Kategoriarkiv: Bröllop

Både bröllop och filminspelning

Klockan är bara barnet. När jag just knackat ner de fyra föregående orden så undrar jag hur många som alltjämt förstår uttrycket. Och det enda säkra jag därvid kan påstå är att än färre använder sig av uttrycket. Samtidigt hyser jag en liten morgontidig undran i mitt huvud – hur går det med vårt språk när så många beprövade uttryck försvinner. De som jag bedömer som så väsentliga för att vi människor ska känna oss tillfreds med oss själva och med andra. Kommunikation är nog det som egentligen gör oss till människor.

Men vad ska jag bry mig egentligen. För på något vis finns det i oss människor en möjlighet till fantastisk anpassning. Och därvidlag är vi en produkt av övriga naturen. Tänk så illa vi under hundratals år har behandlat just den omgivande naturen, men ändå lyckas den överleva genom att anpassa sig till nya förhållanden. Tyvärr kan sak samma sägas om det som vi fruktar. Hur ofta hör vi inte om resistenta bakterier där de små otäckingarna på något mirakulöst sätt lyckas överleva våra idoga försök att utrota dem.

Själv kan jag konstatera att min tid som Bt-bloggare går mot sitt slut. Någon på jobbet undrade hur det kändes att framdeles inte producera två-tre bloggar om dagen, ett pensum som för mig varit det vanliga. Mitt svar blev att det kändes egentligen ingenting. Och med det sanningsenliga svaret kan jag konstatera att någon bloggmissbrukare blev jag aldrig.

Kanske det också kan bero på att det hela tiden funnits andra aktiviteter som upptagit min tid. Och till helgen kan jag se att schemat innehåller bl.a. trevliga tre vigslar på Stadshuset och därefter blir det ny filminspelning i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Film, Fritid, språk

Bröllopsdag, Födelsedag, allt på en gång

Hela den här dagen bör uttryckas med ett enda, men väldigt stort ord, nämligen GRATTIS.

Jag säger grattis till mina två arbetskamrater (båda kvinnor) som därtill arbetar på samma avdelning (Göteborgs tingsrätt har fyra dömande avdelningar) som jag. De fyller år idag, precis lika ojämnt som jag, men givetvis betydligt färre år.

Sedan säger jag grattis till Erika för jag tror nog att hon tycker det är ganska så bra att vara gift med mig och det har hon idag varit i elva (11) år, som alls inte varit långa utan kanske lite väl korta.

Och sist men inte minst – ett stort grattis till mig själv och den fanfaren är av kraftig karaktär. För det är nämligen inte bara så att jag själv har födelsedag idag utan det är också min/vår bröllopsdag.

Kanske undrar då människor hur detta ska firas. Ja, jag började lite smått redan igår med att bära in blommor från Kungliga hovleverantören Wedbergs. Alltid lika underbara blommor från den affären. Och ikväll blir det gäster som kommer för att dela några timmars gemenskap.

I morgon är några av oss på Lyckorna och där ansluter Julia som redan haft sin födelsedag för ungefär 10 dagar sedan. Då ska det ätas kräftor så det står härligan till. En god, glad och färgrik tradition.

Och slutligen har jag snackat med samtliga vädergudar som lovat att hela helgen ställa upp med sitt bästa av väder. Så visst har jag förberett mig.

Samt avslutningsvis en liten randanmärkning. Stort tack till Dig Gunvie som framförde en födelsehälsning. Du var bland de allra snabbaste.

Lämna en kommentar

Under Bröllop, Familjeliv, Fritid, Kärlek, Väder

Fyra bröllop och en modevisning

Rubriken får väl ses som en medveten travestering på den med bl.a. Hugh Grant på skådespelarlistan välkända filmen med samma antal bröllop men med en begravning i stället för en betydligt angenämare modevisning. Ja, så kunde septembers första lördag sammanfattas.

De tre första vigslarna gick tämligen fort. Ni som önskar en lång vigselceremoni ska nog inte välja ett borgerligt bröllop och framför allt inte på plats i ett Stadshus eller Rådhus. Å andra sidan – Ni som vill ha det ha snabbt ska absolut välja nämnda alternativ. Trippelvigslarna i Stadshuset tog nog inte mer än en halvtimme sammanlagt, men så finns ju också trevlig personal till mitt förfogande. Allt är väl förberett.

Men sedan blev det ett jättestiligt bröllop vid Sundholmen. Miljön är den bästa tänkbara och då även vädergudarna är på sitt bästa humör blir kombination en fantastisk början på något som blev ännu bättre. Röda mattan var utrullad på gräsmattan, ett stort partytält var uppsatt intill den gamla herrgårdsbyggnaden, musiken med driftkunnig person var där, en underbart känslosam sångerska samt inte minst det vackert eleganta brudparet. Även jag fick vara med på ett hörn och det är jag glad för. Skönhet uppskattar jag alltid.

