Kategoriarkiv: Uncategorized

Garanterat sista bloggen

Som en del läsare redan har kunnat konstatera har mina blogginlägg medvetet blivit allt mer sparsamma. Sedan sa min kära hustru att vettigt är att avsluta på ett mer definitivt sätt. Att – om jag nu inte missförstått henne helt och hållet – göra ett avslut (som kanske får heta Duga). Nu vet jag inte riktigt varifrån Erika har fått detta, men föga förvånansvärt brukar hon nästan alltid ha rätt varför jag nu känner mig extra trygg då jag följer hennes råd.

Jag har ju bloggat i nästan exakt sju (7) år. En närmast – åtminstone för mig själv – ofattbart lång tid. Inläggen kan räknas i flera tusen. En del, vill jag hoppas, har varit läsvärda och i bästa fall tankeväckande allt medan andra inlägg förmodligen aldrig borde ha skrivits, i vart fall inte ha publicerats. Men blogginläggen såsom jag ser dem brukar vara av den naturen. Ibland får skribenten (läs jag) till det, medan det vid andra tillfällen inte fungerar alls. Är det egentligen inte på det viset som vi människor är och bloggen ska ju återspegla det högst personliga med högt och lågt.

Nu är det dock för egen del färdigbloggat. Andra tar vid. Jag har gett en bild av familjen, mina vänner, arbetet och mig själv. Kommentarerna har ständigt varit trevliga. Och det är nog det som jag kommer att minnas bäst från min tid som bloggare. Många människor är hur angenäma som helst. Och detta vågar jag ändå påstå allt medan diskussionens vågor går höga om det s.k. näthatet, ett fenomen som vi alla måste ta tag i och även åtgärda. För livet ska ju – inte bara för mig utan för ALLA – vara gött att leva.

Stort tack till alla från mig.

1 kommentar

Under Uncategorized

Var är jag ?

Sedan några timmar tillbaks är jag fullständigt medveten om var jag befinner mig. Allt är mig bekant. Människorna omkring mig, skrivbordet, den stationära datorn, foton med min hustru samt några – ganska så många om sanningen ska fram – löjliga mjukisdjur av vilka en del också kan producera ljud. Min arbetsplats identitet är jag inte alls tveksam till, men lite annorlunda förhöll det sig tidigt i morse då jag i Borås var på väg till bussen.

En helt underbar morgon. Himlen hade blå nyans och solen var på väg att värma såväl växtligheten som det sakteliga uppvaknande människosläktet. Då jag närmade mig den toklagda (nästan mitt i staden) motorvägen såg jag på en stor gräsplan en massa, nästan gigantiska bylten. Jag tittade lite närmare och såg då, närmast till min förfäran, att det som jag inledningsvis bedömt som bylten var i stora filter inslagna människor. Men HerreGu´tänkte jag.

Det skulle dock inte stanna vid detta. Några meter längre fram och direkt under samma motorväg fanns en massa människor som just höll på att vakna. De hade tydligen tillbringat natten under motorvägen. Men vad är det egentligen fråga om. Var befinner vi oss. Är detta Borås 2013.

Det är liksom bara FÖR sorgligt. Vad gör dessa personer här? Är de hitskickade för jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att man bara liksom kommer på ute i Europa att Borås under motorvägen är den plats jag gärna vill besöka.

Något – utan att närmare spekulera i vad – är ofattbart fel.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Ren glädje

En sådan morgon – även om jag hade uppskattat än mer att den infunnit sig på en fridag såsom igår t.ex. -gör att jag får ett snabbt återfall i bloggandet. Dessutom träffade jag igår trevliga Anette och Knut där Anette påminde mig om att det var ett helt fel beslut av mig att sluta blogga. Men utan att vara kompromisslös har jag nog ändå bestämt mig, men emellanåt återfaller jag givetvis i gamla bloggvanor.

Nu är det trädgårdsrensningsdags. Vi var hela helgen på Lyckorna och det var rensning för hela slanten.Erika var där inne och jag var där ute. Måhända en traditionell könsuppdelning, men värre saker än så lär finnas. Hur som helst blev det fint resultat på alla ställen.

Och sedan kunde jag konstatera att våren hade verkligen kommit till Göteborg då jag idag tidig morgon steg av bussen vid Korsvägen. På vägen mot jobbet hade några små magnolior redan slagit ut sina ytterst vackra blommor. En stämningshöjare minst sagt.

