Heja Västtrafik

På linje-100 bussen från Borås mot Göteborg hamnade jag på ett säte på vilket fanns placerat en övergiven Metro. Kändes som en liten skänk om inte från ovan så i vart fall från någon annan tidigare resenär. Det var bara att tacka och ta emot.

I den läsvänliga tidningen fanns en massa kritik mot Västtrafik förmodligen mest beroende på vad som hänt alternativt inte hänt den senaste tiden. Det stod att läsa en massa gnyende om hur dåliga Västtrafik är. Skulle jag ha tagit till mig all kritik så hade jag nog omgående stigit av den buss som jag just äntrat. Men är det verkligen på det viset som det beskrivs.

Själv har jag pendlat mer än 20 år och bör därför nästan kunna uttala mig om inte med auktoritet så väl med viss erfarenhet. Jag har aldrig haft ett enda klagomål (och jag är inte heller mutad för att fälla ett sådant uttalande) att uttrycka mot Västtrafik. Buss efter buss tar mig dit jag ska och nästan aldrig har jag varit försenad. Och skulle det senare någon gång ha inträffat är chauffören högst ångerfull och ber så mycket om ursäkt även om det givetvis inte är hans eller hennes fel.

Kontrollanterna då? Jo, jag har stött på dem några gånger och inte har de uppvisat någon ogin attityd. Jag har visat mitt periodkort, de har tittat och kontrollerat för att sedan med vänlighet återlämna det.

Kan det verkligen vara på det viset att jag under hela denna tidsperiod haft enbart tur. Jag tror inte det, varför jag som motkör till klagovisorna vill stämma upp en lovsång tillägnad just Västtrafik.

Lämna en kommentar

Under Arbetsliv, Media, Resor

Lämna en kommentar