Kategoriarkiv: idrott

Nu är det slut, definitivt slut

När jag formulerar mig på det viset som rubriken ger uttryck för känns det nästan lite ledsamt. För även om vi i tid och otid söker och försvarar gränser så blir det ändå något känslomässigt hemskt över att något är slut. Det som tidigare var ett skeende blir plötsligt en punkt som passerats och till vilken det inte går att återvända. Jag vet inte om det är tillåtet att vara så här allvarlig en måndag förmiddag, men nu har det likväl skett.

Det som fr.o.m. denna vecka är slut är de olympiska spelen i London. Alla siffernissar, från idrottsnördar till nationalekonomer, ska nu göra sina summeringar. Vilka förmodligen kommer att leda till oändliga diskussioner där ena sidan hävdar något som omedelbart motsägs av den andra. Vi andra deltar inte överhuvud taget, bara följer det hela med lata ögon och konstaterar för egen del helt kort att nu blir det inga fler idrottssändningar från den engelska huvudstaden.

Hemma i Borås är Erika garanterat glad för att det är slut. Hon är nämligen extremt sportOintresserad. Varför vet jag inte, för i sin ungdom var hon själv aktiv i den ädla konsten att spela fotboll. Å andra sidan vet jag inte heller varför andra är helt tokiga i sportevenemang. Kanske det helt enkelt förhåller sig på det viset att då det gäller intressen är vi olika. Och väl är väl det.

Nu har ju idrottsintresserade världen över haft sitt lystmäte. Nu blir det övriga världens tur att njuta av icke-sport. Kanske det ändå på något vis finns en rättvisa som vi har svårt att rätt ta till oss.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Fritid, idrott, Media, Vardagsliv

Kommer Bruce undan med allt ?

Jag har förstått att gårdagen var en fantastisk konsert med Bruce Springsteen. Han levde säkert upp till beteckningen The Boss. Min s.k. förståelse kommer från att Erika från vänner på Facebook fått kommentarer med innehåll av nämnt slag.

Men i samma ögonblick kan jag inte undkomma tankar av det slag som rubriken indikerar. I Sverige verkar vi vara känsliga för eller med vad andra tjänar. Egentligen, utifrån ett folkligt perspektiv, verkar det nästan vara på det viset att ju sämre en person tjänar desto större är uppskattningen. Självklart är uppfattningen helt vansinnig. I stället är det ju på det viset att om en person tjänar gott om pengar ska skattesystemet se till att personen får eller drabbas av en hyfsad (givetvis råder delade meningar om vad som avses med just det ordet) skattesats som sedan kan komma andra ekonomiskt sämre beställda till del. Hur bra som helst, inte sant.

Med tanke på människors många gånger vanliga uppfattning blir höginkomsttagare i Sverige ofta ett ganska så lågmält släkte då det gäller att uppge korrekt inkomst. Men sedan finns undantag. För vissa grupper, exklusiva sådana må jag då säga, går det dock att tjäna hur mycket som helst utan att det väcker s.k. ont blod (alternativt översatt med avundsjuka). Till denna grupp hör egentligen tre grupper. Den första är de som vinner stora pengar genom spel. Denna grupp lyckönskas av de flesta. Det är som om tur är viktigare än arbete och annat slit. Andra gruppen består av idrottsstjärnor. Och slutligen har vi Bruce och andra inom den brokiga artistgenren. De tillhör också de privilegierades skara.

Och hur är det nu med Dig, Bruce. Hur mycket ramlade i egen ficka efter Ditt korta Sverigebesök? Eller får kanske frågan inte ens ställas.

Lämna en kommentar

Under idrott

Gipskatter

Jag är fullständigt övertygad om att under min uppväxt flödade fördomarna på ett sätt som för oss idag ter sig närmast skrämmande. Men då var det helt o.k. Vi snackade om zigenare (uttrycket romer var inte ens att tänka på), mörkfärgade personer benämndes kort och gott negrer (utan att det i just det uttrycket lades någon nedsättande värdering) och min egen pappa använde om italienare ofta uttrycket gipskatter. Min pappa hade sitt ursprung i Småland och om man där kommit i kontakt med Italienfödda personer som sålde billiga statyer (typ gipskatter) vet jag inget närmare om, men just det uttrycket tror jag att far min använde i något nedsättande bemärkelse. Varför han på det viset var lite dum mot italienska medborgare undandrar sig helt min bedömning.

Hur som helst satt jag igår närmast fastklistrad framför TV-skärmen och följde semifinal nummer 2 i detta snart avslutade europeiska mästerskapet i fotboll. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte om det italienska laget, men före matchen tror jag nog att hade jag slagit vad med någon så hade jag med största sannolikhet lagt mina pengar på tyskarna. Nu blev det ingen vadslagning för min del och tur var väl det. Det italienska laget var imponerande. De spelade högt upp i banan och kom på det sättet att störa det tyska maskineriet.

Även om det mot slutet av matchen naturligt nog blev en tysk anstormning stod italienarna som värdiga segrare. Finalen spelas på söndag och utifrån de då inblandade lagen – Italien och Spanien – vågar jag påstå att här tar Sydeuropa revansch för annars vacklande nationella ekonomier.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, idrott, Media, politik, Resor

Besvikelse

Att bli besviken är måhända inte lika illa som att bli sviken, men det är likväl ingen god känsla. Den sitter som en liten tagg i den själsliga kroppen och försvinner först när man själv plockar ut den.

Det jag nu i första hand tänker på är fotbollsmatchen igår mellan Danmark och Portugal. Jag hade – som jag själv bedömer det – förberett mig ganska så väl. Först hade jag tagit bad i havet, var därmed pigg och sedan hade jag också gjort en fruktsallad på banan, aprikoser och persikor. Om någon anser blandningen något märklig så är jag av exakt samma uppfattning. Men det här var en anrättning som mest var dikterad av kravet att äta upp något som annars snart skulle ha blivit oätligt. Hur som helst smakade det hela tämligen bra.

Redan från första början fick portugiserna ett obehagligt övertag. I normalfall är jag en tämligen lugn åskådare, men den här gången fanns en obehaglig inre oro i min kropp. Oro för att portugiserna – ett folk som jag just då inte alls gillade – skulle göra mål. Och min obehagskänsla var tydligen berättigad för plötsligt var det 2 – 0 till just Portugal. Mina mungipor drogs ned.

Men sedan tändes ett hopp då danskarna gjorde ett reduceringsmål. Och när det sedan också nickades in ett kvitteringsmål fylldes min kropp med lyckorus. Kanske danskarna skulle vinna, i vart fall få ett oavgjort resultat. Av matchen återstod inte mycket mer än 5 minuter. Men då kom den hemska kallduschen. Portugiserna sparkade in sitt tredje mål. Jag nästan svimmade.

I det läget hade jag behövt minst ett flak med Tuborg. Och jag som inte hade en endaste burk. Kanske lärdomen får bli att utan Tuborg går det skit.

Lämna en kommentar

Under Fritid, idrott

Sven på rymmen

Den här titeln känns som en uppföljare till Rasmus på luffen, men eftersom få numera lär känna till den boken så får jag väl förklara mig lite bättre. Den här veckan är en semestervecka för mig. Ledigheten brukar jag sprida ut lite, något som passar såväl mig som de övriga på arbetsplatsen (det senare är något jag enbart tror).

Riktig semesterkänsla är för mig att vara på Lyckorna. Där är jag både nära och långt borta och det samtidigt. Slå den kombinationen om Ni kan. Lägg därtill ett kort promenadavstånd till vattnet så förstår nog alla att Avkoppling med versal är något som för mig är detsamma som just det lilla huset (Lilla Skogaryd) på Lyckorna vid Flaggbergets fot.

Erika skulle hålla på med något politiskt hemma i Borås och min otålighet blev för stor. Jag rymde. Något som jag alltid gillat. Friheten blir liksom lite större just i rymningsögonblicket. När bloggen nu snart är klar ska jag ta ett snabbad. Sedan blir det att sätta på TV:n och fotboll. Eftersom jag till kropp och själ (framför allt det senare) är halvdansk blir det att hålla tummarna för di röde och di vite.

Det skulle inte alls förvåna mig om jag också öppnar en Tuborg och i min ensamhet stämmer upp den danska nationalsången. När jag är på rymmen passar jag nämligen på att leva ut ordentligt och då vet man inte riktigt var det kan sluta. Kanske med ytterligare en dansk fotbollsseger. Hoppas.

Lämna en kommentar

Under Fritid, idrott

Besviken, men inte förvånad

Inför varje stort mästerskap skruvar vi (pronomet står för en högst oprecis grupp människor) upp förväntningarna något helt enormt. Innan vi kommer på plats har vi redan tagit medaljer, i vart fall har vi nått framskjutna positioner. Och så brukar det gå som det går. Kanske inte åt helsicke, men långt ifrån någon medalj.

Samma sak gällde denna gång. Före avspark hade vi redan tagit oss vidare från gruppspelet. Den första matchen, den mot Ukraina, var enbart en kort transportsträcka fram till det som var vårt verkliga mål, nämligen det som följde efter det obligatoriska gruppspelet.

Själv trodde jag att det skulle bli svårt för Sverige att vinna inledningsmatchen. Inte för att Ukraina är någon toppnation inom fotbollskonsten, men laget hade ju för tusan hemmaarena. Hur vanligt är det inte att en match slutar med hemmaseger.

Och nu så här dagen efter – då svenskar i gemen söker förklaringar eller rättare sagt bortförklaringar – står vi där med skägget i brevlådan. Vi förlorade inledningsmatchen och inte kan jag påstå direkt att det var orättvist. Måhända var vi värda ett kvitteringsmål, men det kom nu aldrig. Upp som en sol och ned som en pannkaka är ett uttryck som kanske inte gläder, men som känns som en bra beskrivning.

Nu hoppas jag bara att vårt lag kan slappna av – det tror jag behövs. Och sedan göra vad som rimligtvis kan krävas av dem. Vi är faktiskt endast en liten nation i fotbollssammanhang, något som kanske bör betänkas då vi tar oss an länder som har betydligt fler fotbollsutövare än vad vi någonsin kommer att ha.

Lämna en kommentar

Under idrott

Sverige och EM

Snart är det dags, det som många fotbollsvänner ser fram emot, nämligen ett stort mästerskap i vilket även Sveriges blå-gula lag deltar. De mest entusiastiska (och de som har råd) är förmodligen redan på plats, men själv väljer jag den billigare och måhända slöare varianten att avnjuta det hela på avstånd.

Hur kommer det då att gå för Sverige. – Igår gavs det tillfälle att före sista programmet av Desperate housewives (en sådan långkörare och därtill oerhört populärt här hemma åtminstone hos familjens kvinnliga del) avnjuta en genrepsmatch mellan Sverige och Serbien. Som många nog redan vet så blev det svensk seger och givetvis är den sötman skön att njuta av. Men fick jag nu några indikationer på hur det kommer att gå för oss då det fr.o.m. fredag blir verklighet i Ukraina.

Nu är jag långt ifrån någon förståsigpåare, men inte blev jag särskilt imponerad. Sverige – framför allt då tempot blev lite lägre – trillade boll hur fint som helst. Emellanåt bjöds det på granna soloprestationer och därtill blev jag glad (igenkännandet) då f.d. Elfsborgsmålvakten Wiland fick komma in på plan och ställa sig mellan målstolparna. Men det var nog också allt.

Tyvärr – annars mot min egen natur – är jag nog tämligen pessimistisk då det gäller Sveriges framfart i Europamästerskapet. Egentligen tror jag inte att vi kommer vidare från gruppspelet. Givetvis beror det inte alls på att vi har ett dåligt lag, men allt är ju relativt. Och hur bra är inte alla de andra deltagande nationerna. Därtill tror jag att fördelen av hemmaplan gör att det kan bli nog så svårt att slå Ukraina. Och då ska vi inte ens prata om hur det blir med övriga i gruppen ingående länder.

Men givetvis – i likhet med de flesta andra svenskar – hoppas jag.

Lämna en kommentar

Under idrott, TV-program