Kategoriarkiv: TV-program

X-factor

Ibland är det oerhört skönt att göra ingenting. Och med ingenting jämställer jag att slötitta på TV. Vissa program är hur bra lämpade som helst för att bara sjunka ned i en bekväm fåtölj, kanske t.o.m. med en filt över nedre delen av kroppen.

Där satt jag alltså och tittade på X factor, ett program som åtminstone för mig närmast är identiskt med Idol. Och det har ju knappast någon betydelse för är det något som TV-ledningen är bra på så är det – förmodligen av budgetskäl – att upprepa sig.

Här får alltså unga – någon enstaka deltagare hade dock faktiskt passerat såväl 30 som 40 år – artister en möjlighet att verkligen bli någon eller några. Med några få undantag så kunde jag snabbt konstatera att idag har vi otroligt många duktiga otroligt unga människor. Varifrån kommer alla egentligen ?

Ett litet streck i räkningen var dock den utslagsomgång som gick ut på att löst och tillfälligt sammansatta grupper plötsligt fick något att framföra tillsammans. Hur i all sin dar skulle juryn i en sådan situation kunna skilja de s.k. agnarna från vetet. Vissa fick stiga fram, något som ibland betydde att de fick ge sig iväg från tävlingen. I nästa omgång var det precis tvärtom.

Det spreds lite av en oluststämning – så uppfattade jag det – bland deltagarna. Vissa kände sig helt enkelt orättvist bedömda. Och inte blev det bättre då juryn fick kalla in några redan utslagna grupper eftersom det visade sig att det fortsättningsvis fanns för få grupper kvar i tävlingen.

Ja, det här med att döma, bedöma och logistik är något som inte alltid är särskilt enkelt.

Lämna en kommentar

Under Barn, Familjeliv, Fritid, TV-program

11 + 11 = 22

Ser rubriken måhända lite märklig ut. För mig själv som sitter inne med svaret på denna rebusliknande övning är den närmast skrämmande, men å andra sidan kan det ju vara trösterikt att veta att världen är fylld med tillfälligheter. Så även denna gång, givetvis.

Igår var det den 11 september. Inte för att det kom att uppmärksammas särskilt mycket, men å andra sidan har det ju också gått 11 år sedan världen förändrades, åtminstone utifrån ett amerikanskt perspektiv. Själv minns jag att Erika och jag befann oss i en affär i vilken det fanns ett direktsänt TV-reportage om de två flygplanen som rammade tvillingtornen i New York. I likhet med många andra fattade vi inte om det hela var verklighet eller ytterligare en filmprodukt från självaste Hollywood. Snart fick vi dock erfara den enorma tragiken som sedan kom att utgöra avstampet för den politiska brännmärkningen av terrorism.

I Sverige har vi också själva drabbats av en stor katastrof den 11 september. Det var ju nämligen på det viset att dåvarande utrikesministerna Anna Lindh dagen innan blev angripen av en minst sagt förvirrad ung knivman. Ledsamt nog (orden känns på intet sätt tillräckligt stora för att beskriva den landssorg som följde) fick dådet som konsekvens att Annas liv inte gick att rädda och den 11 september hade skapat ytterligare ett nationellt trauma.

Och som om inte allt detta skulle vara nog. För dryga året sedan, nämligen den 22 juli 2011, tvingades många norrmän uppleva den massaker som kom att utspela sig såväl i Oslo som inte minst på Utöija. Massor av människor, däribland flertalet unga, föll meningslöst offer för en galnings verk.

Ja, de här siffertalen som återfinns i rubriken bör vi nog snarast lägga bakom oss. Om det går.

Lämna en kommentar

Under Film, politik, TV-program

Justin Bieber – har Du verkligen ätit björnkött

Jag har just avslutat tittandet på den sympatiske Skavlans intevju med megastjärnan Justin Bieber. Själv undrar jag om denne 18-årige kanadensare är en person som helt och hållet särar det manliga från det kvinnliga. Bland den enorma publik som omgav Justin vid hans besök i Norge kunde jag inte skönja en enda manlig fan. Kanske de finns, men klart är att de unga kvinnorna till antalet är helt dominerande. När jag såg deras reaktioner kom jag att tänka på hur Elvis och Beatles en gång togs emot, även om de tidernas publik och beundrarskaroe inte var tillnärmelsevis så enkönade som  Justins. Från unga killar – i Justins ålder – har jag inte hört ett berömmande ord om denne otrolige flickmagnet. Kanske de avundas Justins popularitet. Vad vet jag.

