bestämma sig, sedan går allt som en dans. Ganska snabb sådan.

När man sedan kommer till det jag kallar tippen men som moderna pk-människor benämner återvinningsstation finns där alltid någon eller några som man känner mer eller mindre väl. Det  förhåller sig alltid på det viset. Och det är därför jag talar om just skitumgänge. Vill jag träffa bekanta räcker det med en tur till tippen. Där och då kan jag vara säker på att träffa dem.

Ja, andra har Facebook, jag har återvinningen.

 

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Fritid, Vardagsliv