Tag Archives: Arbete

Garanterat sista bloggen

Som en del läsare redan har kunnat konstatera har mina blogginlägg medvetet blivit allt mer sparsamma. Sedan sa min kära hustru att vettigt är att avsluta på ett mer definitivt sätt. Att – om jag nu inte missförstått henne helt och hållet – göra ett avslut (som kanske får heta Duga). Nu vet jag inte riktigt varifrån Erika har fått detta, men föga förvånansvärt brukar hon nästan alltid ha rätt varför jag nu känner mig extra trygg då jag följer hennes råd.

Jag har ju bloggat i nästan exakt sju (7) år. En närmast – åtminstone för mig själv – ofattbart lång tid. Inläggen kan räknas i flera tusen. En del, vill jag hoppas, har varit läsvärda och i bästa fall tankeväckande allt medan andra inlägg förmodligen aldrig borde ha skrivits, i vart fall inte ha publicerats. Men blogginläggen såsom jag ser dem brukar vara av den naturen. Ibland får skribenten (läs jag) till det, medan det vid andra tillfällen inte fungerar alls. Är det egentligen inte på det viset som vi människor är och bloggen ska ju återspegla det högst personliga med högt och lågt.

Nu är det dock för egen del färdigbloggat. Andra tar vid. Jag har gett en bild av familjen, mina vänner, arbetet och mig själv. Kommentarerna har ständigt varit trevliga. Och det är nog det som jag kommer att minnas bäst från min tid som bloggare. Många människor är hur angenäma som helst. Och detta vågar jag ändå påstå allt medan diskussionens vågor går höga om det s.k. näthatet, ett fenomen som vi alla måste ta tag i och även åtgärda. För livet ska ju – inte bara för mig utan för ALLA – vara gött att leva.

Stort tack till alla från mig.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Har jag blivit flitig eller vad har hänt ?

Jag samtalade just med en god vän. Som vanligt blir det en hel del s.k. skitsnack, men utan sådant prat hade livet varit betydligt6 tristare än vad det nu ter sig, åtminstone utifrån min synvinkel. Plötsligt blev hans röst lite allvarligare och därvid yttrade han sig ungefär som följer. ”Du verkar ha betydligt mer att göra nu för tiden. Förr kunde vi snacka betydligt längre än vad som har varit fallet på sistone”. Just då hade jag nog inte den mest seriösa av kommentarer, men efter avslutat telefonsamtal hängde kommentaren kvar i mina tankar. Ja, kanske det förhåller sig på det viset att jag befinner mig numera fler timmar på arbetsplatsen än vad jag tidigare varit van vid. I och för sig kan det ju bero på att jag med s.k. fria arbetsider varit alltför lite på domstolen tidigare, men ändå synes det vara en korrekt iakttagelse.

Även kära hustrun har vid några tillfällen sagt ungefär samma sak. Och då förhåller det sig nog också på det viset.

Vi i domstol har nog faktiskt fått mer att syssla med. Säkerligen finns det statistik på eller om detta, men sådan ignorerar jag för tillfället. Nu är det säkerligen inte bara jag – om vi för tillfället håller oss till domstolar – utan sak samma kan sägas om ALLA mina medarbetare. Vi arbetar alltså mer och mer.

Och inte tror jag att domstolsväsendet i detta sammanhang är en isolerad ö. ALLA – förutom de som tyvärr inte har någon anställning – jobbar nog mer än någonsin. Vi bör nog vara aktsamma på det hela för inte kan ju utvecklingen fortsätta på det här viset. Livet är liksom lite för stort för att enbart inkludera arbete.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

På måndag är det slut

Vilken dramatisk rubrik. Kan den vara sann? Jo, på sätt och vis. Så här förhåller det sig.

Fr.o.m. den dag en person, typ jag, går i pension så är ju samme person tämligen slut på arbetsmarknaden. Visst – som det också emellanåt händer – kan man på sin gamla arbetsplats göra lite gästspel, men mer än så brukar det inte bli. Man har helt enkelt blivit som det i andra sammanhang så vackert heter friställd.

Och då undrar givetvis många om jag verkligen är så gammal att det från och med måndag (september) kommer att gälla för mig. Ja, det tarvar kanske en förklaring. Ibland har jag roat mig med att gå in på en datortjänst som benämns min.pension. Från början tyckte jag det stod mini.pension och när jag berättade om detta för Erika fick hon sig ett gott skratt.

Skulle jag nu följa de regler som finns där och som givetvis grundar sig på arbetsrättsliga avtalsuppgörelser så är det fullt möjligt att fr.o.m. den månad som jag fyller 61 år (i mitt fall sker det den 7 september i år) så har jag möjlighet, om jag så vill, att gå i pension. Det är ju för fanken inte klokt. Och jag som hittills – och lär väl nu aldrig ens få uppleva det – aldrig har känt att jag överhuvud taget arbetat. Nu är det definitivt för sent att ens börja.

Nu kan jag dock tillägga att jag INTE hyser någon avsikt att pensionera mig på måndag. Förmodligen får jag bäras ut från arbetsplatsen och den andras kraftansträngning bör få dröja ett antal år. Åtminstone om jag får bestämma.

1 kommentar

Filed under Arbetsliv, Familjeliv, Fritid