Annars är det förhandling hela dagen och det i ett ytterst känsligt ämne. Men sedan blir det åter att lukta på det som vi benämner vår. Överallt knoppas det och allt som kan ha liv kommer att få det. I en sådan situation är det egentligen bara glädje som finns i kropparna. Vi blir lyckliga och det nästan oberoende av i vilken situation vi annars befinner oss.

Våren kanske för med sig ett jämlikhetsbudskap. Hoppas på det i alla fall.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Den egna medicinen kan vara hur besk som helst

I och för sig har jag skrivit att mitt bloggande är i en avrundningsfas och därvidlag har jag inte ändrat mig. Men ibland får man nog – åtminstone så här i början – acceptera ett och annat återfall. Det lär vara ofrånkomligt.

Veckoslutet har varit hur bra som helst. En weekend i Västerås är något jag verkligen kan rekommendera. Får man dessutom som vi hjälp av vädergudarna i form av flödande sol blir det bättre än vad annars hade varit fallet.

Men allt gott har ju ett slut, så ock denna minisemester. Idag – måndag morgon – började det med besök på återvinningsstationen. En vecka kan ju knappast börja bättre, dvs att bli av med gammal skit. Men det var inte just där som jag skulle få smaka på medicinen.

Efter återvinningen (eller tippen som jag själv brukar benämna den) var det dags att åka till ett ställe dä jag skulle kunna köpa lite bruk för att laga och snygga till den gamla muren som på vissa sidor omger Boråsfastigheten. Och det var där problemen började. Jag skulle alltså ha lite putsbruk, inget mer eller mindre. Själv tyckte jag att det hela verkade oerhört enkelt, men där hade jag helt fel.

Först talade jag med en man på brädgården, en man som mig obemärkt hänvisade till en murare som också fanns på plats. Anledningen till att jag inte la märke till den närvarande muraren berodde nog mest på att den man som jag talade mig också överlämnade en telefon i vilken talade en annan man som började samtala med mig om den aktuella muren. Förvirringen var i antågande. Och till slut fick jag av ”telefonmannen” reda på att lämpligt skulle kanske vara att jag själv inte utförde murningsarbetet utan anlitade någon som verkligen kunde (dock uttrycktes det hela på ett betydligt mer diplomatiskt vis). Min klantighet var helt klart avslöjad och ungefär samtidigt tänkte jag på alla de gånger som jag nämnt för människor att bättre hade det kanske varit om de i den uppkomna situationen anlitat en jurist på stan. Likheterna är slående och den beska medicinen är redan tagen.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Dags att runda av ……

Någon Calle Bildt lär jag nog aldrig bli. Och jag tror att både han – om han nu skulle ha kämnt till det – och jag är ganska så nöjda med ett sådant påstående. Vi spelar liksom i olika divisioner och våra respektive liv följer, vågar jag påstå, olika banor. Ett drag har vi dock haft gemensamt och det är att vi under lång tid och tämligen frekvent skrivit blogginlägg.

Men Calle han kommer säkerligen att fortsätta, men själv känner jag att ordet nedtrappning i mitt fall är det lämpligaste. Från början när Nicklas Sennerteg ringde mig var ambitionsnivån 14 dagar, men denna tvåveckorsperiod har i stället blivit sju (7) år. Det är ju inte riktigt klokt vad tiden kan gå snabbt.

Å andra sidan känns det nu att jag har skrivit och blivit läst av så oerhört många människor – statistik finns ju även på sådant – att det får räcka. Det senare sagt utifrån den synvinkeln att de som så önskat har fått lära känna mig nästan utan och innan. Inget ämne har för mig varit för oviktigt för att uttrycka tankar och åsikter om. Ibland har jag tagit upp det som i andra sammanhang betraktats och betraktas som kontroversiellt eller känsligt, men aldrig har jag fått några elaka kommentarer. Det senare förvånar mig något, men vit medelklassman med det yrke jag nu råkar ha kanske inte är den som i första hand angrips av personer som själva känner sig säkra i anonymitetens skymningsland.

Som avslutning vill jag bara framföra mitt stora tack till alla de som – något jag innerligt hoppas – har funnit glädje i att ta del av små och stora funderingar i mitt helt vanliga liv.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

När allt liksom bara är Flyt

Vissa dagar är inte helt sagolika. Andra är desto bättre och tack och lov för det. Gårdagen var exempel på det sistnämnda.

