Ett tag diskuterades det hejvilt om vargar och deras framfart. En del boskapsuppfödare ville säkerligen ha ihjäl så många vargar som möjligt. Anledningen var och är inte att dessa personer är särdeles hemska till sin karaktär. I stället var och är de beroende av sin tamboskap och varje gång en varg kom på besök blev deras utkomst reducerad med det som vargen förstörde.
Den andra gruppen människor tycker att vargar är de mest underbara rovdjur som de kan tänka sig. Då får absolut ingen skjuta en varg. I stället bör vargstammen aktas så mycket det bara går. Och helst lite till.
Sedan kommer den fruktansvärda olyckan i Kolmården. Självklart blir alla, inte minst de direkt berörda, fullständigt förkrossade. En ung kvinna på sin arbetsplats har blivit dödad av vargarna. Exakt hur olyckan gått till lär vi förmodligen aldrig få veta. Och inget konstigt med det. Här snackar vi om rovdjur som givetvis lyder sin instinkt och vart den leder dem vet nog ingen, inte ens vargarna själva eftersom de, till skillnad från oss människor, inte tänker. Någon förbaskad skillnad ska det givetvis finnas mellan oss människor och de djur, mer eller mindre vilda som finns.
Det som behövs är dock ett annat säkerhetstänkande. Om en fritidsjägare råkar ut för en olycka så kan jag liksom mera förstå det hela, även om det givetvis också är beklagligt. Men att en djurskötare på sitt ordinarie jobb ska drabbas måste vara något som bara inte får ske. Måhända behöver Kolmårdens ledning ett annat säkerhetstänkande än det som helt klart inte fungerade.
martinger 