På mig gjorde Justin ett sympatiskt intryck. Måhända har han i andra sammanhang sagt saker och ting – uttryckt åsikter – vilka jag på intet sätt sympatiserar med. Men låt oss då inte glömma – något Justin själv tog upp i intervjun – att killen är ju för fanken alltjämt tonåring. Det kan på intet sätt vara lätt att bära den världsframgång som han hittills rönt.

Och nog imponerade det lite på mig då Justin berättade om en händelse om vilken han hade varit med då han var i sjuårsåldern. Utanför tältet där han sov hade det snusat omkring en stor björn. Justin var inte gammal nog att bli skrämd. Men då han för sina morföräldrar berättade om björnen blev de genast beskyddande mot Justin. Samme björn hade tidigare trakasserat trakten varför myndigheter (antar jag) hade gett jägare rätt att skjuta björnen. Justins morfar använde sig därför av denna rätt och det hela slutade med att släkten, inklusive Justin, åt björnkött den kvällen. Bilden kanske inte överensstämmer helt med tjejernas bild av den fagre Justin, men nu har även machosökande killar då det gäller Justin fått något att tänka på.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Media, TV-program

Från The Artist till Dallas

och det på en och samma kväll. Blir det bara inte för mycket och lägg därtill de tvära kasten i s.k. kulturyttringar.

Min favoritbio alla gånger är Röda kvarn i Borås. Enbart lokalen och dess jugendinteriör gör mig redan från början och därtill vid varje besök på väldigt gott humör. Och det om något känns som en lämplig filmbörjan. Igår visades en omskriven och prisbelönt film med namn enligt rubriken. Många människor – till skillnad från den gången då vi var tre i hela den mäktiga salongen – hade sökt sig dit och det kändes ju också bra eftersom mängden besökare på intet sätt inkräktade på det egna utrymmet för att något sträcka ut kroppen i de traditionellt plyschklädda fåtöljerna.

Filmen, för ovanlighetens skull i svart-vitt, handlade om det som för många oss kan vara svårt, nämligen övergångsskeden. Det som återspeglades var en stumfilmsstjärnas kamp, såväl professionellt som privat, då ljudet blev en del av den moderna filmen. Jag tror att jag gillade filmen och jag vet att jag gillade mycket den väldresserade hund som deltog i den. Hundens sätt att låtsasdö kan bara inte beskrivas, varför jag avstår och rekommenderar i stället andra att bilda sig en egen uppfattning.

Väl hemkomna körde Dallas igång. Men vad fan? Det kändes långt ifrån fräscht och då tänker jag inte på att många av gubbarna och gummorna från förr hade åldrats något helt förskräckligt. Kanske inget konstigt med det, men varför inte vila efter en tidigare succé och på det sättet lite privat få njuta sitt otium. Dallas i nytappning får ingen stjärna, ej heller någon geting.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Film, Media, TV-program

Anti-OS

Själv tycker jag det är kul med all typ av idrott. Förr var det roligare att själv utöva det, men numera är jag i första hand betraktaren. Den utvecklingen ser jag som ganska så naturlig.

Hur som helst har det de senaste dagarna blivit en hel del gloende på den ruta som benämns TV-skärm. När jag sneglat åt sidan har jag ofta sett Erika sitta där med något annat för händerna. Hon har en läsplatta som tydligen fascinerar henne, men framför allt är hon närmast helt ointresserad av alla varianter av idrott. Tyvärr (jag som är intresserad får nog använda det ordet) har hennes ointresse spillt över på barnen som alltså också är vad jag skulle vilja benämna anti-OS.

Samtidigt kan jag tycka lite synd om dem. Sport i alla dess former får nämligen väldigt stort mediautrymme. Vi intresserade kanske skulle önska oss ännu mer plats, men tänk på alla dem (jag tror ändå att de utgör ett ganska stort antal personer världen runt) som tycker att idrott är fånerier. Vi kan ju själva tänka oss in i situationen att det som för oss inte alls är intressant får det utrymme som idrott har idag.

Men som en liten tröst till alla Er icke-sport nördar. Snart är det slut på Sommar-OS och sedan dröjer det fyra år till nästa gång. Å andra sidan får Ni vara beredda på att däremellan kommer Vinter-OS och en massa andra tävlingar. Men Ni är väl vid det här laget tämligen luttrade.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Media, TV-program

Criminal mind

är en amerikansk (vad annars) TV-serie har jag för mig. Jag är övertygad om att jag sett något eller några avsnitt, men om jag verkligen uppskattat dem är något osäkert. Min minnesbild av underhållningen  är nämligen tämligen vag.

Hur som helst åsyftar bloggrubriken nog närmast min egen inställning under gårdagen. Och då är det bara att lyssna. Jag gick och rensade lite i trädgården. Ett obestämt, något surrande ljud hördes från de trevliga grannarnas trädgård. Jag kikade över muren, men det verkade ytterst folktomt. Jag återgick till att dra lite luk, rätta till en som jag då bedömde det illvillig (jag stack mig på taggarna) ros samt klippte ned lite växtlighet som Erika envisas med att kalla sly (dock använder hon begreppet enbart då hon befinner sig på Lyckorna).

Ljudet, ett något surrande sådant, fortsatte. Min nyfikenhet tilltog. Jag ställde mig än en gång vid muren och verkligen spejade. Då såg jag den. En liten självgående (batteri finns väl?) gräsklipparrackare som brummade fram och tillbaks på den numera ytterst kortklippta gräsmattan. Den bara rullade på, enligt devisen trägen vinner.

Då greps jag av det som står i bloggrubriken. Jag tittade på det egna långa gräset och ville så in i he…ete hoppa över muren och kidnappa gräsklipparen. Det krävdes mental kraft för att avstå från hugskottet. Men sedan fick jag förklarat för mig av både hustru och dotter att det krävs inte bara klippare utan också att vissa trådar är uppsatta runt gräsmattan.

Plötsligt tedde sig ”stöldprojektet” alltför besvärligt varför jag med glädje avstod. Jag förlitar mig på Alfreds gräsklipparkrafter efter att han återkommit från utlandet. Till dess får det egna gräset växa både fritt och högt.

Lämna en kommentar

Under Brott, Familjeliv, Trädgård, TV-program

Miss World Sweden

Att tävla i kvinnlig skönhet trodde jag – tydligen i min enfald – var något som inte längre förekom. Men det räcker med att titta på BT:s hemsida så kan envar se hur fel jag har. T.o.m. en Borårbördig kvinna har nu blivit Sveriges kandidat i den tävling som senare ska omfatta alla världens skönheter. Men hette inte denna tävling Miss Universum en gång i tiden.

Givetvis kan man ställa sig frågan – går det verkligen att på fullt allvar tävla i yttre skönhet. Den undringen kan enklast besvaras på det viset att det gör det ju bevisligen eftersom Boråsskönheten gått segrande ur tävlingen. Men sedan kan givetvis frågan vidgas något. Ungefär till den gräns att någon allmän skönhet inte finns utan skönheten är vad betraktaren uppfattar som vackert eller inte.

Dock är det ju inte på det viset. Merparten av oss tycker nog ungefär samma sak då det gäller vackra kvinnor och snygga (där brukar väl inte ordet vackra användas) män. Kan det ha något med proportioner att göra. Finns de rätta (?) proportionerna på den kropp vi betittar så blir resultatet att vi anser den människan som just vacker. Och utifrån det betraktelsesättet går det säkerligen att rättfärdiga skönhetstävlingar.

Och även om jag är smått avvaktande till tävlingar av detta slag måste jag tillstå att jag vid ett flertal tillfällen på TV följt lättsamma program som Top Model. Och där är väl det yttre något som fascinerar såväl domarpanelen som oss tittare.

 

Lämna en kommentar

Under Fritid, TV-program

Antikrundan och det här med reklam

Erika – så där härligt tidigt på morgonen – läste något litet från husorganet BT. En artikel som handlade om att den trevlige och folkkäre leksaksexperten Peter Pluntky från det minst lika populära TV-programmet Antikrundan inte längre skulle få medverka i programmet. Anledningen skulle vara att han – jag tror det var för Siba – gjort någon reklamgrej, inte för egen del utan indirekt för Antikrundans räkning. Men tydligen var detta för mycket för bokstavstrogna anti-reklammänniskor på icke reklamfinaniserad TV-kanal. Även om det av artikeln framgick att en uppgörelse i samförstånd träffats mellan SvT och Peter så kan vi nog alla förstå vem som i en sådan överenskommelse närmast ensidigt dikterat villkoren.

Och själv undrar jag i mitt icke stilla, men närmast upprörda sinnestillstånd. Vad är det här för dumheter. Visst kan jag många gånger tycka att det på andra TV-kanaler finns alltför mycket reklam – irriterande avbrott i något som engagerar -, men att på den här grunden utestänga Peter från programverksamhet är ju bara för löjligt. Reklam för Antikrundan gör ju alla experterna enbart genom att visa sig. Och många gånger torgförs de också som just experter från Antique Road Show som är den engelska förlagan som har legat till grund för det svenska, får man väl säga, idéplagiatet.

Ja, jag håller mig för pannan. Dessa fundamentalister, var helst de dyker upp, gör mig enbart på dåligt humör. Vad är de egentligen ute efter. Deras tid borde för länge sedan ha varit förbi.

 

Lämna en kommentar

Under Borås, Juridik, Media, politik, TV-program

Sverige och EM

Snart är det dags, det som många fotbollsvänner ser fram emot, nämligen ett stort mästerskap i vilket även Sveriges blå-gula lag deltar. De mest entusiastiska (och de som har råd) är förmodligen redan på plats, men själv väljer jag den billigare och måhända slöare varianten att avnjuta det hela på avstånd.

Hur kommer det då att gå för Sverige. – Igår gavs det tillfälle att före sista programmet av Desperate housewives (en sådan långkörare och därtill oerhört populärt här hemma åtminstone hos familjens kvinnliga del) avnjuta en genrepsmatch mellan Sverige och Serbien. Som många nog redan vet så blev det svensk seger och givetvis är den sötman skön att njuta av. Men fick jag nu några indikationer på hur det kommer att gå för oss då det fr.o.m. fredag blir verklighet i Ukraina.

Nu är jag långt ifrån någon förståsigpåare, men inte blev jag särskilt imponerad. Sverige – framför allt då tempot blev lite lägre – trillade boll hur fint som helst. Emellanåt bjöds det på granna soloprestationer och därtill blev jag glad (igenkännandet) då f.d. Elfsborgsmålvakten Wiland fick komma in på plan och ställa sig mellan målstolparna. Men det var nog också allt.

Tyvärr – annars mot min egen natur – är jag nog tämligen pessimistisk då det gäller Sveriges framfart i Europamästerskapet. Egentligen tror jag inte att vi kommer vidare från gruppspelet. Givetvis beror det inte alls på att vi har ett dåligt lag, men allt är ju relativt. Och hur bra är inte alla de andra deltagande nationerna. Därtill tror jag att fördelen av hemmaplan gör att det kan bli nog så svårt att slå Ukraina. Och då ska vi inte ens prata om hur det blir med övriga i gruppen ingående länder.

Men givetvis – i likhet med de flesta andra svenskar – hoppas jag.

Lämna en kommentar

Under idrott, TV-program

Sjukt bra !

Vi alla som tittade kunde höra Molly upprepa det som står som bloggrubrik. Igår var det – åtminstone för denna säsong – avslutning på Let´s dance. Dansprogrammet som har blivit hur populärt som helst och det är därtill lätt att förstå. Stämningen är god, avslappnad och till detta kommer att årets danspar under resans gång blivit hur bra som helst. Varifrån kommer alla dansbegåvningar. För egen del hade det inte hjälpt med hur många års träning som helst. Jag hade ändå rört mig på ett sådant sätt att jag av den samlade juryn – som också blivit angenämare i sin framtoning – fått högst tre (3) poäng. Det är då för väl att jag inte finns med i startfältet. Det finns ju andra sätt, många sådana, att i andra sammanhang göra bort sig.

Anton och Molly var kvällens finalister. Jag tycker att de också har varit de bästa genom nästan hela tävlingen. I synnerhet gäller det Anton. Och han har inte bara varit en mästare på att dansa. Han är så förbaskat sympatisk och allt tycks komma så naturligt för denne urgötebörgare där fotbollen är den för familjen samlande punkten. Även om jag även gillar Molly, som på plats vid finalen hade föräldrar och fadder, så höll jag lite extra på Anton. Dock är det helt enormt att en 17-årig ung kvinna (vid den åldern visste jag själv absolut ingenting och mitt eventuella framträdande då skulle ha varit en publikkatastrof) kan visa upp sådan talang.

Nu blir det paus, men jag – förmodligen i likhet med många andra – vill gärna ha en repris på programmet. Då med nya duktiga deltagare som Sverige faktiskt tycks fullt av.

Lämna en kommentar

Under Konst, Media, TV-program