Kategoriarkiv: böcker

Rör inte Tintin

Jag vaknar upp till nyheter av som vanligt varierande slag. Calle Bildt får säga något och en upprörd människa inom vården får uttrycka sina åsikter. Det är en helt vanlig morgon i kungariket Sverige. Men så plötsligt kommer det att någon bibliotekarie av chefskaraktär (kanske en i värsta fall hel beslutandenämnd) vid ett bibliotek i Stockholm bestämt och även låtit verkställa att Tintinböckerna sorterats ut från bibliotekets hyllor med motiveringen att de i vart fall i många andra länder älskade serieböckerna representerar en föråldrad syn på världen i allmänhet och representerar ett kolonialmaktstänkande som är främmande och därför per omgående ska rensas ut.

Ja, vi har nog hört det förut. I Tyskland ordnades bokbål under nazisternas ledning. Kommunisterna i öster var inte sämre utan har haft sina motsvarigheter då det gäller att ”skydda” folket från skadligt bokinflytande. Och nu har vi alltså ett bibliotek i Sveriges huvudstad.

Personligen finner jag detta fruktansvärt upprörande. Om den beslutande personen ingår bland de anställdas skara bör hans eller hennes agerande leda till arbetsrättsliga åtgärder. Vad är detta för ett agerande. Vilka böcker står näst på tur. Förmodligen kommer de flesta historiska utgåvor att försvinna eftersom de tydligen inte passar in på biblioteken. Jag har nästan aldrig hört något mer barockt. Klåfingrighet av sällan skådat slag och om nyheten – vilket den säkert gör – sprider sig till andra länder står Sverige där som ett yttrandefrihetens åtlöje. Då hjälper det föga hur många nallebjörnar som vi låter dala ned över Vitrysslands territorium. Kanske det t.o.m. förhåller sig på det viset att det landets diktator har ett alldeles eget ex av Tintin.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, böcker, Media, politik

Att skriva böcker

Jag satt i det statliga kafferummet och konverserade. Det är alltid lika trevligt. Vilken tur jag har haft och har i livet som nästan ständigt varit omgiven av hjälpsamma människor (tack för att Ni finns) som därtill är trevliga.

En kvinna – vid avslutandet av kaffedrickandet – undrade (efter vad hon hade hört alternativt läst) om jag nu skulle sluta med bloggandet i BT. Svaret mitt blev att så är det nog bestämt. Och egentligen inget konstigt. Från början var tanken (N Sennertegs tanke som den formulerades till mig) att jag skulle blogga si så där en fjorton dag, men när jag nu tittar i backspegeln så har det blivit snart sex och ett halvt år. Vart har den tiden tagit vägen.

Hur som helst sa samma kvinna. Du kanske ska ge ut en bok med dina samlade bloggar. Varpå jag replikerade att böcker har jag ju skrivit sedan decennier tillbaks. I samma ögonblick som jag sa det jag nu råkade säga kändes det lite konstigt. Är jag författare ?

Jag vet inte riktigt om beteckningen författare brukar användas för facklitteratur – kanske titeln är reserverad för skönlitterära bidragsgivare -, men om så är fallet så är jag ju faktiskt också författare. För tillfället håller jag på med min sjunde upplaga (än en gång blir jag påmind om den flyktiga tiden) av Norstedts Juridiska Ordbok och det är inte klokt vad jag lär mig.

Det är nog tur att jag då och då gör uppdateringar så att jag på det viset åtminstone själv håller mig a-jour med vad som händer i rättsvetenskapens underbara värld.

3 kommentarer

Under böcker, språk, Trädgård

Fackidiot eller sakkunnig

Tänk vilken skillnad i känsla mellan de två orden i bloggrubriken. Att vara sakkunnig är nästan bättre än att vara expert. Det senare låter lite väl allmänt och dessutom knastertorrt. Sakkunnig däremot känns akademiskt och ytterst tillitsfullt. Hur bra som helst med andra ord.

Men så har vi det där med fackidiot. Ibland brukar Erika antyda att jag på fritiden läser för mycket av den varan som kan rubriceras som juridik. I förlängningen av henns påpekande ligger att jag – om jag inte stoppar – kanske kommer att sluta som fackidiot. Och vem skulle vilja ha den beteckningen intryckt i pannan. Inte jag, i vart fall.

