Kategoriarkiv: Film

På gjensyn

är ett underbart gott norskt sätt att säga adjö. Det senare uttrycket, även om vi givetvis inte tänker på det, är att dra in Gud i det hela och det om något känns dramatiskt. Farväl gillar jag också, men det känns något ålderdomligt. Då är det lika bra att använda sig av broderfolkets sätt att ta avsked för då känns det hela liksom mer hoppingivande.

Jag har sagt det tidigare, men en upprepning är inte fel. Under 14 dagar skulle jag blogga, men det blev nästan sex och ett halvt år. Och skulle jag räkna antalet blogginlägg kan jag nog komma upp i en 5 – 6 000. Inte klokt vad produktiv jag varit, även om det hela tagit nästan ingen tid alls.

Nu är det dock läge att sluta, åtminstone som Bt-bloggare. Jag tror – vet det ännu inte riktigt – att det känns bra. Framför allt om det blir på det viset att andra krafter tar vid. Och då menar jag i första hand unga människor. Vi kan nämligen inte bara snacka om att stötta unga människor. Det är också hög tid att vi i praktisk handling visar att vi menar vad vi så gladeligen uttrycker i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

I morgon bär det iväg till Norrköping för vidare filminspelning. Under adressen föredrag.se ska det produceras filmer för företag och där har jag fått förmånen att vara med tillsammans med betydligt mer namnkända personer. Det ska bli riktigt kul och inte minst spännande. Dessutom har jag snart s.k. deadline för den sjunde upplagan av min Norstedts Juridiska Ordbok.

Om det sedan för egen del blir en bloggfortsättning på martinger.wordpress.com återstår att se. Men nog vågar jag avsluta med På gjensyn.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Film, Fritid, Media

Både bröllop och filminspelning

Klockan är bara barnet. När jag just knackat ner de fyra föregående orden så undrar jag hur många som alltjämt förstår uttrycket. Och det enda säkra jag därvid kan påstå är att än färre använder sig av uttrycket. Samtidigt hyser jag en liten morgontidig undran i mitt huvud – hur går det med vårt språk när så många beprövade uttryck försvinner. De som jag bedömer som så väsentliga för att vi människor ska känna oss tillfreds med oss själva och med andra. Kommunikation är nog det som egentligen gör oss till människor.

Men vad ska jag bry mig egentligen. För på något vis finns det i oss människor en möjlighet till fantastisk anpassning. Och därvidlag är vi en produkt av övriga naturen. Tänk så illa vi under hundratals år har behandlat just den omgivande naturen, men ändå lyckas den överleva genom att anpassa sig till nya förhållanden. Tyvärr kan sak samma sägas om det som vi fruktar. Hur ofta hör vi inte om resistenta bakterier där de små otäckingarna på något mirakulöst sätt lyckas överleva våra idoga försök att utrota dem.

Själv kan jag konstatera att min tid som Bt-bloggare går mot sitt slut. Någon på jobbet undrade hur det kändes att framdeles inte producera två-tre bloggar om dagen, ett pensum som för mig varit det vanliga. Mitt svar blev att det kändes egentligen ingenting. Och med det sanningsenliga svaret kan jag konstatera att någon bloggmissbrukare blev jag aldrig.

Kanske det också kan bero på att det hela tiden funnits andra aktiviteter som upptagit min tid. Och till helgen kan jag se att schemat innehåller bl.a. trevliga tre vigslar på Stadshuset och därefter blir det ny filminspelning i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Film, Fritid, språk

Det kan bara inte vara sant

Det började med några karikatyrteckningar införda i bl.a. den danska tidningen Jyllandsposten. Sedan dök Lars Vilks upp på scenen Och nu har det tydligen på nätet lagts ut en medioker film som framställer Mohamed på ett minst sagt nedsättande vis. Sedan går flera månader i tystnad för att avlösas av ett dj…la liv i många länder som går under beteckningen arabstater. Människor protesterar högljutt, protester som övergår i kravaller där människor tyvärr även får sätta livet till.

Vad är det egentligen frågan om. Är nog en frågeställning som många av oss i Västvärlden ställer varandra och inte minst oss själva. Kan det som vi ser som ganska lite bli så mycket om man bekänner sig till världsreligionen Islam eller är det något annat.

Jag för egen del – med betoning på att jag är föga insatt i religiösa spörsmål – vägrar tro att enbart karikatyrteckningar och/eller en film kan sätta så starka känslor i gungning. Det måste finnas något annat i bakgrunden. Och då undrar man givetvis – vad.

