Räddningen ovanifrån

På fredagen finns för de flesta arbetande en förhoppning om en bra helg. Sedan kan ”bra” stå för i stort sett vad som helst nästan helt beroende på vem eller vilka som står för värdeomdömet. Å andra sidan brukar vi ha en gemensam syn på det som är kasst och dåligt. Där har vi något som kan förena.

Den här helgen – även om den ännu inte är slut – har varit ett riktigt skitveckoslut. Och ändå hade Erika och jag de högsta av förväntningar. Först skulle vi tidig lördag åka en runda till den trevliga antikaffären i Dalsjöfors och därefter skulle vi åka till Lyckorna för att börja den årliga vårstädningen, vilken – om jag frågar mig själv – är betydligt roligare än den minst lika stora höststädningen.

Och så satte vi oss i bilen. Jag vred om nyckeln och inte ett ljud hördes. Samtliga varningslampor lyste under någon sekund, varv- och hastighetsmätarna slog i topp och sedan var det dödens dött. Jag testade en gång till, men samma sak lät upprepa sig. Om inte förr gick just då all luft ur mig. Vad ont hade jag gjort som skulle straffas på detta vis. Eller var det kanske en gudomlig hint om att jag den dagen överhuvud taget inte skulle ge mig ut på vägarna. Tur i oturen var att de vigslar jag senare på dagen skull ha skulle samtliga äga rum i Stadshuset.

Och inte nog med detta. Då jag satte igång i trädgården såg jag att min avhållna mur har fått putsskador som ser ut närmast som lepra. Stora putsbitar har ramlat av och jag står där med oerhört lång vårnäsa. Den enda trösten kommer uppifrån. Bästa tänkbara väder under denna skithelg.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Den jobbiga futtigheten

Ibland – för att inte säga väldigt ofta – framställs kriminalitet som det värsta som kan hända. Generaliseringar är närmast legio. Något som storligen förvånar mig. För vad är egentligen brottslighet. Förutom att det kan sägas vara ett egoistiskt drag – ungefär ett uttryck för att ”det skiter väl jag i, jag gör ändå som jag vill” – så är det endast ett brott av en offentligrättslig regel. Skulle det i stället vara ett brott av en privat- eller civilrättslig regel blir konsekvensen i värsta fall skadestånd men inget straff i form av böter eller fängelse.

Och med tanke på hur många offentligrättsliga regler det finns i ett genomreglerat samhälle såsom det svenska så är vi nog lite till mans kriminella. Men så resoneras det inte. Oh, nej. För det första är det enbart andra än jag själv som etiketteras som kriminella och därtill brukar människor välja ut enbart vissa lagbrott och sätter sedan stämpeln brottsling på dem som gjort sig skyldig till de brott som vi ganska så godtyckligt valt ut att klassa på det viset.

Och det är nog inte här jag tycker att den jobbiga futtigheten kommer in i bilden. Snarare är det personer – vanligtvis väl etablerade i samhället – som kan visa upp de sämsta av sidor då det gäller att komma överens. Det kan röra sig om i stort sett allt från barnkonflikter – vem ska bo hos vem vid en separation – till futtighetskonflikter efter en avliden släkting.

Nej, den där vanliga människan – som helt distanserar sig från kriminalitetsstämpeln – är enligt mitt förmenande inte särskilt mycket bättre. Ibland kanske tvärtom.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ett sådant dj..la tjafs

Jag har en god vän som förhåller sig oerhört kritisk till journalistkåren. Själv har jag alltjämt en positiv bild av den, men ibland kan jag förstå vad min gode vän vill säga med sin beska och som jag uppfattar som något onyanserade kritik av den statsmakt som mediafolket onekligen utgör.

Igår kväll hamnade jag i fåtöljen framför TV:n. Ibland är skinnstolen alltför skön att sitta i, något som bidrar till att jag sitter kvar djupt försjunken i densamma. Förmodligen borde jag ha lämnat den, men det blir liksom inte av. Vän av ordning kanske då påstår att jag får skylla mig själv och så förhåller det sig nog.

Hur som helst såg jag igår ett nyhetsprogram från Publicistklubbens direktsända debattprogram till vilket kända journalister hade bjudits in. Till de namnkunniga hörde bl.a. Åsa Lindeborg (som jag alltid minns som författare till den fantastiskt gripande boken om hennes egen uppväxt) och Uppdrag Gransknings alldeles egna Janne Josefsson. Den senare var egentligen den ende av de närvarande som jag riktigt begrep. De övriga talade ett språk som låg över min horisont och då tror jag att många människor med mig delade det ödet. Vad är det egentligen de talar om. Varför ska de uttrycka sig i sådana abstrakta ordalag att s.k. vanligt folk är förlorade redan från början.

Plötsligt blev de sedan oense och arga på varandra. Det hela blev bara ett pladder och rena kakafonin. Jag tänkte på min gode vän och förstod honom bättre än någonsin. Skönt blev det att stänga av TV:n och undfägna sig själv ett tidigt god-natt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ingen tolerans mot intolerans

Rubriken blir som en lek med ord. Men ändå tror jag att det bakom det hela kan finnas funderingar som kan ha något att förmedla. Kanske t.o.m. väcka till eftertanke.

När många människor påstår att vi i Sverige vanligtvis som rättesnöre har det politiskt korrekta tror jag att det är helt riktigt. I vår försiktighet på gränsen till ängslan vare sig vill eller vågar vi sticka ut alltför mycket. Vi väljer en mittfåra som vi nästan aldrig avviker ifrån. Och på det viset förhåller sig det i nästan samtliga samhällslager.

Ta bara det här med den i Socialdemokraternas partistyrelse nyinvalde man som nu inte längre får vara med och dansa med de stora elefanterna. Vad är det han egentligen han har gjort eller inte gjort. Tydligen är han ordförande i en muslimsk organisation och i dess hägn har samme person bjudit in personer att tala, personer som kan anklagas för att uttrycka homofoba och antisemitiska synpunkter. Lägg därtill en syn på kvinnor som mest lämpade att ta hand om våra små barn. Allt detta var tydligen för mycket för att kunna svälja. Han har helt enkelt tvingats att abdikera, varpå de politiskt korrekta uttrycker sitt gillande med att uttrycka sig som att de respekterar personens beslut att avgå. Tro tusan att han avgick; han hade ju alls inget val.

Är detta verkligen ett bra – att det är illustrativt finner jag uppenbart – exempel på vår gränslösa tolerans. Snarare ser jag en viss inkrökthet, benämnd pk, samt inte minst en närmast skrämmande intolerans i stället för den alltid så hyllade toleransen för åsiktsfrihet.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Grooming

Det rubricerade ordet kan, som nog de flesta redan vet, ha helt olika betydelser. Ena betydelsen är detsamma som ett brott, nämligen att i sexuellt syfte ta kontakt med barn, inte minst på nätet. För ett tag sedan fick vi lagstiftning på området.

Men sedan kan det också stå för att som man göra sig lite fin. Kanske söka upp en skönhetsstudio och inför kvällen, helgen eller vilken tid det nu kan röra sig om bli lite pimpad. Att helt enkelt genomgå en förbättring gällande den egna fasaden.

För mig är grooming – oberoende av betydelse – något svårt. Lätt är det förmodligen att förstå att det här med att i förutnämnt syfte söka kontakt med barn är något som jag alls inte förstår och därtill tveklöst tar avstånd ifrån, men även då det gäller groooming i dess andra mening är det något som är svårt för mig. Det känns på något sätt lite väl ytligt för att jag ska kunna acceptera det för egen del. Att sedan andra gör det är inget jag alls bryr mig om. Var och en blir salig på sin tro.

Givetvis har detta att göra med den tid i vilken jag vuxit upp. Hade jag då fört på förslag att jag skulle gå till en skönhetsstudio hade säkerligen mina föräldrar blivit smått förfärade. Men å andra sidan går det ju bra att lägga ett historiskt perspektiv på detta. Säkerligen har vi haft tider – förslagsvis 1700-talet – då grooming var högsta modet. Men det förändrar i och för sig inte min egen ståndpunkt för även om jag börjar bli till åren så är jag själv ingen 1700-tals varelse.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hur vill vi ha det ?

Jag vet faktiskt inte hur många människor som ställt sig den fråga som utgör bloggrubriken. Vågar jag påstå att alltför få har konfronterat sig själva med frågor av sådant existentiellt slag. Och anledningen – som jag antar – är att det skylls på bristande tid. Samtidigt som vi nog alla vet att en sådan motivering näppeligen är hållbar. Att det sedan också finns riktigt modiga människor som verkligen tagit itu med sina liv och gjort vad de önskat är jag också fullständigt övertygad om. men den senare gruppen är en försvinnande liten minoritet.

Och ändå tror jag det här är livsavgörande i den bemärkelsen att om vi vill ha ett liv som vi är nöjda med går det nog inte bara att följa den stora strömmen. Kanske det är riktigt som det sägs i låten Only the dead fish follow the stream.

Sedan kan man ju fråga sig – vad finns då att göra. Vad kan egentligen den enskilde människan företa sig. Vi sitter ju vanligtvis i en skuldfälla som vi i och för sig själva har skapat. Men den finns där och vad går då att göra. Räkningarna ska betalas och då hjälper det inte om det är bank- eller autogiro. Lönen försvinner minst lika fort ändå. Och sedan känner vi ofta att vi måste göra allt det som så många av våra vänner gör. Och det är långt ifrån gratis.

Men orkar vi fortsätta så här ?? Ja, svaret har enbart Du själv.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vad gör dom här ?

Bloggar kan ju innehålla inte bara svar utan kanske än hellre frågor. Därtill brukar det vara betydligt lättare att leverera de senare och därtill brukar frågor väcka betydligt mindre irritation i jämförelse med svar som av vissa kan uppfattas som något som skrivs dem på näsan. Och sådant brukar vi vara ytterst känsliga för.

De senaste morgnarna när jag från Borås tagit Linje 100-bussen har jag alltid lagt märke till att vid ingången till tågstationen finns en hel del kassar och andra bylten placerade. Några enstaka väskor också. Ibland ackompanjeras detta bagage av livs levande människor vilka regelmässigt dricker som jag uppfattar heta drycker (te, kaffe, choklad) för att helt enkelt hålla värmen. Det har ju som vi alla märkt att morgnarna varit och är kylslagna. Personerna, vanligtvis män, brukar snacka en hel del med varandra, men inte med några andra. Och min stilla undran varje gång jag sett dem är – vad gör de här. Vilken historia har var och en av dem att berätta. Är de måhända tiggare från något Östland. Sedan kommer bussen till Göteborg och allt faller i min tillfälliga glömska.

Sedan har jag läst om människor som har vräkts från campingen på Saltemad. En del talar om att de är asfaltläggare och att de kommer från Irland. Tydligen kommer de varje år ungefär vid den här tiden på året. Ett vårtecken ? Vilka är dessa personer? Har de verkligen några uppdrag med tanke på den negativa publicitet som de årligen för med sig.

Ja, frågorna närmast stockar sig, varför jag lämpligen rundar av just här.

1 kommentar

Filed under Uncategorized