Nu tror jag dock att risken/faran i mitt fall är ytterst liten. För det första händer det att jag läser böcker som ingalunda kan platsa i ett juridiskt bibliotek och då det kommer till just juridik verkar det som om jag aldrig kommer längre än till de elementära böckerna. Dessa kan jag läsa om och om igen med nya upplagor som strömmar till och nog upptäcker jag varje gång nya saker vilka tidigare gått mig helt förbi. Ibland blir jag nästan lite skrämd. Hur mycket mer finns det att lära och ibland har det också hänt att jag tidigare trott att jag hade förstått det hela, men att detta vid närmare eftertanke visade sig helt fel.

Konstigt bara att Erika i stället för sakkunnig väljer fackidiot som en beteckning som skulle kunna passa in på mig i förlängningen. Hon och jag får nog ha ett litet snack om det hela.

 

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, böcker, Familjeliv, Juridik, språk

Hala bananer

Utan att på något vis inta attityden av besserwisser blir jag ibland förvånad över hur vi som människor alltid förblir barn i våra tankar och även i vårt beteende. Och därmed inget illa sagt. Kanske snarare tvärtom.

Ser jag till mitt eget arbetsområde så kan jag med lätthet konstatera att det som är konkret – lättare för barn att greppa – blir ofta föremål för lagstiftarens iver. Hur många bestämmelser har vi inte om köp av något ytterst konkret alltifrån en brödrost enligt konsumentköplagens regler till jordabalkens något mer snåriga föreskrifter om fastighetsköp. Men lagstiftaren – riksdagens 349 ledamöter – i likhet med oss själva tillhör ju också den mentala barnaskaran. Går vi däremot över till något mer abstrakt – typ tjänster såsom tandläkarbesök och hårklippning – lyser det formella avtalsregelverket med sin saknad.

Och om vi sedan fortsätter till vad vi som ”vuxna” gillar att läsa om och det oberoende av på vilket medium som publiceringen sker så nog blir det den bortsprungna katten återfunnen i ett högt träd och därtill räddad av ”vuxen” brandman som tilldrar sig vårt ohämmade intresse och uppmärksamhet. Samt finns det ingen katt att läsa om fördjupar vi oss gärna i någon glad notis om att bananer kan man halka på varför någon ICA-affär kan känna sig föranledd, allt till undvikande av försämrade kundrelationer att omedelbart dra in de där försmädliga bananfrukterna.

Själv kommer jag att tänka på små skisser i böcker om vett och etikett att vi som medmänniskor inte får skratta (hur kul det nu än kan te sig) åt människor som råkar halka på just bananskal.

Lämna en kommentar

Under Barn, böcker, Fritid, Shopping

En pigg hundraåring

Vissa fenomen är mer eller mindre obegripliga, i vart fall för mig. Hur kan det t.ex. komma sig att så många vill fira och återuppleva den enorma mänskliga tragedin som Titanics undergång måste ha inneburit för direkt och indirekt berörda. Visst kan jag förstå – även om det inte är särskilt tilltalande – att människor försöker göra sig pengar på andras olyckor (mänsklig egoism kan som sagt ta olika former med enbart den mänskliga fantasin som begränsning), men sedan finns också en massa personer som verkar vilja återuppleva olyckan, men med ett för dem lyckligt slut.

Det jag då i första hand tänker på är människor som är villiga att betala hundratusentals kronor (även om de hisnande beloppen för de aktuella personerna är s.k. nålpengar) för att nu och just nu göra om den tragiska resan. För just nu har vi den kommande hundraårsnatten då Titanic så sorgligt sjönk till djupet (världens dåvarande största och osänkbara skepp).

Ja, visst är vi väl märkliga som människor. Att frivilligt och därtill betala pengar för att få erfara andra människors ångestfyllda sista timmar. Som jag ser det måste något vara riktigt fel.

Lämna en kommentar

Under böcker, Film, Fritid, Resor

Sex och/eller sprit

Nu har det tydligen bevisats det som många av oss kanske annat. Eller har vi det.