Nog går det att se stora skillnader mellan å ena sidan Västerlandet och å andra sidan Arabvärlden. Det är långt ifrån något nytt. Men det hat som tydligen bubblar upp riktar sig helt klart mot U.S.A. och andra stater i Västvärlden klarar sig undan ganska så bra förutsatt att landet inte är nära lierat med just Amerika.

Och ser vi på den nuvarande världskartan så kan vi nog snabbt lägga märke till att på många ställen – från Irak till Afghanistan – finns talrika exempel på amerikansk närvaro. Länderna, som många gånger drivs av starka nationella känslor, eller rättare sagt deras folk kanske känner sig förtryckta, nedvärderade av västerlänningar. Och då kan den kanaliserade sårade självkänslan lätt leda till det som vi tvingas bevittna. Så vill jag hellre se på det hela för att för egen del kunna förstå vad som pågår.

Lämna en kommentar

Under Film, Media, politik

Jag försöker förstå,

men jag har ändå dj…ligt svårt att begripa. Helt nyligen hände något obehagligt i Libyen, det land varifrån vi numera nästan hör ett dyft. Ett tag – under själva maktskiftet – fanns nyhetsrapportering i stort sett varje timme, men efter att dramatiken lagt sig har tystnaden lägrat sig över det till ytan stora nordafrikanska ökenlandet.

Nu har dock något inträffat. Och då amerikanska intressen är inblandade blir det snabbt fokus på det som under lång tid varit nästan helt glömt. Sorgligt nog har amerikanska medborgare på ett konsulat blivit dödade. Anledningen, allt enligt rapporteringen, är att en annan amerikansk medborgare gjort en film om profeten Mohammed, en film som ger en föga smickrande bild av den för Islam så betydelsefulle religiöse gestalten.

Att människor blir upprörde då deras tro angrips är kanske inte så märkligt. Så har varit fallet genom hela historien och då räknar jag till historien inte bara den Västerländska. Men visst har vi i vårt sekulariserade samhälle ytterst svårt att förstå människors ilska och närmast raseri inför en filmvisning.

Varför blir känslorna så mäktigt upprörda. Det är ju för tusan enbart en film. Visst kan scener te sig osmakliga – allt beroende på den egna smaken – men att därifrån övergå till våldshandlingar av detta slag är för mig totalt obegripligt. Och då har jag ändå ansträngt mig.

Är det detta som symboliserar någon kulturell barriär. Eller är det kanske mer en tidsfråga (en gång var ju även vi i Sverige högst hårda med straffbud mot antireligiösa yttringar) än en rumslig sådan. Ja, jag vet faktiskt inte. Jag har så svårt att förstå.

Lämna en kommentar

Under Brott, Film, Media, politik, Traditioner

11 + 11 = 22

Ser rubriken måhända lite märklig ut. För mig själv som sitter inne med svaret på denna rebusliknande övning är den närmast skrämmande, men å andra sidan kan det ju vara trösterikt att veta att världen är fylld med tillfälligheter. Så även denna gång, givetvis.

Igår var det den 11 september. Inte för att det kom att uppmärksammas särskilt mycket, men å andra sidan har det ju också gått 11 år sedan världen förändrades, åtminstone utifrån ett amerikanskt perspektiv. Själv minns jag att Erika och jag befann oss i en affär i vilken det fanns ett direktsänt TV-reportage om de två flygplanen som rammade tvillingtornen i New York. I likhet med många andra fattade vi inte om det hela var verklighet eller ytterligare en filmprodukt från självaste Hollywood. Snart fick vi dock erfara den enorma tragiken som sedan kom att utgöra avstampet för den politiska brännmärkningen av terrorism.

I Sverige har vi också själva drabbats av en stor katastrof den 11 september. Det var ju nämligen på det viset att dåvarande utrikesministerna Anna Lindh dagen innan blev angripen av en minst sagt förvirrad ung knivman. Ledsamt nog (orden känns på intet sätt tillräckligt stora för att beskriva den landssorg som följde) fick dådet som konsekvens att Annas liv inte gick att rädda och den 11 september hade skapat ytterligare ett nationellt trauma.

Och som om inte allt detta skulle vara nog. För dryga året sedan, nämligen den 22 juli 2011, tvingades många norrmän uppleva den massaker som kom att utspela sig såväl i Oslo som inte minst på Utöija. Massor av människor, däribland flertalet unga, föll meningslöst offer för en galnings verk.

Ja, de här siffertalen som återfinns i rubriken bör vi nog snarast lägga bakom oss. Om det går.

Lämna en kommentar

Under Film, politik, TV-program

Från The Artist till Dallas

och det på en och samma kväll. Blir det bara inte för mycket och lägg därtill de tvära kasten i s.k. kulturyttringar.

Min favoritbio alla gånger är Röda kvarn i Borås. Enbart lokalen och dess jugendinteriör gör mig redan från början och därtill vid varje besök på väldigt gott humör. Och det om något känns som en lämplig filmbörjan. Igår visades en omskriven och prisbelönt film med namn enligt rubriken. Många människor – till skillnad från den gången då vi var tre i hela den mäktiga salongen – hade sökt sig dit och det kändes ju också bra eftersom mängden besökare på intet sätt inkräktade på det egna utrymmet för att något sträcka ut kroppen i de traditionellt plyschklädda fåtöljerna.

Filmen, för ovanlighetens skull i svart-vitt, handlade om det som för många oss kan vara svårt, nämligen övergångsskeden. Det som återspeglades var en stumfilmsstjärnas kamp, såväl professionellt som privat, då ljudet blev en del av den moderna filmen. Jag tror att jag gillade filmen och jag vet att jag gillade mycket den väldresserade hund som deltog i den. Hundens sätt att låtsasdö kan bara inte beskrivas, varför jag avstår och rekommenderar i stället andra att bilda sig en egen uppfattning.

Väl hemkomna körde Dallas igång. Men vad fan? Det kändes långt ifrån fräscht och då tänker jag inte på att många av gubbarna och gummorna från förr hade åldrats något helt förskräckligt. Kanske inget konstigt med det, men varför inte vila efter en tidigare succé och på det sättet lite privat få njuta sitt otium. Dallas i nytappning får ingen stjärna, ej heller någon geting.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Film, Media, TV-program

Klart för tagning

Egentligen skulle jag vara i filmstudion vid pass kl 16, men vi hade körmässigt så effektiva att jag väl i Norrköping hade ungefär en timme till godo i jämförelse med utsatt tid. Erika och jag orienterade oss i det shoppingområde (hur fint som helst och vrålstort) i vilket filmstudion var placerade tillsammans med Friskis och Svettis.

Turligt nog kunde jag börja filminspelningen nästan per omgående. Det hela ägde rum i ett ganska så stort rum med draperier både åt höger och vänster. Många i en motsvarande situation brukar kånka med sig en hel del teknikprylar och manuspapper, men själv har jag aldrig med mig mer än några tuschpennor med vars hjälp jag kan rita en och annan fånig men förhoppningsvis illustrativ gubbe på en whiteboard.

Ibland har vi nog i filmsammanhang sett någon konstig manick med vars hjälp man slår ned en bom mot en griffeltavla, varpå någon utropar filmtagning. Och en sådan fanns även i denna lokal. Jag kände suget och som ett måste att slå ihop tingesten för att på det viset förvissa mig själv om att nu var det tagning.

Jag stod sedan där med två kameror i mitt ansikte. Försökte hänga lite, men inte alltför mycket, på ett ditsatt tämligen högt runt bord. Sedan vandrade jag mellan bordet och tavlan där den ena gubben efter den andra fick utföra sin juridiska dans dirigerad av min skånska dialekt. Det gick nog bra för det blev aldrig tal om någon omtagning.

Och vad ska nu allt detta leda till. Jag vet inte riktigt. Vi är ett stort gäng föreläsare inom minst lika ämnesområden som gör det jag då just gjort. Sedan ska den för mig okända tekniken ta vid och förse hugade spekulanter med det som vi har åstadkommit. Det hela är tänkt att på allvar komma igång fr.o.m. nästa år.

Ibland är livet hur spännande som helst, såsom nu i en filmstudio i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Film, Fritid, Media

Servitrisen i Skänninge

Och så var vi på gång, Erika och jag. Skönt att ha härligt sällskap på väg till min första filminspelning som var planerad till klockan 16, fredag eftermiddag. Bara det att hitta lokalen kan ju vara en uppgift som kräver två pigga och alerta människor för att lyckas.

Vi kom iväg i god tid, något som också kändes hur rätt som helst. Vädret var givetvis bra där jag vågar skriva ”givetvis” med tanke på hur vädret varit min snart gångna (snyft-snyft) semestervecka. När vi passerade Gränna – vyn över Vättern och Visingsö är närmast obetalbar – började det dra lite i mattarmen och vi bestämde oss för att snart stanna för den svenska dagens lunch.

E 4:an byttes till en betydligt mindre och behagligare rutt som ledde oss till för oss helt obekanta Väderstad. Mitt på åkrarna i fagra Östergötland fanns detta lilla samhälle som förvånade oss enormt då det utanför ett värdshus fanns mängder av människor. Jag har nästan aldrig sett så mycket folk i anslutning till en restaurang och att detta skulle hända just i Väderstad. Vi tog till oss budskapet och lämnade samhället bakom oss.

Längtan efter mat gjorde sig åter påmind och vi bestämde oss för Skänninge, en ort vars pampiga kyrka (katedrallik) vi tidigare besökt. Parkerade bilen i anslutning till kyrkan och styrde stegen mot det, som det skulle visa sig, nyrenoverade Skänninge Stadshotell. En helt underbar och magnifik byggnad. Vi satte oss på stenaltanen med utsikt över det fyrkantiga torget. Intill oss satt två män som gjorde något jag själv inte fått uppleva på 20-30 år, nämligen att de till lunch på restaurang beställde var sin snaps.

Salladsbordet var suveränt med inkluderande räksallad och sedan goda kotletter med krämig potatisgratäng. Servitrisen snackade trevligt och var vänligheten själv varför hon som person förhöjde besöksvärdet ytterligare. Och när hon sedan förtäljde att hon på fredagskvällen skulle gå på dans kände jag mig förflyttad till en tid och en plats som egentligen inte finns. När sedan hela kalaset för vår del kostade enbart 150 kr kunde jag med tillfredsställelse utropa – McDonald´s släng dig i väggen. Åk hem till U.S.A. för vi har det betydligt bättre utan hamburgerier men med smakupplevelsen på Stadshotellets altan i Skänninge.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Film, Fritid, Matvanor, Resor

Idag ska jag filma på riktigt

Om vi sitter och tittar på en fotbollsmatch blir vi vanligtvis sura, kanske upprörda om motståndarlaget filmar till sig olika favörer såsom t.ex. frisparkar. Filmning i det sammanhanget ses som osportsligt eftersom den filmande låtsas något som inte har med verkligheten att göra och som ändå ger honom och laget fördelar. Men sedan kan vi ju också se film som något enbart positivt, ren förströelse.

För cirka två veckor sedan ungefär ringde mig en trevlig man. Med trevlig avser jag att han lät entusiastisk och glad i största allmänhet. Mig veterligen har vi tidigare inte pratats vid och om jag inte helt missförstått samtalet hade han och/eller vänner till honom haft mig som föreläsare någon gång i början av ett årtal som jag givetvis redan glömt. Han talade sig varm för sin produkt, nämligen en cinematografisk sammanställning av personer och deras budskap. I mitt fall skulle det väl då vara att på ett någorlunda lättsamt vis tala om juridiska regler. Allt detta sedan för spridning mot betalning.

Det hela skulle gå till på det viset att jag skulle komma till Norrköping för där har företaget en filmstudio. Det låter något. Min fru undrade om det hela var seriöst och vad skulle jag svara på en sådan kritisk undran. Några dagar senare kom ett kolorerat utskick med både instruktioner och orienteringskarta. Sanningen att säga förstår jag inte riktigt upplägget, men eftersom jag ändå har semester och vi har goda vänner (Lena och Anders) i Norrköping så bör ju staden vara värt ett besök. Snacka brukar jag ju kunna. Om jag sedan också ska börja min verkliga filmkarriär i Peking får väl framtiden utvisa. Viss spänning känner jag i kroppen inför vad komma ska. Fortsättning lär följa.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Film, Fritid, Media, Resor

En pigg hundraåring

Vissa fenomen är mer eller mindre obegripliga, i vart fall för mig. Hur kan det t.ex. komma sig att så många vill fira och återuppleva den enorma mänskliga tragedin som Titanics undergång måste ha inneburit för direkt och indirekt berörda. Visst kan jag förstå – även om det inte är särskilt tilltalande – att människor försöker göra sig pengar på andras olyckor (mänsklig egoism kan som sagt ta olika former med enbart den mänskliga fantasin som begränsning), men sedan finns också en massa personer som verkar vilja återuppleva olyckan, men med ett för dem lyckligt slut.

Det jag då i första hand tänker på är människor som är villiga att betala hundratusentals kronor (även om de hisnande beloppen för de aktuella personerna är s.k. nålpengar) för att nu och just nu göra om den tragiska resan. För just nu har vi den kommande hundraårsnatten då Titanic så sorgligt sjönk till djupet (världens dåvarande största och osänkbara skepp).

Ja, visst är vi väl märkliga som människor. Att frivilligt och därtill betala pengar för att få erfara andra människors ångestfyllda sista timmar. Som jag ser det måste något vara riktigt fel.

Lämna en kommentar

Under böcker, Film, Fritid, Resor