Category Archives: Uncategorized

Garanterat sista bloggen

Som en del läsare redan har kunnat konstatera har mina blogginlägg medvetet blivit allt mer sparsamma. Sedan sa min kära hustru att vettigt är att avsluta på ett mer definitivt sätt. Att – om jag nu inte missförstått henne helt och hållet – göra ett avslut (som kanske får heta Duga). Nu vet jag inte riktigt varifrån Erika har fått detta, men föga förvånansvärt brukar hon nästan alltid ha rätt varför jag nu känner mig extra trygg då jag följer hennes råd.

Jag har ju bloggat i nästan exakt sju (7) år. En närmast – åtminstone för mig själv – ofattbart lång tid. Inläggen kan räknas i flera tusen. En del, vill jag hoppas, har varit läsvärda och i bästa fall tankeväckande allt medan andra inlägg förmodligen aldrig borde ha skrivits, i vart fall inte ha publicerats. Men blogginläggen såsom jag ser dem brukar vara av den naturen. Ibland får skribenten (läs jag) till det, medan det vid andra tillfällen inte fungerar alls. Är det egentligen inte på det viset som vi människor är och bloggen ska ju återspegla det högst personliga med högt och lågt.

Nu är det dock för egen del färdigbloggat. Andra tar vid. Jag har gett en bild av familjen, mina vänner, arbetet och mig själv. Kommentarerna har ständigt varit trevliga. Och det är nog det som jag kommer att minnas bäst från min tid som bloggare. Många människor är hur angenäma som helst. Och detta vågar jag ändå påstå allt medan diskussionens vågor går höga om det s.k. näthatet, ett fenomen som vi alla måste ta tag i och även åtgärda. För livet ska ju – inte bara för mig utan för ALLA – vara gött att leva.

Stort tack till alla från mig.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Var är jag ?

Sedan några timmar tillbaks är jag fullständigt medveten om var jag befinner mig. Allt är mig bekant. Människorna omkring mig, skrivbordet, den stationära datorn, foton med min hustru samt några – ganska så många om sanningen ska fram – löjliga mjukisdjur av vilka en del också kan producera ljud. Min arbetsplats identitet är jag inte alls tveksam till, men lite annorlunda förhöll det sig tidigt i morse då jag i Borås var på väg till bussen.

En helt underbar morgon. Himlen hade blå nyans och solen var på väg att värma såväl växtligheten som det sakteliga uppvaknande människosläktet. Då jag närmade mig den toklagda (nästan mitt i staden) motorvägen såg jag på en stor gräsplan en massa, nästan gigantiska bylten. Jag tittade lite närmare och såg då, närmast till min förfäran, att det som jag inledningsvis bedömt som bylten var i stora filter inslagna människor. Men HerreGu´tänkte jag.

Det skulle dock inte stanna vid detta. Några meter längre fram och direkt under samma motorväg fanns en massa människor som just höll på att vakna. De hade tydligen tillbringat natten under motorvägen. Men vad är det egentligen fråga om. Var befinner vi oss. Är detta Borås 2013.

Det är liksom bara FÖR sorgligt. Vad gör dessa personer här? Är de hitskickade för jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att man bara liksom kommer på ute i Europa att Borås under motorvägen är den plats jag gärna vill besöka.

Något – utan att närmare spekulera i vad – är ofattbart fel.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ren glädje

En sådan morgon – även om jag hade uppskattat än mer att den infunnit sig på en fridag såsom igår t.ex. -gör att jag får ett snabbt återfall i bloggandet. Dessutom träffade jag igår trevliga Anette och Knut där Anette påminde mig om att det var ett helt fel beslut av mig att sluta blogga. Men utan att vara kompromisslös har jag nog ändå bestämt mig, men emellanåt återfaller jag givetvis i gamla bloggvanor.

Nu är det trädgårdsrensningsdags. Vi var hela helgen på Lyckorna och det var rensning för hela slanten.Erika var där inne och jag var där ute. Måhända en traditionell könsuppdelning, men värre saker än så lär finnas. Hur som helst blev det fint resultat på alla ställen.