På dagens BT:s (pappersupplagan) sista sida kunde vi alla läsa om bananflugornas beteende. Själv blev det något av ett igenkännande vad gäller just flugorna. På gymnasiet var det nämligen så att en kompis och jag skulle göra ett specialarbete inom naturkunskapsämnet (det benämndes då på det viset). Min gode vän och jag valde något med bananflugor. De skulle på något sätt korsas med varandra. Varför vet jag inte. Det enda jag alltjämt kommer ihåg från detta spektakel (som det tyvärr blev) var att vi glömde att försluta den behållare i vilken flugorna förvarades varefter flugorna klokt nog lämnade sin förvaringsplats/bostad och återsågs därefter aldrig mer.  Därefter gjorde jag i stället ett specialarbete om svensk humor och lustigt nog var den enda bok i ämnet skriven på engelska.

Dock har nu bananflugorna återkommit. Eller rättare sagt har de nog aldrig lämnat scenen för olika experiment. Men det som nyligen har varit på tapeten är att om flugorna får tillräckligt mycket sex (var gränsen går kan vi nog enbart spekulera om) avstår de helt och hållet från alkohol. Men skulle det vara tvärtom, alltså inget sex alls, då blir det rena fylleslagen bland bananflugorna.

Måhända är det lite djärvt att dra paralleller till människosläktet, men visst finns tanken där. Inte bara hos mig, måhända, utan även hos dem som med rätta kan benämnas forskare.

 

Lämna en kommentar

Under böcker, Familjeliv, Media, Skola

Hasselmusens vänner

Ibland har jag lite svårt att se samband. Även om jag anstränger mig. Kan det kanske vara på det viset att mina svårigheter dikteras av att det som påstås är kanske inte riktigt överensstämmande med verkligheten. Jag hyser mina dubier.

När nya kommunikationsleder ska planeras, projekteras och i slutändan byggas uppkommer nästan alltid en diskussion. Människor dyker upp och påstår oftast vältaligt att nu kommer väldigt mycket att förloras, sådant som tyvärr aldrig går att ersätta. Det kan röra sig om allt från gamla vikingagravar via oersättlig ängsmiljö till utrotningshotade hasselmöss.

Den senare gruppen djur är jag lite fascinerad av. Inte för att jag är någon stor vän av råttor och möss, men hur kan just hasselmusen alltid dyka upp. Det förhåller sig ju på det viset att enligt zoologerna är hasselmusen ytterst ovanlig, på gränsen till att som djur helt försvinna. Men detta till trots dyker den ständigt upp. Ungefär som den där Ville-Vessla i barnböcker som förmodligen inga barn nuförtiden läser.

Jag har alltså mina misstankar. Hasselmössen har sina egna och därtill framgångsrika lobbyister. Säkerligen har mössen påhejare inte bara inom riket utan också i Bryssel. Där i maktens korridorer springer de omkring och försöker på sitt gnagarsätt påverka människor till att hela tiden gynna mössens intressen.

Så tror jag det är. Vi är – misstänker jag – helt förda bakom ljuset. Hasselmössen är inte alls så ovanliga som det sägs i media. Nej. jag tror att bakom väldigt många stenar finns dessa små djur. Inte som enstaka exemplar utan i tusental. Men den sanningen kommer fram först nu.

Skönt att jag i denna fråga fick ta det s.k. bladet från munnen.

Lämna en kommentar

Under Barn, böcker, Fritid, Husdjur, Vardagsliv

Sekteristiska fanatiker eller fanatiska sekterister

Ja, ungefär så ser jag nog på de personer som i ett TV-program uppträdde som företrädare för olika dieter. Anledningen till att jag kom att titta på programmet var närmast ett misstag. Erika och jag hade just avslutat Melodifestivalen och så hamnade jag själv efter visst kanalzappande mitt i detta debattprogram.

Pajkastningen verkade närmast legio. Deltagarna var placerade ungefär som i det brittiska parlamentet, nämligen mitt emot varandra. Anklagelserna haglade. Någon kvinna påstod helt utan reservation att anledningen till att motsidan inte var frälsta på den s.k. LCHF-metoden var för att de helt enkelt var för gamla för att hänga med. Plötsligt blev det hela en generationsfråga med insinuationer som väl skulle ha kunnat ligga till grund för en talan gällande åldersdiskriminering.

Själv kunde jag just då dra mig till minnes att en god vän till mig för ett år sedan talade sig varm för GI-metoden. Då var det en frälsarlära. Märkligt nog förekommer inte särskilt ofta ordet diet i förening med en bokstavskombination. Anledningen är väl att nu är det inte bara diet som gäller utan en hel livsstil, ett koncept, som ska säljas in.