Och som om detta inte skulle vara nog för en dag i mitt liv. På kvällen hade Erika önskat mitt sällskap vid Textilmuseets avflyttningsfest. Och jag är – så här i efterhand – hur glad som helst att jag valde att följa med. Hela tillställningen var hur lyckad som helst med en formidabel  historisk modevisning. Och det bjöds inte bara på kläder och historia. Ackompanjerade gjorde duktiga dansare där steppen på något sätt alltid gör mig på gott humör.

Som avslutning en härlig buffé tillsammans med minst lika härliga människor av vilka många bar för mig kända ansikten.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Familjeliv, Fritid, Kärlek

Bröllopsgäst med bruten tå

Allt kan hända brukar jag ibland höra som ett allmänt slitet uttryck. Och det händer nog också att jag själv använder mig av det. Men att det verkligen också kunde återspegla verkligheten blev jag nog riktigt varse först igår på morgonen. Jag skulle gå till köket. Klockan var runt anständiga halv nio på en lördag. Jag kände mig både utsövd och pigg. Inget oväntat borde hända, men eftersom tydligen allt kan hända så kom jag – av helt oförklarlig anledning – att missa antingen dörrposten eller den slitna golvtröskeln. Och vips var olyckan där. Min lilltå fick en smäll som gjorde så dj….a ont att jag trodde att jag skulle se stjärnor. Men det blev tyvärr inga stjärnor utan enbart tilltagande smärta.

Vid halv två åkte vi (Erika, Linnea och jag – Alfred var tvungen att arbeta) till Henriettas och Roberts stundande kyrkbröllop i Sävedalen. Det gick hur bra som helst att hitta – bortsett från en avslutande liten trivial felkörning – och det utan GPS. Bröllopet var enastående och ett bestående minne för alla församlade, men så hade också Maj, Erikas och Henriettas mamma, gjort en kämpainsats med både blomsterarrangemang och enormt god mat. Självklart hade även pappa Björn bidragit på sitt sätt.

Sittande ned i kyrkbänken var min tåsmärta överkomlig. Men när vi sedan skulle ta oss därifrån insåg jag att min kropp hade stympats. Jag hade kvar enbart nio tår; den tionde var ett minne blott. Efter några högst förnöjsamma timmar – jag försökte förtränga tåsmärtan – och efter att ha gett brudparet de bästa av välgångsönskningar återvände vi till Knallemetropolen. Och då jag tog av mig ena skon kunde jag snabbt konstatera – jag tror att Linnea var smått imponerad av färgen – att om jag en gång har haft en blå stortå så är det betydligt mer iögonfallande med en blåsvart bruten lilltå. Jag sammanfattar smärtan med två ord – Fy fan.

Lämna en kommentar

Under Barn, Bröllop, Familjeliv, Fritid, Kärlek

Eget bröllop

Den senaste tiden har jag haft fler vigslar än brukligt. Sällan har det gått mer än 14 dagar mellan dessa alltid angenäma evenemang. Sedan kan det också hända att vigslarna kommer så att säga klumpvis, dvs några stycken på en och samma dag. Detta är det vanliga då den borgerliga akten sker i Stadshusets lokal, men jag är ofta på annan plast. Det senare tycker jag är bra för även om Stadshusets lokal är lite lätt pampig så blir den i motsvarande mån stel. Utan att överdriva alltför mycket så skulle vigselrummet också kunna vara lämpligt utrymme för en borgerlig begravning och den associationen gör det hela lite märkligt.

Hur som helst är det nu – faktiskt idag – dags för eget bröllop. Senaste gången det skedde var här på Bredgatan för nästan elva år sedan. Då gifte vi oss Erika och jag. Så när jag skriver eget bröllop så avses därmed att jag får vara del av andras bröllop, denna gång inte som vigselförrättare utan som ärad gäst och deltagare. Det ska bli både skönt och avkopplande. Därtill ska det bli kyrkbröllop, varför högtidlighetsfaktorn säkerligen blir tämligen markant. Och ett kyrkbröllop har jag inte bevistat i historisk tid.

Vilka är nu de lyckliga tu som inför präst och altare ska lova att i framtiden hålla ihop som man och hustru (”for better and worse). Jo, Erikas trevliga lillasyster Henrietta (eller som Erika härligt skämtsamt brukar benämna henne Henry Ettan) ska nu bli fru och hennes man ska bli prästen själv. Inte just den förrättande prästen, men Robert är just präst till professionen.

Ja, jag kan redan känna att det hela blir hur bra som helst och är beredd att redan så här på förmiddagen – vigseln utanför Göteborg är kl 15 – utropa ett fyrfaldigt leve för de lyckliga tu som tillönskas det bästa livet har att ge dem.

Lämna en kommentar

Under Bröllop, Familjeliv, Kärlek

Det är aldrig för sent

Det känns väldigt trösterikt att skriva de fem små ord som utgör blogginläggets rubrik. Samtliga ord är trösterika på ungefär det sättet att alltid finns det hopp. Och den trösten kan alla, åtminstone vid vissa tidpunkter, känna. Även om jag är sorgesamt medveten om att vissa representanter för människosläktet prövas betydligt hårdare än många andra. Men med den förvissningen får vi nog lära oss att leva. Om inte blir det egna livet enbart besvärligare och i värsta fall bittrare.

Med glädje kunde jag just i dagens Aftonblad såväl läsa som beskåda att kändisen Plura just har gift sig med sin Maria. Bröllopet på Sydkoster andas harmoni och vi som inte känner Plura på annat sätt än som en TV-personlighet tar oss ändå friheten att utbringa ett fyrfaldigt leve för de lyckliga tu.Plura har redan hunnit komma en bra bit upp (eller ned) på ålderstrappan, men det hindrar honom inte från att slå till nu med ett giftermål. Och varför skull det hindra. Det är ju för tusan aldrig för sent.

Och nära till hands finns för egen del att tänka på mitt bröllop med Erika. På självaste min 50-årsdag gifte vi oss hemma på Bredgatan. Säkerligen – även om jag inte riktigt vet det – fanns belackare som trodde att sagan med Erika skulle vara av dagsländekaraktär. Åldersskillnaden kunde ju t.ex. tas som intäkt för att det efter ett tag skulle gå åt pipan, fanders eller något annat negativt ställe.

Men tji fick alla dessa personer. Det har nämligen gått och går hur bra som helst. Så visst är det sant att det aldrig är för sent att göra det som just då känns som det enda rätt och riktiga.

 

1 kommentar

Under Bröllop, Familjeliv, Media

Resande i vigselbevis

Bloggrubriken låter närmast som titeln på en novell,kanske på en i bästa fall spännande roman. Förr (jag bedömer dem närmast som utdöda) fanns det handelsresanden. De var den tidens uppföljare till Sjuhäradsbygdens knallar. De åkte omkring med varor eller varuprover i sina resväskor och försökte sälja så mycket de bara kunde. Säkerligen var deras lön helt och hållet provisionsbaserad. På något sätt fanns det i deras fotspår något ledsamt drag av ensamhet.

Även om likheten med mig finns på det planet att jag är ambulerande så är olikheterna desto fler. Jag behöver inte kränga vigselbevis för överlevnads skull. I stället är det enbart av glädje som jag far än hit än dit med mitt kärleksbudskap. För det är väl på det viset vi bör uppfatta ett bröllop. Idag ska jag först åka till Dalsjöfors. Där i någons trädgård – därtill blir det i sol – ska de tu bli ett då jag förklarar dem för äkta makar. Och någon timme senare bär bilen mig till Rångedala där två andra människor också kommer att bli makar. Båda paren kommer sedan att få vigselbevis som de lämpligen kan förvara under kudden eller kanske lämpligare i en byrålåda.

Det är en härlig verksamhet att sprida lycka. Och hur enkelt går det inte. De giftaslystna kan bara ringa kommunväxeln och tala med alltid angenäma Mona. Och snart kommer jag ridande (?) på min vita springare ständigt beredd att sprida lycka och överlämna vigselbevis.

2 kommentarer

Under Bröllop, Familjeliv, Fritid, Kärlek

Vigseltips om ringmärkning

Igår hade jag fyra vigslar. Tre stycken ägde rum på Stadshuset och en vigsel mitt i naturen alldeles i närheten av Gingri bygdegård. Det är inte direkt ovanligt att vigslar kommer i flertal, men jag lär nog aldrig mer uppleva den dag – nu för mycket länge sedan – då jag hade drygt 30 vigslar vid ett och samma tillfälle. Det var något politiskt beslut om efterlevandepensioner – vilket minns jag inte längre – som hade dikterat anstormningen av giftassugna.

Vid en av vigslarna igår uppkom en något udda situation och det är framför allt just den som föranleder den här bloggen. Jag som vigselförrättare brukar i början av ceremonin – den borgerliga vigseln tillåter att brudparet i stort skapar sin egen ceremoni med själva den formella vigselritualen som ett måstemoment – fråga brudparet om de har ringar. De flesta brudpar jag hittills mött har ringar, men en del väljer att avstå. Och här vill jag betona att det där med ringar är något som paret väljer eller väljer bort. Frivilligheten därvidlag är total.

Igår frågade jag ett av paren om de hade ringar. Mannen svarade då att de hade inga ringar, men samtidigt undrade han om det var nödvändigt. Självklart fick han svaret att så är inte fallet. Då uppstod en liten diskussion mellan brudgummen och någon av deras närvarande vänner som insisterade på att ringar ändå skulle användas. Mannen var dock inte särskilt pigg på det hela, men den kvinnliga vännen gav sig inte. Det hela slutade med att vännen tog av sig ringen av icke traditionellt snitt och överlämnade den till mannen som satte den på brudens finger. En något udda företeelse, men självklart helt gångbar.

Sensmoralen får väl bli. Ringmärkt eller inte är vad brudparet självt önskar och lättast är att beslutet tagits kanske något tidigare än vad som var fallet igår.

Lämna en kommentar

Under Bröllop, Familjeliv, Juridik, Kärlek, politik, Traditioner

”Välkomna in i stugan”

Familjen har de senaste veckorna hoppat mellan lyckliga tuvor och våra hopp har varit hur vackra som helst. Hur de sedan sett ut i verkligheten är en helt annan sak som för tillfället inte alls intresserar mig.

Sagobröllopet – jo, det är så jag ser på det – kom att äga rum under den hittills enda varma helgen – till havs kom sedan att följas upp med gårdagens , studentfirande. Alfred, från liten till drasut, var hur fin som helst även om han förmodligen inte önskade eller önskar beskriva sig på det sättet. Den vita mössan på skulten var klart passande och jag är helt övertygad om att Alfred på något sätt kände sig lättad över att nu var detta, dvs gymnasiet, avklarat. Sedan återstår givetvis andra utmaningar, men sådana tankar får med rätta vänta.

Hur som helst blev det än en gång lyckat väder. Då studentkullarna runt kl 11 (viss klädsam försening) sprang ut från Boråshallen, allt på sedvanligt manér, var det hur god sol som helst. Och sedan skulle det åkas lastbil. Där kan jag väl ha lite åsikter, nämligen om det hutlösa priset att envar vanligtvis tämligen fattig student och deltagare får betala 500 kr till lastbilsägaren. Jag undrar jag hur det beloppet bokförs och beskattas.

Hemma fanns sedan förväntansfulla släktingar. Det hela blev en otroligt lyckad mix – jag tror att jag här kan göra mig till talesman även för Alfred – av familj och vänner. De senare hade Alfred redan vid pass kl 06 hälsat välkomna till studentfrukosten med orden ”Välkomna in i stugan”.

Och idag blir det ettårskalas på den rätta dagen för Leonel, barnbarnet vårt. Livet lär fortsätta i lyckans tecken.

 

Lämna en kommentar

Under Barn, Bröllop, Familjeliv, Kärlek

Mellan bröllop, student och barnbarn

Ibland – vi vet det nästan alla – så händer det inte särskilt mycket. Åtminstone är det den då vanliga känslan. Men sedan kommer allt, nästan, på en gång. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten och den liknelsen är nog så bra eftersom den är tillräckligt konkret och vardaglig för att vi alla ska begripa.

För en vecka sedan hade vi vad jag skulle vilja kalla sagobröllopet på havet och på Lyckorna. Det är något alldeles speciellt att viga sin dotter. Sedan kan jag bara inte sluta tänka på vilken tur vi hade med vädergudarna. Gårdagens lördag hade t.ex. inte varit samma njutning, även om det givetvis hade varit fullt möjligt.

Hur som helst är vi nu på gång med Alfreds student. På fredag, den 8 juni, är det dags för honom att lämna gymnasiet. Utspringande från Boråshallen lämnar han något som sedan aldrig kommer tillbaks annat än som minnen av det som med åren blir allt bättre. Det blir ny festlighet och eftersom vi hade tur förra gången (bröllopet) med vädret så tror jag att det blir ungefär samma tur denna gång. Varför inte.

Och som om detta inte skulle vara nog. På lördag kommer barnbarnet att fira sin första födelsedag. Tänk vilken fantastisk grej. Nu har Leonel t.o.m. rest sig upp och börjat gå på sina små ben. Ja, tänk så många steg den lille parveln ska komma att ta. Kan bli en härlig jämförelse med den stegtävling som Erika f.n. deltar i med Borås Energi och Miljö.

 

Lämna en kommentar

Under Barn, Borås, Bröllop, Familjeliv, Väder