Och sedan kunde jag konstatera att våren hade verkligen kommit till Göteborg då jag idag tidig morgon steg av bussen vid Korsvägen. På vägen mot jobbet hade några små magnolior redan slagit ut sina ytterst vackra blommor. En stämningshöjare minst sagt.

Annars är det förhandling hela dagen och det i ett ytterst känsligt ämne. Men sedan blir det åter att lukta på det som vi benämner vår. Överallt knoppas det och allt som kan ha liv kommer att få det. I en sådan situation är det egentligen bara glädje som finns i kropparna. Vi blir lyckliga och det nästan oberoende av i vilken situation vi annars befinner oss.

Våren kanske för med sig ett jämlikhetsbudskap. Hoppas på det i alla fall.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Den egna medicinen kan vara hur besk som helst

I och för sig har jag skrivit att mitt bloggande är i en avrundningsfas och därvidlag har jag inte ändrat mig. Men ibland får man nog – åtminstone så här i början – acceptera ett och annat återfall. Det lär vara ofrånkomligt.

Veckoslutet har varit hur bra som helst. En weekend i Västerås är något jag verkligen kan rekommendera. Får man dessutom som vi hjälp av vädergudarna i form av flödande sol blir det bättre än vad annars hade varit fallet.

Men allt gott har ju ett slut, så ock denna minisemester. Idag – måndag morgon – började det med besök på återvinningsstationen. En vecka kan ju knappast börja bättre, dvs att bli av med gammal skit. Men det var inte just där som jag skulle få smaka på medicinen.

Efter återvinningen (eller tippen som jag själv brukar benämna den) var det dags att åka till ett ställe dä jag skulle kunna köpa lite bruk för att laga och snygga till den gamla muren som på vissa sidor omger Boråsfastigheten. Och det var där problemen började. Jag skulle alltså ha lite putsbruk, inget mer eller mindre. Själv tyckte jag att det hela verkade oerhört enkelt, men där hade jag helt fel.

Först talade jag med en man på brädgården, en man som mig obemärkt hänvisade till en murare som också fanns på plats. Anledningen till att jag inte la märke till den närvarande muraren berodde nog mest på att den man som jag talade mig också överlämnade en telefon i vilken talade en annan man som började samtala med mig om den aktuella muren. Förvirringen var i antågande. Och till slut fick jag av ”telefonmannen” reda på att lämpligt skulle kanske vara att jag själv inte utförde murningsarbetet utan anlitade någon som verkligen kunde (dock uttrycktes det hela på ett betydligt mer diplomatiskt vis). Min klantighet var helt klart avslöjad och ungefär samtidigt tänkte jag på alla de gånger som jag nämnt för människor att bättre hade det kanske varit om de i den uppkomna situationen anlitat en jurist på stan. Likheterna är slående och den beska medicinen är redan tagen.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Dags att runda av ……

Någon Calle Bildt lär jag nog aldrig bli. Och jag tror att både han – om han nu skulle ha kämnt till det – och jag är ganska så nöjda med ett sådant påstående. Vi spelar liksom i olika divisioner och våra respektive liv följer, vågar jag påstå, olika banor. Ett drag har vi dock haft gemensamt och det är att vi under lång tid och tämligen frekvent skrivit blogginlägg.

Men Calle han kommer säkerligen att fortsätta, men själv känner jag att ordet nedtrappning i mitt fall är det lämpligaste. Från början när Nicklas Sennerteg ringde mig var ambitionsnivån 14 dagar, men denna tvåveckorsperiod har i stället blivit sju (7) år. Det är ju inte riktigt klokt vad tiden kan gå snabbt.

Å andra sidan känns det nu att jag har skrivit och blivit läst av så oerhört många människor – statistik finns ju även på sådant – att det får räcka. Det senare sagt utifrån den synvinkeln att de som så önskat har fått lära känna mig nästan utan och innan. Inget ämne har för mig varit för oviktigt för att uttrycka tankar och åsikter om. Ibland har jag tagit upp det som i andra sammanhang betraktats och betraktas som kontroversiellt eller känsligt, men aldrig har jag fått några elaka kommentarer. Det senare förvånar mig något, men vit medelklassman med det yrke jag nu råkar ha kanske inte är den som i första hand angrips av personer som själva känner sig säkra i anonymitetens skymningsland.

