Hotad av censur

De senaste veckorna har jag varit hur snäll som helst. Min egenbedömning – även om man givetvis aldrig ska döma i egen sak – är att jag varit på gränsen till mesig. Men ändå måste jag den gångna morgonen ha blivit censurerad. Vem storebror är återstår att ta reda på, men att så ska ske kan alla vara säkra på.

Jag skrev tidigare om misslyckat bloggande, men när jag nu tittar efter så kan jag konstatera att två bloggar har helt spårlöst försvunnit. Utan att på något sätt ha en paranoid läggning måste det helt enkelt vara på det viset att någonstans där ute, måhända på mycket hög höjd, sitter en liten figur och nafsar till sig mina blogginlägg. Är han utsänd av BT, av Göteborgs tingsrätt, av Domstolsverket. Jag har så här på raken ingen ”prime suspect”, men det idoga letandet fortsätter.

Nu kom jag plötsligt på det. Jag skrev något om hundar som av just hundälskare kan uppfattas som negativt, t.o.m. kanske kränkande av den som är känslig hundälskare. Det är Svenska Kennelklubben (om den nu råkar alltjämt finnas) som har hämnats genom att plocka bort min kärleksblogg till katterna.

Det är inte snyggt alls och beteendet gör mig på intet sätt mer positiv till hundar. Förr var jag rädd för hundarna, i synnerhet schäfrar eftersom just ett ex av den rasen nästan slukade mig med hull och hår då jag var i åldern fem-sex år (är jag långsint?), men nu håller rädslan att övergå i ilska.

Kanske bra att en och annan blogg försvinner emellanåt.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Barn, Husdjur, Media, Vardagsliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s