Kan rubriken tyckas kaxig? Jo, men visst. För en inledande frågeställning av nedtecknat innehåll kan ju sägas vara ställd av en person som själv bedömer sig som motsatsen till just fegis. Men riktigt så ska det hela nog inte tolkas. Jag själv, i total likhet med alla andra, är givetvis tämligen feg i vissa situationer där jag känner mig främmande och därmed osäker. Alla är vi ibland fega, men en del synes något fegare än andra.
De jag i första syftar på är alla de som gömmer sig bakom anonymiteten. Dagens teknik har i detta avseende underlättat väldigt mycket. Ingen – som inte vill – behöver stiga fram och säga att det var han eller hon som skrev de nedsättande orden om viss eller vissa andra människor. För det som k’ännetecknar fegisen är bristen på rakryggighet. Han eller hon medger på intet sätt någon skuld. I stället förnekar de även om de skulle vara överbevisade. Och själv har jag ibland väldigt svårt att förstå de här personerna och hur de innerst inne fungerar.
Varför inte stiga fram, avslöja sig själv och säga som det är. Är det så väldigt farligt eller svårt att vara ärlig. Kunna t.ex. medge att det man gjort var eller är fel. Jag begriper det bara inte.
Vi som människor har nämligen tämligen stora hjärtan. Vi är beredda att förlåta. Men den förlåtelsen lär ju aldrig den oärlige få del av. Eller kanske det är det straff som drabbar den som är just feg.
martinger 