Som avslutning vill jag bara framföra mitt stora tack till alla de som – något jag innerligt hoppas – har funnit glädje i att ta del av små och stora funderingar i mitt helt vanliga liv.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

När allt liksom bara är Flyt

Vissa dagar är inte helt sagolika. Andra är desto bättre och tack och lov för det. Gårdagen var exempel på det sistnämnda.

Jag skulle iväg till Trollhättan och undervisa i arbetsrätt. Och redan från dagens allra första start började allt falla på plats. I och för sig var jag något sent upp på morgonen, men väl framme vid tåget hade jag någon, eventuellt några minuter till godo innan tågsetet skull rulla iväg mot Herrljunga och Vänersborg.

Då jag kom till residensstaden Vänersborg stod buss 65 och väntade på mig. Det var bara att kliva på för att färdas till Drottningtorget vilket ligger nästgårds till Högskolan Väst. Sedan var dörren till föreläsningssalen öppen och det var bara att i god tid installera sig. Hann även med en god kopp kaffe i den intilliggande restaurangen.

Det goda livet skulle fortsätta. I och för sig visste jag inte då tåget skulle gå åter från Vänersborg till Herrljunga. Men även det kom att lösa sig. Jag tog buss 65 tillbaks till Vänersborg och väl framme där kunde jag konstatera att jag hade ungefär 5 minuter till dess att tåget skulle ge sig iväg. Ren millimeterpassning då det gällde tiden. Och bra det eftersom himlen just hade öppnat sig och regnet forsade ner.

Så satt jag där på tåget i godan ro och läste min bok. Hur trivsamt som helst. Och som om detta inte skulle vara nog. När jag sent om sider – kan ha varit vid 18-tiden – var framme i Knallemetropolen kom givetvis buss nr 6 och lämnade av mig vid hemmet på Bredgatan. Snacka om en helt fantastisk dag, inte minst ur logistisk synvinkel.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Då den egna futtigheten blev uppenbar

Jag bloggade igår om små motgångar i form av bl.a. en bil som alls inte ville starta. Och där stod Erika och jag sugna på att åka iväg med därtill fullpackad bil. Snacka om att bli snopna, en känsla som för egen del snabbt gick över i lätt ilska och stor irritation. Jag antar att det i bästa fall kan vara en naturlig känsla inför vad jag själv då upplevde nämligen att på intet sätt kunna bemästra den situation som mig veterligen hade uppstått helt utan egen förskyllan.

Men allt det nu skrivna är ju i sammanhanget rena rama futtigheterna. Men så förståndig var jag ju inte då. Tvärtom måste jag nog tillstå. Men idag kom plötsligt och oväntat ett tufft uppvaknande.

En trotjänare (en av många i och för sig) vid Högskolan i Borås har rent för tidigt försvunnit från detta livet. Jag visste att hon var sjuk – hade ett samtal med henne då hon under behandling även befann sig på sjukhus – men sedan blev det som det ofta blir, nämligen ett tillfriskande där alla små lampor av förhoppning tänds och de som håller av personen åter blir lite gladare. Kanske, kanske … är en känsla som infinner sig.

Men så via mail från arbetsplatsen kom då dödsbeskedet idag. Jag läste texten på skärmen och sedan kände jag att här sitter jag vid skrivbordet och gråter. Mina tankar gick till den man som numera har blivit änkeman. Jag ringde hem, men där fanns – naturligt nog kanske – ingen som svarade. Sedan blev det mobilen och jag talade in ett meddelande. Det blev inte mycket av meddelande eftersom känslan av ledsnad än en gång tog överhanden. Det är bara så hemskt och döden så konkret. Än en gång en påminnelse om att det där med vardagens tillkortakommanden – allt från jobb till bilar som inte startar – är trivialiteter av helt underordnat slag.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized