Kategoriarkiv: Borås

Det blev nog inte bättre

Under en tid – vi snackar om några år – satt jag som vice ordförande i stadens socialnämnd. Det var en ganska så omtumlande tid. Politiska åsikter bröts mot varandra och diskussionens vågar var ibland av närmast tsunamikaraktär. Samtidigt var det givetvis en högst givande period i mitt liv, eftersom jag tillsammans med framför allt partikamrater gavs en möjlighet att framföra åsikter även om de av den då rådande politiska majoriteten sällan bejublades. Men fokus var de som i stort som smått hade och tyvärr alltjämt har det inte ens ekonomiskt drägligt i vårt samhälle.

Idag i Bt kunde jag i likhet med alla andra läsa att de hemlösas situation har på intet sätt förbättrats. Det har snackats och lovats en hel del, men det där med verkstad har tydligen aldrig inträtt. Det är trist, på gränsen till tragiskt. Jag vill i det sammanhanget påstå att den tidigare socialnämnden i vart fall hade de hemlösas utsatta position väldigt ofta på dagordningen. Till slut kom det att ordnas ett hus eller del av ett hus på gamla Varbergsvägen, men beroende på en hel del olyckliga omständigheter blev inte heller det en särskild lyckad lösning.

Nu är socialnämnden ett minne blott. Det är tråkigt. Jag tror, såsom lagstiftaren i många avseenden uttrycker det, att det är nödvändigt med en socialnämnd åtminstone i en stad/kommun av Borås storlek. Annars kan – såsom nu synes vara fallet med de hemlösa -nog så viktiga ärenden hamna mellan stolarna. Och det om något är olyckligt, inte minst för de direkt drabbade som därtill inte har någon särskilt stark röst att ropa med.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Borås, Media, politik

På gjensyn

är ett underbart gott norskt sätt att säga adjö. Det senare uttrycket, även om vi givetvis inte tänker på det, är att dra in Gud i det hela och det om något känns dramatiskt. Farväl gillar jag också, men det känns något ålderdomligt. Då är det lika bra att använda sig av broderfolkets sätt att ta avsked för då känns det hela liksom mer hoppingivande.

Jag har sagt det tidigare, men en upprepning är inte fel. Under 14 dagar skulle jag blogga, men det blev nästan sex och ett halvt år. Och skulle jag räkna antalet blogginlägg kan jag nog komma upp i en 5 – 6 000. Inte klokt vad produktiv jag varit, även om det hela tagit nästan ingen tid alls.

Nu är det dock läge att sluta, åtminstone som Bt-bloggare. Jag tror – vet det ännu inte riktigt – att det känns bra. Framför allt om det blir på det viset att andra krafter tar vid. Och då menar jag i första hand unga människor. Vi kan nämligen inte bara snacka om att stötta unga människor. Det är också hög tid att vi i praktisk handling visar att vi menar vad vi så gladeligen uttrycker i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

I morgon bär det iväg till Norrköping för vidare filminspelning. Under adressen föredrag.se ska det produceras filmer för företag och där har jag fått förmånen att vara med tillsammans med betydligt mer namnkända personer. Det ska bli riktigt kul och inte minst spännande. Dessutom har jag snart s.k. deadline för den sjunde upplagan av min Norstedts Juridiska Ordbok.

Om det sedan för egen del blir en bloggfortsättning på martinger.wordpress.com återstår att se. Men nog vågar jag avsluta med På gjensyn.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Film, Fritid, Media

Både bröllop och filminspelning

Klockan är bara barnet. När jag just knackat ner de fyra föregående orden så undrar jag hur många som alltjämt förstår uttrycket. Och det enda säkra jag därvid kan påstå är att än färre använder sig av uttrycket. Samtidigt hyser jag en liten morgontidig undran i mitt huvud – hur går det med vårt språk när så många beprövade uttryck försvinner. De som jag bedömer som så väsentliga för att vi människor ska känna oss tillfreds med oss själva och med andra. Kommunikation är nog det som egentligen gör oss till människor.

Men vad ska jag bry mig egentligen. För på något vis finns det i oss människor en möjlighet till fantastisk anpassning. Och därvidlag är vi en produkt av övriga naturen. Tänk så illa vi under hundratals år har behandlat just den omgivande naturen, men ändå lyckas den överleva genom att anpassa sig till nya förhållanden. Tyvärr kan sak samma sägas om det som vi fruktar. Hur ofta hör vi inte om resistenta bakterier där de små otäckingarna på något mirakulöst sätt lyckas överleva våra idoga försök att utrota dem.

Själv kan jag konstatera att min tid som Bt-bloggare går mot sitt slut. Någon på jobbet undrade hur det kändes att framdeles inte producera två-tre bloggar om dagen, ett pensum som för mig varit det vanliga. Mitt svar blev att det kändes egentligen ingenting. Och med det sanningsenliga svaret kan jag konstatera att någon bloggmissbrukare blev jag aldrig.

Kanske det också kan bero på att det hela tiden funnits andra aktiviteter som upptagit min tid. Och till helgen kan jag se att schemat innehåller bl.a. trevliga tre vigslar på Stadshuset och därefter blir det ny filminspelning i Norrköping.

Lämna en kommentar

Under Borås, Bröllop, Film, Fritid, språk

Illern som försvann

Kanske det inte var en iller. Eventuellt var det en mård. Ja, som alla förstår är jag föga bevandrad i det rike som befolkas av olika gnagare. Men i detta fallet saknar det betydelse för djuret ifråga är sedan länge dött och finns numera enbart i uppstoppad variant.

Så här var det. Vid ännu ett besök i den angenäma lilla Dalsjöforsantikaffären – knökafull av grejor som egentligen vanligtvis är onödiga, men som samtidigt är fulla med själ – lägger jag märke till några uppstoppade djur. Går de att sälja undrade jag, men fick då uppgiften från Claes – affärens innehavare – att uppstoppade djur har gått en ny vår till mötes. I klartext betyder det att människor är hugade spekulanter på det uppstoppade, allt från fåglar till våra fyrbenta vänner.

Jag tittar på några rävar. Även tidigare har jag lagt märke till dem, men prislappen avskräcker mig. Sak samma gäller en uppstoppad uggla som sitter uppflugen på en gren.

Längre in i affären lägger jag märke till en iller (eller vad det nu kan vara). Jag tycker att djuret är helt o.k., men anordningen på vilket det är fäst ser märklig ut. Jag lämnar sedan affären, denna gång utan inköp.

I söndags för snart en vecka sedan var Erika och jag på fest. En femtioårsfirande Mats hade bjudit in oss till La Copita, en trevligt avslappnad restaurang i centrala Borås. Mats hade avböjt presenter, men fick ändå några. Plötsligt rev han av presentpappret på en stor låda och från boxen drog han fram en uppstoppad iller eller vad det nu var för djur. Den såg ju ut som djuret i antikaffären, men kunde det verkligen vara detsamma.

Och när jag sedan för några dagar sedan skulle hämta gryta grotesca – se annat blogginlägg – från förutnämnda antikaffär så kunde jag bara inte låta bli att fråga Claes om illerns öde. Jo, mycket riktigt. Den hade köpts av en person som skulle ge bort den till en gode vän som skulle fylla 50 år.

Världen är bra liten går det snabbt att konstatera. Men skönt är också att illern har fått ett nytt hem och förmodat trevligt sällskap i form av Mats och en som han sedan tidigare hade uppstoppad räv.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Fritid, Husdjur

Min bästa belöning

Snart har jag undervisat i 30 år vid Högskolan i Borås. Jag har haft förmånen att få vara med på en fantastisk resa. Hur ett litet lärosäte utvecklats till ett campus som säkerligen när som helst och med framgång kan ta upp kampen med betydligt mer ärorika läroställen. Även om jag ibland också blivit och blir högst förbannad på Statsmakten då man styvmoderligt behandlar högskolan vad gäller ekonomisk tilldelning. Högskolan är nämligen oerhört viktig för Borås med omnejd, men framför allt för studenterna som där kan få den utbildning som gör dem nyfikna, ifrågasättande och vetgiriga för kanske resten av livet. Eller ta bara den här hsitorien som är hur sann som helst.

Igår hade jag som vanligt några brottmål. Den här gången satt jag med en notarie som jag vanligtvis inte sitter med. Anledningen var att jag just igår hjälpte en annan avdelning med att som vi brukar kalla det avverka mål.

Christopher som han heter tillhör gruppen duktiga och trevliga unga jurister vilka vi under vanligtvis två års tid får nöjet att arbeta med i deras egenskap av notarier. Vi satt där och småpratade mellan förhandlingarna.

Plötsligt sa Christopher ungefär så här. ”Du känner väl knappast igen mig”. Han hade tyvärr helt rätt. Och då berättade Christopher att för ungefär tio år sedan hade han läst för mig i Borås och efter den kursen blev han så intresserad av juridik att han började på juristprogrammet. Tänk – kanske jag bidrog till att han blev inspirerad, något han själv också uttryckte.

Just då får jag den bästa arbetsmässiga belöningen en människa kan få. Sådant värmer.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Juridik, Skola, Vardagsliv

Gryta grotesca

Ibland vet jag egentligen varför vi som människor köper vissa saker. Och då talar jag inte om livets nödtorft utom om det som brukar kallas att sätta guldkant på livets tillvaro.

Och min okunskap sluter inte där. När jag igår stod ute i Antikaffären i Dalsjöfors och snackade med innehavaren Claes så kom vi bl.a. in på det här med tycke och smak. Jag gick omkring där i affären och njöt. Det är som om jag i allmänhet gillar gamla grejor. Kan det ha med den egna åldern att göra. Förmodligen inte eftersom jag har en klar tendens att gilla också mycket nya grejor.

Men när jag ibland får frågan om jag tycker om vissa saker så förhåller det sig ibland på det viset att jag inte alls gillar den aktuella prylen. Och jag kan omöjligen förklara det hela. Ibland kan det vara kulturellt betingat, men så kan det knappast förhålla sig med grunkor i Dalsjöfors. Ändå finns där prylar som jag absolut inte skulle köpa, ibland inte ens vilja ha. Och min känsla går ta mig fan inte att reda ut.

Hur som helst kom jag hem med en jättekoppargryta. Jag vet inte hur många kilo den kan tänkas väga, men en kvalificerad gissning bör placera den i viktklassen 20-30 kilo. Enligt säljaren hade den en gång använts i restaurangen på det forna Stadshotellet i Borås. Den ville jag absolut ha och självklart har jag ingen som helst förklaring till detta mitt plötsliga habegär.

I köket hemma på Bredgatan hänger nu gryta grotesca.

Lämna en kommentar

Under Borås, Familjeliv, Shopping

Tusentals blogginlägg

När jag nu håller på att runda av mitt bloggande – efter september månad kommer jag att skriva enbart lite då och då, sporadiskt skulle väl kunna användas som korrekt beteckning – är det ju nästan alltid så med oss människor att vi vill göra någon typ av summering. I högtidliga sammanhang benämnd Efterskrift.

Blogg och högtidlighet hör dock knappast samman. Kanske Calle Bildt har en annan uppfattning, men det får i så fall stå för honom. Hur som helst har mina inlägg varit 1000 och åter 1000. De flesta finns nog kvar, men vissa har om jag inte har helt fel försvunnit då Bt bytte system för oss bloggare, dvs då vi själva blev ansvariga för våra inlägg på WordPress.

Egentligen undrar jag så här i efterhand. Varför skriver jag och därtill så flitigt. Jag har inget svar. Det har liksom blivit en vana. Många gånger börjar jag med bloggandet innan jag sätter igång med det vanliga vardagliga arbetet. Men vid andra tillfällen, såsom under helgerna, finns ingen som helst tidsordning. Det kan hända i stort sett när som helst.

Vanligtvis kommer jag jälv på tanken att skriva, vid andra tillfällen blir jag lätt påmind av kära Erika som uttrycker sig ungefär så här. Kanske Du skulle blogga lite.

För egen (och förhoppningsvis även för mina läsare) del har det varit hur avkopplande som helst. Inga ämnen har varit för små eller för stora. Ibland känsliga, ibland enbart som vi säger i Skåne ”glyttiga”.

Och alla kommentatorer har i sina omdömen varit förvånansvärt hyggliga.

1 kommentar

Under Arbetsliv, Borås, Familjeliv, Vardagsliv