Jag skulle iväg till Trollhättan och undervisa i arbetsrätt. Och redan från dagens allra första start började allt falla på plats. I och för sig var jag något sent upp på morgonen, men väl framme vid tåget hade jag någon, eventuellt några minuter till godo innan tågsetet skull rulla iväg mot Herrljunga och Vänersborg.

Då jag kom till residensstaden Vänersborg stod buss 65 och väntade på mig. Det var bara att kliva på för att färdas till Drottningtorget vilket ligger nästgårds till Högskolan Väst. Sedan var dörren till föreläsningssalen öppen och det var bara att i god tid installera sig. Hann även med en god kopp kaffe i den intilliggande restaurangen.

Det goda livet skulle fortsätta. I och för sig visste jag inte då tåget skulle gå åter från Vänersborg till Herrljunga. Men även det kom att lösa sig. Jag tog buss 65 tillbaks till Vänersborg och väl framme där kunde jag konstatera att jag hade ungefär 5 minuter till dess att tåget skulle ge sig iväg. Ren millimeterpassning då det gällde tiden. Och bra det eftersom himlen just hade öppnat sig och regnet forsade ner.

Så satt jag där på tåget i godan ro och läste min bok. Hur trivsamt som helst. Och som om detta inte skulle vara nog. När jag sent om sider – kan ha varit vid 18-tiden – var framme i Knallemetropolen kom givetvis buss nr 6 och lämnade av mig vid hemmet på Bredgatan. Snacka om en helt fantastisk dag, inte minst ur logistisk synvinkel.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Då den egna futtigheten blev uppenbar

Jag bloggade igår om små motgångar i form av bl.a. en bil som alls inte ville starta. Och där stod Erika och jag sugna på att åka iväg med därtill fullpackad bil. Snacka om att bli snopna, en känsla som för egen del snabbt gick över i lätt ilska och stor irritation. Jag antar att det i bästa fall kan vara en naturlig känsla inför vad jag själv då upplevde nämligen att på intet sätt kunna bemästra den situation som mig veterligen hade uppstått helt utan egen förskyllan.

Men allt det nu skrivna är ju i sammanhanget rena rama futtigheterna. Men så förståndig var jag ju inte då. Tvärtom måste jag nog tillstå. Men idag kom plötsligt och oväntat ett tufft uppvaknande.

En trotjänare (en av många i och för sig) vid Högskolan i Borås har rent för tidigt försvunnit från detta livet. Jag visste att hon var sjuk – hade ett samtal med henne då hon under behandling även befann sig på sjukhus – men sedan blev det som det ofta blir, nämligen ett tillfriskande där alla små lampor av förhoppning tänds och de som håller av personen åter blir lite gladare. Kanske, kanske … är en känsla som infinner sig.

Men så via mail från arbetsplatsen kom då dödsbeskedet idag. Jag läste texten på skärmen och sedan kände jag att här sitter jag vid skrivbordet och gråter. Mina tankar gick till den man som numera har blivit änkeman. Jag ringde hem, men där fanns – naturligt nog kanske – ingen som svarade. Sedan blev det mobilen och jag talade in ett meddelande. Det blev inte mycket av meddelande eftersom känslan av ledsnad än en gång tog överhanden. Det är bara så hemskt och döden så konkret. Än en gång en påminnelse om att det där med vardagens tillkortakommanden – allt från jobb till bilar som inte startar – är trivialiteter av helt underordnat slag.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Räddningen ovanifrån

På fredagen finns för de flesta arbetande en förhoppning om en bra helg. Sedan kan ”bra” stå för i stort sett vad som helst nästan helt beroende på vem eller vilka som står för värdeomdömet. Å andra sidan brukar vi ha en gemensam syn på det som är kasst och dåligt. Där har vi något som kan förena.

Den här helgen – även om den ännu inte är slut – har varit ett riktigt skitveckoslut. Och ändå hade Erika och jag de högsta av förväntningar. Först skulle vi tidig lördag åka en runda till den trevliga antikaffären i Dalsjöfors och därefter skulle vi åka till Lyckorna för att börja den årliga vårstädningen, vilken – om jag frågar mig själv – är betydligt roligare än den minst lika stora höststädningen.

Och så satte vi oss i bilen. Jag vred om nyckeln och inte ett ljud hördes. Samtliga varningslampor lyste under någon sekund, varv- och hastighetsmätarna slog i topp och sedan var det dödens dött. Jag testade en gång till, men samma sak lät upprepa sig. Om inte förr gick just då all luft ur mig. Vad ont hade jag gjort som skulle straffas på detta vis. Eller var det kanske en gudomlig hint om att jag den dagen överhuvud taget inte skulle ge mig ut på vägarna. Tur i oturen var att de vigslar jag senare på dagen skull ha skulle samtliga äga rum i Stadshuset.

Och inte nog med detta. Då jag satte igång i trädgården såg jag att min avhållna mur har fått putsskador som ser ut närmast som lepra. Stora putsbitar har ramlat av och jag står där med oerhört lång vårnäsa. Den enda trösten kommer uppifrån. Bästa tänkbara väder under denna skithelg.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Den jobbiga futtigheten

Ibland – för att inte säga väldigt ofta – framställs kriminalitet som det värsta som kan hända. Generaliseringar är närmast legio. Något som storligen förvånar mig. För vad är egentligen brottslighet. Förutom att det kan sägas vara ett egoistiskt drag – ungefär ett uttryck för att ”det skiter väl jag i, jag gör ändå som jag vill” – så är det endast ett brott av en offentligrättslig regel. Skulle det i stället vara ett brott av en privat- eller civilrättslig regel blir konsekvensen i värsta fall skadestånd men inget straff i form av böter eller fängelse.

Och med tanke på hur många offentligrättsliga regler det finns i ett genomreglerat samhälle såsom det svenska så är vi nog lite till mans kriminella. Men så resoneras det inte. Oh, nej. För det första är det enbart andra än jag själv som etiketteras som kriminella och därtill brukar människor välja ut enbart vissa lagbrott och sätter sedan stämpeln brottsling på dem som gjort sig skyldig till de brott som vi ganska så godtyckligt valt ut att klassa på det viset.

Och det är nog inte här jag tycker att den jobbiga futtigheten kommer in i bilden. Snarare är det personer – vanligtvis väl etablerade i samhället – som kan visa upp de sämsta av sidor då det gäller att komma överens. Det kan röra sig om i stort sett allt från barnkonflikter – vem ska bo hos vem vid en separation – till futtighetskonflikter efter en avliden släkting.

Nej, den där vanliga människan – som helt distanserar sig från kriminalitetsstämpeln – är enligt mitt förmenande inte särskilt mycket bättre. Ibland kanske tvärtom.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Ett sådant dj..la tjafs

Jag har en god vän som förhåller sig oerhört kritisk till journalistkåren. Själv har jag alltjämt en positiv bild av den, men ibland kan jag förstå vad min gode vän vill säga med sin beska och som jag uppfattar som något onyanserade kritik av den statsmakt som mediafolket onekligen utgör.

Igår kväll hamnade jag i fåtöljen framför TV:n. Ibland är skinnstolen alltför skön att sitta i, något som bidrar till att jag sitter kvar djupt försjunken i densamma. Förmodligen borde jag ha lämnat den, men det blir liksom inte av. Vän av ordning kanske då påstår att jag får skylla mig själv och så förhåller det sig nog.

Hur som helst såg jag igår ett nyhetsprogram från Publicistklubbens direktsända debattprogram till vilket kända journalister hade bjudits in. Till de namnkunniga hörde bl.a. Åsa Lindeborg (som jag alltid minns som författare till den fantastiskt gripande boken om hennes egen uppväxt) och Uppdrag Gransknings alldeles egna Janne Josefsson. Den senare var egentligen den ende av de närvarande som jag riktigt begrep. De övriga talade ett språk som låg över min horisont och då tror jag att många människor med mig delade det ödet. Vad är det egentligen de talar om. Varför ska de uttrycka sig i sådana abstrakta ordalag att s.k. vanligt folk är förlorade redan från början.

Plötsligt blev de sedan oense och arga på varandra. Det hela blev bara ett pladder och rena kakafonin. Jag tänkte på min gode vän och förstod honom bättre än någonsin. Skönt blev det att stänga av TV:n och undfägna sig själv ett tidigt god-natt.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized