Kategoriarkiv: Familjeliv

Ungdomsproblem

Ordet problem är egentligen enbart tråkigt. Och i den sammansättningen som finns i rubriken är det dessutom i vart fall tvetydigt. Vanligtvis förstås nog med ordet – eftersom de vuxna genom historien ständigt har dikterat agendan och därmed vad som gäller – vuxnas problem med människor som är yngre än dem själva, men självfallet kan ordet även ge uttryck för unga människors problem och svårigheter med och i vuxenvärlden.

Att jag kom på att skriva något om detta – allt medan det aldrig upphörande regnet fortsätter att strila ned från den himmel som igår lyckligtvis gav oss en liten känsla av att det ändå bakom alla molnen finns en sol – beror nog mest på att våra eventuella vuxenproblem med ungdomar kan te sig oerhört olika och att vi kanske bör ha det i åtanke när vi snabbt göra våra tyvärr ofta kategoriska uttalanden om unga personers tillkortakommanden med att leva upp till den standard som sätts av oss samhällsbärare. Och sedan kan problemen vara av högst varierande art där det viktigaste kanske är att se det relativa i våra liv.

Alltid är det ju bra att ta sig själv som det taffliga exemplet som man vanligtvis är. Jag kan t.ex. reta mig på att Linnea inte drar bort gardinerna från sitt ena rumsfönster och därtill kan jag tämligen ofta kommentera varför den siste användaren (vanligtvis Linnea eller Alfred) inte återplacerat i ugnen skyddskåpan över maten som vanligtvis kommer till användning i mikron. I stället får jag göra det.

Ja, där har ni mina problem med ungdomar. Allt medan det samtidigt finns vuxna som oroar sig för att deras ungdomar missbrukar än det ena än det andra. Eller kanske överhuvud aldrig mer kommer hem efter att ha fallit offer för en krypskytts kulor i en stad i Syrien.

Måhända stämmer det hela till eftertanke. Det borde i vart fall göra det.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Barn, Brott, Familjeliv, politik

Illern som försvann

Kanske det inte var en iller. Eventuellt var det en mård. Ja, som alla förstår är jag föga bevandrad i det rike som befolkas av olika gnagare. Men i detta fallet saknar det betydelse för djuret ifråga är sedan länge dött och finns numera enbart i uppstoppad variant.

Så här var det. Vid ännu ett besök i den angenäma lilla Dalsjöforsantikaffären – knökafull av grejor som egentligen vanligtvis är onödiga, men som samtidigt är fulla med själ – lägger jag märke till några uppstoppade djur. Går de att sälja undrade jag, men fick då uppgiften från Claes – affärens innehavare – att uppstoppade djur har gått en ny vår till mötes. I klartext betyder det att människor är hugade spekulanter på det uppstoppade, allt från fåglar till våra fyrbenta vänner.

Jag tittar på några rävar. Även tidigare har jag lagt märke till dem, men prislappen avskräcker mig. Sak samma gäller en uppstoppad uggla som sitter uppflugen på en gren.

Längre in i affären lägger jag märke till en iller (eller vad det nu kan vara). Jag tycker att djuret är helt o.k., men anordningen på vilket det är fäst ser märklig ut. Jag lämnar sedan affären, denna gång utan inköp.

I söndags för snart en vecka sedan var Erika och jag på fest. En femtioårsfirande Mats hade bjudit in oss till La Copita, en trevligt avslappnad restaurang i centrala Borås. Mats hade avböjt presenter, men fick ändå några. Plötsligt rev han av presentpappret på en stor låda och från boxen drog han fram en uppstoppad iller eller vad det nu var för djur. Den såg ju ut som djuret i antikaffären, men kunde det verkligen vara detsamma.

Och när jag sedan för några dagar sedan skulle hämta gryta grotesca – se annat blogginlägg – från förutnämnda antikaffär så kunde jag bara inte låta bli att fråga Claes om illerns öde. Jo, mycket riktigt. Den hade köpts av en person som skulle ge bort den till en gode vän som skulle fylla 50 år.

Världen är bra liten går det snabbt att konstatera. Men skönt är också att illern har fått ett nytt hem och förmodat trevligt sällskap i form av Mats och en som han sedan tidigare hade uppstoppad räv.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Fritid, Husdjur

Gryta grotesca

Ibland vet jag egentligen varför vi som människor köper vissa saker. Och då talar jag inte om livets nödtorft utom om det som brukar kallas att sätta guldkant på livets tillvaro.