Ja, det hela verkar minst sagt fördummande. Och viktigt är att komma ihåg att dessa som jag uppfattar som fanatiker gör sig en rejäl hacka på att resa land och rike runt (föreläsningsturnéer) samt i bokform och på annat sätt propagera för sin frälsarlära. Det här är kanske vår tids väckelsemöten där jag än en gång kan se både Målle Lindberg och andra Maranatapastorer i annan skepnad, nu inte med djävulen som ska bekämpas utan med kalorijakt som livets mening. Enda skillnaden i förhållande till Målle, som själv benämner sig zigenarpredikanten, är att matsekteristerna inte än låter sig sänkas ned med fallskärm. Men även det kanske kommer.

Lämna en kommentar

Under böcker, Hälsa, Matvanor, Media

Zlatan – förortens revanch

Visst har jul, nyår och snart trettonhelgen gått alldeles för fort. Men så brukar det nog vara, men den här gången var ju känslan därtill riktig eftersom lediga extradagar var oerhört lätträknade.

Hur som helst fanns det likväl lite tid över för att göra det som jag annars tyvärr ofta inte gör. I mitt fall är det att läsa böcker som intet har att göra med juridik.

Tidigare har jag nämnt att jag såg fram emot att läsa Zlatans bok och nu kan jag ärligt påpeka att boken ifråga är konsumerad. Den var bra, Jag är Zlatan Ibrahimovic med underrubriken Min historia. I och för sig har Zlatan haft professionell hjälp med skrivandet, David Lagercrantz, men jag tror ändå att bokinnehållet helt korrekt återspeglar hur Zlatan har sett och ser på sitt liv.

Självklart är boken en uppgörelse med tidigare liv. Zlatan, en av världens främsta fotbollsspelare, har kommit från en många gånger ganska så ”rörig” miljö där inget som har med livets guldkant kunde tas för givet. Snarare tvärtom. Och nu har förortskillen tagit sin revansch och det med råge. Zlatan har såsom många andra förortsungar haft enormt mycket emot sig. Uppförsbacken är brant. Men han gjorde det som så många andra tyvärr misslyckas med. Boken är en framgångssaga som ger förklaringar som vi annars inte hade fått. Därför känns boken angelägen att läsa. Zlatan, som människa, blir personlig och kommer därför betydligt närmare oss än i de vanliga tämligen stereotypa sportintervjuerna.

Lämna en kommentar

Under böcker, idrott, Media

Barnaboken

De flesta, i vart fall i min egen ålderskategori, är väl förtrogna med Anna Wahlgrens i rubriken omnämnda skrivalster. Anna åstadkom givetvis mycket mer, men jag tror att Barnaboken var nog det exempel på litteratur som gav henne de största arvodena. Väldigt många läste boken och säkerligen fanns också en hel del personer som tog till sig av vad innehållet hade att förmedla.

Men nu har en av Annas barn tagit bladet från munnen och själv skrivit en bok om hur hon, dottern, ser på sin mamma och även hur hon uppfattat henne. Och den i boken förmedlade bilden stämmer då, tydligen, inte särskilt väl med hur verkligheten såg ut från den då underåriga dotterns perspektiv.

Egentligen tycker jag den här varianten av litteratur – smutskastning av föräldrar – känns lite indiskret. Kanske den förmedlande känslan också bidrar till att många människor inhandlar boken. Skvaller i bokform. För vad angår egentligen oss det hela. Verkligheten och den beskriva verkligheten brukar nämligen många gånger beklagligtvis ligga en bra bit från varandra. Nyhetsvärdet är m.a.o. begränsat.

De här uppgörelseböckerna kommer ut lite då och då på marknaden. Ju mer känd den beskrivna personen är desto större blir givetvis genomslagskraften och därmed klirret i författarens egen kassa. Nu tror jag dock inte den ekonomiska biten är den för författaren viktigaste. Snarare är det nog att få skriva av sig. Men i så fall tycker jag personligen att det finns andra fora som för en sådan personlig angelägenhet är lämpligaren än bokformen.

Att ta ära och heder av en förälder, typ Jan Myrdahl, känns för min del bara alltför intimt för att skapa något allmänintresse.

Lämna en kommentar

Under böcker, Familjeliv, Media