Och min okunskap sluter inte där. När jag igår stod ute i Antikaffären i Dalsjöfors och snackade med innehavaren Claes så kom vi bl.a. in på det här med tycke och smak. Jag gick omkring där i affären och njöt. Det är som om jag i allmänhet gillar gamla grejor. Kan det ha med den egna åldern att göra. Förmodligen inte eftersom jag har en klar tendens att gilla också mycket nya grejor.

Men när jag ibland får frågan om jag tycker om vissa saker så förhåller det sig ibland på det viset att jag inte alls gillar den aktuella prylen. Och jag kan omöjligen förklara det hela. Ibland kan det vara kulturellt betingat, men så kan det knappast förhålla sig med grunkor i Dalsjöfors. Ändå finns där prylar som jag absolut inte skulle köpa, ibland inte ens vilja ha. Och min känsla går ta mig fan inte att reda ut.

Hur som helst kom jag hem med en jättekoppargryta. Jag vet inte hur många kilo den kan tänkas väga, men en kvalificerad gissning bör placera den i viktklassen 20-30 kilo. Enligt säljaren hade den en gång använts i restaurangen på det forna Stadshotellet i Borås. Den ville jag absolut ha och självklart har jag ingen som helst förklaring till detta mitt plötsliga habegär.

I köket hemma på Bredgatan hänger nu gryta grotesca.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Shopping

X-factor

Ibland är det oerhört skönt att göra ingenting. Och med ingenting jämställer jag att slötitta på TV. Vissa program är hur bra lämpade som helst för att bara sjunka ned i en bekväm fåtölj, kanske t.o.m. med en filt över nedre delen av kroppen.

Där satt jag alltså och tittade på X factor, ett program som åtminstone för mig närmast är identiskt med Idol. Och det har ju knappast någon betydelse för är det något som TV-ledningen är bra på så är det – förmodligen av budgetskäl – att upprepa sig.

Här får alltså unga – någon enstaka deltagare hade dock faktiskt passerat såväl 30 som 40 år – artister en möjlighet att verkligen bli någon eller några. Med några få undantag så kunde jag snabbt konstatera att idag har vi otroligt många duktiga otroligt unga människor. Varifrån kommer alla egentligen ?

Ett litet streck i räkningen var dock den utslagsomgång som gick ut på att löst och tillfälligt sammansatta grupper plötsligt fick något att framföra tillsammans. Hur i all sin dar skulle juryn i en sådan situation kunna skilja de s.k. agnarna från vetet. Vissa fick stiga fram, något som ibland betydde att de fick ge sig iväg från tävlingen. I nästa omgång var det precis tvärtom.

Det spreds lite av en oluststämning – så uppfattade jag det – bland deltagarna. Vissa kände sig helt enkelt orättvist bedömda. Och inte blev det bättre då juryn fick kalla in några redan utslagna grupper eftersom det visade sig att det fortsättningsvis fanns för få grupper kvar i tävlingen.

Ja, det här med att döma, bedöma och logistik är något som inte alltid är särskilt enkelt.

Lämna en kommentar

Under Barn, Familjeliv, Fritid, TV-program

Lagen och folket i otakt

Kan det verkligen bli på det viset som jag påstår i rubriken. Det borde ju inte bli så eftersom riksdagen/parlamentet eller vad nu folkförsamlingen råkar kallas är den av folket valda sammanslutningen som å folkets vägnar ska bestämma de lagar och andra författningar som synes nödvändiga i ett demokratiskt sinnat samhälle. Men ändå verkar det finnas en diskrepans med vad människor i allmänhet tycker och det som sägs av olika företrädare för Migrationsverket.

Nu kan man kanske tycka att det är tjänstemännens fel på Migrationsverket. Intervjuerna sker ju med dem och reportrar vill ju mer än gärna i skottgluggen ha dem som kan lastas för beslut som fattas.

Men riktigt så ser jag inte på det hela. Tjänstemännen på verket är säkerligen fullt demokratiska i såväl syn- som handlingssätt. De följer de lagar som finns och säkerligen också lagstiftarens intentioner om nu dessa inte kommer till klart uttryck i den text som var och en av oss själva kan läsa. Även andra rättskällor tar de hänsyn till. Men ändå får de klä skott för människors missnöje med den politik som har med andra nationer att göra.

Ibland gäller frågan människor som ska komma hit. Och då blir ett ramaskri över immigrationen. Att Sverige är rent för liberalt vad gäller att ta emot människor från andra nationer och/eller kontinenter. Den senaste tiden har det i stället varit liv om människor som tvingas ut ur landet och det även om de råkar vara riktigt små alternativt sjuka med kanske bestående funktionsnedsättningar.

Men eftersom jag inte vill skylla på tjänstemännen – de kan inte rå för vilka bestämmelser som vi har här i landet – så får jag nog konstatera att lagen och vad folk i gemen tycker synes vara i otakt med varandra. Det är allvarligt och bör snarast och i görligaste mån rättas till. Allt annat är negativt och på gränsen till samhällsfarligt.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Barn, Familjeliv, Juridik, politik

Från ilska till snällhet

Alltjämt kan jag dra mig till minnes då mina föräldrar – framför allt min mor – uttryckte sig ungefär så här. ”Sven-Åke (hon vägrade att benämna mig Sven) måste vara sjuk för han är så snäll”. Självklart kan ett uttalande av denna innebörd sägas med en god portion humor, men i min mors fall var det blodigt allvar. Jag vet inte om jag från hennes uttalande vågar dra ett motsatsslut med den innebörden att då jag är frisk så är jag allt annat än snäll.

Hur som helst är verkligheten idag förmodligen annorlunda. Men kanske inte. Den gångna veckan har jag varit hes och förkyld. Hesheten skrämmer mig mest eftersom jag då inte till fullo kan använda mina röstresurser. Till undvikande av den skrämmande hesheten häller jag i mig stora mängder bisolvon. Ibland använder jag medicinen även som tabletter och Erika är totalt övertygad om att jag är bisolvonmissbrukare.

Men tydligen har jag denna gång inte straffats tillräckligt. För när allt verkade vända – min röst återkom – har jag åter börjat känna mig risig. Nu är det tydligen halsen som ska dj…as med mig. Och som Ni ser av mitt ordval så blir jag alltid lite ilsk då jag håller på att bli sjuk. Kanske oron tar sig det uttrycket i mitt högst personliga fall.

Alltså som en självanalys vågar jag nog påstå att ilska får ses som ett förstadium till ”sjukdom”, men när sedan det hela bryter ut blir jag from som ett lamm. Är det måhända detta som kan kallas för självkännedom.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Hälsa

Leif och Mats

Ska detta bli en helsvensk blogg. Kan ju så tänkas med beaktande av rubrikens högst svenskklingande förnamn. Kanske är namnen inte längst upp på årets lista för populära namn, men då jag var i småskoleåldern fanns desto fler som bar namn såsom Anders, Göran, Leif och Mats.

Att det inledningsvis blir några rader om Leif har nog mest att göra med att jag idag på morgonen avslutade den åtminstone för mig tämligen tjocka boken av och om om kriminologen Leif G.W. Perssons uppväxt och senare liv. Det här ska på intet sätt bli en bokrecension, men visst gjorde boken intryck på mig. Leif verkar uppriktig och väjer inte för sådant som är självutlämnande och som ibland kan te sig svårt för andra att acceptera. Till det sistnämnda hör hans icke förlåtande attityd till sin egen mor. Det måste vara tungt för en vuxen Leif att gå omkring med dylika känslor.

Betydligt roligare är det att idag skriva om Mats. Han är en man som idag ska firas som nybliven femtioåring. Mats har bjudit in både mig och Erika till sin födelsedag som nu på eftermiddagen ska firas på en av stadens restauranger. Även om Mats, nästan lite högtidligt, sa att han skulle bli väldigt glad om vi kom så blev jag nog minst lika glad som Mats att han bjöd in oss.

För jättemånga år sedan var Mats en av mina genom åren många juridikstudenter. Men till skillnad från de flesta andra har Mats och jag fortsatt att ha kontakt. Alls inte särskilt ofta, men då andan fallit på har vi tagit en gemensam lunch i Göteborg. Vi har då kunnat tala om allt, varvid jag vill betona ALLT. Och hur vanligt är det när tiden är begränsad till en dagens lunch.

Det är skönt med avslappnad vänskap. Och en sådan hyser Mats och jag. Det ska bli väldigt kul att träffas och den här bloggen får nog ses mest som en stort GRATTIS till Dig, Mats på den dagen, 50 år, som på något sätt markerar. Vad exakt vet jag inte, men det kanske Du vet, Mats.

Lämna en kommentar

Under Familjeliv, Fritid, Traditioner